Marockos ultraskultur- ledande i världen
Marockos ultraskultur skapar ett av världens bästa tryck och publikstämningar.
Jag får rysningar på hög nivå. Det är vad det är. Med små ekonomiska medel men ändå med så mycket stolhet och kärlek. Hängivenhet. Kreativitet. Det som just nu händer inom den marockanska läktar och ultraskulturen är fantastiskt. Unikt. Ett fenomen som saknar motstycke i dagens annars rätt trista fotbollsvärld.
Medan fotbollsälskare runt om i världen plågsamt ser på när stämningen(tillföljd av höjda biljettpriser) i europeiska toppligor förvandlats till tysta begravningceremonier visar den marockanska ligan upp en helt annan sida. En magisk läktarkultur. Vecka efter vecka erbjuds man en publikstämning i absolut världsklass. En oerhört fin bild av Marocko. För många västerlänningar en främmande bild av Marocko. Det spelar nästan ingen roll vilket marockanskt ligalag det handlar om. Hemma eller borta. Derbyn eller "toppmatcher".
En publikstämning och organiserad ultraskultur i internationell toppklass. Bra tryck, kreativa tifon, kärnfulla ramsor och pyroteknik i all dess form sprudlar på marockanska ligamatcher. Ultrasgrupperna för anrika nykomlingen IR Tanger(Ultras Hercules), Raja Casablanca(Green Boys) och Wydad Casablanca(Ultras Winners) vill jag påstå tillhör världens absoluta toppelit. Definitivt i paritet med klubbar som Boca Juniors, Besiktas och Borussia Dortmund. Det talas ofta om Tyskland, Turkiet, Balkan och Sydamerika när världens fantastiska fotbollsinramningar diskuteras. Det borde definitivt snackas mer om Marocko. Så bra är marockansk ultraskultur. Så bra är trycket på de marockanska arenorna! Då är jag ändå född och uppvuxen stockholmare som varit på säkert minst ett trettiotalet Stockholmsderbyn genom åren.
Marockanska ligan Botola Pro har överlägset bäst publiksnitt i Afrika, med sina drygt 28 500 åskådare i genomsnitt per match utklassar man fullständigt andra afrikanska fotbollsnationer som Tunisien, Algeriet och Sydafrika.
Nykomlingen(!) och ligatrean IR Tanger med sina 41 527 åskådare per match toppar inhemska publikligan före klassiska Wydad Casablanca som med sina 37 674 åskådare placerar sig strax före ärkerivalen Raja Casablanca (FRMF.MA).
Att väletablerade franska fotbollsmagasinet SOFOOT så sent som i fjol rankade Raja Casablancas supportrar som världens fjärde bästa före erkända klubbar som Napoli, Galatasaray och Röda Stjärnan bekräftar bara bilden av att Marocko är ett måste för varje fotbollsfantast att besöka. Att så få övriga västerländska sportmedier inte uppmärksammat inramningen på de marockanska fotbollsarenorna förvånar desto mer. Å andra sidan är det egentligen inte heller så konstigt. I dagens profit-tänkande fotbollsvärld anses det som är "mentalt" avlägset inte viktigt, ja menar vilken svensk kanal sänder exempelvis den chilenska ligan. Synd, självklart. För om någonstans fotboll fortfarande är den stora arbetarklassens sport så är det i Marocko. En scen där det är fritt att uttrycka sig på- om samhällets alla möjliga problem. De låga biljettpriserna i landet har gjort fotbollen tillgänglig för alla oavsett socioeknomisk bakgrund. För både kvinnor och män. Stora som små.
Grannlandet i norr på andra sidan av Gibraltarsundet må vara regerande europeiska mästare. Sergio Ramos och David Silva. Real Madrid och Barcelona. Men när det kommer till organiserade ultras och publikstämning har Spanien mycket att lära från grannen i syd. Eller som man brukar säga borta i Tanger.
Presente fe kol partido. Saqsiw 3lina fel mundo. Amore a Tanger nunca la fhamto.
IR Tangers senaste ligamatch i söndags utifrån inramningen och ett läktarperspektiv. Ultras Hercules. Nyckel sekvenser ur läktarkulturen med PYROteknik från Minut 00.35-2.00 och kraftig sång med ramsor minut 5.50-12,20. Ett måste för stämningsfantasten. Se och njut!
https://www.youtube.com/watch?v=fnqtEk3KjYo
