Krönika: Detta River är det bästa klubblaget som funnits i Sydamerika
Ibland tenderar man till att överdriva dåtiden – ibland samtiden. Men faktum är att jag inte tror att jag någonsin sett ett bättre sydamerikanskt klubblag spela fotboll.
Vi har redan avverkat och pratat om Gallardos resa i River – från spelare till att bli den mest framgångsrika tränaren i klubbens långa historia. På fem år har han vunnit i princip allt som går att vinna med föreningen, så när som på ligatiteln, och just nu håller en staty på att konstrueras till hans ära.
”Muñeco” – som han kallas, ”den lilla apan” – är kollosallt älskad av supportrarna och det går nog inte att beskriva den ågren som många har över tanken på att han en dag, kanske ganska snart (?), kommer att lämna sin post som huvudtränare och prova vingarna någon annanstans. Att ryktet dykt upp om att han skulle vara aktuell för FC Barcelona säger lite om hur hög statusen kring honom är.
Han har tappat spelare genom åren men alltid lyckats hittat en fin balans igen. Man kan argumentera om att han inte lyckats i ligaspelet och är en begränsad Copa-tränare. Men då har man inte förstått hur svårt det är att vinna Copa Libertadores, och hur svårt det är att vinna samma turnering flera gånger med samma klubb. Det är få tränare genom åren som åstadkommit lika stora framgångar med en förening i Sydamerika – det närmaste exemplet är Carlos Bianchi med Boca i början på 00-talet. Jag skulle dock dra det så pass långt som att detta River är bättre än det laget och förmodligen också det bästa som någonsin beträtt en fotbollsplan i Sydamerika – åtminstone om vi bara räknar klubblag. Pelés Santos då, hör jag några av er ropa. Givetvis var det ett bra lag och Santos dominerade den sydamerikanska fotboll på 60-talet och även, i viss mån, också världsfotbollen - vann Interkontinentalcupen två gånger på raken. Men det var en annan tid som är svår att jämföra med dagens.
Dagens lag ser kanske inte extremt spännande ut vid första anblick. Där återfinns en drös av spelare som inte lyckats i andra, större, klubbar i Europa. Men tillsammans har dom funnit varandra och under Gallardos vingar har dom hittat ett lugn som gjort att deras karriärer tagit ett skutt i rätt riktning. Rafael Borré var en ganska stukad anfallare när han kom till River från spel i bl.a. Altético Madrid och Villareal men har succesivt återhämtat sig och blivit den klassanfallaren vi vet att han kan vara.
Oavsett om River vinner imorgon eller inte, tror jag att detta är det sista vi får se av Marcelo Gallardo i föreningen. Han har uppnått allt man kan uppnå och nu är det dags att ta nästa steg i karriär. Om Barcelona är rätt väg att gå eller inte är jag inte rätt man att svara på. Vad jag vet är att Gallardo är, som tränare, fullt kapabel till att ta sig an vilken klubb som helst i världen och att det som han har byggt upp med River är unikt.
Imorgon är inte bara en final i mängden – det är Rivers fjärde Copa-final sedan 2014 och det är förmodligen slutet på en era som har varit en ynnest att få följa. Glöm inte det när ni slår på tv:n imorgon kväll klockan 21:00.
