Barracas Central – en bortglömd kvartersklubb som siktar högt
Medan lagen i Superligan förbereder sig inför en ny säsong gör lagen i dom lägre divisionerna samma sak. Ett lag som sticker ut i mängden är Barracas Central – laget som vann tredjedivisionen B Metropolitana i fjol och vars president också är detsamma för det argentinska fotbollsförbundet (AFA). Hur kan en sådan ekvation inte bli intressant?
Dom flesta argentinsk fotbollsklubbarna har en rolig berättelse om hur klubben bildades – Barracas Central är inget undantag. Föreningen grundades i början av förra seklet av en lastbilschaufför vid namn Felipe Cámpora. Han gav laget namnet Barracas Central del Sud. Några år senare fick klubben det namn som laget bär idag – Club Atlético Barracas och 1911 gick man med i det argentinska ligasystemet. Två år senare gick man upp till Primera Division för första gången. Här stannade man ända fram till 1931 då argentinsk fotboll genomgick en förändring ifrån amatörfotboll och blev professionell. Barracas stannade kvar i amatörligan fram till 1934. Då övergick den till proffssystemet och Barracas hamnade i andradivisonen. Sedan den dagen har Barracas aldrig spelat i Argentinas högstadivision igen.
**
Det är matchdag och några ensamma själar har tagit sig till den kraftigt nergångna Estadio Claudio Fabián Tapia. Här har Barracas Central spelat sina hemmamatcher enda sedan klubben grundades. Det är en sorglig stadion som reser sig ungefär 30 meter ifrån Huracáns hemmaplan Estadio Tomás Adolfo Ducó. Barracas-supportrarna har kunnat snegla bort mot Huracáns gigantiska, i jämförelse med deras, hemmapla och med avund sett vad grannen hade, men dom saknade. På Estadio Tomás Adolfo har det spelats toppfotboll i Argentina genom årtiondena och på 70-talet sprang spelare som René Houseman, Carlos Babington och Miguel Brindisi runt och briljerade på deras gräsmatta. Laget tränades dessutom av César Menotti. Taktikern som några år senare skulle vinna VM-guld med Argentina.
På 70-talet var Barracas så pass långt ner som fjärdedivisionen. Med en ganska usel ekonomi, inte särskilt många supportrar och ingen som brydde sig om ifall deras hemmaplan rasade samman, fanns det inte särskilt mycket att glädjas åt. 2001 stod klubben inför ytterligare en deppig säsong i Primera C – tredjedivisionen – och hade kraftiga ekonomiska problem. Då tog Claudio Tapia över som president – samme man vars namn numera bär hemmaplanen som dom spelar på. Han hade själv spelat i laget under sin aktiva karriär på 80-talet och hans kärlek för klubben var det knappast någon som kunde ifrågasätta. Men idén om att ställa upp i presidentvalet var inte hans egen. Personligen kände han inte att han hade varken tiden eller orken att ta sig an en så pass stor uppgift. Men supportrarna lyckades övertala honom och föga förvånande röstade majoriteten av medlemmarna för att han skulle bli deras nye president.
**
Claudio Tapia föddes på 70-talet i en liten stad på den argentinska landsbygden men flyttade in till Buenos Aires vid ung ålder. Familjen slog sig ner i området Barracas i Buenos Aires och ganska snart började Tapia att spela fotboll i områdets fotbollslag.
”Jag började som liten knatte i Barracas ungdomslag och tog mig upp till A-laget. Där spelade jag samtidigt som jag arbetade vid sidan om. Parallellt med min fotbollskarriär arbetade jag som sopplockare inne i centrala Buenos Aires. Jag var tvungen att ha ett arbeta för att kunna försörja mig. Mellan klockan sex på morgonen och klockan två på eftermiddagen jobbade jag och på kvällen spelade jag fotboll. Jag spelade en kort period i Dock Sud (en annan liten klubb i Buenos Aires) innan jag återvände till Barracas igen och hjälpte till att ta upp dom ifrån Primera D”.
