Måndagskrönika: Gabriel Heinze är rätt man för Vélez
Han sträcker armarna i luften, vrålar ut sin glädje, skriker instruktioner till sina spelare och vankar av och an längs långlinjen. Den förre Manchester United försvararen har vuxit ut till en mycket fin tränare och för varje dag som går så blir jag mer och mer övertygad om att han är helt rätt man för Vélez Sarsfield.
I området Liniers i Buenos Aires reser sig den stora betongklossen Estadio José Amalfitani upp. Den är inte särskilt vacker om man ska vara ärlig men det är hemmet för Vélez Sarsfield sedan början av 50-talet. Platsen är uppkallad efter José Amalfitani som var ordförande i Vélez under en herrans massa år och som gjorde kolossalt mycket för klubben han älskade över allt annat. Här, på denna plats, har klubben vunnit Copa Libertadores-titlar och ett dussin ligatitlar. Man har också utvecklat en handfull storspelare genom åren och gett spelare som inte fått speltid i andra klubbar chansen att blomma ut.
Dessa succéfyllda tider känns dock idag ganska så avlägsna. Vélez vann visserligen en ligatitel så sent som för bara fem år sedan men det har hänt mycket sedan dess. Man har i flera år nu haft problem att locka till sig dom bästa spelarna och så fort en spelare varit tillräckligt bra så har han antingen lämnat för en annan argentinsk klubb eller utlandet.
Gabriel Heinze spelade aldrig själv i Vélez. Han var en Newell’s Old Boys produkt som relativt snabbt blev utlandsproffs i Europa där han sedan representerade storklubbar som PSG, Manchester United och Real Madrid. Året efter att han lyckats leda Argentinos Juniors till uppflyttning och därmed utfört sin dittills största bedrift som tränare så valde han att bryta kontraktet med klubben. Istället valde han att fortsätta sin färska tränarkarriär i Vélez Sarsfield. Där är han nu inne på sin andra raka säsong och nog börjar man se en förbättring både hos Vélez som klubb och Heinze som tränare.
Allt detta trots att Zárate valde att lämna för Boca inför säsongen vilket givetvis var ett kraftigt slag i ansiktet på alla i och runt klubben. Men man valde att gå tillbaks till grunderna och i år har vi redan börjat se att ett flertal utav lagets unga spelare blommat ut till något riktigt spännande. Matías Vargas, Lucas Robertone och Nicolás Domínguez är bara några av exemplen på spelare som kommit ur den egna akademin och som nu är givna i laget. Spelare som i skrivande stund presterar på ett väldigt spännande sätt i ligaspelet. Lägg därtill att Heinze ger samtliga spelare både förtroendet och kontinuiteten att lyckas.
Ännu är man dock inte ett topplag. Matchen mot Boca Juniors visade tydligt att där finns en bit kvar tills man är redo att utmana om topplatserna men det är ändå en väsentligt stor skillnad jämfört med ifjol. Till förra landslagssamlingen så fick vi Matías Vargas chansen att vara med i en argentinsk landslagstrupp för första gången i sin karriär. ”El Monito” som han kallas tog utmaningen på största allvar och imponerade på förbundskaptenen Scaloni. Debuten kom i matchen mot Guatemala där han spelade hela den andra halvleken.
Vélez har tagit sju poäng på de inledande fem omgångarna och personligen så tycker jag att man gjort sig förtjänt av mer. Men poängen lär fortsätta att trilla in om man spelar som man gjorde igår mot San Martín. Det är nämligen just nu en fröjd att se Vargas med anhang spela fotboll. Kanske kan detta göra att Vélez-supportarna återigen kan drömma om framgångar. Oavsett så känns Heinze, i dagsläget, som den perfekta tränaren för klubben i Liniers.
