Århundradets Match-Sydamerika Visade Upp Sig
Två colombianer stod i centrum, den ena syndabock-den andra hjälte. River Plate tog sin fjärde Copa Libertadores-titel och Madrid målades rött och vitt. Bocas tränare avgick, Nahitan Nandez storgrät och lidandet har börjat för Boca Juniors. Men det där var ju bara slutet på en karusell om denna historiska final, klimax av det hela. I denna text ska vi inte fokusera på 120 minuter fotboll, här får ni följa med på vad som pågick innan matchen. Det som ingen annan tidning skrivit om. Vi tar helgen
FÖRVÄNTAN
Redan på planet från Stockholm var sätena fyllda med fotbollsfantaster, inte så att alla förde ett liv och var i klädda respektive lags färger. Men det pratades spänt om den stora matchen på söndag. Jag fick sätet bredvid en man som sedan 20 år tillbaka betalar medlemskap i Boca Juniors och även betalar för en stol på arenan. Att han bor i Sverige gör såklart att han inte kan gå på matcherna men tanken med att betala för platsen på La Bombonera är att om tillfälle ges, kan han gå. Så svårt är det nämligen att få en plats på Boca Juniors hemarena som varje match är fylld till bristningsgränsen och vill man vara säker på plats finns inga alternativ. Man har också ett poängsystem som gynnar de mest hängivna supportrarna, berättar han. Varje gång man går på match får man poäng som gör det lättare att få biljett till kommande matcher.
Lördag förmiddag promenerade jag och min gode vän till La Paz i Madrid, området där Boca Juniors spelahotell låg. Vi var osäkra på vägen men cirka 800 meter från det som senare skulle visa sig vara hotellet hörde vi trummor och sång. Den där lilla orkestern med den aningen kraftigare sången, ni vet. Vi frågade några supportar vad som var på gång, för att något var i antågande var det ingen tvekan om. Han berättade att spelarna skulle komma tillbaka från träning klockan 13. Det skulle dröja.
Festlig stämning utanför Bocas spelarhotell på lördagsförmiddagen
Fansen bevakades hårt av såväl media som polis.
Kärnan av Bocas klack utanför hotellet.
Klockan 15:30, efter många ramsor och sånger, rullade bussen in och ljudnivån maxades. Tevez, Benedetto, Pavón och grabbarna vinkade blygt åt folkmassan som väntat för att få en glimt av sina hjältar. Att spela i Boca Juniors är att alltid ha ett enormt stöd men det sätter också en enorm press på att alltid prestera.
I mitten av fansens hop, polisen håller emot
VÅLDET
Det var något som var i fokus och också hela anledningen till att matchen kom att spelas i Madrid. Alla, och då menar jag alla civila spanjorer vi pratade med i Madrid, var övertygade om att Spanien var redo för den stora matchen. ”Det som händer i Argentina kommer aldrig hända här, vi är bättre än så” sa man. Aningen föraktfullt mot Argentina och hela Sydamerika kan tyckas. Enligt tidningen El País skulle 2 055 poliser vara i tjänst under matchen, en del extrainsatta från andra städer än Madrid. 1 700 ordningsvakter skulle också cirkulerade kring arenan, bland annat. Detta var klassat som en högriskmatch mellan två lag som hatar varandra. Kostnaden för de nationella poliserna låg i runda slängar på 6,5 miljoner kronor.
På lördag eftermiddag begav vi oss till River Plates spelarhotell, en byggnad som inte lämnade någon besviken. Det femstjärniga hotellet låg i området Cuatro Torres som är Madrids businessområde med höga glasbyggnader, kontor och kostymklädda män på gatorna.
Här bodde River Plates spelare och ledare.
Gigantisk byggnad.
Fotbollslag av denna klass brukar vara vana fina hotell och det var inte så att Bocas spelarhotell var sunkigt, men att Rivers var något av högre klass var påtagligt. Men det kändes som det skulle vara så, miljonärerna skulle ha det bästa av det bästa och allt var i sin ordning.
På Madrids gator vandrade också en äldre Colombiansk man bärandes på en banderoll. Denna lördagseftermiddag fick jag syn på honom, han fångade mitt intresse.
- Paz Colombiano är mitt namn, vad heter du? Frågade han mig
Jag trodde förstås att han skämtade eftersom Paz Colombiano betyder ”Colombiansk fred” på svenska. Men han hade för ett tiotal år sedan bytt namn, nu huserar han under ett namn som är talande för vad han gör. Han är nämligen en Colombiansk fredsaktivist som bland annat jobbar mot våld på fotbollsarenor, han har till exempel förenat supportrar från lagen Independiente och Atletico Nacional i hemstaden Medellin, Colombia. Mannen var klädd i en vit kostym som lyste i Madridsolen, han hade någon form av frälsar-aura. Hade Jesus varit Colombian kan jag ge mig den på att han sett ut som Paz Colombiano.
"Det blir Boca eller River som blir mästare, var vänliga respektera livet" är banderollens text.
Paz gör ett viktigt arbete. Vi skulle senare se honom fler gånger under resan, bland annat när han intervjuades i nationell TV utanför Santiago Bernabeu. Att det var frågan om något krig mellan Boca och Rivers supportrar var aldrig aktuellt. Dels hade polisen enorma resurser men det var inte heller ovanligt att se ett gäng på tio personer komma tillsammans, hälften blåguldiga tröjor, den andra hälften rödvita. Det finns alla typer av supportrar.
