Intervju med Justin Manao, landslagsman för Amerikanska Samoa
Justin Manao är en 18-åring som till vardags studerar och spelar fotboll för Pacific Lutheran University i Parkland, Washington. I slutet av 2011 blev han uttagen i Amerikanska Samoas A-landslag för deras VM-kvalmatcher och var en av spelarna som var med i den historiska matchen då Tonga besegrades med 2-1, vilket var Amerikanska Samoas första seger någonsin. I den här intervjun berättar Manao bl.a. om sina erfarenheter med Amerikanska Samoas landslag.
Amerikanska Samoa är ett amerikanskt territorium som ligger, om uttrycket tillåts, "in the middle of nowhere" ute i Stilla Havet, ett antal hundra mil nordost om Australiens ostkust. På Amerikanska Samoa bor ca 60,000 invånare, vilket gör det till det enda bebodda amerikanska territoriet söder om ekvatorn, och huvudstaden har det tvärcoola namnet Pago Pago. De officiella språken är engelska och samoanska och valutan är amerikanska dollar.
Den med minnet i behåll minns säkert att Amerikanska Samoas fotbollslandslag i kvalet till VM 2002 slog det mindre smickrande världsrekordet gällande största förlust i en FIFA-landskamp. 0-31 blev förlustsiffrorna mot Australien, detta bl.a. efter att anfallaren Archie Thompson med sina tretton mål slagit världsrekord gällande flest mål i en landskamp. Detta satte Amerikanska Samoa på fotbollsvärldskartan på ett rätt ohedersamt sätt. Inom andra sporter är de dock kända av roligare anledningar. Amerikansk fotboll är den populäraste sporten på Amerikanska Samoa och för ungefär två år sen gjorde Scott Pelley från ”CBS 60 Minutes” ett reportage om just den amerikanska fotbollens plats i landet. I det reportaget berättades att det då fanns över 30 spelare i NFL med ursprung från Amerikanska Samoa och ytterligare dryggt 200 spelare i Division I-colleges (i USA), klart anmärkningsvärda siffror då landets befolkningsstorlek är jämförbar med t.ex. Varberg och Norrtälje.
Inför Oceaniens kval till VM 2014 kontaktade Amerikanska Samoa det amerikanska fotbollsförbundet (nu snackar vi ”soccer” igen) och frågade om de kunde få någon form av hjälp på tränarfronten. Thomas Rongen, en holländskfödd tränare som har bott länge i USA och tränat en rad olika lag på alla tänkbara nivåer, bland annat U20-landslaget, fick förfrågan om han kunde tänka sig att ta sig an Amerikanska Samoa i det kommande VM-kvalet. Rongen tackade ja och dundrade iväg för att förbereda laget för de kommande matcherna mot Tonga, Cooköarna och Samoa, i nämnd ordning. Dessa tre lag utgjorde tillsammans med Amerikanska Samoa en grupp där alla skulle möta alla en gång och bara gruppvinnaren gick vidare.
Samtliga matcher i den här gruppen spelades på Toleafoa J. S. Blatter Soccer Stadium i Samoas huvudstad Apia i slutet av november 2011. Den första matchen för Amerikanska Samoas del var 22 november mot Tonga. Den matchen gick Amerikanska Samoa, helt otroligt nog, och vann med 2-1, vilket var deras första vinst någonsin. Till skillnad från vad som har skrivits i diverse tidningar var det dock INTE deras första gjorda mål. De har tidigare förlorat matcher med t.ex. 1-9 och 1-12 och har således gjort mål tidigare. Svävandes på små rosa moln gick de och kryssade mot Cooköarna av bara farten, en match som de mycket väl också kunde ha vunnit om det inte vore för en "Henrik Larsson mot Bulgarien i EM 2004"-nick i eget mål av backen Tala Luvu. Inför den direkt avgörande matchen mot Samoa hade Amerikanska Samoa en bra chans att gå vidare till nästa omgång av kvalet, en riktig högoddsare med tanke på deras resultat i tidigare VM-kval, men ett sent segermål för Samoa gjorde att de istället tog hem gruppsegern och gick vidare. Således var kvalet slut för Amerikanska Samoa, men de föll verkligen med flaggan i topp och fick uppmärksamhet i hela världen för sina prestationer. Thomas Rongen har intervjuats i flera amerikanska medier efter sitt äventyr och har haft många intressanta och gripande historier att berätta, bl.a. att målvakten Nicky Salapu efter förlusten mot Australien hamnade i ett alkoholmissbruk för att han kände sig så misslyckad för att ha släppt in 31 mål i en match. Segern mot Tonga blev därför något av en revansch för honom. En annan spelare som har uppmärksammats mycket är Johnny ”Jaiyah” Saelua, som är född man men som på grund av många typiska ”kvinnliga” drag är en s.k. fa'afafine, vilket ses som ett slags tredje kön i den polynesiska kulturen. En fa'afafine är alltså en biologisk man som ser sig som kvinna och attraheras sexuellt av män. Saelua spelade mittback för Amerikanska Samoa i de här tre matcherna. Idag ligger Amerikanska Samoa på 186:e plats på FIFA:s världsranking, vilket är deras bästa position någonsin.
