Intervju med Pat Phelan, tidigare MLS-spelare numera spelandes i Finland
Pat Phelan lämnade New England Revolution i MLS efter fjolårssäsongen efter att ha spelat där i tre och ett halvt år. Efter att ha varit kontraktslös i ett antal månader skrev Phelan på för SJK i den finska andradivisionen. I den här intervjun berättar Phelan bl.a. om hur han fick chansen att flytta till Finland, hur Liverpoollegenden Steve Nicol var som tränare och varför spelare som Landon Donovan och David Beckham inte var de som han tyckte var svårast att spela mot i MLS.
Patrick ”Pat” Phelan föddes 16 januari 1985 i Houston, Texas men är uppvuxen i Enfield, Connecticut. Phelan spelade collegefotboll för Wake Forest University från 2004 till 2007. Wake Forest är ett litet universitet beläget i Winston-Salem, North Carolina vars fotbollsprogram (för herrar) är ett av de främsta i USA. De har bl.a. fostrat nuvarande MLS-spelare som Ike Opara (San Jose Earthquakes), Brian Carroll (Philadelphia Union), Stephen Keel (New York Red Bulls), Will Hesmer (Columbus Crew) och James Riley (Chivas USA). Under sin tid på Wake Forest spelade Phelan 82 matcher och på de gjorde han två mål och sju assists. Under sitt sista år på college vann Wake Forest det amerikanska collegemästerskapet efter att ha besegrat Ohio State University med 2-1 i finalen. Pat Phelan var kapten för laget det året och kom också med i ”Årets lag” för collegespelare i USA, tillsammans med flera andra nuvarande MLS-spelare och de allsvenska spelarna Reuben Ayarna (GAIS) och Alejandro Bedoya (Helsingborg). Phelan draftades som nummer tio totalt i 2008 års MLS SuperDraft av Toronto FC, men tradades till New England Revolution i juni utan att ha spelat för Toronto i MLS. I New England fick Phelan desto mer speltid. Under tre och en halv säsong i New England spelade han totalt 80 matcher i MLS, mestadels som defensiv mittfältare, och på dessa matcher stod han för två mål och fyra assists. New England tog sig till slutspel 2008 och 2009, men åkte då ut direkt, och de två åren därpå var de långt ifrån att kvalificera sig. Efter fjolårets säsong valde New England att inte förlänga med Phelan och därmed gjordes han tillgänglig i MLS Re-Entry Draft. Inget lag plockade honom där och därmed blev han kontraktslös.
Efter att ha varit kontraktslös i ett antal månader skrev Phelan på för Seinäjoen Jalkapallokerho, mer kända som SJK, i den finska andradivisionen i maj i år. SJK kommer från en stad vid namn Seinäjoki som ligger i västra Finland. I SJK spelar även en amerikansk mittfältare vid namn Justin Moose, som spelade med Pat Phelan på Wake Forest och som var den kontakt som tog Phelan till Finland. I skrivande stund ligger SJK på fjärde plats i den finska andradivisionen, dock hela tjugo poäng efter serieledande RoPS från Rovaniemi.
Nu går vi till intervjun, som Phelan var vänlig nog att ställa upp på.
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll fotbollen spelade i ditt liv när du växte upp. Hur stod sig fotbollens popularitet mot andra sporter i området där du växte upp?
- Jag började spela fotboll när jag var fyra år gammal, men min förstasport var ishockey. Ishockey var väldigt stort i min hemstad Enfield, Connecticut, men som de flesta föräldrar vet kan det vara ganska dyrt. Mina föräldrar var heller inte så förtjusta i träningar klockan fem på morgonen. Med tanke på allt detta och eftersom fotboll var mycket billigare anmälde de mig för att börja spela det. Ishockey var den mest populära sporten på vintern. men fotboll var den mest populära sporten under resten av året.
Du spelade collegefotboll på Wake Forest University, en av de högst ansedda skolorna när det gäller fotboll i USA. Kan du berätta lite om skolan och vad som gör deras fotbollsprogram så bra, samt om din tid där?
- Wake Forest University är en liten ”liberal arts”-skola men ungefär 4,000 studenter i North Carolina. De spelar i den bästa fotbollsconferencen i USA (Atlantic Coast Conference, red. anm.) och är med och utmanar om mästerskapstiteln varje år. Dessutom är det ett av de bästa universiteten vad gäller det akademiska i landet. Jag bestämde mig för att börja på Wake Forest eftersom de hade den bästa kombinationen av idrott och studier i USA. Jag njöt av varenda minut av min tid där och jag hade turen att få vara lagkapten när skolan tog hem sin första collegemästerskapstitel 2007, mitt sista år på universitetet. Fotbollsprogrammet sköts på ett väldigt professionellt sätt. Det lades stort fokus på detaljer och våra dagar var väldigt likriktade. Allt vi gjorde på och utanför planen gjordes för att göra oss bättre som människor, studenter och spelare. Tränarstaben på Wake Forest hjälpte oss att hålla en mycket högre nivå, både vad gäller studier och idrott, än någon annan skola i landet. Wake Forest har ett rykte om sig att få fram spelare som kan kliva in på proffsnivå och leverera direkt.
