Krönika: Toronto FC och deras "loserdemoner"
Toronto har för fjärde säsongen i rad missat slutspel, vilket innebär att de inte en enda gång sedan de gick in i MLS har tagit sig vidare från grundserien. Någon slags ”loserdemon” tycks hålla den kanadensiska klubben i ett järngrepp då ingen strategi tycks fungera för dem.
Toronto FC gick in i MLS inför säsongen 2007 som det första kanadensiska inslaget i ligans historia. När ett lag går in i MLS så hålls en expansionsdraft där det nya laget plockar spelare från de redan befintliga lagen. Toronto var naturligtvis inget undantag men resultatet av deras val av spelare var minst sagt anmärkningsvärt. Av de tio spelare som valdes var det enbart två som överhuvudtaget kom att spela för laget under 2007 och de gjorde det väldigt sparsamt. De övriga åtta spelarna tradades till andra MLS-lag eller waivades utan att ha spelat en minut. Ett mycket märkligt förfarande såklart, men Toronto och tränaren Mo Johnston körde på sin linje och hämtade istället in spelare från SuperDraften, genom att trada till sig dem eller värva från klubbar utanför MLS. Några av spelarna som representerade Toronto under deras första år i MLS var Jim Brennan, kanadensisk landslagsback som spelade professionellt i England i tio år, Carl Robinson, walesisk landslagsman som hämtades från Norwich, Chris Pozniak, ytterligare en kanadensisk landslagsback med erfarenhet från spel i Örebro och norska Haugesund samt förstavalet i SuperDraften Maurice Edu, idag i skotska Rangers och VM-spelare för USA tidigare i år. Debutåret blev dock allt annat än lyckat för Toronto som slutade sist i ligan med 25 inspelade poäng på 30 matcher.
Inför 2008 tog Toronto in en ny tränare i form av engelsmannen John Carver. Stora delar av laget byttes ut och ersattes av tyngre namn såsom den honduranske legenden Amado Guevara, Laurent Robert som senast kom från en misslyckad sejour i Derby County, den guatemalanske anfallaren Carlos Ruíz som under 2000-talet hade öst in mål i MLS för Los Angeles Galaxy och FC Dallas samt Rohan Ricketts, tidigare stor talang i Arsenal och Tottenham. Tyvärr blev inte heller denna säsong mycket att skryta med. De slapp sistaplatsen i ligan tack vare mindre bra säsonger av Los Angeles Galaxy och San Jose Earthquakes, men sistaplatsen i Eastern Conference blev Torontos och flera av deras tyngre värvningar floppade. Laurent Robert stannade inte ens året ut och mäktade bara med ett mål och tre assists på sjutton matcher.
Jakten på framgång fortsatte under 2009, som inleddes med bl.a. värvningarna av den kanadensiske storstjärnan Dwayne De Rosario från Houston och lånet av den argentinske anfallaren Pablo Vitti från Independiente, men också avhopp från tränaren John Carvers sida. Ersättaren blev assisterande tränaren Chris Cummins. Under sommaren gjorde också klubben klart med sin första Designated Player genom tiderna i form av Julian De Guzmán, som senast hade spelat i Deportivo i spanska ligan, och även den gamle allsvenska bekantingen Ali Gerba. Den här säsongen var helt klart ett kliv framåt för Toronto som inför sista matchen i grundserien hade ett kanonläge att för första gången nå slutspel då de åkte till New York för att möte ligans hopplösa jumbo New York Red Bulls. Vid seger hade slutspelsplatsen varit klar och just därför kan inte besvikelsen ha gått att uttrycka i ord hos Torontofansen när deras lag åkte hem efter att fullständigt ha körts över av Red Bulls. 5-0 slutade matchen och Toronto förkroppsligade uttrycket ”sämst när det gället”. Sett till hela säsongen föll dock Toronto på en för dålig defensiv, 46 insläppta mål på 30 matcher är såklart för mycket.
