Landslagsfotbollens gökunge
Detta är historien om hur Algeriets landslag - delvis på byråkratisk väg - gått från att vara ett lag på dekis till att bli en stormakt i Afrika.
Sedan 2004 har mer än 20 spelare anslutit till det algeriska landslaget efter att tidigare ha representerat ett annat land, vanligtvis Frankrike. Under VM 2014 i Brasilien var 17 av 21 spelare antingen födda i Frankrike eller hade emigrerat till Frankrike i unga år. Vi tittar här på hur detta varit möjligt och hur fenomenet har påverkat algerisk fotboll i allmänhet och algeriska landslagsfotboll i synnerhet.
I en direkt avgörande playoffmatch inför VM 2010 i Sydafrika gör Antar Yahia ett mål som får en framträdande plats i algerisk fotbollshistoria i nästan samma ögonblick som bollen lämnat hans fot. Inte nog med att målet var oerhört vackert (extern länk), det var av flera skäl även oerhört viktigt. Målet innebar att Algeriet, efter 24 års frånvaro från den finaste fotbollsscenen, återigen hade kvalificerat sig för ett fotbolls-VM. Målet kan även ses som slutord i den blodiga fotbollskonflikt med ärkerivalen Egypten som pågick under kvalet och som till och med skulle anta politiska dimensioner. Att målskytten skulle representera Algeriet var emellertid inte någon självklarhet.
Regeländring 2004
Knapp sex år före sitt klassiska mål, den 15 januari 2004 i en match mot Mali, blev Antar Yahia den första spelaren i världen att komma i åtnjutande av möjligheten till landslagsbyte med stöd av en då ny FIFA-regel. Regeln innebar att en spelare under vissa förutsättningar kunde byta landslagstillhörighet. När Yahia i matchen mot Mali tog på sig den grönvita algeriska landslagströjan hade han i sin ungdom redan representerat Frankrike.
FIFA-regeln gällande byte av landslagstillhörighet som trädde i kraft 2004 innebar i stora drag att en spelare som har representerat ett land på ungdomsnivå hade möjlighet att byta landslag. Detta under förutsättning att bytet skedde före fyllda 21 år. En som lobbade hårt för den nya regeln var en man vid namn Mohamed Raouraoua. Då inne på sin första ämbetsperiod som president i det algeriska fotbollsförbundet. Han skulle några år senare komma att spela en än större roll vad avser reglerna om byte av landslagstillhörighet. Mer om detta nedan.
Under Afrikanska mästerskapen 2004 i Tunisien tillämpades den nya regeln för algerisk del, förutom på Yahia, även på Sverige-bekantingen Samir Beloufa. Beloufa hade sedermera en kort och skadedrabbad sejour i Helsingborg i slutet av sin skadedrabbade karriär. Under dessa mästerskap klarade sig Algeriet ur en grupp bestående av bland annat Egypten och Kamerun, och var sedan någon minut från att ta sig förbi ett starkt Marocko i kvartsfinalen. En avsevärde förbättring i förhållande till de magra år som följde på guldet i hemmamästerskapen 1990. Yahia och Beloufa bidrog aktivt till denna relativa framgång.
Regeländring 2009
Raouraouas första period som president i det algeriska fotbollsförbundet sträckte sig till och med 2005. Han återvaldes för en andra period 2009 och redan samma år la han fram ett förslag om ytterligare reformering av FIFA:s regler gällande byte av landslagstillhörighet. Det nya i detta förslag var att man - även efter fyllda 21 år - kan byta landslag, under förutsättning att man inte tidigare har representerat ett land i en officiell match på A-landslagsnivå.
Raouraouas förslag las fram i samband med FIFA:s kongress i Bahamas. Trots motstånd godkändes förslaget. Den kontinent som hade mest att vinna på regeländringen var Afrika. Förslaget skulle innebära att många afrikanska landslag kunde räkna med tillskott i form av spelare som representerat ett annat lands ungdomslandslag. Det afrikanska fotbollsförbundet, CAF, ställde sig således bakom förslaget. Det starka afrikanska stödet för ändringsförslaget kan även ses i ljuset av att det i vissa afrikanska länder har funnits en föreställning om att framförallt Frankrike låtit alla lovande få en eller ett par ungdomslandskamper för att på så sätt beröva dem möjligheten att i framtiden representera något annat land än just Frankrike. Spelare som sedan normalt inte blivit aktuella för spel i franska A-landslaget, men som mycket väl hade kunnat ta en plats i ursprungslandets landslag.
