El Gráfico-kalendern: Herminio Masantonio - fotbollens Robin Hood
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer åtta, finner vi Herminio Masantonio.
Han symboliserade en tid när allt fokus låg på att fotbollen skulle vara vacker och publikfriande. Under den tidsepoken hade han samtliga egenskaper som en ”criollo-spelare” skulle ha – lägg därtill att han gjorde mål på allt som kom i hans väg.
Masantonio föddes i ett Argentina som präglades av en kraftig immigration från Europa. Herminios pappa, Rafael, hade själv emigrerat till Argentina från Italien i slutet av 1800-talet. Familjen, som innehöll sex söner och fyra döttrar, bodde i den lilla hamnstaden som ligger utanför Buenos Aires vid namn Ensenada. Pappa Rafeael arbetade som byggarbetare och arbetade långa dagar inne i Buenos Aires. Sönerna hade därför gott om tid till att kicka boll på gatorna i kvarteret dom växte upp i.
Genom skolåren var han känd som en blyg pojke som inte ville något hellre än att spela fotboll – detta trots att hans pappa gjorde vad han kunde för att hans son skulle satsa på något som genererade mer pengar. En av hans brödar visste mycket väl om att Herminio spelade fotboll men sade inget till pappan – det fanns redan människor som menade att Herminio hade en ljus framtid som anfallare. En dag hände sedan det som kom att ändra livet för familjen Masantonio – Huracán köpte sonen till sitt A-lag, Herminio var då 20 år gammal.
Han blev sedan en spelare som charmade ett folk som ville distanserar sig ifrån engelsmännens, i deras ögon, primitiva fotbollstil och istället spela den vackra anfallsfotbollen. I sin debut smällde han in ett hattrick mot Quilmes och ganska snart växte han ut till landets hetaste anfallare. Det var den legendariske Tomas A. Ducó som värvade Herminio till Huracán – samme man vars namn idag pryder klubbens hemmaplan. Under sin första säsong med Huracán gjorde Herminio 23 mål men var ändå inte seriens främste målskytt – det var istället Estudiantes Alberto Zozaya som smällde in otroliga 33 mål. Han snittade sedan tjugo mål under resten av sin karriär och när den summerades hade han gjort 254 mål på 349 matcher i den vit-röda tröjan. Detta gör att han fortfarande är ligans tredje bästa målskytt genom alla tider – bara slagen av Ángel Labruna och Arsenio Erico. I landslaget representerade han Argentina vid nitton tillfällen och gjorde på dessa tjugoen mål, vilket gav ett hyfsat målsnitt.
30- och 40-talet i Argentina är en era som mer än någon är starkt förknippad med både fotboll och tango. Många fotbollsspelare uppskattade att gå ut på lördagarna, efter matchen, och dansa lite tango på stadens främsta nattklubbar. Herminio blev starkt förknippad med dansen som numera är ansedd som en nationaldans i Argentina och han inspirerade till tangouppsättningen ”El Mortero del Globito” som sattes upp i maj 1933.
Han må ha varit timid och blyg utanför planen men på den så var han inte sen att ryta ifrån – ofta för att avstyra ett bråk som involverade några av lagets yngre hetsporrar. Adolfo Pedernera, legendarisk i River Plate, definierade honom som ”fotbollens Robin Hood”. Norberto ”Tucho” Méndez var bara en liten grabb när Herminio stod på toppen av sin karriär i Huracán men som spelare i ungdomslagen, och senare A-laget, såg han alltid till att vara på plats när Herminio tränade – först som beundrare, senare som medspelare.
”Från första stund jag såg honom var Herminio min största idol. Jag väntade på honom vid ingången till träningsanläggningen varje dag. Jag ville vara nära honom och att ha fått spela ihop med honom är fortfarande dom lyckligaste stunderna i mitt liv”.
Herminio dog i september 1956 – bara 46 år gammal. Men han är fortfarande Huracáns främste målskytt genom alla tider och en av Argentinas bästa anfallare någonsin.
