El Gráfico-kalendern: Julio César Falcioni
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer sju, finner vi Julio César Falcioni.
”Banfields tränare, Julio César Falcioni, kommer att göra sin sista match på lördag som huvudtränare för Banfield pga. sitt sjukdomstillstånd” – detta gick att läsa på Banfields hemsida igår och det var ett beslut som berörde många. Falcioni, tränaren ifråga, har länge varit en uppskattad tränare i Argentina i allmänhet och hos Banfield i synnerhet. Hans kamp mot strupcancern, som han blev diagnostiserad med för lite mer än ett år sedan, gör att han inte längre kan fortsätta arbeta med det som han älskar mest av allt – fotbollen.
Falcioni var en duktig målvakt på 70-, 80- och inledningen på 90-talet. Hans karriär startade i Vélez Sarsfield där han spenderade fyra år och spelade närmre 300 matcher. Efter tiden i Vélez blev han klar för colombianska América de Cali – med dom vann han ligan inte mindre än fem gånger under 80-talet. Karriären avslutades sedan i Gimnasia L.P, Once Caldas och tillsist Vélez igen. I América de Cali blev han nästan kultförklarad och fick smeknamnet ”el gato” – katten – för sina smidiga och atletiska räddningar.
Efter spelarkarriären blev han en väldigt duktig tränare och har tränat väldigt många lag i Argentina – däribland Independiente, Colón, Vélez, Olimpo, Gimnasia, Boca Juniors, All Boys, Quilmes och givetvis Banfield. I Banfield har han varit tränare vid tre olika tillfällen och det var han som var tränare när laget vann sin hittills enda ligatitel 2009. Med Boca blev han också mästare 2011 och vann dessutom Copa Argentina med storklubben 2012.
Falcioni ser bister ut där han sitter på bänken. Hans intryckta ansikte har sedan årtionden funnits där efter att han var involverad i en bilolycka där läkarna var tvungen att operera honom i ansiktet – därav den intryckta näsan. Faktum är att Falcioni, redan den gången, svävade mellan liv och död. När han blev diagnostiserad med strupcancer för lite mer än ett år sedan bestämdes det att han skulle göra en operation. Operationen i sig gick inte riktigt som planerat och istället för att det skulle ha tagit tre timmar, varade den i nio. Falcioni blev liggandes på sjukhuset i nio veckor och kunde varken äta eller dricka själv. Under säsongen har vi sett honom ha med sig en megafon på matcher då han har haft svårt att höja rösten till följd av sin sjukdom.
Nu är det alltså bekräftat att helgens ligamatch blir hans sista officiella match som tränare. Även om han fysiskt inte kommer vara på plats då hans hälsa inte tillåter det. Efter beskedet igår har meddelande samt hälsningar från nuvarande och gamla spelare vält in för att hylla Falcioni. Personligen känns det vemodigt att inte få uppleva denna herres passion från tränarbänken något mer. Han har symboliserat en skön bild av den argentinska fotbollen och trots sin sjukdom har han kämpat på så länge som det har gått – allt tack vare sin brinnande kärlek för sporten.
Den enda kärleken som varit större än fotbollen, för Falcioni under hans karriär, har varit familjen. När han precis hade lyft pokalen 2009 och blivit förkunnad mästare i Argentina dedikerade han segern till sin familj.
”Jag är lycklig, det är en dröm som går i uppfyllelse – resultatet av hårt arbete. Jag dedikerat den här titeln till min familj och min pappa som alltid visade mig vägen”.
Nu kan Falcioni se tillbaks på en fin karriär – både som tränare och spelare. Förhoppningsvis kan han också bli frisk från sin fruktansvärda sjukdom och få njuta av fotbollen igen.
