Argentina-bloggen: Bisarra värvningar och en inspirerande helg
Helgen var inspirerande på många sätt. Dels var det skönt att äntligen kunna se lite ligafotboll igen och i slutändan var det också två väldigt sevärda matcher som spelades. Samtidigt har dom senaste dagarna varit intensiva vad det gäller transferrykten och bekräftade övergångar i Argentina. Vi börjar med det sistnämnda eftersom jag inte riktigt kan släppa en viss övergång som blev klar under gårdagen:
Matías Suárez ifrån Belgrano till River Plate.
Vid första anblick är det kanske en del av er som säger ”who?” men den som känner till argentinsk fotboll vet att Matías Suárez är en av seriens bästa anfallare – när han är på det humöret. Född och uppvuxen i Argentinas näst största stad Córdoba och ett utlandsäventyr som slutade med åtta år i den belgiska storklubben Anderlecht. Men kanske allra främst – en av Belgranos ledarfigurer, fanbärare och lagkapten. Älskad av såväl supportrar som folk inom klubben, åtminstone var han det tills övergången igår. För när allt kommer omkring är det en märklig övergång på många sätt. Suárez är tillsammans med ”Cholo” Guiñazú i Talleres den bäst betalda spelaren i Córdoba. Han har gång på gång deklarerat sin kärlek för klubben och när han kom hem 2016 var det med förhoppningen om att göra Belgrano till ett topplag – så har inte fallet blivit. I skrivande stund är Belgrano läskigt nära nedflyttning och det kommer krävas en stark vårsäsong om man ska fortsätta vara ett lag som spelar i höstadivisionen till hösten.
Mitt i allt detta, med allt som jag precis beskrivet, väljer alltså Matías Suárez att lämna för seriekonkurrenten River Plate. Visst, vi ska inte sticka under stolen med att säga att det givetvis lockar att spela för Sydamerikas bästa klubb och få se fram emot Copa Libertadores-spel är såklart trevligare än att slåss för sin överlevnad. Men är det verkligen ett schysst sätt att lämna på? Och hur ska Belgrano kunna lyfta sig efter detta? Flera är vi som har sagt att vi inte kan förstå hur kaptenen för det sjunkande skeppet kan överge sin besättning i detta tillstånd. Tränaren Diego Osella var mer diplomatisk efter derbyförlusten mot Talleres under gårdagen. Han sa att han förstod Suárez, att han ville ta till vara på denna utmaning och att även ifall Osella själv gärna hade sett honom stanna måste man ibland tänka på sig själv först. Den gode Osella drog parallellen till när han själv valde att lämna Olimpo, efter två omgångar, för att gå till Newell’s. Samtidigt kan jag tycka att det inte riktigt är samma sak. Faktiskt inte ens litegrann, även om jag förstår hans poäng.
Osella hade, och har alltid, haft en stark länk till Newell’s – det är klubben han älskar, inget att hymla om. Dessutom lämnade han Olimpo i ett läge som gick att reparera. Kan verkligen Belgrano hämta sig efter detta? Gårdagens derbyförlust var en första hint om svaret på den frågan. För oavsett hur lite jag egentligen vill dra för stora växlar av en träningsmatch var detta en katastrofal insats av Belgrano. Det var närmre att Talleres hade vunnit med 7–0 än att Belgrano ens skulle reducera (matchen slutade 2–0 till Talleres). Anfallsmässigt var det redan tunt innan Suárez lämnade och det är om möjligt ännu tunnare nu. På dom inledande femton matcherna har man mäktat med tio mål. Suárez gjorde visserligen bara två av dessa men oavsett är det ändå 20% av målen som försvinner för ett lag som behöver varenda mål lika desperat som en svältande människa behöver mat. Faktum är att det endast är Argentinos som gjort färre mål än Belgrano såhär långt – dom är nere på bedrövliga fem (!!) mål på femton matcher. Katastrof även det.