Inför i år byttes det tränare återigen. Chris Cummins flyttade hem till England och ersattes av Predrag "Preki" Radosavljevic, senast i Chivas USA. Återigen gjordes det också stora rockader i spelartruppen. Amado Guevara flyttade hem till Honduras, spelare som Marvell Wynne, Carl Robinson och Adrian Serioux tradades till andra MLS-lag och Jim Brennan lade av och blev assisterande tränare. Ett stort antal spelare var och provspelade med Toronto under försäsongen men bara ett fåtal värvades, bl.a. argentinaren Martin Šaric som innan hade harvat runt i diverse klubbar i Östeuropa. En spelare som fick nobben var faktiskt Peter Ijeh, som ju till slut hamnade i Syrianska. Några dagar efter premiären plockades det även in tre försvarare för att stärka upp fjolårssäsongens svaga defensiv. Spelarna det handlade om var ryssen Maxim Usanov, kanadensaren Adrian Cann och letten Raivis Hšcanovics men av dessa är det bara Cann som har varit lyckad. Allteftersom säsongen gick kändes Toronto alltmer som en tänkbar slutspelskandidat och laget parkerade stabilt i mitten. Under sommaren gjorde de klart med sin andra Designated Player i form av den spanske anfallaren Mista, senast från Deportivo men kanske mest känd för sin tid i Valencia. Mista fick tröjnummer tio och en årslön på ungefär 6,5 miljoner kronor och förväntades bli lagets store målskytt. Borträknat Dwayne De Rosario, som från sin offensiva mittfältsposition ofta kommer upp i ett tvåsiffrigt antal mål, har Toronto aldrig haft någon riktig målspottare. Tidigare billigare lösningar som Chad Barrett, O’Brian White och Ali Gerba har inte levererat på önskvärt sätt så med Mista tog man in ett beprövat namn som rimligen borde kunna göra mycket mål i MLS. Synd då för Toronto att Mista har varit fullständigt under isen och han har på sina nio matcher inte gjort en enda poäng och även bränt flera klockrena lägen. Lagets spel har dessutom sedan mitten av juli försämrats kraftigt och för ett par veckor sedan sparkades både Mo Johnston, som de senaste säsongerna har varit general manager, och ”Preki”. Ersättaren Nick Dasovic, f.d. kanadensisk landslagsmittfältare, gjorde sitt bästa men kunde inte rädda laget från ännu ett missat slutspel. 0-3-förlusten mot Chivas i lördags var spiken i kistan och även om Torontos chanser till slutspel inför den matchen enbart var teoretiska så var likheterna med fjolårets avslutningsmatch mot Red Bulls många, inte minst med tanke på att Chivas låg sist i Western Conference och hade inget att spela för. Det måste kännas väldigt frustrerande för alla kring Toronto att de inte ens med flera namnstarka och högavlönade spelare i laget förmår att nå slutspel. Det är som om det sitter en förlorarmentalitet i väggarna eller att någon slags ”loserdemon” håller tag i klubben. En exorcist hade kanske varit ett bra nyförvärv…
Vad kan man då vänta sig av Toronto inför 2011? Ja, till att börja med så kommer de att tillsätta en ny general manager och även en ny tränare. Nick Dasovic är bara en tillfällig lösning så han kommer att ersättas och troligen lär den nye tränaren vilja sätta sin prägel på truppen och då är det nog många huvuden som kommer att rulla. Mista, Hšcanovics och reservmålvakten Miloš Kocic är nog några av dem som snabbt kommer att skeppas iväg. Sedan tror jag att ytterligare några spelare såsom Usanov och Šaric kommer att lämnas oskyddade i expansionsdraften och kan då komma att plockas av Portland eller Vancouver, som går in i MLS nästa år, men skulle de inte bli valda så finns risken att även de waivas. På tal om Vancouver så blir alltså Toronto inte längre MLS:s enda kanadensiska lag och där kommer det säkert att uppstå en rivalitet lagen emellan. Vidare angående truppen så tror jag att Dwayne De Rosario kommer att erbjudas ett Designated Player-kontrakt, om än inte ett jättefett sådant. Han markerade med all önskvärd tydlighet i samband med en målgest häromveckan att han är missnöjd med sin lön (drygt 2,5 miljon kronor om året) och visade detta genom att låtsas skriva på en check, eller möjligen om det skulle föreställa ett kontrakt. När Mista är borta så borde det hur som helst finnas utrymme för att höja De Rosarios lön och det får man väl säga att han ändå är värd. På tal om pengar så är en spelare som måste kliva fram och göra skäl för sin lön Julian De Guzmán. Fansen är rejält besvikna på hans spel och hans årslön på runt 10,5 miljoner är inte i paritet med hans prestationer på planen. Det och mycket annat är saker att hålla ögonen på i Toronto FC under 2011!