En av spelarna som spelade varenda minut för Amerikanska Samoa i det gångna VM-kvalet, och stod för den avgörande målgivande passningen i segermatchen mot Tonga, var mittfältaren Justin Manao. Han är 18 år gammal och studerar till vardags på Pacific Lutheran University i Parkland, Washington. Manao är ursprungligen från just det området av USA, hans hemstad är Kirkland som är som en förort till Seattle. Han är alltså inte född på Amerikanska Samoa utan han har bara påbrå därifrån och det är tack vare det som han kunde spela för deras landslag, mer om detta senare. Justin, som är förstaårsstudent, gjorde den gångna säsongen bara tre inhopp för Pacific Lutheran Universitys fotbollslag, som spelar i NCAA Division III. Skolans lag heter Lutes och spelar i Northwestern Conference med lag från Washington och Oregon.
Eftersom jag tycker att historier av den typen som Amerikanska Samoas landslag har varit en del av är så oförskämt intressanta, ojämförligt mycket mer intressanta än allt som Barcelona, Real Madrid, Messi och Cristiano Ronaldo någonsin kan tänkas åstadkomma, bestämde jag mig för att försöka få kontakt med Justin Manao för att göra en intervju med honom och få fråga lite om hans erfarenheter med Amerikanska Samoa samt lite om honom själv som spelare. Jag kontaktade sportavdelningen på Pacific Lutheran University och fick då hans mailadress. Justin berättade att han för tillfället hade mycket att göra i skolan, men han svarade ändå gärna och mycket bra på mina frågor. Nu går vi till själva intervjun!
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll fotbollen spelade när du växte upp!
- Som barn var fotboll mitt liv och det är det fortfarande. Redan innan jag kunde gå ville jag alltid ha en boll att leka med och när vi gick i affärer fick mina föräldrar hålla mig undan från alla bollar, för blev tokig om jag inte fick ha just den bollen. Sen vid ungefär fyra års ålder började jag spela riktig klubbfotboll. Jag var en riktig superstjärna, fick jag i alla fall höra. Min pappa var den som fick mig att börja spela fotboll för han spelade själv. Jag spelade fotboll varje dag som barn, både i form av att springa och dribbla på gräsmattan, spela med min pappa och träna med mitt lag. Sen dess har jag spelat under hela mitt liv. Jag spelade sen för laget Crossfire, med vilka jag fick möjligheten att spela och utmanas mot de bästa.
Varför valde du att börja på Pacific Lutheran University (PLU)?
- Jag valde PLU dels eftersom jag ville spela collegefotboll och dels eftersom det akademiskt sett är en väldigt bra skola.
Vem av dina lagkamrater på PLU har imponerat mest på dig?
- Den som har imponerat mest på mig är Spencer Augustin. Han spelade anfallare, men han är sistaårsstudent och kommer att ta examen i år. Han var vårt lags bäste målskytt (19 mål på lika många matcher, red. anm.)
Vilken position föredrar du att spela på och hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag föredrar att spela innermittfältare. Jag är en intelligent spelare, jag läser spelet bra och har bra spelförståelse.
Vad har du för ambitioner när det gäller fotboll?
- Mina fotbollsambitioner är bara att fortsätta spela collegefotboll och sen kunna fortsätta att spela fotboll i största allmänhet.
Är någon av dina föräldrar från Amerikanska Samoa, eller vad exakt gör dig kvalificerad för att spela för Amerikanska Samoa?
- Min farfar är från Amerikanska Samoa och jag tror att det är det som gör mig kvalificerad, men jag är inte helt säker.
