El Gráfico-kalendern: Serben som nästan vann ligaguld med San Lorenzo
Under december månad så kör vi här på Superligan-sidan en El Gráfico-kalender där vi delar ett nytt minne från den argentinska fotbollen varje dag fram till julafton. Idag, bakom lucka nummer femton, finner vi serben Bora Milutinovic som nästan vann ligan med San Lorenzo på 80-talet.
Han har varit tränare i alla världsdelar och tränat såväl klubblag som landslag. Men det fanns en tid då serben Bora Milutinovic försökte ta ligaguld med San Lorenzo.
Det var 1987 och Milutinovic var enbart 44 år gammal, oförstörd i en fotbollsvärld som börjat förändras. Det var två år innan Hillsborough katastrofen som skulle komma att förändra europeisk fotboll i allmänhet och engelsk i synnerhet för all framtid. San Lorenzo hade vid denna tidpunkt inte vunnit ligan sedan 1974 och även om man hade haft några positiva säsonger var man ändå aldrig riktigt nära att vinna ligatitel.
Sen kom serben som lett Mexiko till kvartsfinal i hemma-VM 1986. Boro Milutinovic var ganska ”grön” inom tränaryrket och jobbet som San Lorenzos tränare var hans blott tredje jobb som huvudtränare. Som spelare hade han spelat i Partizan Belgrad tillsammans med sina båda bröder Milos och Milorad. Hans föräldrar dog båda när han var väldigt liten – pappan i andra världskriget och hans mamma av tuberkulos strax efter kriget. Tiden innan jobbet som Mexikos förbundskapten hade Milutinovic lett Pumas UNAM till ligatiteln i den mexikanska ligan och karriären pekade uppåt. Det var med andra ord en spännande, men oprövad, tränare som anlände till Buenos Aires under hösten 1987.
Som tränare för San Lorenzo blev det dock bara en säsong men det var en säsong som kunde ha skrivit in honom i historieböckerna. För trots att klubben inte hade dom ekonomiska musklerna till att utmana övriga storklubbar tog man sig ändå till en andraplats – sex poäng bakom vinnarna Newell’s Old Boys. Detta innebar att San Lorenzo fick kvalspela mot lagen som hamnat på plats 3–8 om en plats i nästa års Copa Libertadores. San Lorenzo vann detta kval och säsongen slutade på ett positivt sätt. Säsongen i sig hade dessutom innehållit ett antal matcher som etsats sig fast i supportrarnas minne. I omgång 8 av Primera Division, besegrade man Boca Juniors på La Bombonera med 1–0.
Tack vare segern gick San Lorenzo upp på en fjärdeplats i ligan och var fortsatt obesegrade – för Bocas del var inledningen närmast en katastrof och man låg faktiskt nästsist efter åtta spelade omgångar. Milutinovic hade svårt att acklimatisera sig till Buenos Aires varma klimat. ”Den här fuktiga luften kommer ta dö på mig” sade han ofta när han kom, svettandes, till intervjumikrofonen efter matcherna.
Egentligen var publiken runt matcherna det enda som han hade på sin lista över positiva saker med Argentina och kanske var det inte förvånande att det bara blev en säsong med San Lorenzo. Faktum är att han fick tidigt frågan om han kunde tänka sig att stanna i flera år även om han vann en ligatitel med klubben men svaret var kort och koncist från serben: ”det tror jag inte”. När han firade segern på La Bomboneras innerplan tillsammans med dom ditresta supportrarna log han en av få gånger under sin vistelse i Buenos Aires.
Matchen mot Boca beskrevs såhär i El Gráfico: ”Boca gjorde sin bästa halvlek den här säsongen under dom första 45 minuterna. Men San Lorenzo försvarade sig starkt och kunde avgöra med en vacker nick som tillkom efter en frispark – San Lorenzo fortsätter att vinna, Boca fortsätter att förlora”.
Just defensiven var något som Milutinovic utvecklade under sin tid i San Lorenzo och laget släppte bara in 28 mål på 38 matcher – vilket var näst minst av samtliga lag. Efter att San Lorenzo kommit tvåa valde Milutinovic att lämna sitt uppdrag som tränare. Hans vantrivsel i Argentina spelade säkert en stor roll för på det sportsliga planet var San Lorenzo bättre än på länge.
Underbart är kort som en klyscha säger – jag undrar dock hur underbart Milutinovic tyckte att säsongen i San Lorenzo egentligen var.