Sedan han blev president för AFA har han synts i media på daglig basis. Runt landslaget har Tapia alltid setts som en väldigt engagerad personlighet. Han är ständigt närvarande kring landslagssamlingarna och hans passion för landslaget har alltid varit stor. Tapia har också blivit väldigt bra och nära vän med flera spelare i landslaget – däribland Lionel Messi som han mer eller mindre avgudar. Kritiken har därför många gånger inte låtit vänta på sig när Messi tagits ut trots att han inte presterat som man kunnat önska sig. Förutom att idag vara president för AFA är Tapia även vicepresident för det Sydamerikanska fotbollsförbundet – CONMEBOL – och president för ett stort företag som har hand om sopsorteringen inne i Buenos Aires. Tiden då han själv knegade sig fram i tredjedivisionen, som spelare och jobbade som sopplockare vid sidan om, känns avlägsen.
Tapia med ett nyförvärv.
**
Det är åter matchdag och det är äntligen en helt annan rörelse kring Barracas hemmaplan. Den glada skaran av supportrar placerar sig på långsidan för att följa händelseutvecklingen på plan. Deras förening har haft en strålande säsong i tredjedivisionen – laget parkerar på förstaplats i ligan och är på väg att ta ett efterlängtat steg upp till B Nacional. Truppen är ett hopplock av spelare som inte riktigt lyckats någon annanstans kryddat med några unga, entusiastiska spelare med hela sin karriär framför sig.
Tapia är mer eller mindre helgonförklarad bland Barracas-supportrarna. Han har fått klubbens supportrar att åter drömma om roligare matcher än mot småklubbar i avlägsna stadsdelar. Samtidigt har hans presidentskap i AFA väckt irritation bland andra supportrar. Man menar på att en person inte borde kunna sitta som president i både ett klubblag och ett förbund samtidigt. Så fort Barracas har fått ett domslut med sig har kritiska röster höjts mot att domarna favoriserar Tapias klubb. Att laget nu tokdominerar tredjedivisionen och går obesegrade i tiotalet matcher gör inte att rösterna tystas.
Halvvägs in i säsongen kommer också nästa uppseendeväckande händelse. AFA bestämmer sig för att ändra förutsättningarna i B Metropolitana och B Nacional. Detta beslut innebär att istället för att enbart två lag ska gå upp varje säsong ska nu istället fyra lag gå upp direkt medan dom fyra lagen där bakom ska göra upp om en plats i B Nacional. Detta skapade stor uppståndelse av flera orsaker. Ena anledningen var att denna plötsliga ändring gjorde att Barracas Central, i det ögonblicket, var klara för uppflyttning eftersom det inte fanns någon chans aför lagen på plats fem och neråt att komma ifatt. Den andra orsaken var att lagen i Torneo Federal A (den andra tredjedivisionen, som är för lag utanför Buenos Aires-regionen) inte fick någon extra plats till B Nacional. Att Claudio Tapia, som sittande president i både förbundet och en fotbollsklubb ifrån huvudstaden, var med och tog detta beslut spädde givetvis på irritationen bland supportrar till andra lag runt om i landet.
**
Tillbaks på matchdagen. Barracas Central vinner återigen en match i överlägsen stil. Några supportrar står och diskuterar matchen efteråt. ”Numera finns det pengar här. Det har det inte gjort tidigare” säger den ena. Detta kanske låter som en självklarhet för att vilken fotbollsklubb som helst ska kunna fungera. Att det finns pengar att tillgå känns som en förutsättning. Men så är det många gånger inte i Argentina och framförallt inte i dom lägre divisionerna där många klubbar är skuldsatta långt upp över öronen. Vid ett av staketen intill planen står en av spelarnas farfar och har precis följt matchen ifrån nära håll. Han menar på att Barracas Central skiljer sig något enormt ifrån många andra klubbar i dom lägre divisionerna. Framförallt när det kommer till organisationen runt föreningen.
”Mitt barnbarn trivs väldigt bra här. Han har spelat i många klubbar i dom lägre divisionerna i Argentina. Där har han och hans lagkamrater fått kriga för att få sina löner utbetalade och det är mer regel än undantag att lönen trillar in försent, ibland inte alls. Så är det inte Barracas, här får dom lön varje månad utan tjafs, i tid och precis som avtalet säger. Det är stor skillnad faktiskt”.
