Krönika: Roberto Carlos bössa har tystnat
En av de främsta brasilianska fotbollsspelarna någonsin deklarerade på onsdagen att han lägger skorna på hyllan, den hårdskjutande vänsterbacken Roberto Carlos.
Sent igår kväll kom beskedet att Roberto Carlos slutar spela fotboll. Den 39 år gamle vänsterbacken ska fokusera mer på sitt jobb som sportchef i sin ryska klubb Anzhi Makhachkala, där han kommer ta över som assisterande tränare så fort han får ett tränarcertifikat.
För att förstå min personliga kärlek till denna hårdskjutande brasse måste vi gå femton år tillbaka i tiden, till år 1997, samma år som skilsmässa blev lagligt på Irland, samma år William Burroughs dog och samma år min skola brann. Det var just på skolgården jag hörde Roberto Carlos namn nämnas för första gången i mitt liv av en av de tuffaste grabbarna på rasten när vi spelade fotboll. Efter det ville alla vara Roberto Carlos, fast ingen riktigt visste vem han var.
Jag skulle fylla nio det året Carlos gjorde sitt fantastiska frisparksmål mot Frankrike i för-VM. Det var naturligtvis detta konstverk som hade bidragit till hybrisen som kommande höst skulle råda på skolan. Sedan dess har denna spelare ständigt fascinerat mig. Första gången jag såg honom minns jag att jag tyckte han såg kort ut, inte liten, men kort. Det var i VM i Frankrike 1998. Men för att göra en rättvis avskedskrönika av denna hjälte tar vi det hela från början.
Roberto Carlos da Silva Rocha föddes den 10 april 1973 i den lilla staden Garça utanför São Paulo, samma stad som Valdir Peres, förstamålvakt i VM-laget 1982, kommer från. Uppväxtförhållandena var inget att skryta med och Carlos blev tidigt tvungen att hjälpa sina föräldrar med odlingarna och fick ganska lite tid över. På kvällarna spelade han fotboll med sina vänner.
Carlos första klubbadress var União São João från Araras, en större stad i delstaten São Paulo. Där började han spela som sextonåring och efter att fyra år senare ha imponerat på scouterna från storklubben Palmeiras fick han sitt första proffskontrakt sommaren 1993. Året innan hade han redan blivit uttagen till landslaget för första gången.
Vid det här laget spelade Roberto Carlos anfallare men snart skulle han skolas om till en mer tillbakadragen position. Med Palmeiras vann han två ligatitlar på raken 1993 och 1994, och 1995 var det dags att flytta över Atlanten till Europa. Ett tag var det nära att bli de brittiska öarna och Middlesbrough, som då tränades av Bryan Robson, men till slut blev det en annan engelsman som blev Carlos chef, nämligen Roy Hodgson i italienska Inter.
Debuten i Italien blev en succé. Roberto Carlos presenterade sig genom att sätta en stenhård frispark mot Vicenza i en match som för övrigt två andra blivande legender i form av Javier Zanetti och Paul Ince också debuterade i. Det blev dock bara en säsong i den blåsvarta tröjan och brassen såldes vidare till Real Madrid 1996. En av anledningarna till detta ska ha varit att Hodgson ville att han skulle spela ytter, men Carlos själv ville spela vänsterback.
Det var i Real Madrid han skulle bli en legend på riktigt. Under de elva år han spelade för den spanska storklubben vann han bland annat ligan fyra gånger (1997, 2001, 2003, 2007) och Champions League tre (1998, 2000, 2002). Dessutom hann han under denna period med att bli världsmästare med Brasilien i Japan och Sydkorea 2002, då han även valdes in i världslaget.
I en kvalmatch mot Paraguay inför VM 2002 fick han en spottloska i ansiktet av den paraguayanske målvakten José Luis Chilavert, vilket innebar att denne fick stanna hemma under slutspelet, något som blev ödesdigert för hans lag. Roberto Carlos gjorde emellertid å sin sida ett riktigt bra mästerskap och målet mot Kina i gruppspelet är en klassiker.
Den 19 juni 2007 lämnade han Real Madrid efter att ha gjort omkring 370 matcher för klubben, och flyttade till Turkiet och ett helt nytt äventyr i Fenerbahce. Där vann Roberto Carlos två supercupstitlar men de stora troféerna uteblev. 2010 flyttade han hem till São Paulo igen efter femton år som proffs.
Något kontroversiellt föll klubbvalet på Corinthians, som är ärkerivaler till Palmeiras där han slog igenom i mitten av 1990-talet. Carlos blev en del av klubbens storsatsning då man tidigare värvat den riktige Ronaldo. Sejouren där skulle bara bli ettårig då han, orolig för sin egen säkerhet efter att Timão slagits ut ur Libertadores redan i kvalet, flyttade till Ryssland och Anzhi Makhachkala.
I nyrika Anzhi blev han lagkapten direkt och fick en ny roll på planen i form av en defensiv innermittfältsposition. Ryssland har stora problem med rasism, vilket Carlos fick erfara ett par gånger under sin ett och ett halvt år långa tid som spelare i klubben. Numera är han alltså sportchef och skriver på så vis ett helt nytt blad i karriären.
Nedan finns ett hopplock av länkar till Roberto Carlos mest klassiska mål i karriären. Titta och njut!
Mot Frankrike 1997
Mot Teneriffe 1998
Mot Kina 2002
Mot Portuguesa 2011