Vem eller vilka var den/de bästa spelaren/spelarna som du spelade med under din tid på Wake Forest?
- Jag får nog säga att den bästa spelaren under mina fyra år på Wake Forest var Michael Parkhurst, en amerikansk landslagsman som nu spelar för FC Nordsjælland i Danmark. Det finns också flera andra spelare, som spelar regelbundet i MLS eller utomlands. En av dem är Justin Moose som jag nu spelar med i SJK i Finland.
Du draftades av Toronto men tradades till New England innan du spelat för Toronto. Det är inte speciellt vanligt att rookies blir tradade innan de har gjort sin debut. Hur hanterade du den flytten?
- Det kändes lite förvirrande för mig då. Jag var i Toronto en så pass kort tid. Det var stor press på organisationen att prestera och tränaren lämnade strax efter att jag tradats. Jag tror inte att det var en optimal situation för mig som rookie att bli draftad till, men som rookie måste man vara villig att anpassa sig och göra det bästa av situationen. Det kändes tråkigt att lämna Toronto och det kändes aldrig som att jag fick en chans, men jag var tvungen att gå vidare och göra det bästa av situationen.
Vad är det största skillnaden mellan collegefotboll och professionell sådan, och hur hanterade du den övergången?
- Vad gäller fotboll så minskar tiden och utrymmet på planen dramatiskt när man går från college till proffsfotboll. Det är mycket större press att prestera och göra resultat. För att anpassa mig försökte jag alltid att spela på ett eller två tillslag, att aldrig försöka att överarbeta och att snabbt få bollen till spelare som kunde orsaka problem för motståndarens försvar. Jag försökte att vara uppmärksam på veteranspelarna och ta in så mycket råd som möjligt från dem.
Shalrie Joseph blev nyligen tradad till Chivas USA, efter att ha varit något av en galjonsfigur för New England under senare år. Kan du berätta vad han betydde för laget under din tid i New England och vad som gör honom till en så bra spelare?
- Shalrie är nog den spelare som har haft störst inflytande på min fotbollskarriär. Jag hade spelat mittback under hela mitt liv tills jag blev proffs och blev defensiv mittfältare. Enligt mig var Shalrie den bästa spelaren på den positionen i ligan under många år. Han såg till att alla i laget höll en hög standard och var en av de mest jämna spelare jag någonsin spelat med. Vad som gör Shalrie så bra är att han har väldigt stort självförtroende. Han är inte en kaxig spelare, han har bara stor tilltro till sin förmåga. Han vill alltid ha bollen och nio gånger av tio kan man ge honom bollen i vilken situation som helst och något bra kommer att komma ur det. Han var en verklig veteran på så sätt att han lade ned mycket tid på att instruera de yngre spelarna och hjälpa dem att bli bättre spelare.
Hur var Steve Nicol som tränare?
- Steve Nicol är en spelarnas tränare. Han är en tränare som vilket proffs som helst skulle vilja ha på sin sida. Det är mycket lättare som spelare att ställa sig bakom en tränare som man vet har lyckats på den högsta nivån som spelare själv. Han hittade ett sätt att ingjuta självförtroende i spelarna och få ut det mesta möjliga av deras potential. Utanför planen är han också en härlig person att umgås med. Om man har träffat honom så vet man att han är ”quite a character”.
New England ligger på den nedre halvan vad gäller åskådarantal i MLS. Hur kände ni som spelare kring det och vad kan göras för att få mer folk till deras matcher?
- I och med att MLS:s expansion har höjt nivån år efter år så har New England blivit en av de mindre attraktiva platserna att spela på i ligan. Faktumet att vi spelade på en arena byggd för amerikansk fotboll gjorde stämningen väldigt dålig jämfört med andra arenor. Det är inte det att vi inte hade bra fans, men arenan var för stor. Som fan tror jag att man tycker att det är roligare med en mer intim arena, så att man känner sig närmare spelet och de andra fansen. New England behöver verkligen en ”soccer-specific stadium” närmare centrala Boston.
Borträknat de mest framstående spelarna som Donovan, Henry, Beckham och Keane, vilka tycker du är de svåraste spelarna att spela mot i MLS?
