Intervju med Devala Gorrick, amerikansk målvakt spelandes i Thailand
MLS-sidan har gjort en intervju med den amerikanske målvakten Devala Gorrick, som till vardags spelar för ett lag i thailändska division ett. Devala berättar bland annat om hur han hamnade i Thailand, hur det funkar att vara Hare Krishna-anhängare samtidigt som fotbollsspelare och om en klubbpresident som deltog i ett supporterupplopp i samband med en play off-match.
Den 24-årige amerikanske målvakten Devala Gorrick tillhör de mer intressanta fotbollsspelarna i världen. Förutom att han idag spelar i Air Force United, ett thailändskt division ett-lag med koppling till det landets flygvapen, har han även spelat ett tag på Puerto Rico, han har gjort dokumentärfilmer och han är en Hare Krishna-anhängare. I den här intervjun berättar han om sig själv och sin fotbollskarriär.
Till att börja med, berätta om din ungdoms- och collegekarriär!
Jag började spela fotboll när jag var tre år gammal och ända sedan dess var min plan att bli proffs så snabbt som möjligt, så jag hade inga planer att gå på college. Min mentor sedan lång tid tillbaka, Mark Dillon, fixade ett provspel åt mig i Tyskland med Bayer Leverkusen. Det gav mig en första inblick i proffslivet. Jag tränade regelbundet med spelare som Lúcio, Oliver Neuville och Hans-Jörg Butt. Efter att ha varit i Leverkusen utvecklades en passion för sporten som har påverkat resten av mitt liv, man kan säga att jag blev besatt av att bli proffs. Jag återvände hem och frågade Mark om han kunde fixa ett annat europeiskt lag åt mig så fort som möjligt. Kort därpå ringde han mig och sa "Nästa vecka åker du till Wien. Jag har en biljett fixad åt dig." Självfallet släppte jag allt jag höll på med och åkte dit, jag kom till FK Austria Wien och var med dem under en period. Detta var 2003 och tränaren Christoph Daum var där och jag fick möjligheten att träffa honom en eftermiddag. Genom dessa erfarenheter insåg jag vilken nivå jag behövde vara på. Efter min återkomst till amerikansk fotboll tänkte jag ständigt på mina lärdomar från Europa, där jag hör hemma och längtar att få komma tillbaka till. Sen dess har jag rest genom många europeiska länder men ingen av dem för att inleda min fotbollskarriär i Europa. Jag hoppas att möjligheten ska komma men det har den inte gjort än.
Efter allt detta återvände jag tyvärr hem utan något kontrakt och utan någon avsikt att gå på college. Om det inte hade varit för Marks råd hade jag aldrig börjat (på college), han ringde och sa till mig att det var bäst för mig. Med viss tvekan tog jag hans råd, vilket jag gjort många gånger, och började på Tyler College i Texas. Det var en jättebra erfarenhet för mig eftersom laget hade två väldigt bra målvakter som var några år äldre än jag, så vi kämpade ständigt om platsen som förstamålvakt och ibland blev det så intensivt att vi började slåss på träningen. Tränaren Steve Clements var sen väldigt vänlig när han hjälpte mig att hitta ett nytt lag och han ringde en kompis på Barry University. Provspelet gick jättebra och jag fick platsen som förstamålvakt. Barry University var en bra erfarenhet på många sätt, jag var förstamålvakt med en stab bestående av väldigt stöttande tränare. Jag fick bra träning och fick friheten att vara en ledartyp bland spelarna. Det var härligt att gå ut och göra en bra match och sen bli igenkänd och gratulerad i skolan. Att ta min examen och gå ut med bra betyg var en fin bedrift och jag är glad att säga att det var ett bra beslut att gå på college.
Efter att ha tagit din examen och ha spelat en säsong för Central Florida Kraze i PDL flyttade du till Bayamón FC på Puerto Rico. Hur fick du möjligheten att flytta dit, och hur var det att spela fotboll där? Hur var ligans standard?
