Intervju med Joshewa Frederick, A-landslagsman för Caymanöarna
Johan Dykhoff intervjuar Joshewa Frederick, A-landslagsman för Caymanöarna och tidigare collegespelare i USA.
Vi tuffar på med texter på temat karibisk fotboll. I den här artikeln riktas strålkastarljuset mot ett land (eller rättare sagt territorium) vars fotboll jag och säkert många med mig har oerhört lite koll på, men då blir det också desto roligare. Vi ska nämligen grotta ned oss i fotbollen på Caymanöarna.
Vad är då Caymanöarna till att börja med? Caymanöarna är ett så kallat brittiskt utomeuropeiskt territorium beläget söder om Kuba och nordväst om Jamaica. Som namnet antyder består Caymanöarna av ett antal öar, närmare bestämt tre till antalet. Den största heter Grand Cayman och där ligger också huvudstaden George Town. De två mindre öarna heter Cayman Brac och Little Cayman. Ungefär 64 000 invånare bor på Caymanöarna, vars sammanlagda yta är ungefär som ett sjättedels Öland.
En av de viktigaste hörnstenarna i Caymanöarnas ekonomi är turism. Om man bildgooglar Caymanöarna ser man att det är synnerligen Instagramvänligt, med kritvita stränder, palmer och turkost vatten. Den omfattande turismen till trots (ca 70 % av landets BNP är hänförligt till turism enligt CIA:s World Fact Book) är dock Caymanöarna kanske mest känt som ett skatteparadis, där företag registreras och enorma summor pengar undangöms från beskattning och granskning. 2016 rankade den globala hjälporganisationen Oxfam världens värsta skatteparadis och då hamnade Caymanöarna på andra plats. På första plats hamnade faktiskt ett land som tidigare porträtterats i den här artikelserien, nämligen Bermuda. På Caymanöarna finns ingen inkomstskatt, kapitalvinstskatt och bolagsskatt. Statens huvudsakliga inkomstkälla är därmed så kallad indirekt skatt, såsom moms och olika punktskatter.
Om det finns gott om mer eller mindre fula fiskar som ägnar sig åt skatteplanering på Caymanöarna så lyser däremot fotbollsframgångarna med sin frånvaro. I skrivande stund ligger deras herrlandslag på delad 204:e plats på FIFA:s världsranking tillsammans med Pakistan och Brittiska Jungfruöarna. Landslagets största framgång genom tiderna är en fjärdeplats i Caribbean Cup 1995 och i kvalen till VM brukar laget bli utslaget tämligen snabbt. I kvalet till VM 2018 blev de utslagna i första kvalomgången efter sammanlagt 1-1 mot Belize, där Belize gick vidare på bortamål. Den lokala ligan går under namnet Cayman Islands Premier League och de senaste årens dominanter i ligan har varit Bodden Town FC och Scholars International SC.
Spelaren som jag har intervjuat och som därmed får agera ansikte utåt för fotbollen på Caymanöarna i den här artikeln är Joshewa Frederick. Han föddes 24 januari 1997 i Caymanöarnas huvudstad George Town. Faktum är att, till skillnad från många andra karibiska landslag, majoriteten av spelarna i Caymanöarnas landslag likt Joshewa är födda och uppvuxna i landet. Till skillnad från t.ex. Saint Kitts & Nevis, som förra texten handlade om, tycks inte Caymanöarnas landslagsledning finkamma t.ex. de brittiska öar i jakt på spelare som potentiellt skulle kunna representera landslaget. 2015 flyttade den George Town-bördige Joshewa Frederick till USA, där han studerade och spelade collegefotboll på till att börja med Northwest Kansas Technical College och därefter Longwood University i Farmville, Virginia. På grund av administrativt trassel, som kommer omnämnas mer i detalj i intervjun, återvände Joshewa hem till Caymanöarna efter bara ett år på Longwood University. Joshewa har till dags dato spelat fem A-landskamper för Caymanöarna och i yngre år spelade han även för U20- och U23-landslaget. Den senaste landskampen han spelade var en CONCACAF Nations League-kvalmatch i mars i år hemma mot Montserrat, där Caymanöarna förlorade med 1-2. I Montserrat spelade för övrigt Sverigebekantingen Alex Dyer 90 minuter.
