Krönika: San Lorenzos problem är djupare än bara ett tränarbyte
Gårdagens förlust var ytterligare en smärtsam påminnelse om att San Lorenzo inte kommer vara en titelkandidat den här säsongen heller. Men problemen är mer distinkta än vad ett tränarbyte kan sudda över.
Det har nu gått mer än fem år sedan som San Lorenzo kunde titulera sig bäst i Sydamerika. Sedan dess har storklubben inte tagit en enda titel (Supercupen 2015 undantaget) men har samtidigt avverkat en handfull tränare.
Vad är egentligen fel i storklubben för tillfället?
Man inledde årets säsong ganska förhoppningsingivande och ledde också tabellen efter bara några omgångar. Men efter en tung förlust mot Boca Juniors var det precis som att gamla spöken gjorde sig påminda och på dom senaste sex matcherna har man förlorat fem. Juan Antonio Pizzi var ömsom ifrågasatt som uppskriven inför hans övertagande som tränare i somras. En del av supporterskaran mindes allt för väl hur han lämnade, abrupt, laget vid sin förra sejour i klubben och hade ingen lust att få tillbaks en ”sol och vårare”.
Pizzi värvade in rekordmånga nya spelare inför säsongen för att kunna sätta sin prägel på laget. Dock visade det sig att flera av spelarna inte kunde prestera på önskad nivå och istället fick Pizzi svälja stoltheten och använda sig av en Blandi som han från början inte hade haft i sina planer överhuvudtaget. Men det har dessvärre hjälp föga och tränaren har därför desperat försökt prova nya konstellationer i en förtvivlad förhoppning om att resultaten skulle börja vända – det har dom inte gjort.
Samtidigt som allt detta rasar samman kandiderar presidenten i San Lorenzo, Matías Lammens, för att bli guvernör i Buenos Aires. Tillsammans med tv-personligheten Marcelo Tinelli har han haft kontrollen över San Lorenzo under lång tid men tålamodet börja tryta bland supportrarna. Efter Edgardo Bauzas succéfyllda tid med både ligatitel och Copa Libertadores har San Lorenzo avverkat fyra tränare och är i skrivande stund inne på sin femte. Pablo Guede nådde en final i ligaspelet men väl där blev laget totalt avklädda av Lanús, Diego Aguirre var mest arg på allt och alla runt föreningen medan Claudio Biaggio samt Jorge Almirón kämpade med ett begränsat spelarmaterial.
Årets trupp innehåller många väldigt bra spelare men är skrattretande felbalanserad. Laget saknar en självklar mittbacksgeneral när Coloccini ständigt är skadad och Marco Senesi lämnade för Feyenoord efter bara några omgångar. Det är också försvarsspelet som varit en smärre katastrof för San Lorenzo denna säsong. Ett återkommande problem som svävar likt en plågoande över laget och som man inte verkar kunna skaka av sig. Gårdagens tre insläppta mot ett ganska svagt Defensa y Justicia gjorde dom till laget med nästflest insläppta mål – elva omgångar in på säsongen.
Efter gårdagens förlust har tongångarna blivit allt högre om att tränaren Pizzi kommer lämna sitt uppdrag som tränare. Han skulle i så fall noteras ner som ytterligare en i raden av misslyckade tränare dom senaste åren. Men kommer verkligen tränarbytet att hjälpa när grundproblematiken ligger högre upp i styrelsen? När presidenten är mer intresserad av att klättra ännu högre på sin karriärstege än att bygga ett lag som faktiskt kan utmana om dom ädlaste medaljerna – som sig bör hos en klubb i den storleksordningen som San Lorenzo.
På söndag möter man ett annat krislag i form av Independiente på bortaplan och frågan man kan ställa sig är vem som har det värst – jag lutar nog åt att hålla San Lorenzo som det laget. Men visst, det finns alltid grader i helvetet. Samtidigt kommer inte några vattenflaskor i form av ytterligare ett tränarbyte släcka eldsvådan. Men jag vet faktiskt inte om klubbledningen i San Lorenzo är medvetna om det.
