Krönika: Det sjukaste derbyt på många år
Ni kanske tror att europeiska derbyn har något som helst att hämta mot sydamerikanska. Då har ni fel. Igår spelade Racing och Independiente ett derby som kommer gå till historien som ett av dom mest galna någonsin. Detta mina damer och herrar är ett riktigt derby.
Fyra spräckta ögonbryn – lika många röda kort. Ett lag som spelade med två man mindre i 45 minuter men ändå lyckades vinna. Kaos på läktaren, kaos på planen. Två hysteriska tränare med känslorna utanpå kroppen och tillslut en slutsignal som sände hemmapubliken i extas. Detta var inte ett derby som liknade något annat och som innehöll det mesta – men låt oss ta allt ifrån början.
Racing kom till derbyt med en svajig form i ryggen. Man hade inte fått den utväxlingen med den nye tränaren Beccacece som man hade hoppats på. Även om det bara gått två matcher, och även om det bara blivit två kryss under den karismatiske herren med sitt långa, blonda hår hade det redan börjat pratats om en mindre kris i storklubben. Tvärtom var känslorna i Independiente som, efter en turbulent höst, äntligen fått känna på lite stabilitet under sin nye tränare Pusineri. I förra omgången mosade man dessutom Rosario Central på hemmaplan med 5–0 och plötsligt började man känna igen flera av spelarna igen – däribland spelbegåvningen Cecilio Domínguez som var regissören bakom krossen.
Derbyt igår började bäst för Racing som dominerade spelet under dom första, lite dryga, fyrtio minuterna. Man styrde spelet och var det laget som skapade dom bästa målchanserna. Men plötsligt kom ett hjärnsläpp och en utvisning på målvakten Arias när han tog bollen med händerna utanför straffområdet. Den andra halvleken inleddes sedan lika katastrofartat som den första slutade för Racings del. I princip omgående, efter avsparken, lyftes en lång boll ifrån Indpendientes försvar framåt och i en nickduell tyckte domaren att mittbacken Leonardo Sigali använde armbågen på ett onödigt sätt. Rött direkt och nu var Racing decimerade till nio man.
Precis som förväntat blev trycket mot hemmalagets mål efter detta enormt stort. Reservmålvakten Javier García, som kom in istället för Arias när han blev utvisad, stod för en exemplarisk insats och räddade, gång på gång, Racing ifrån ett baklängesmål. Men ju längre matchen fortskred blev Independiente allt mer desperata över att få in ett segermål medan Racing slet på ett imponerade sätt för att freda sitt mål. Montoya sprang som en galning på högerbacksplatsen, Lisandro López kämpade slut på sig själv innan Cvitanich kom in och gjorde detsamma. Och mitt i allt detta dök en oväntad matchhjälte upp i Marcelo Díaz. Från sin centrala mittfältsposition hade han smugit med upp i ett av få anfall för Racings del. Bollen damp ner vid hans fötter och med ett oförskämt, beslutsamt, lugn placerade han in ledningsmålet framför en euforisk hemmapublik. Det var ett sådant måljubel som man inte riktigt kan beskriva, men som alla som upplevt det vet precis vad man pratar om.
Slutminuterna blev sedan kaotiskt där Independiente också fick syna det röda kortet vid två tillfällen innan matchen tillslut blåstes av i den 100:e spelminuten. Beccacece vrålade ut sin lättnad och glädje, spelarna dansade och supportrarna sjöng. Denna match kommer gå till historien som en av dom mest innehållsrika och bisarra upplösningarna ett derby mellan dessa båda giganterna har skådat.
Detta var ett derby mina vänner – allt det där andra tramset är inte ens i närheten.
