Intervju med Devala Gorrick, amerikansk målvakt senast spelandes för IK Frej
Den amerikanske målvakten Devala Gorrick spelade den gångna säsongen för Täbylaget IK Frej i Division 1 Norra. Tidigare i karriären har Devala bl.a. spelat i Thailand och på Puerto Rico. I den här intervjun berättar han bl.a. om hur han hamnade i Sverige, hur svensk och thailändsk fotboll skiljer sig åt och hur Magnus Hedman är som målvaktstränare.
Den 26-årige amerikanske målvakten Devala Gorrick intervjuades för lite drygt två år sen här på MLS-sidan. Då spelade han i ett lag i thailändska division ett vid namn Air Force United. Det var hans andra klubb i Thailand, för säsongen 2010 spelade han nämligen för Pattaya United i högsta ligan. 2009 spelade han för ett puertoricanskt lag vid namn Bayamón FC och dessförinnan gjorde han en säsong för Miami FC i vad som då hette USL First Division. Devalas hemstad är Moundsville, West Virginia men han är till största delen uppvuxen i Florida. Innan den professionella karriären tog vid spelade han collegefotboll för Tyler Junior College i Tyler, Texas och sen för Barry University i Miami Shores, Florida. Intressant med Devala är också att han och hans familj är Hare Krishna-anhängare.
Den gångna säsongen spelade Devala Gorrick för IK Frej från Täby i norra Stockholm. IK Frej spelar i Division 1 Norra och kom på åttonde plats av fjorton lag och hade i år självaste Magnus Hedman som målvaktstränare (och i en match som spelare, faktiskt). Hur Devala Gorrick hamnade i IK Frej av alla ställen på Jorden berättas i själva intervjun. Devala spelade i år fjorton matcher i serien och tre i svenska cupen. Efter säsongen kom han och Frej överens om att bryta kontaktet, som var på två år, så Devala är nu klubblös. Här är en video där man kan se honom ”in action”.
Till att börja med, berätta hur du hamnade i Sverige. Så här års, med det väder vi har, känns det som ett märkligt beslut att flytta från Thailand till Sverige.
- Jag får den frågan ofta. Folk frågar alltid "Vad tusan gör du här i Sverige?!". Jag berättar också för dem att precis innan jag kom till Sverige så var jag med vänner och familjen i Miami. Då skriker folk "Herregud!"
Jag hörde om möjligheten att komma till Sverige genom en kompis, Samuel Fassehassion, som jobbar som scout här. IK Frej presenterades dock av min agent och då kände jag inte till mycket om svensk fotboll. Den senaste gången svensk fotboll nådde min uppmärksamhet var Kennet Andersson i VM 1994. Jag fick ett email där jag erbjöds ett provspel och fick veta att klubben var intresserad, men jag blev tillsagd att ta ett flyg tre eller fyra dagar senare och att jag skulle packa för att stanna. Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta, men jag var öppen för vad som helst.
Jag har trivts bra i Sverige. Det har verkligen varit ett äventyr. Jag har aldrig bott på något kallt ställe, och verkligen inte nära någonstans där man får snö! Småsaker som att köpa en vinterjacka eller att lära sig "the hard way" att isiga väger är väldigt hala… Att lära sig spela fotboll i snö har även det varit intressant. Under mina första veckor i januari hade jag fyra lager kläder på mig och så många strumpor det bara gick. Spelstilen och träningarna är också ganska annorlunda. I Thailand är träningarna längre och varmare. De flesta träningarna är mellan två och tre timmar långa. I Sverige har man intensiva nittiominutersträningar med tuffa tvålagsspelsmatcher. Spelet är väldigt direkt och det är mycket avslut, och det krävs att målvakterna är aktiva i spelet och är bra med fötterna.
Du provspelade ett tag med Frej innan du skrev på. Berätta om provspelet och kontraktsskrivningen som följde därpå.