Det får räcka som introduktion och därmed går vi vidare till själva intervjun, som vi förstås ödmjukast tackar Joshewa för att han tog sin tid att ställa upp på.
Till att börja med – berätta lite om din barndom och vilken roll idrott och fotboll i synnerhet spelade i ditt liv som liten.
- Jag växte upp bland morbröder som spelade fotboll i den lokala ligan och för landslaget. Tack vare det blev jag förälskad i sporten redan vid tidig ålder. Jag höll på seriöst med två sporter under min uppväxt – fotboll och friidrott. Jag ansågs vara den snabbaste sprintern i min åldersgrupp i hela landet både på 100 och 200 meter. Men fotbollen var min riktiga kärlek. Jag minns att min första tränare, som råkade vara min morbror, sa till min mamma att jag borde fokusera på friidrott för jag var som Bambi på hal is på fotbollsplanen. Då ville jag motbevisa honom och bli en så bra fotbollsspelare som möjligt. Inom ett par år blev jag lagkapten och en av de bästa spelarna i ligan. Jag har alltid varit angelägen att göra mitt bästa och arbeta hårdare än någon annan på planen, vilket har gjort att jag är den spelare jag är idag.
Vidare till din collegekarriär. Hur fick du möjligheten att flytta till USA och vad betydde collegeåren för din utveckling som spelare och person?
- En kompis till mig spelade på ett junior college i Kansas och han berättade om mig för sin tränare. Vi skickade en video med highlights till honom och den tillsammans med rekommendationen från min kompis gav mig ett stipendium för att spela för skolans lag. Jag var en startspelare från första dag och andra året blev jag lagkapten. Jag utvecklades genom att spela i ett annorlunda system och behöva anpassa mig till vädret, som var extremt jämfört med vad jag var van vid. Jag växte som person genom att träffa många olika typer av människor. Jag fick också möjlighet att spela i dåvarande PDL för Seacoast United Phantoms, där jag blev bra kompis med två spelare som då spelade i NCAA Division I. De var avgörande i att jag fick ett till stipendium för att studera på och spela fotboll för deras skola Longwood University.
Min tid på Longwood University var sen väldigt blandad. Jag kom bra överens med laget och tränarstaben och såg fram emot att spela, men eftersom NCAA inte förstod Caymanöarnas utbildningssystem kunde jag inte spela de första tre månaderna av den fyra månader långa säsongen. Det var extremt frustrerande och en stor besvikelse. När detta väl hade löst sig hann jag bara spela ett fåtal matcher och när det var tal om att det skulle kunna bli liknande problem nästa år bestämde jag mig för att flytta hem till Caymanöarna och spela i Premier League och för landslaget.
Hur ser din klubbsituation ut för tillfället?
- Just nu letar jag efter möjligheter att spela professionellt i någon bra liga var som helst i världen. Jag trodde ett tag att det fanns en möjlighet för mig att åka och spela i en av de bättre karibiska ligorna, men det visade sig vara ett rent bedrägeriförsök där de försökte komma över pengar utan att kunna erbjuda något. Unga spelare kan ta detta som en varning. Var försiktig med vilka ni gör affärer med, för det finns många skrupellösa personer där ute som inte drar sig för utnyttja din dröm att spela professionell fotboll för att lura dig. Var alltid på din vakt och när något låter för bra för att vara sant så är det i regel det. Se till att alltid få allting skriftligt direkt från klubben och fastna inte i klorna på såna här usla personer.
Hur skulle du beskriva dig som spelare? Vilken är din föredragna position och enligt dig dina främsta kvalitéer?