- Personligen har jag aldrig varit speciellt orolig inför att spela mot storstjärnor. Jag lugnades av att jag hade sett de spelarna så mycket när jag växte upp att jag kände till deras spelsätt. Det betyder inte att de var lätta att spela mot, men att jag var mer förberedd på vad de skulle försöka att göra. Ligan drar nu till sig mer unga spelare från utlandet, spelare som vill göra sig ett namn och sen gå vidare till större ligor. Det är de spelarna som är svåra att spela mot, för man vet inget om dem. De spelar för sitt levebröd och är extremt motiverade att ta sig till nästa nivå.
Vilka ser du som de mest lovande unga spelarna i MLS idag?
- Jag tycker att det finns många unga talanger i MLS som redan är på väg att bli de bästa spelarna i sina respektive lag. För att nämna ett par – Brek Shea i FC Dallas, Andy Najar i D.C. United, Fabián Castillo i FC Dallas och Juan Agudelo i Chivas USA dyker upp i skallen. Akademisystemet i MLS utvecklas så snabbt och jag är säker på att antalet riktigt bra unga amerikanska spelare kommer att öka dramatiskt det kommande decenniet.
Hur fick du möjligheten att flytta till SJK? Visste du något om Finland och dess fotboll innan flytten och hade du några andra erbjudanden?
- Möjligheten kom genom en av mina lagkamrater, Justin Moose, som berättade att hans tränare hade frågat honom ifall han kände några mittbackar. Jag hade träffat Justin på ett bröllop i Florida under försäsongen och han visste att jag var kontraktslös. Eftersom jag hade varit kontraktslös i ungefär sex månader hade jag inte tid att vänta längre, jag behövde spela 90 minuter varje match, trots att jag inledningsvis inte var så sugen på att spela mittback. Jag visste väldigt lite om fotbollen i Finland. När man tänker på europeisk fotboll som amerikan så ser man inte finska ligan som en av de bättre ligorna. Jag valde att inte vänta till sommarens transferfönster så vid den tidpunkten var SJK en av få klubbar som kom med ett erbjudande, de andra var från USA. Jag har alltid velat spela i Europa och jag tänkte att det här kunde vara ett bra första steg för mig.
Hur har saker och ting varit för dig sen du kom till Finland, både på och utanför planen? Hur är klassen på serien som du spelar i?
- Kulturellt har det inte varit någon vidare svår omställning. Klimatet är liknande det i nordöstra USA där jag växte upp, och sen hjälper det att de flesta människor här pratar engelska. På planen har det varit roligt för mig. Jag kom in i avsaknad av skärpa och matchträning eftersom jag inte hade spelat på nästan sex månader, så de första veckorna var ganska tuffa. Nu har jag kommit ikapp och gör bra ifrån mig. Jag måste säga att standarden inte är lika hög som MLS, men det finns helt klart några kvalitetsspelare i serien. Jag försöker att hålla en högre nivå både på och utanför planen.
Hur ser din kontraktssituation med SJK ut och vad är din plan efter den här säsongen?
- Jag har kontrakt säsongen ut och sen finns det en option för nästa år. Min plan är alltid att spela på högsta möjliga nivå, oavsett om det är med SJK eller någon annan klubb.
Vilken position föredrar du att spela på och hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag skulle nog säga att min föredragna position är som defensiv mittfältare. Jag var mittback hela mitt liv fram till att jag blev proffs 2008. Sen dess har jag spelat defensiv mittfältare, förutom under min tid i SJK, och jag tror att det är min starkaste position. Det ger mig möjligheten att dra nytta av mina defensiva kvalitéer, såsom att vara stark i luften, vinna andrabollar, bryta kontringar och även offensiva kvalitéer såsom att starta anfall från långt ned i banan och att leverera bollar snabbt och effektivt. Det ger mig också chansen att vara en ”vocal leader” och att organisera spelarna framför mig.
Till sist, vilken typ av mål har du som du vill uppnå i karriären? Skulle du vilja återvända till MLS någon gång i framtiden?
- Jag har alltid sett mig själv som något av en “late bloomer” vad gäller fotboll. Många skulle nog anse att 27 års ålder är i mitten av slutet för en spelares bästa tid, men jag känner att jag precis börjar ”hit my prime”. Jag har bara varit proffs i fem år och jag har tagit väldigt bra hand om min kropp under min karriär. Jag ser fram emot att spela på högsta möjliga nivå, oavsett om det är i Europa, Australien, Ostasien eller hemma i MLS. Jag tror att jag någon gång vill återvända till MLS. Det finns så mycket att åstadkomma och så lite tid att göra det, så jag försöker att göra det bästa av varje situation och spela varje match som om det var min sista.
