El Gráfico-minnen: När Estudiantes, bokstavligt talat, slogs ute i Europa
Idag tar El Gráfico-minnena en titt på det Estudiantes-laget som vann Copa Libertadores tre år i rad i slutet utav 60- och början av 70-talet. Dessutom så slogs man ute i Europa i Interkontinentalcupen.
Osvaldo Zubeldía är än idag ihågkommen som en av dom mest framstående argentinska tränarna genom tiderna. Bland vissa så är han personen som fick personifiera det spelsättet som fick det något trista epitetet ”anti-fotboll”. En benämning på den fotboll som distanserade sig ifrån att fotboll enbart skulle vara vackert och istället lades mer fokus på att vinna. Men oavsett om man gillade honom eller inte så kan ingen ta ifrån Zubeldía dom prestationer som han åstadkom under sin tränarkarriär.
Osvaldo Zubeldía föddes i samma stad som Evita Perón växte upp, Junín, några timmars bilresa från Buenos Aires. Tidigt så blev han förälskad i fotbollen och allt som kretsade kring den. När hans mamma efter många om och men lyckades spara ihop till ett par fotbollsskor så insisterade han på att sova i dom. Sedan barnsben så var han en dedikerad River Plate-supporter men när han skulle provspela för klubben och såg stjärnspelare som redan fanns där så knöt det sig för den unge talangen. Istället så blev Vélez Sarsfield hans första klubb och som spelare så tog karriären honom även till Boca Juniors.
När Zubeldía tog över Estudiantes 1965 så var det för att hålla kvar laget i Primera Division och undvika en förödande degradering. Han själv kom ifrån en mindre lyckad sejour med det argentinska landslaget och hade blivit (ö)känd för sin förkärlek till dubbla träningspass. Ganska så snabbt valde Zubeldía att lyfta upp flertalet unga spelare från ungdomsakademin och med hjälp av ytterligare några förstärkningar utifrån så byggde han upp ett lag som kom att bli ett av dom bästa i argentinsk fotbollshistoria. Redan på första träningen så hade han sett att majoriteten utav A-lagsspelarna var sämre än dom unga killarna i tredjelaget så då tyckte han inte att det fanns någon anledning till att ha kvar dom.
En av dom som han behöll var Juan Ramón Verón – pappa till Juan Sebastian som senare blev både landslagsspelare och utlandsproffs i Europas storklubbar. Han minns Zubeldías första tid som tränare såhär:
”Zubeldía missade inga detaljer. Vi tränade på allt som gick att träna på: frisparkar, inkast och hörnor nöttes i timmar. Han brukade ta med oss till tågstationen i central Buenos Aires klockan 06:00 på morgonen och peka på människorna som gick på tåget – sen sade han: Ni tror att ni är arbetarna? Det är ni inte. Dom människorna där är arbetarna, glöm aldrig det”.
Verón, som benämndes av Zubeldía som lika viktig för Estudiantes som Pelé var för Santos, minns tydligast offsidefällan som Zubeldía införde – något som inte hade existerat inom argentinsk fotboll tidigare. Idéen hade Zubeldía, med största sannolikhet, fått från det Dynamo Kiev-lag som tränades av Viktor Maslov – ett lag som på den tiden blev erkända för sin höga press och offsidefällor.
1967 så vann Estudiantes ligan för första gången under Zubeldía och året efter vann man sin första av tre raka Copa Libertadores-titlar. Man vann alltså Copa Libertadores 1968, 69 och 70 – något som gav eko ute i fotbollsvärlden. Det gjorde inte saken mindre att laget samtidigt också vann Interkontinentalcupen 1968 efter att ha besegrat ett stjärnspäckat Manchester United i finalen. Ett United som vid denna tidpunkt var proppfullt med storsspelare i form av bl.a. Bobby Charlton och George Best. Inför returen så låste sig Estudiantes-trupp in på ett hotell, femton dagar innan matchen, för att fokusera. Zubeldía hade koll på minsta lilla rörelse som spelarna gjorde och limiterade sina spelare till ett telefonsamtal om dagen. Dessutom så hade han sagt till spelarnas fruar att inte ringa om diverse vardagsproblem.