Jag träffade en agent i Miami som ringde mig en dag och frågade om jag ville åka till Puerto Rico. Jag var lite tveksam till en början eftersom jag inte visste något om fotbollen där, men som tur var hade jag en kompis som skulle ta risken och åka dit på ett provspel även han. När vi kom dit kändes allt väldigt spännande men första dagen på träningen drog jag på mig en lättare axelskada som tvingade mig att vila dagen därpå. Jag tillfrisknade sen och hade inga fortsatta problem, men blev meddelad av tränarna att de inte kände för att värva någon som var skadad. Efter långa diskussioner med min agent och laget kom vi överens om att jag var frisk nog att spela och blev värvad, med sänkt lön förstås…
Puerto Rico var fantastiskt för mig, fotbollen höll bra klass och klubbarna var rätt professionella. Vårt lag var "farmarlaget" till Puerto Rico Islanders i USL (dåvarande andradivisionen, min anm.) och jag blev ofta inbjuden att träna med Islanders och de flesta dagarna tränade jag två gånger. Det här var min första erfarenhet med ett professionellt kontrakt och jag lärde mig allt från att skriva på kontraktet, att bo tillsammans med tjugo andra spelare i ett litet lägenhetskomplex och till sist att jobba hårt mot att vinna mästerskapet. Den sista matchen var väldigt spännande och känslan att vinna ligan var fantastiskt. Det var ett jättebra sätt att börja min karriär på.
2010 flyttade du till Thailand och Pattaya United. Samma frågor här, hur fick du möjlighet att flytta till Thailand och hur är det att vara fotbollsspelare där?
Min dåvarande agent ringde mig och sa åt mig att ta ett plan till Thailand så fort som möjligt, han garanterade ett snabbt kontraktsskrivande och väldigt bra pengar. Jag packade mitt liv i två resväskor och hoppade på ett plan två dagar senare. Mitt provspel var svårt på många sätt. Det var frustrerande med maten eftersom jag är vegetarian, och jag kan heller inte äta ägg och fisk på grund av min religion (mer om detta senare, min anm.). Thailändarna älskar fisk och kött, så det var väldigt svårt att beställa mat eller förklara på thai vad jag kunde äta. En annan svårighet var att vänja sig vid spelsättet. Jag var van vid fotbollen i Puerto Rico och Miami, som är mer latinamerikansk med lägre tempo. Thailändsk fotboll är mycket snabbare och påminner om engelsk. Den sista svåra saken som var svår att vänja sig vid är fotbollskulturen här. Thailändarna är för det mesta lugna och förlåtande och blir i regel inte arga så ofta. Det kan vara frustrerande för utlänningar som är väldigt verbala och kritiska. Merparten av mina amerikanska tränare svor åt oss i halvtid för att motivera oss att spela hårt och att inte vara tysta på planen och jag älskade den intensiteten. Men här i Thailand kan man förlora en match och laget kan ha spelat uselt, men de kommer ändå till en leende och säger "Mai Ben Rai"; vilket betyder "Inga problem". Eller efter en hård avsiktlig tackling, då kupar de händerna mot spelaren och ber om ursäkt. Den thailändska traditionen är att respektera varandra och visa ödmjukhet för att undvika starka känslor och matcherna ska genomföras som gentlemän och alla ska lämna som vänner. Det tar lång tid att vänja sig vid den här attityden på planen, jag är väldigt passionerad och hatar att förlora, men det har varit väldigt nyttigt att lära sig att ta förluster på ett professionellt sätt och som en man.
Numera spelar du för ett lag om heter Air Force United. Var är det för lag? Finns det någon faktiskt anknytning till det thailändska flygvapnet?
Air Force United är ett division ett-lag som var ett av de första lagen som deltog i thailändska ligan. De är faktiskt en del av det thailändska flygvapnet. Vi tränar bredvid en flygbas och det flyger hela tiden plan över våra huvuden och alla thailändska spelare i laget är tvungna att ansluta till flygvapnets akademi. Jag har fått det berättat för mig att de flesta av dem skulle kunna flyga planet när vi åker till bortamatcher!
Enligt lagets hemsida finns det flera utlänningar i truppen och det verkar överlag finnas många utländska spelare i Thailand. Är de i regel bättre än thailändarna? Det måste bli en rejäl kulturkrock när de kommer till Thailand eftersom de flesta verkar komma från Afrika.