Matías Suárez har snabbt vuxit ut till Marcelo Gallardos huvudspår under detta transferfönster. Anfallsproblematiken fanns där redan under föregående år och det var egentligen tack vare att Borré vaknade till i slutet på Copa Libertadores-säsongen som gjorde att det mesta löste sig av sig själv. Nu får man in en duktig avslutare och en rakt igenom gedigen anfallare som kommer bjuda upp till bra konkurrens med Pratto samt ovannämnda Borré. För River behöver även dom mer kraft framåt – något vi såg i lördagens match mot Defensa y Justicia. Det var en match som utvecklade sig på ett melankoliskt sätt för River och man hade stundtals förtvivlat svårt att skapa målchanser. Jag är väl en av dom som är av åsikten att Pratto överpresterade i många matcher under hösten. Risken finns att han faller tillbaka till en mer ”normal” nivå och då behövs Suárez.
Nu gäller det för Belgrano att försöka få in en ny central anfallare. Annars kommer det nästan bli en omöjlighet att undvika nedflyttning.
**
Om vi då ska ta och hoppa in i söndagens derbymatch mellan San Lorenzo och Huracán. Detta var nämligen en otroligt trevlig tillställning som jag på förhand hade väldigt höga förväntningar på, och nog levde den upp till dom förväntningarna. Båda lagen bjöd under den första halvleken upp till bra, offensivt spel och såväl Blandi som Barrios i Huracán borde gjort mål på sina chanser. Efter dryga halvtimmen blev Coloccini utvisad efter att, omedvetet, stämplat Damonte i magen (eller t.o.m. lite längre ner). Domaren tvekade inte utan drog direkt upp det röda kortet till en märkbart förvånad Coloccini – och jag förstår honom. I min bok är inte detta ett rött kort. Coloccini försökte göra en snurrfint och när han med ryggen vänd åt fel håll sätter ner foten hamnar den olyckligt i magen på Damonte som redan ligger på marken. Inget snack om att den tog illa på Damonte som enligt rapporterna fick uppsöka läkarvård eftersom hans ena testikel blivit svullen.
San Lorenzo har skickat en skriftlig begäran till disciplinnämnden om att Coloccini inte ska behöva missa någon match men det verkar inte som att dom kommer få något gehör för detta. Domaren står fast vid sitt beslut och han backas dessutom upp utav domarbasen.
Den andra halvleken bjöd på bra spel även den men då främst från San Lorenzo, trots en man mindre. Jag tycker San Lorenzos andra halvlek var oerhört positiv och vi fick glädjen att se Belluschi och Blandi kombinera sig fram till fina lägen. Dessutom var inhopparen och tillika nyförvärvet Torres en positiv injektion. San Lorenzo var också närmast ett segermål och nog känns det som att man har något positivt på gång. Igår gjorde man också klart med sitt åttonde nyförvärv i form av mittfältaren Román Martínez – även han en gammal Lanús-bekanting. Dessutom ryktas vänsterbacken Emmanuel Más var på väg tillbaka till San Lorenzo där han en gång i tiden vann Copa Libertadores. I Boca har han haft svårt att få speltid och San Lorenzo ska ha lagt ett bud på 1.2 miljoner dollar för 50% av spelaren och sen ska lika mycket betalas efter ett år för resterande del av spelaren.
I matchen mot Huracán tycker jag att flera utav San Lorenzos nyförvärv gjorde bra ifrån sig. Som nämnts innan gjorde Torres ett fint inhopp men även Monetti i målet och Fértoli i anfallet gjorde inspirerande insatser. Nu väntar en riktigt tuff uppgift i form av Defensa y Justicia på bortaplan. Avspark i den matchen är under natten mot lördag klockan 01:10. Det kan faktiskt vara mer än värt att hålla sig vaken för den matchen. För Huracán väntar Rosario Central på hemmaplan – detta på lördag klockan 21:10.
**
Det är som sagt många övergångar just nu och en annan som är värd att nämnas är Pablo Pérez till Independiente. Efter att inte ha funnits med i Bocas framtidsplaner valde Pérez att gå till Independiente. Samma Independiente som även jagar den peruanske mittfältaren Cueva. Om den affären går i lås eller inte får framtiden utvisa.
**
Avslutningsvis vill jag bara uppmärksamma Argentinas U20-landlag och deras match mot Ecuador ikväll. En seger hade smakat fint efter endast 1–1 mot Paraguay i söndags. In i startelvan kommer Dortmunds senaste nyförvärv Leonardo Balerdi. I övrigt tyder det mesta på att startelvan kommer vara oförändrad. Det innebär Julián Álvarez, Maxi Romero och Thiago Almada i anfallet. Avspark där är 21:10, svensk tid.
Hasta luego!