Exakt hur blev du uttagen i Amerikanska Samoas landslag? Hur fick de reda på att du kunde spela för dem? Hur kontaktade de dig och vad tänkte du när de lade fram möjligheten att spela för dem?
- Jag blev uttagen i landslaget genom min farbror, som heter Larry Mana’o. Han är en av de assisterande tränarna och han ordnade det hela åt mig. Min farbror kontaktade mig först genom ett Facebook-meddelande och frågade om jag ville spela för Amerikanska Samoas landslag och först trodde jag att det var ett skämt, men sen insåg jag att han var allvarlig. När jag visste att han var allvarlig blev jag nervös men samtidigt exalterad. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig.
Hur var din första tid med landslaget? Vad var dina första intryck av tränarna, de andra spelarna och hela situationen?
- Min första tid med landslaget var minst sagt intressant. Jag var tvungen att lära känna killarna under en veckas tid, men det var inte så svårt som jag trodde att det skulle vara. Tränarna och spelarna var alla kanon och när jag hade lärt känna alla hade jag jättekul. Dessutom hade varenda spelare så mycket hjärta jämfört med de flesta jag har spelat med i USA. Det mått av hjärta och passion varje spelare bidrog med i varje match var helt overkligt.
Du spelade hela matchen mot Tonga och bidrog därmed till Amerikanska Samoas historiska första seger. Kan du prata lite grann om den matchen, och om hur ni firade efteråt?
- I början av matchen mot Tonga hade jag ärligt talat ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Jag undrade om de skulle vara löjligt snabba, starka, tekniskt skickliga… Jag var nervös, men när vi var igång var det som en vanlig match, även om betydelsen var mycket större. Dessutom, att bidra med den avgörande assisten var en fantastisk prestation för mig personligen. Känslan i luften efter att vi hade vunnit var överväldigande och jag grät faktiskt lite grann för att jag var så lycklig. Vi kunde inte direkt göra något enormt för att fira, men vi gick ut och åt middag och det var kul.
Hur var kvaliteten i de här matcherna jämfört med de du spelar med PLU? Är spelstilen annorlunda på något sätt?
- Spelstilen är väldigt annorlunda jämfört med mitt collegelag. Amerikanska Samoa är mycket sämre tekniskt jämfört med spelarna i mitt collegelag, men de jobbar hårdare än vad vi gör på PLU. Anledningen till detta är just att de är sämre tekniskt, och de har överlag inte lika bra tränare som vi har i USA.
Vilka är de bästa spelarna i Amerikanska Samoas landslag?
- Jag tycker att jag är en av de bästa spelarna, tillsammans med Rawlston Masaniai och Ramin Ott. Men jag tycker att alla spelarna i laget har olika kvaliteter.
Hur viktig var Thomas Rongen för lagets framgångar i det senaste VM-kvalet? Hur förberedde han och de övriga tränarna för matcherna mot Tonga, Cooköarna och Samoa?
- Thomas var oerhört viktig för vår framgång som lag. Han lyckades få varje spelare disciplinerad och fokuserad på vårt mål. För att förbereda oss körde tränarna träningspass innan matcherna där vi gick igenom våra fasta situationer, motståndarnas fasta situationer och och deras spelstil. Jag tycker att det faktum att Thomas tog en grupp spelare som väl inte var de skickligaste och formade oss till ett stabilt lag är en bedrift i sig och alla borde hylla honom för det.
Du är fortfarande en väldigt ung spelare. Har du för avsikt att fortsätta spela för Amerikanska Samoa, så länge de fortsätter att ta ut sig i landslaget?
- Ja, definitivt. Jag tror faktiskt att jag kommer att spela för deras OS-landslag i mars.
Till sist, vad tycker du måste göras för att förbättra fotbollen i Amerikanska Samoa och de andra liknande små nationerna i Stilla Havet?
- För att förbättra fotbollen i Stillahavsnationerna måste man starta upp program, som vi har i USA, där barnen börjar träna från en låg ålder, men de måste också förbättra tränarnivån och då behövs finansiering så det är väldigt svårt.
Där var intervjun slut och vi tar och tackar Justin och de på Pacific Lutheran University som ställde upp med ett få till den här intervjun. Personligen kommer jag att följa Amerikanska Samoas framfart inom den internationella fotbollen med stort intresse framöver, och även om vi knappast lär se dem i något VM-slutspel så önskar jag dem all lycka och förhoppningsvis vinner de många ytterligare matcher.