”Mina spelare ska inte behöva bekymra sig om ifall deras son har feber eller inte. Inte heller om någon hushållsmaskin gått i sönder. Dom måste fokusera på matchen mot United som ligger framför dom”.
Estudiantes, stundtals brutala spel, blev ifrågasattes och många menade att dom var en fiende till fotbollen. Zubeldía själv sa att ”du kommer inte att nå framgång genom att promenera på en bädd av rosor”.
Men ibland så gick även dessa metoder över styr. Det finns rykten som säger att Estudiantes-spelarna under denna period hade med sig nålar på plan för att sticka motståndarna som man markerade. Samtidigt så var laget väldigt noga med att ta reda på så mycket som möjligt om sina motspelares svagheter, mönster, vanor men även privatliv. En spelare som var målvakt i Racing hade en väldigt dominant mamma. Mamman hade länge predikat för att han inte skulle gifta sig med kvinna som han förälskat sig i, tillslut gjorde han det ändå och sex månader senare så dog hans mamma. Bilardo ska då ha promenerat fram till honom under en match och sagt ”grattis, äntligen så dödade du din mamma”. Om detta är en skröna eller inte är svårt att svara på. Men nog finns det fog för att tro att den är sann då Zubeldía var en tränare som uppmuntrade sina spelare till att göra vad som helst för att vinna.
1968 så mötte Estudiantes Milan i finalen utav Interkontinentalcupen. Det första mötet vanns utav Milan med 3–0 på San Siro i Milano. Returen spelades på La Bombonera i Buenos Aires och det var här som saker och ting spårade ur. Fullt slagsmål utbröt mellan spelarna samtidigt som polisen försökte arrestera Nestor Combin för att han inte fullgjort sin militärtjänst i Argentina. Combin var född i Argentina men flyttade tidigt till Frankrike för att spela med Lyon – han valde också att representera Frankrike på landslagsnivå. Det var i situationen när han hade burits av planen på bår efter att ha fått sin näsa bruten som polisen försökte arrestera honom för desertering.
Spelaren som hamnade i störst fokus under bråket var Estudiantes målvakt, Alberto Poletti, som både slog till Milans storstjärna, Gianni Rivera, och sparkade ner tidigare nämnda Nestor Combin. För detta storbråk fick tre spelare i Estudiantes fängelse av den militärregering som vid tidpunkten styrde landet. Poletti blev dessutom avstängd på livstid från all fotboll men blev några år senare benådad och kunde fortsätta spela. Ramon Suárez, som var den skyldige till Combins brutna näsa, blev avstängd från internationella matcher i fem år.
Noterbart ifrån laguppställningarna var att i Estudiantes så återfanns, som nämnts tidigare, Carlos Bilardo – samme Bilardo som ungefär tjugo år senare skulle vinna VM-guld med Argentina som förbundskapten i Mexiko. En seger som han tillägnade sin förre tränare Zubeldía. Bilardo var en stor beundrare av Zubeldía och blev på många sätt den personen som bar hans fotbollsarv vidare till nästa generation. För faktum är att efter Zubeldía så är Bilardo den tränaren som är mest förknippad med ”anti-fotbollen”.
Eftermälet som blev till följd av matchen mot Milan ledde till att europeiska lag valde att bojkotta turneringen under några år. Men framförallt så höjde kritiska röster mot Estudiantes som lag. Hemma i Argentina så gick man så långt som att kalla det för ”en skam för hela Argentina” och att ”Estudiantes har skämt ut och förstört Argentinas rykte runt om i världen”.
Året efter så förlorade Estudiantes även finalen mot Feyenoord i Intercontinentalcupen och Zubeldía valde att lämna klubben. Hans tid i klubben summerades med tre Copa Libertadores titlar på fem år – det var fem år som ledde Estudiantes till toppen lika fort som man sedan blev landets skamfläck. Men med lite distans och med nyktra ögon på sig så kan nog dom flesta argentinare idag se tillbaks på detta Estudiantes-lag som ett av dom bästa lagen argentinsk fotboll någonsin skapat.
Zubeldía var hjärnan bakom det hela och hans inverkan på fotbollen lever kvar än idag. Anti-fotbollen är kanske inget som folk i Argentina är stolta över men utan den så hade man förmodligen inte vunnit VM-guldet 1986.