Ja, det finns många utländska spelare i Thailand, i synnerhet från Afrika och Brasilien men det finns många olika nationaliteter här. Afrikanerna gör i regel bra ifrån sig, de är ofta större och starkare än thailändarna så de är populära att ha på viktiga positioner i laget. Jag skulle inte säga att utlänningarna är bättre än thailändarna, men fansen förväntar sig i regel att utlänningarna ska göra mycket bättre ifrån sig än de inhemska spelarna. Det är stor press på utlänningarna att komma in och prestera dag in och dag ut, annars kan thailändarna göra deras jobb lättare och billigare.
Skulle du uppmuntra fler utlänningar, och kanske i synnerhet amerikaner, att komma till Thailand och spela? Varför/varför inte?
Jag får ofta meddelanden på Facebook från diverse spelare från runtom i världen som frågar hur jag hamnade i Thailand och om jag kan hjälpa dem med kontakter. Jag försöker oftast hjälpa dem så gott jag kan, men jag varnar dem också för att livsstilen och fotbollen är väldigt annorlunda här och vissa spelare blir chockade när de kommer hit. Men jag uppmuntrar alla spelare som har en passion för sporten att ge det en chans här borta. Det är som vilket land som helst, det kanske är svårare att komma hit och få kontrakt, men när det är gjort kommer de att älska det och få bra internationell erfarenhet.
Hur är fotbollskulturen i Thailand jämfört med i USA?
Kulturen här är helt otrolig! Folk har stor passion för fotboll och det ser man runtom i landet. Det är fotboll på TV hela dagen, allt från engelsk fotboll till thailändska Premier League och även andra ligor. Jag spelade ett par matcher i thailändska Premier League och de matcherna hade runt 20,000 åskådare, alla skrek och sjöng hela matchen. I min nuvarande division har vi runt 5,000 åskådare per match. Det spelar egentligen ingen roll hur många som kommer eftersom de älskar att föra liv på matcherna. De har stora trummor och horn, de sjunger högt och buar åt domaren. Matcherna är verkligen härliga upplevelser varje gång och den följande dagen kan man se höjdpunkter på TV och läsa om matchen i tidningen.
Vad gäller USA så tycker jag att fotbollen utvecklas och lockar fler fans, men jag har alltid varit besviken på atmosfären kring matcherna. Om de kunde locka över fans från amerikansk fotboll till fotbollsmatcher så skulle det bli bra!
Har du märkt några skillnader i spelsätt om du jämför USA, Puerto Rico och Thailand?
Thailändsk fotboll är mycket snabbare och de gillar långbollar. I Puerto Rico gillar de att spela långsammare och bygga upp spelet, lite finare och tjusigare. I USA finns det tränare från hela världen och stilarna är därför olika. Många spelare får lära sig att spela på olika positioner och tränarna ändrar sina taktiker beroende på motståndarnas spelstil.
Hur länge har du tänkt stanna i Thailand? Om/när du lämnar Thailand, vart skulle du vilja flytta?
Jag har inga planer på att stanna någon längre tid i Thailand. Jag vill gå vidare till nästa nivå och skulle flytta om möjligheten kom. Jag har alltid drömt om att spela någonstans i Europa, men Italien eller Spanien vore optimalt.
Vilka mål har du för din fotbollskarriär?
Jag har som sagt alltid drömt om att spela i Europa på högsta nivå och göra mig ett namn inom fotboll. Jag vill spela inför storpubliker och göra räddningar mot de bästa spelarna. En dag vill jag byta tröja med Wayne Rooney eller Messi.
Vilka är de bästa spelarna du spelat med respektive mot (inte nödvändigtvis i Thailand)? Har du spelat med någon som har blivit en framstående professionell spelare?
Jag känner flera duktiga spelare i USL och MLS, men ingen utanför USA. Jag tränade en vecka med det amerikanska landslaget och fick träna med Tim Howard, Landon Donovan, Carlos Bocanegra med flera. Jag kommer ihåg att jag räddade ett par skott från Jozy Altidore och att jag retades med honom på skämt efter det.
Följer du MLS?
Jag älskar MLS och har varit ett fan ända sedan jag var ett litet barn och jag brukade gå och se Tampa Bay Mutiny spela hela tiden. Jag har fortfarande kvar bilder på när jag träffade en ung Brian McBride och Kasey Keller, men inte ens då hade Keller något hår!