- Jag kom till Stockholm med ett direktflyg från Miami efter att ha tränat och legat på stranden i Miami ett tag. När jag landade plockade den dåvarande sportchefen Mats upp mig på flygplatsen. Tanken var att jag skulle träna morgonen därpå men eftersom jag hade rest hela dagen var jag rätt trött. Mats hade planerat att stanna vid träningsplanen en liten stund och sa till mig att "Du behöver inte träna", vilket sen blev "Om du vill kan du jogga för att få igång kroppen". När jag kom till planen övertalade han mig att byta om till mina träningskläder för att köra några övningar. Det var femton minusgrader och det vräkte ned snö. Jag fick höra att någon kille vid namn Magnus Hedman tränade målvakterna och att jag kunde haka på. Med snö i ögonen och utan känsel i tårna på grund av kylan körde jag ett helt träningspass. Efter träningen blev jag presenterad för spelarna och tränarna och de gav mig ett varmt välkomnande. Det var härligt att alla kunde prata engelska med mig. Under det här träningspasset gjorde jag nog ett bra intryck och jag blev ombedd att avboka min flygbiljett och planera för att stanna.
Hur tycker du att nivån på svenska Division 1 är jämfört med thailändska ligan? Skiljer sig själva fotbollen på något sätt?
- Det är svårt att jämföra ligorna. Den thailändska ligan är annorlunda på många sätt. Till att börja med är det fyrtio matcher per säsong i extrem hetta. De flesta matcherna har mellan tio- och tjugotusen åskådare och sänds alltid på TV och bevakas av stora mediaaktörer, så pressen är större. Jag hör fortfarande skämt om målet som Robbie Fowler gjorde på mig, men jag har stor respekt för honom så det gör inte så mycket.
Svenska Division 1 är väldigt intensiv och kvaliteten på spelarna är väldigt bra. Mängden fans är dock liten och försäsongen är fyra månader lång och det spelas bara 26 matcher per säsong. Mentaliteten hos spelarna är dock väldigt bra och ambitionen att bli bättre är stor hos varenda spelare. Det här har gjort att jag har pressat mig hårt för att bli alltid bli bättre och träna hårt.
Magnus Hedman har som sagt tränat dig i Frej. Hur är det att ha honom som tränare?
- Magnus var en av de främsta anledningarna till att jag skrev på för Frej. När han tränade mig använde han sig av sina erfarenheter som spelare. Han var väldigt bra på att se små fel och korrigera dem utan att jag tappade självförtroendet. Det var kanon att ha honom under den korta tiden han var där. Det är alltid gynnsamt att tränas och observeras av en bra före detta spelare. Det pushade mig att fortsätta att utvecklas som spelare.
Är det någon match eller något ögonblick i Sverige som sticker ut som extra minnesvärt?
- Jag har spelat två väldigt minnesvärda matcher. Min andra match i Sverige var mot Malmö FF i Svenska Cupen. Jag visste inte hur bra Malmö var förrän matchen var igång. Vi fick en back utvisad väldigt tidigt och Malmö fick också en straff. Jag lyckades rädda straffen, vilket gjorde de två-tretusen Malmöfansen rätt överraskade. Resten av matchen gick också bra. Jag var "in the zone". Matchen slutade 2-0 till Malmö och jag fick pris som matchens bästa spelare. Det andra minnet är från bortamatchen mot Dalkurd. Vi spelade på deras hemmaarena med deras väldigt aggressiva fans. Vi ledde med 1-0 och spelade väldigt vackert. Dalkurd fick en straff i andra halvlek men jag lyckades rädda den. Kort därefter fick vi en utvisning igen och fick kriga de sista minuterna. Jag fortsätta att göra räddningar och försökte även slösa lite tid. Mitt maskande gjorde fansen och motståndarspelarna väldigt förbannade och efter matchen vägrade några spelare att skaka hand med mg. Det är ett härligt minne för mig!
Vad tycker du om Stockholm som stad? Har du något favoritställe? Har du lärt dig någon svenska än?
- Stockholm är en vacker stad och jag och min fru har verkligen trivts här. Vi har lärt oss lite svenska och har tagit del av alla svenska traditioner. Vi älskar att fika och alla godisaffärer överallt. Vår favoritplats i Stockholm är Djurgården på sommaren.
Avslutningsvis, hur ser din kontraktsituation ut och vad har du för planer för den närmaste framtiden? Kan du tänka dig att stanna i Sverige under en längre tid?
- Frej och jag har kommit överens om att bryta mitt tvåårskontrakt för att jag ska kunna söka mig vidare i karriären. Jag hade inte bestämt mig för om jag ska återvända till USA eller spela vidare här i Sverige. Om ett bra erbjudande kommer här i Sverige så ska jag överväga det.