MATCHDAG-SVENSKA FLAGGOR PÅ GATAN
Den stora dagen, klarblå himmel och solsken över Madrid. Inne på Sol, centrum av Madrid var det tjockt av folk. Sådär så att trottoarerna inte räckte till, sådär så att man fick köa tio minuter för en öl på ett café. Det var mycket folk, visst, men bara lite här och där bar folk fotbollströjor. Vart var alla? Efter att ha tagit tunnelbanan ut till Santiago Bernabeu behövde vi inte fundera mer. Det här var århundradets match och säkerheten var något som inte fick skita sig, Madrid ville inte tappa kontrollen över tillställningen.
Polisen lämnade ingenting åt slumpen på matchdagen.
Alla vägar var avstängda och på gatorna cirkulerade polisbilar, piketbussar, polishästar och pansarvagnar. Flest River-fans syntes till i anslutning till arenan. Vart fanns alla Bosteros? Vi vandrade neråt avenyn och fann Bocas fanzone. Det var blåguldigt och det var fest kring några av världens högljuddaste supportrar. En del svenska flaggor syntes till och när vi talade om att vi var svenskar behövdes ingen förklaring till varför vi också var klädda i Bocas färger. Historien om när Boca i början på 1900-talet skulle välja klubbfärger baserat på det första skepp som anlände till hamnen i Boca, Buenos Aires, är välkänd. Skeppet var svenskt och hade en blågul flagga i topp.
Hela avenyn vid Ríos Rosas i Madrid var ocjuperat av Bocas fans
Strax innan 18 på söndagskvällen var tiden inne för att ställa sig i den några kilometer långa kön till arenan. Just nu befann vi oss mitt i världens centrum. 19:30, efter en ordentlig säkerhetsprocess var vi inne på arenaområdet. Två ytterligare visitationer senare var vi på plats. När Boca Juniors laguppställning ropades ut hördes inte efternamnen på någon av spelarna. Det hela var mycket enkelt. Speakern på arenan ropade upp: ”Nummer 7 Christian Pa…” Efternamnet nådde aldrig publiken då Rivers publik skanderade ut ”Puto” efter varje spelares förnamn. Alla burop nådde sin kulmen då Carlos Tevez namn ropades ut, River Plate hade då en gemensam röst som dränkte hela stadion.”Puto” betyder ungefär hora på spanska.
En av säkerhetskontrollerna innan matchen.
DEN STORA MATCHEN
Matchen i sig var ett 120 minuter långt lidande för egen del, för så är det oftast när det spelas viktiga matcher med ett lag man håller stenhårt på. Det gör ont, nästan jämt.
Delar av Bocas supportrar innan matchen
När Benedetto sedan gjorde 1-0 till Boca exploderar det. Det är löjligt att prata om för det går inte, jag ska inte ens försöka mig på att beskriva hur det lät på arenan, ni kan ju bara tänka er. Efter det gick det bara utför för Los Bosteros, River tog över allt mer i en match som innehöll allt förutom bra fotboll. Spelarna verkade tämligen tagna av stundens allvar, det var nervöst och man tjongade bara upp bollarna. När man inte gjorde det började man istället dribbla i eget straffområde, det var antingen eller. Colombianen Wilmar Barrios visades ut efter två gula kort och matchen kändes omöjlig, där vände matchen för Boca. I den andra halvleken hade också en annan Colombian, Juan Fernando Quitero, kommit in. Han som aldrig gjort en VM-kvalmatch för sitt landslag men som gjort mål i två raka VM-slutspel för La Tricolor. En man som alltid varit bäst när det gäller. 109:e minuten, skottet, brölet, firandet. Ett skott som i princip var otagbart hade tagit River Plate ett steg närmare titeln. Resterande del av matchen var obehaglig och Boca flyttade fram allt de hade inklusive målvakten Andrada. Ett stolpskott, närmare kom inte Boca och Gonzalo Martinez avslutade med att sätta 3-1 till River i öppet mål. Tårarna sprutade på Boca Juniors läktarsektioner inte heller Nahtian Nandez, mittfältaren i Boca, kunde hålla tillbaka tårarna. Boca Juniors kommer få lida och tränaren Guillermo Barros Schelotto meddelade efter matchen sin avgång. Hur det blir med stjärnor som Pavón, Perez och Barrios återstår att se.
Efter Dario Benedettos ledningsmål.
Juan Fernando Quintero är alltid bäst när det gäller.
SYDAMEIRKA HAR VISAT UPP SIG
Många menar att Europa snott en match från Sydamerika som visar på en antagonism där man roffar åt sig en av de största matcherna genom tiderna till Europa i en turnering för sydamerikansk lag. Självklart, jag lider med de supportrar som inte hade chansen att åka av ekonomiska själ, till exempel. Det är oerhört tråkigt att matchen överhuvudtaget inte spelades på Monumental från första början. MEN. Vad var det Europa och hela fotbollsvärlden fick uppleva? Historiens kanske största klubblagsmatch där båda lagens fans fick vara på plats vilket inte hade varit fallet om matchen spelats i Argentina. Buenos Aires, Argentina och hela Sydamerika fick visa upp sig från sin bästa sida vad det gäller inramning och intresse och Europa har aldrig sett något liknande. Så fick jag vara på plats också och se fina Boca Juniors live för första gången. När narcissisten i mig berättar att det var bra att matchen spelades i Madrid eftersom jag aldrig sett den live annars, så säger jag inte emot. Men detta var en engångsföreteelse, Copa Libertadores måste tillbaka till Sydamerika fram över. Europa har fått sin del av kakan, Sydamerika har visat upp sig.
