Marockansk skräll? Absolut inte, eller?
Gästkrönika från Josef Boulaich.
Jag kan beundras över kreativa rubriksättare vars syfte är att inbringa tusentals klick som senare genereras i kronor och ören.
Min ovannämnda rubricering faller inte in i den kategorin då jag själv går under kategorin ”amatörmässig skribent” och tjänar exakt 0 kr på denna text.
Men hur fasen tänker jag när jag skriver att detta inte är en skräll?
Missförstå mig rätt. Det är en skräll att en nation som inte varit i dessa sammanhang tidigare är framme i en semifinal, men jag är inte helt överraskad att just Marocko är där.
Jag har senaste dagarna hört jämförelser med Sydkoreas framgångar 2002 (VM-semifinal) och även Greklands (EM-guld 2004). Jag menar att skrällen inte alls kan jämföras med dessa då Marockos landslag består av mer kvalité kontra dom ovannämnda nationerna.
För att ge ett konkret exempel vill jag nämna följande: Den ena åttondelsfinalen i årets VM spelades mellan Brasilien & Sydkorea. Brassarna var lika överlägsna på planen som på pappret. I den individuella kvalitén ”spelare för spelare” så är brassarna överlägsna varenda Sydkoreansk spelare (förutom Son). För att Sydkorea ska skrälla en sådan match krävs det att koreanerna höjer sig bra många snäpp samtidigt som Brasilien har en ”dålig dag på jobbet” vilket förmodligen inte kommer hända och om det skulle hända så tar det förmodligen slut i nästa match.
Låt oss jämföra den individuella skickligheten ”spelare för spelare” mellan Marocko, Belgien, Kroatien, Spanien och Portugal. Jag hävdar starkt att marockanska spelare som Bono, Hakimi, Mazroui, Aguerd, Ziach och Ambrabat kan gå in i alla elvor som vi spelat mot beroende på vilken fotbollsfilosofi man utgår ifrån. Om man tycker annorlunda så får man vara ärlig med att säga att dom åtminstone inte är ”långt därifrån”.
Med detta vill jag påvisa att den individuella skickligheten som finns i Marocko i stället ska jämföras med större nationer och inte tvärtom. Om man möter Kroatien, Belgien, Spanien och Portugal och inte släpper in ett ändå mål så det inte tillfälligheter eller tur längre. Om ni ändå vill ha en jämförelse så är 2013–2014 års upplaga av Atletico Madrid något att jämföra med. Det finns individuell skicklighet och briljans men det är själva laget och strukturen som är nyckeln till framgången. Båda ingredienserna behövs, precis som Helan behöver Halvan och som Atletico behövde sin Simone.
Och vad behövde Marocko? Svaret mina vänner stavas Walid Regragui. Rätt man på rätt plats. Inte bara en tränare med stora teoretiska färdigheter som tidigare bland annat vunnit afrikanska Champions League.
Han är även en andra generations invandrare med marockanska rötter som är uppväxt i Frankrike och allt vad det nu innebär. Som den analytiker han är så är jag övertygad om att han har erfarenheter kring utanförskap i Frankrike samtidigt som han ”turistade” i Marocko under somrarna. Med ålder kommer vishet och med den erfarenhet han nu besitter fotbollsmässigt kombinerat med sin livserfarenhet så är han klippt och skuren för jobbet som Marockos förbundskapten.
När han resonerar och filosoferar så lyssnar laget eftersom större delen av truppen har likartad bakgrund som honom (förutom då hans 20 års längre livserfarenhet). Spelarna kan relatera, känna med, lyssna och det allra viktigaste, DET ÄR TROVÄRDIGT! Han förespråkar bland annat att oavsett om du är uppväxt i Kanada som Bono eller i Casablanca som Onahi så är du fortfarande lika mycket Marockan. Han har lyckats ena och samla truppen trots språkbarriärer och skilda uppväxter men framför allt har han lyckats ena 40 miljoner marockaner världen över.
Oavsett vad så har det här landslaget givit mig och omvärlden något som aldrig kommer glömmas bort och alla misslyckanden tillbaka spelar absolut ingen roll. Walid Regragui tillsammans med laget är hjältar och ni har förevigat dessa minnen och ni har skrivit in er i historieböckerna. Min tacksamhet kan helt enkelt inte beskrivas i ord. Jag är inte bara tacksam över spelet utan även hur man visar kärlek till sina mammor och hur man stöttar Palestina.
Marocko är inte i Qatar och gästspelar utan vi har precis gjort entré på den stora scenen och allt tyder på att vi är här för att stanna. Låt oss drömma och varför inte?
Blir jag chockad om Marocko vinner över Frankrike med 1 - 0? Ja, men jag kommer inte bli helt överraskad .
”We can dream. Why shouldn't we dream? If you don't dream, you don't get anywhere. It doesn't cost you anything” – Walid Regragui
Dima Dima Maghreb
TV: Höjdpunkter från Marockos VM-spelare
