El Gráfico-minnen: Alumni Athletic Club
”Det var inte våra anfallare som vann matchen mot Sydafrika. Det var Laforia – vår målvakt – som inte tillät en förlust eller oavgjort. Han var oslagbar, extraordinär. Sydafrikas spelare spelade bättre än vad vi gjorde. Jag gjorde inte mycket mer än tog till vara på den fina passningen som Weiss slog – tog emot bollen 6–7 meter ifrån målet. Det enda jag behövde göra vara att sätta dit foten. Jag lurade målvakten att jag skulle skjuta med högerfoten".
Citatet ovan kommer ifrån Alfredo Brown. En av dom första fotbollsstjärnorna i Argentina under slutet av 1800-talet. Matchen i fråga var en träningsmatch mellan Alumni Athletic Club och det sydafrikanska landslaget. Men detta är inte historien om Alfredo Brown eller för den delen någon av hans flera bröder som också spelade i Alumni. Nej detta är istället berättelsen om fotbollsklubben som blev Argentinas mest framgångsrika i början av 1900-talet för att sedan helt försvinna. Detta är historien om Alumni Athletic Club.
Det är den 25:e februari 1882 – en skotsk lärare vid namn Alexander Watson Hutton kliver i land i Buenos Aires hamn efter att ha tillbringat dom senaste veckorna på en Atlanten ångare. Med sig på båten har han sina viktigaste ägodelar. Han skulle ta över som direktör för Saint Andrew’s Scots School i den argentinska huvudstaden. Men när det visade sig att skolan inte hade resurser för att finansiera sportfaciliteter så avgick Watson Hutton med omedelbar verkan. Istället grundade han sin egen skola. 1884 – två år efter att han tagit sina första steg i Argentina öppnade skolan för allmänheten. Idén att eleverna skulle praktisera fotboll i skolmiljö var Watsons men till sin hjälp anställde han en annan skotte, William Watters. Det ska ha varit Watters som tog med sig dom allra första fotbollarna till Argentina och han blev skolans officiella tränare för fotbollslaget.
Under dom första åren som den argentinska ligan spelades, första säsongen spelades 1891 och gör därmed den argentinska ligan till Sydamerikas äldsta, så spelade klubben under sitt skolnamn, Buenos Aires English High School. Det var även så för dom flesta lagen som deltog vid denna tidpunkt. De flesta klubbarna var lag skapade av skolor. 1898 kom ett politiskt beslut i Argentina där man beslutade att samtliga skolor skulle ha obligatorisk fysisk aktivitet i utbildningen. Man var också tvungen att skapa en idrottsförening som skulle utgöras av både nuvarande – men även tidigare elever. Strax efter sekelskiftet så beslöts det också att klubbarna inte fick heta som skolorna utan skulle ha sitt eget namn. Det var vid denna tidpunkt som Watson Huttons lag fick namnet Alumni. Under detta namn vann man ligan 1901, 1902 och 1903.
Under säsongen 1901 vann man samtliga sina matcher och släppte bara in ett enda mål. 1902 gick man också igenom säsongen utan att förlora en enda match medan 1903 endast innehöll en förlust. Klubben utgjordes under dessa år också av fem bröder. Jorge, Alfredo, Carlos, Eliseo och Ernesto Brown spelade allihop i Alumni. Samtliga fem blev också landslagsmän för Argentina där Jorge dessutom var lagkapten. Det är också Jorge som anses ha varit den främste av dessa bröder. Men den kanske största fördelen med att ha sina närmaste familjemedlemmar i laget sägs att varit sammanhållningen. Alumni hade en sällsynt bra laganda där alla trivdes med varandra.
”Hemligheten bakom Alumnis succé var vänskapen och gemenskapen som fanns mellan spelarna i laget. Detta hade mycket större del i framgången än skickligheten på plan. I fotbollens värld så kan ett bråk infektera ett helt lag. Det hände aldrig i Alumni – mycket tack vare brödernas temperament. Kanske allra mest Jorge, dom tillät inte att detta skulle ske”.
Detta minns Carlos Lett som var en framstående spelare i Alumni och det argentinska landslaget under många år. Kanske var det så enkelt att sammanhållningen och gemenskapen gjorde att laget vann ytterligare sex ligatitlar mellan 1905 och 1911. Just säsongen 1911 skulle bli klubbens sista – detta trots att man var registrerade för nästkommande säsong. Men under inledningen utav den säsongen så lämnade man w/o i sina två inledande matcher varpå fotbollsförbundet diskvalificerade dom. Den största anledningen till att Alumni beslutade sig för att lägga ner klubben låg i det finansiella. Klubben gick back ansenligt stora summor då man hade som praxis att donera stora delar av sitt överskott från hemmamatcherna till välgörenhet.
Den 24 april 1913 kom så det slutgiltiga beslutet att lägga ner klubben efter att ha haft det sista medlemsmötet. Pengarna som fanns kvar efter nedläggningen donerades i sann Alumni-anda till diverse institutioner. Bland annat donerades pengarna till flertalet sjukhus runt om i Buenos Aires-distriktet.
Några intressanta saker som hände på slutet var bland annat att Watson Huttons son, Arnold, spelade några år i Alumni och hann dessutom med att bli lagets bäste målskytt under säsongen 1910 med tretton mål. Precis som sin far så brann han för fotbollen. För Arnolds del och dom flesta andra spelarna i laget så väntade en framtid i andra klubbar efter att Alumni lagt ner klubben– då främst i Belgrano Athletic och Quilmes.
Efter nedläggningen så drog sig Alexander Watson Hutton tillbaka. Ungefär tjugo år senare så dog Argentinas största fotbollspionjär och en av grundarna till fotbollsförbundet. Watson Hutton blev 82 år gammal och hade hunnit med att sätta ett avtryck i ett land som idag är ett av världens mest fotbollstokiga. Idag bär det argentinska fotbollsförbundets bibliotek hans namn. Själv vilar han på den brittiska kyrkogården i centrala Buenos Aires. Nöjd över att ha satt avtryck i historien.