I samma match har också Tapias båda söner spelat. Iván och Matías heter Claudios söner som nu är med och skapar historia med Barracas Central. Båda är eniga om att uppflyttningen till B Nacional är något historiskt – både för klubben men även för hela familjen Tapia.
”Det som vi har åstadkommit med Barracas den senaste säsongen är otroligt stort, något historiskt. Samtidigt är det ett, av vår egen familjs, största ögonblick som vi alla får dela tillsammans. Att vi får uppleva detta som familj är helt fantastiskt. Jag kunde aldrig föreställa mig att vi skulle spela i B Nacional med Barracas. Det känns som att vi lever i en dröm”.
Iván är den äldste av bröderna och mest talförde. Han fortsätter att beskriva säsongen som varit.
”En del säger att vi enbart nådde uppflyttningen pga. att min pappa är ordförande i AFA. Det gör mig extremt arg. Vi vet hur bra vi har spelat den här säsongen och som lag lyckades vi behålla vårt fokus under hela säsongen”.
Pojkarnas morfar, Claudio Tapias svärfar, är också en speciell person som tål att nämnas i detta sammanhang. Han är en f.d. politiker som regerade tillsammans med den kontroversiella presidenten Cristina Férnandez Kircher – som f.ö. stått åtalad för diverse korruptionsanklagelser. Morfaderns namn är Hugo Moyano och i fotbollskretsar är han mest förknippad med Independiente, som han är en stor supporter av. När Tapia bara varit president i två år valde Moyanos företag att bli deras officiella tröjsponsor vilket inbringade stora pengar för ett så pass litet lag.
Sönerna Tapia har kanske inte riktigt ärvt pappans fanatiska intresse för Barracas. Båda är hängivna supportar till Boca Juniors och tar varje chans dom får att gå till La Bombonera. Det har också underlättat en aning att pappa Claudio är nära vän med Carlos Tevez och har haft honom över på grillfester i familjens hem. Nu ligger dock sönernas fokus på att ta laget till en ny uppflyttning och därmed få spela matcher mot storklubbarna i Argentina. Just nästa uppflyttning kommer att bli svår för Barracas.
Den rutinerade målvakten Elías Gómez har nått legendarstatus bland Barracas-supportrarna. Han har spelat i klubben under en lång tid och gjort över 300 matcher i den rödvita-tröjan. Givetvis är han en av dom som ser lite extra fram emot att äntligen få spela i B Nacional efter många säsonger i dom lägre divisionerna.
”Det kommer givetvis bli svårt att nå uppflyttning direkt i B Nacional. Vi kommer ställas mot svåra lag som San Martín de San Juan, Tucumán, Tigre och Sarmiento. Men kan ett lag som Arsenal (Sarandi) gå upp med så pass lite resurser som dom har, då kan vi också göra det”.
Sedan Tapia tog över som president för arton år sedan har Barracas hemmaplanen genomgått en stor förändring. Så långt som in på 70-talet var hela arenan gjord av trä. Idag är läktarna ombyggda och nymålade. Klubben har redan förstärkt något enormt inför kommande säsongen. Man har gjort klart med en rad spelare som har erfarenhet ifrån spel i Primera Division och Barracas siktar definitivt inte bara på att etablera sig B Nacional – dom ska nå uppflyttning omgående. Facundo Oreja och Franco Niell har både spelat i Superliga-laget Gimnasia. Niell har dessutom rutin ifrån spel i Rosario Central. Lägg därtill att Barracas värvat Lucas Colitto som gjorde en riktigt bra säsong i CA Atlanta under fjolåret.
Niell är ett av flera spännande nyförvärv med stor rutin.
Föreningen rustar kraftfullare än någon annan nykomling i det argentinska seriesystemet och kommer vara en stark utmanare till uppflyttningen redan nästa säsong. Publiken börjar komma tillbaks till hemmaplanen igen och kan äntligen börja drömma om spel på Argentinas största arenor igen. Det har gått över 80 år sedan Barracas spelade fotboll på högsta nivå i Argentina men nu är man bara en division därifrån. För familjen Tapia hade det varit något alldeles speciellt att få se deras Barracas möta Boca Juniors på Estadio Claudio Fabián Tapia i Buenos Aires. Det lär garanterat bli kontroversiellt om så blir fallet. Men snart har dom kanske ytterligare en dröm att leva i.