Påverkan på algerisk fotboll
Algeriet har alltså varit drivande i att ta fram de nya regler som gjort det lättare för en spelare med anknytning till mer än ett land att byta landslagstillhörighet. Frågan är hur de nya reglerna påverkat algerisk fotboll. Om man anlägger ett kortsiktigt perspektiv, och fokuserar i första hand på landslagsfotbollen, är det svårt att landa i någon annan slutsats än att de nya reglerna har varit väldigt gynnsamma för algerisk fotboll. Algeriet har kvalificerat sig för de två senaste världsmästerskapen efter lång tids frånvaro. Både 2010 och 2014 har spelare som har kvalificerat sig för spel i det algeriska landslaget tack vare de nya reglerna spelat en stor roll. Det algeriska landslagets tilltagande styrka under den aktuella perioden avspeglas även i FIFA:s världsranking. 2003 var Algeriet rankat 62 i världen och i oktober 2014 var laget det bäst rankade afrikanska laget på plats 15, den högsta placering Algeriet uppnått. FIFA-rankingen må vara ett trubbigt verktyg för att fastställa ett landslags nivå. I detta fall är dock förbättringen så markant att den bör kunna ses som en klar indikation på tilltagande styrka. Det är naturligtvis svårt att veta exakt i vilken utsträckning de nya reglerna bidragit till denna utveckling. Med hänsyn till de spelare som anslutit till landslaget under senare tid förefaller det dock osannolikt att resultaten skulle ha varit desamma eller bättre utan den kompetens som tillförts laget.
I sammanhanget bör påpekas att inte alla franskskolade spelare som representerar Algeriet i landslagssammanhang gör det med stöd av de regelförändringar som genomdrevs under 2004 och 2009. De som aldrig spelat för ett franskt ungdomslandslag kvalificerar sig för spel i det algeriska landslaget utifrån övriga bestämmelser i aktuellt FIFA-reglemente, med hänsyn till deras anknytning till Algeriet. Till denna skara hör bland annat Leicesters Riyad Mahrez.
Kritik av den nya ordningen
Trots landslagets framgångar är inte alla positivt inställda till de nya reglerna. Det finns farhågor om att de - på lång sikt - skadar algerisk fotboll, även om de må vara gynnsamma på kort sikt. Resonemanget är att framgångarna för landslaget, den algeriska fotbollens skyltfönster, som alltså åtnjutits med hjälp av franskskolade spelare osynliggör problemen på hemmaplan och att nödvändiga satsningar på den inhemska fotbollen av den anledningen skrinläggs. Och visst finns det skäl att fundera över den inhemska fotbollens tillstånd när den algeriska diasporan i Frankrike, som enligt vissa siffror uppgår till ca två miljoner, stått för nästan tre fjärdedelar av spelarmaterialet i landslagstrupperna under de två senaste världsmästerskapen. De ca 40 miljoner algerierna i Algeriet har följaktligen stått för endast ca en fjärdedel.
Raouraouas uttalanden i den franska dagstidningen Le Monde nyligen om att situationen på längre sikt är ohållbar tyder på viss sjukdomsinsikt. I intervjun aviserar han satsningar på den inhemska fotbollen i form av fotbollsakademier och utbildning av tränare. Om dessa satsningar verkligen genomförs fullt ut kanske farhågorna om att landslagets framgångar ska hämma utvecklingen på hemmaplan kommer på skam. Sen är de algeriska klubbarnas ovilja att satsa på ungdomsverksamhet sedan länge ett stort problem, men knappast ett som kan knytas till de nya FIFA-reglerna.
Club Algérie
En annan del av kritiken har mer handlat om känslor. Förbundets arbete med att försöka övertyga unga spelare som fått sin fotbollsskolning utomlands att byta sportslig nationalitet har setts som ovärdig. Inte nog med att man tar del av frukterna av någons annans arbete, spelarna ifråga har inte sällan tvekat in i det sista. Spelare som i vissa fall aldrig har satt sin fot i Algeriet. Det har till och med ryktats om att pengar ska ha bytt ägare i samband med att spelare har övertygats att representera Algeriet. Även om ryktet om “övergångssummor” är falskt så är det lätt att förstå att sådana rykten uppstår. I vissa avseende får man intrycket att det algeriska landslaget sköts mer som en klubb än ett landslag. I stället för att en spelare får en kallelse och kommer springande, så ska det ofta till utdragna förhandlingar. När Napolis Faouzi Ghoulam “blev klar” för Algeriet så kallade förbundet till presskonferens där “värvningen” presenterades. Det är alltså i första hand sättet på vilket nya spelare knyts till landslaget som många upplever som ovärdigt. Gissningsvis kommer dock denna typ av kritik vara begränsad så länge resultaten fortsätter att komma.
Sammanfattningsvis så kan man säga att Algeriet har haft en framträdande roll i att ta fram de nya FIFA-regler gällande byte av landslag som presenterats ovan. Det kan också konstateras att reglerna har haft en gynnsam effekt på algerisk landslagsfotboll, åtminstone på kort sikt. Vilka de långsiktiga konsekvenserna av de nya reglerna blir är naturligtvis svårt att veta. För att konsekvenserna av de nya reglerna ska vara positiva för algerisk fotboll även på lång sikt så kommer det sannolikt krävas en hel del klarsynthet och seriositet. Egenskaper som kanske inte alltid har genomsyrat de som ansvarat för algerisk fotboll.