Du föddes i Moundsville, West Virginia men växte upp i Florida. På senare tid har det diskuterats att Florida ska få ett lag i MLS. Vad tycker du om det? Är fotboll tillräckligt populärt i Florida för att kunna husera ett MLS-lag?
Jag har alltid undrat varför fotboll inte har varit mer populärt i Florida. Det finns så många etniciteter som har stor passion för sporten, men det har inte blivit någon regelbundenhet i att fansen kommer till matcherna. Jag tror att fotbollen ökar i popularitet i USA och om de marknadsför den tillräckligt och engagerar folk i samhället så skulle Florida kunna ha ett av de bästa lagen i MLS.
Vid sidan av fotbollen har du gjort en del inom film. Berätta om det!
En av mina andra passioner är filmskapande. Jag har alltid velat vara inblandad i att göra film en dag. 2004 åkte jag till Sri Lanka ett par veckor efter att tsunamin förstört flera städer längs kusten. Jag tog med en liten videokamera och medan jag filmade insåg jag att jag kunde hjälpa till genom att visa tragedin för världen i syfte att skaffa hjälp och stöd. Efter detta insåg jag hur kraftfulla filmer är och jag har gjort ett par andra projekt senare. Dock har jag på sistone inte haft tid att ägna mig åt detta på grund av fotbollen.
Jag har läst att du är en Hare Krishna-anhängare. Hur påverkar det ditt fotbollsspelande?
Att vara en Hare Krishna-anhängare påverkar alla delar av mitt liv, det är en väldigt stor del av hur jag lever mitt liv varje dag. När det gäller fotboll är den enda saken som påverkas min vegetariska kosthållning, vilket kan vara svårt i ett land där de älskar kött. Ibland äter lagen på restauranger som inte serverar vegetariska rätter, eller så kan de bara erbjuda kokta grönsaker så att jag blir helt utan protein. Jag har dock min underbara fästmö med mig som kan laga alla sorters vegetarisk mat.
Att vara en Hare Krishna är något som jag kan praktisera när jag spelar fotboll. Jag skriver alltid orden "Hare Krsna" i mina handskar och jag har på mig en undertröja med orden "Chant Hare Krsna". Jag fick visa den efter att ha vunnit ligan på Puerto Rico och det gav mig en bra känsla, att kunna vara stolt över min religion och visa upp den för världen.
Till sist, berätta någon kul historia från din tid som utlandsproffs, något som du inte hade fått uppleva om du stannat i USA!
I slutet av 2010 sökte jag en övergång till ett annat lag för att få mer speltid och en trevligare tillvaro. Jag skulle skriva på för ett lag vid namn Nakhon Pathom. De spelade en kvalmatch som skulle avgöra om de flyttades upp (till Premier League, min anm.) eller stanna i division ett. Jag var åskådare på matchen var glad oavsett om de skulle vinna eller förlora eftersom mitt kontrakt i praktiken var garanterat. Matchen var full av kontroversiella domslut och det kom starka anklagelser om att det andra laget skulle ha mutat honom. Nakhon förlorade matchen, men det värsta var att fansen startade ett upplopp. Lagets president stormade planen med sin assistent och han tog fram en pistol som han viftade med framför ansiktet på domaren, vilket orsakade ännu kraftigare upplopp. Resultatet blev ett stort bötesbelopp och en tvåårig avstängning från all fotboll i Thailand för Nakhon.
En annan gång blev jag inknuffad i ett rum av en trafikpolis efter att jag glömt att använda motorcykelhjälm. Polismannen stängde dörren och sa "Ge mig 500 baht" (lite drygt 100 svenska kronor). Jag öppnade snabbt min plånbok och såg att jag bara hade ungefär 300 baht. Jag visade de få pengar jag hade och bad att släppas fri, och jag tillade att jag var fotbollsspelare i de högt ansedda Pattaya United. Han brydde sig inte nämnvärt och upprepade sitt krav igen. Jag började bli rädd och undrade vad han skulle göra om jag inte gav honom 500 baht. Till slut muttrade han "Ta fram pengarna och lägg dem i min väska och stick härifrån". Jag skyndades raskt ut ur dörren och noterade kön med utlänningar som väntade på att få betala sina trafikböter. "Lycka till" mumlade jag.
Vi tackar Devala för hans roliga och intressanta svar och önskar honom all lycka i framtiden, oavsett var i världen den kommer att äga rum!
