Krönika: Centrals renässans är faktiskt väldigt glädjande
För några år sedan bubblade det av förväntan och titelsuktan i den ena delen av Argentinas tredje största stad, Rosario. Central, under tränaren Eduardo Coudet, spelade, vid denna tidpunkt, den bästa fotbollen i Argentina och med spelare som Franco Cervi och Giovani Lo Celso skuttade man förbi motståndarna på ett sällan skådat sätt. Någon ligatitel blev det dessvärre inte och nu, några år senare, är det en annan verklighet som bankar på dörren.
Rosario är en fotbollstokig stad, så mycket kan vi konstatera utan överdriva det minsta. Men inför denna säsongen var det en ångestmättande filt som låg över hela staden. Dom två största klubbarna, Newell’s Old Boys och Rosario Central, låg ruskigt dåligt till i botten av tabellen och alla som arbetade kring föreningarna visste att denna säsong skulle handla om en kamp för fortsatt överlevnad i Argentinas högsta division. Som ni säkert vet är nedflyttningssytemet i Argentina en aning märkligt och räknas ut genom snittpoängen sett över dom senaste tre säsongerna (årets inräknad). Och efter några svaga år såg läget inte särskilt ljust ut för varken Central eller Newell’s Old Boys.
Årets säsong inleddes ganska positivt för båda lagen och Central började med två raka segrar innan man åkte till bortamatchen mot San Lorenzo där man snabbt gick upp till en 2–0-ledning. San Lorenzo hämtade sedan upp till 2–2, men känslan kring Central var ändå positiv – detta var en svår bortamatch som man gjort en riktigt fin insats i. Vad ingen visste där och då var att Central skulle gå ytterligare åtta raka ligamatcher utan seger – sex av dessa slutade oavgjort och verkligheten var den att laget hade förtvivlat svårt att döda sina matcher. Dessutom mäktade man aldrig med mer än ett enda mål per match. Laget föll som en sten i tabellen och hotet i nedflyttningstabellen kröp allt närmre.
Men för tre omgångar sedan hände något. Till hemmamatchen mot ett nedtryckt Godoy Cruz kom Central ut som ett helt nytt lag. Man sprang, kämpade och spelade fotboll på ett helt annat sätt än man gjort tidigare under säsongen – och det hela gav resultat. Riaño såg ut som en anfallare igen, Rius kunde plötsligt göra mål och Gamba, ja Gamba var den Gamba som ställt till huvudbry för oräkneligt många försvarare under tiden i Unión. Hela tillställningen avslutades med att den unge högerbacken Nahuel Molina tryckte dit slutresultatet 5–2 inför en nöjd hemmapublik.
Efter den matchen har Central inte gjort något annat än vunnit. Innan landslagsuppehållet gjorde man en, taktiskt sett, klockren insats borta mot River Plate på Estadio Monumental. Plötsligt fick vi se Barbieri och Novaretti försvara sig som ett välsmort mittbackslås och Rinaudo, centralt på mitten, städade bort Rivers mittfältare som ingenting. Central vann återigen – denna gång med 1–0 efter att Gamba gjort matchens enda mål i inledningen av den andra halvleken.
Matchen gav en eftersmak som på något vis fastslog att Central börjat komma in på rätt väg igen. Ledningen hade haft tålamod med tränaren Diego Cocca trots att segrarna uteblivit och nu började trenden att vända. Igår var det återigen dags för en seger när Aldosivi väntade, hemma på Gigante Arroyito, i Rosario. Den första halvleken var ganska trevande och det var faktiskt bortalaget som tog ledningen genom Federico Andrada efter 36 spelade minuter. Men en nyfriserad Diego Zabala kvitterade omgående och den andra halvleken handlade uteslutande om Central. Laget fullkomligt demolerade ett panikslaget Aldosivi så till den milda grad att det hela tillslut nästan blev pinsamt. Slutresultatet skrevs till 5–1 efter att fyra olika målskyttar gjort mål i den andra halvleken för hemmalaget. Aldosivi sjönk ihop som ett lamslaget butiksbiträde när kassaapparaten inte vill öppna sig.
Det som dock slog mig allra mest var hur Central reste sig igen efter underläget, hur man tog sig samma istället för att falla ihop, som man gjort så många gånger tidigare under året, när Aldosivi tog ledningen. Något har hänt med laget, tron är tillbaks och spelarna har i takt med att segrarna trillat in börjat se mer och mer självsäkra ut. Givetvis ett logiskt resultat men icke desto mindre är det väldigt tillfredställande att se hur en stor klubb som Central resa sig igen. I skrivande stund är man på rätt sida om nedflyttningsstrecket, även om det är en lång väg kvar att vandra. Men spelar man som man gjorde igår och som man gjorde mot River samt Godoy Cruz – ja då kan jag inte se hur man inte ska hålla sig kvar.
Central gasar på, det är bara att flytta på sig.