San Lorenzo med sikte på ett bättre 2019
Jorge Almirón och San Lorenzo förbereder sig inför ett nytt år. 2019 ska förhoppningsvis bli avsevärt mycket bättre än 2018. Både tränare och klubben tar nu sikte på ett mycket starkare år där man kan konkurrera i samtliga turneringar.
2018 var ett år som San Lorenzo gärna glömmer bort. Man var tillslut åtta poäng bakom Boca Juniors när säsongen summerades i våras. Men även om man knep en Copa Libertadores-plats var ändå känslan att man kanske borde varit närmre Boca i slutstriden. Det har varit några sådana ”nästan-lägen” för San Lorenzo dom senaste åren utan att det lett fram till titlar. 2016, när den första delen av säsongen delades in i två zoner och avslutades med en final, tog sig San Lorenzo hela vägen till finalen. Där blev man totalt överkörda av ett Lanús som var på toppen av sin kapacitet. Tränaren för det laget var Jorge Almirón, samma tränare som nu ska försöka få ordning på detta San Lorenzo.
Han kommer inte direkt till ett uppdukat bord. San Lorenzo saknar kvalité i nästan varje lagdel. Försvaret är faktiskt, trots tjugo insläppta på fjorton matcher, ändå lagets kanske bästa del just nu. Problemen återfinns längre fram då laget endast mäktat med femton mål såhär långt in på säsongen. Att Blandi ofta dras med skadeproblem är givetvis en stor del i den kakan, för bakom honom är det tunt. Jag gillar både Reniero och Gaich men ingen av dom är en färdig produkt än och i Renieros fall är jag tveksam till ifall han blir så mycket bättre. Gaich är fortfarande ung och där finns en enorm utvecklingspotential. Till skillnad från många andra anfallare i Argentina är Gaich en storväxt och kraftfull anfallare. Redan har hans insatser, som lett till tre gjorda mål, väckt intresse i Italien och Lazio.
San Lorenzo har gjort klart med två värvningar hittills. Gustavo Torres, 22-åring som kommer närmast från colombianska Atlético Nacional, samt Raúl Loaiza – även han från Nacional, en klubb som Almirón tränade för inte särskilt länge sedan. Båda är yttermittfältare där Gustavo Torres är en mer ”extrem ytter”. Almirón föredrar att spela 4-3-3 och även om han spelat med en fembackslinje i flera matcher hittills i San Lorenzo har det mer varit ett sätt att anpassa spelsystemet efter materialet tills dess att han kunnat forma sitt eget lag.
Om vi ska ta och gå igenom lagdel för lagdel ser det ut enligt följande.
Målvaktssidan:
Måvakter tillgängliga: Nicolás Navarro, Sebastián Torrico och José Devecchi.
Kommentar: Här tror jag inte att man kommer leta några förstärkningar. Navarro är en helt okej målvakt och bakom honom finns den rutinerade Torrico – som visserligen varit lite skadebenägen. Men som ändå i grund och botten är en bra backup.
Försvaret:
Mittbackar tillgängliga: Fabricio Coloccini, Gonzalo Rodríguez, Marcos Senesi, Gianluca Ferrari, Rodrigo Tapia, José Vivanco.
Ytterbackar tillgängliga: Victor Salazar, Elias Pereyra, Federico Gattoni, Alejandro Molina.
Kommentar: Här kan jag tycka att det behövs förstärkningar i form av både ytterbackar och mittbackar. Visst kan man anse att det redan finns många mittbackar men då ska man betänka att Coloccini och Rodríguez börjar bli ordentligt till åren – där dom båda har varit skadade till och från. Sen är Senesi en otroligt stor talang som garanterat har en fin framtid framför sig. Men sen där bakom är det väldigt orutinerade och oerfarna kort. Ferrari och Tapia har redan fått smaka på spel i högsta ligan men behöver växa till sig en aning.
Ytterbacksplatserna har ockuperats av Salazar och Pereryra där båda håller bra klass. Pereyra är bara 19 år men har redan utvecklats till en självklar del av backlinjen. I januari ska han dessutom spela U20 Copa América med Argentina i Chile. Lite alternativ till dom båda hade inte skadat och eftersom Almirón gillar att spela med höga ytterbackar finns nog chansen till förstärkning i denna lagdel.
Mittfältet:
Mittfältare tillgängliga: Fernando Belluschi, Germán Berterame, Rubén Botta, Alexander Diaz, Nicolás Fernández, Daniel Hernández, Bautista Merlini, David Franco Moyano, Matias Palacios, Geronimo Poblete, Ariel Rojas, Carlos Insaurralde, Gabriel Guidiño.
Kommentar: Här finns det mer kvalité att kräma ut än man lyckats med hittills. Många gånger har det känts som att allt går genom Belluschi och att det varit upp till honom att skapa målchanser. Men där finns kvalité i spelare som ännu inte fått det att stämma. Merlini har en hög högstanivå, som vi sett tidigare, men som den senaste tiden varit mer osynlig. Botta har ett bra avslut men kommer allt för sällan till situationer och känns ibland alldeles för trubbig. Ariel Rojas blir jag aldrig riktigt klok på och Guidiño lär lämna i januari för att söka efter mer speltid. Bakom dessa är det sen väldigt tunt och mest talanger ifrån den egna akademin. Med tanke på att Almirón förmodligen kommer vilja spela 4-3-3 borde en mer defensivt inriktad mittfältare värvas då det saknas en naturlig sådan i truppen. Man har fått in två colombianer i form av Raúl Loaiza och Gustavo Torres under uppehållet såhär långt. Förmodligen lär dom dock användas främst som yttrar i tremannaanfallet.
Anfallet:
Tillgängliga anfallare: Nicolás Blandi, Adolfo Gaich, Santiago González, Pablo Mouché, Raúl Loaiza, Gustavo Torres.
Kommentar: Här är då lagdelen som man förstärkt ordentligt under uppehållet. Raúl Loaiza och Gustavo Torres är två spelare som Almirón känner väl från sin tid i Atlético Nacional. Hur bra dessa är har jag svårt att svara på då jag inte följer den colombianska ligan slaviskt. Ser man på statistiken är det två herrar som inte varit ordinarie i Nacional under sina respektive två år i klubben. Med det sagt är det givetvis välbehövligt att få in spelare som passar bättre in i Almiróns spelfilosofi. Nu kan han köra en på varje kant och sen ha Blandi centralt. Det kommer påminna lite om hur Lanús spelade för några år sedan med Sand i mitten och Acosta samt Oscár Benítez på kanterna. Nu återstår det att se ifall utfallet blir lika lyckat i San Lorenzo.
Summan av allt kan sägas att det förmodligen bör, och lär, komma någon förstärkning på mitten. Det har ryktats lite om Federico Mancuello från Cruzeiro men den affären kan bli dyr för San Lorenzo. Ett annat alternativ är att ta in Emanuel Reynoso som inte får någon speltid alls i Boca Juniors men som visade att han är en duktig mittfältare under sin tid i Talleres.
San Lorenzo har som bekant även ett Copa Libertadores-gruppspel runt hörnet och vill givetvis vara väl förberedda inför detta. Det finns en liten risk att Blandi försvinner och då måste man definitivt få in en ny central anfallare. Men än så länge är anfallaren och tillika lagkaptenen kvar i Azulgrana.