- Jag ser mig själv som en outtröttlig spelare och jag slutar aldrig jobba även om jag har fått smällar under matchen. Jag är en riktig lagspelare och jag vill verkligen se laget göra bra resultat. Jag blir inte heller "starstruck" av någon motståndarspelare. Min inställning är alltid att jag kan prestera och försvara mot vem som helst. Jag spelar med ett lugn och en trygghet och försöker alltid tänka ett par tre steg i förväg i spelet för att jag ska vara på tårna. Jag spelar helst mittback och några av mina bästa kvalitéer är mitt lugn, min "laget först"-mentalitet, min ödmjukhet, min vilja att utvecklas på planen varje dag, min snabbhet och längd samt att jag kan spela med båda fötterna.
Vidare till landslaget. Kan du berätta vad det betyder för dig att få representera ditt land?
- Det är en väldigt lätt fråga. Det är en stor ära att få bära mitt lands färger! Trots att vi är en liten fotbollsnation fylls jag av stolthet av att representera min familj och mina vänner på planen, som en av få utvalda att spela för landslaget.
Vilka är några av dina bästa minnen med landslaget så här långt?
- Ett av de bästa ögonblicken med landslaget individuellt sett måste vara matchen mot Jamaica, som var min första tävlingsmatch för A-landslaget. Jag fick pris som matchens bästa spelare för mitt försvarsspel mot ett av de bästa karibiska landslagen. Det var också en oerhört stor ära att bli utsedd till lagkapten för OS-laget i kvalet när vi för första gången spelade på hemmaplan.
Vilka är enligt dig de bästa spelarna från Caymanöarna för tillfället?
- Det finns ett antal bra spelare från Caymanöarna för tillfället. De enligt mig tio bästa, utan inbördes ordning, är Michael Martin Cruz, Theron Wood, Ramon Sealy, Karl Solomon-Borden, Jonah Ebanks, Kareem Foster, Lucas Christian, Andre McFarlane, Elijah Seymor och givetvis jag själv.
Hur skulle du beskriva fotbollskulturen och intresset för fotboll på Caymanöarna?
- Fotbollskulturen på Caymanöarna är stark, men konkurrensen från andra sporter blir tuff på ett sånt litet ställe. Fotbollen har alltid varit nationalsporten, men stödet har minskat de senaste åren. Vi i den nya generationen fotbollsspelare försöker återuppväcka intresset som tidigare fanns för fotboll i landet.
Vilka är några av de andra populära sporterna på Caymanöarna?
- Några av de andra populära sporterna på Caymanöarna, som fotbollen konkurrerar med, är baseboll, basket, cricket, netball (en variant på basket, red. anm.), landhockey och volleyboll.
Vem är den bästa spelaren du har mött och i vilket sammanhang mötte du honom?
- Den bästa spelaren jag har mött är Darren Mattocks, som spelar för MLS-laget FC Cincinnati och Jamaicas landslag. Jag mötte honom i Nations League-kvalet på bortaplan på Jamaica. Vi förlorade förvisso matchen, men jag kände att jag spelade väldigt bra mot honom.
Avslutningsvis, vad har du för mål och ambitioner med din fotboll framöver?
- Jag kämpar för möjligheten att få visa att jag kan spela på professionell nivå. Det har varit en dröm för mig ända sedan jag var liten, men det är jättesvårt att bli upptäckt när man kommer från ett så litet land. Jag vet att jag har attributen som krävs för att lyckas och jag har kvalitet nog för att nå mitt mål. Jag har också en hunger att spela på högre nivå och en vilja att fortsätta utvecklas och bli en bättre spelare. Jag ger alltid allt och jag älskar sporten och att lära mig mer. Jag jobbar hårt för att få en möjlighet och att någon ska tro på mig och ge mig en chans att visa mina färdigheter. Jag försöker vara optimistisk och hålla fast vid drömmen, men likt mycket annat i livet behöver man en hjälpande hand för att ens drömmar ska bli sanna. Vem vet, den här artikeln kanske hjälper mig att hitta den hjälpande handen.
Avslutningsvis vill jag tacka för möjligheten att uppmärksamma mig som fotbollsspelare från ett litet örike. Jag hoppas att alla läsare uppskattat artikeln och har fått en inblick i vem Joshewa Frederick från Caymanöarna är, en fotbollsspelare med passion, stolthet, ambition och hunger för den vackra sporten fotboll.
