Landslagsåret 2012: Överlag en besvikelse
Det har blivit dags att summera det brasilianska landslagsåret vars höjdpunkt var OS i London, men som i det stora hela dominerats av förberedelserna inför VM på hemmaplan 2014.
Mano Menezes andra hela år som brasiliansk förbundskapten inleddes ganska precis ett halvår efter den klena insatsen i Copa América på argentinsk mark där det blev sorti redan i kvartsfinalen. Mycket handlade nu om förberedelserna inför sommarens OS-turnering i London, som i sin tur skulle kunna ge en ganska bra bild av hur VM-laget kanske ser ut om två år.
Årets första landskamp spelades mot Bosnien/Hercegovina på AFG Arena i schweiziska St Gallen den 28 februari. Ronaldinho hade gjort mål på Mexiko under hösten och fick en ny chans i laget, som dock skulle göra en ganska slät figur och ändå vinna med 2-1 sedan den bosniske försvararen Papac gjort ett självmål på övertid.
Orosmolnen började hopa sig inför de olympiska spelen och det var svårt att säga vart Mano Menezes landslag stod, samt vart de var på väg. Kring månadsskiftet maj-juni begav man sig ut på en turné med fyra landskamper i Tyskland och USA. En ung trupp med endast sex spelare över 23 år hade tagits ut och en av dessa, anfallsbjässen Hulk, skulle dominera första matchen mot Danmark i Hamburg. Två mål från honom grundlade en 3-0-ledning efter första halvlek och trots Bendtners reducering i andra kändes det som att brassarna åter var på rätt spår.
Det var en känsla som förstärktes sedan man utan problem besegrat USA med 4-1 på FedEx Field i Landover, Maryland. Dock åkte man därefter på två förluster i rad mot Mexiko och Argentina med 0-2, respektive 3-4, och krisen var nära återigen. Hela 2012 skulle bli som en berg- och dalbana där fantastiska resultat skulle varvas med rena bottennapp.
Den största besvikelsen, och det som präglar årets prestationer, skulle bli OS i London. Detta var de enda tävlingslandskamperna som spelades under 2012 och brassarna var favorittippade att ta hem sitt första OS-guld. Efter att ha lekt hem en enkel grupp med tre raka segrar mot Egypten, Vitryssland och Nya Zeeland fortsatte det i samma stil i kvarten mot Honduras och semin mot Sydkorea. Brasilien hade gjort tre mål i varje match och spelare som Leandro Damião, Neymar och Oscar visade storform. Bakåt hade det emellertid varit ostadigt och varken Neto eller Gabriel, som ersatte skadade förstamålvakten Rafael Cabral, hade känts särskilt säkra. Det skulle bli just en försvarsmiss som avgjorde finalen mot Mexiko då Manchester Uniteds högerback Rafael slarvade med ett bakåtpass direkt efter avspark innan Oribe Peralta slog in 1-0. Samme Peralta skulle sedan göra tvåan och säkra det mexikanska guldet. Fiaskot var ett faktum.
Höstens vänskapslandskamper har sett mycket bra ut offensivt även om motståndet varierat i styrka. Den kanske bästa brasilianska insatsen efter OS var den mot Sverige på Råsunda då man vann med 3-0. Därefter fortsatte brassarna på den inslagna vägen med segrar mot Sydafrika (1-0), Kina (8-0), Irak (6-0) och Japan (4-0) innan man avslutade med att spela 1-1 i en svag insats mot Colombia på amerikansk mark.
Det var inte bara den brasilianska allmänheten som blev oroade över de något skrala insatserna under året. Det gällde landets fotbollsförbund CBF som sparkade förbundskapten Mano Menezes trots segern i Superclásico de las Américas i slutet av november, en vänskapsmatch mot Argentina utan utlandsproffs. Några dagar senare presenterades Luiz Felipe Scolari som ny på posten, en lösning som känns mycket intressant på förhand. Historien visar dock att det är väldigt svårt att leda ett land till VM-guld två gånger. Den ende som klarat det är italienaren Vittorio Pozzo år 1934 och 1938.
Till sommaren spelas Confederations Cup i Brasilien och det får ses som årets höjdpunkt på förhand. Brassarna ska möta Japan, Mexiko och Italien i gruppspelet och det ska bli mycket intressant att se hur a-landslaget presterar i tävlingsmatcher igen. Fyra vänskapslandskamper är inplanerade för nästa år och två av dessa går mot England. Dels möts de på Wembley i London den 6 februari, och dels ställs de mot varandra på ett nyöppnat Marcaña i Rio de Janeiro den 2 juni. Dessutom möter man Italien i Genève den 21 mars och Frankrike på ett nyrenoverat Mineirão i Belo Horizonte den 9 juni.
Det är alltså dags att lämna ytterligare ett besvikelsens år bakom sig och blicka framåt. 2013 är året då landslaget måste spela ihop sig inför hemma-VM och det finns en del att ta tag i, inte minst defensivt. Är Scolari rätt man? Vi får se, nästa år.
