MLS Topp 30: De bästa värvningarna sedan 2009, plats 20-11
Johan Dykhoff listar de 30 bästa värvningarna i MLS sedan 2009. I denna artikel presenteras plats 20 till 11.
11. Obafemi Martins, Seattle Sounders FC
Obafemi Martins hade tre fenomenala säsonger i Seattle mellan 2013 och 2015. Han kom närmast från en sejour i spanska Levante, som han satte punkt för genom att personligen betala sin utköpsklausul på motsvarande $4 miljoner för att få flytta till Seattle. Martins gjorde på 72 grundseriematcher i MLS 40 mål och 23 assists. Han var särskilt lyckosam under säsongen 2014, då han till skillnad från övriga två säsonger fick vara skadefri. Den säsongen var han högst tongivande när Seattle vann grundserien och cupen. Martins belönades då med en plats i "Årets lag" i MLS och vann dessutom "Årets mål"-utmärkelsen för sin halvt omöjliga lobb från nästan ingen vinkel hemma mot San Jose Earthquakes. Han kom även tvåa i MVP-omröstningen, enbart akterseglad av den fenomenale Robbie Keane.
Efter MLS-säsongen 2015 valde Martins att flytta vidare, denna gång till den penningstinna kinesiska ligan och Shanghai Greenland Shenhua. Där tränas han av Gustavo Poyet och är lagkamrat med bland annat Carlos Tévez.
12. Omar Gonzalez, Los Angeles Galaxy
Omar Gonzalez draftades som nummer tre totalt inför MLS-säsongen 2009 och var ett sällsynt väldigt lyckat draftval av Galaxy under den här perioden. Galaxy har ju på senare tid regelbundet placerat sig högt i MLS och följaktligen mest haft sena draftval och sällan gjort så värst mycket av dem. Med sina 196 centimeter var Gonzalez en bjässe i Galaxys mittförsvar under sju säsonger och under de åren var han med att vinna MLS tre gånger, grundserien två gånger, "Rookie of the Year"-utmärkelsen 2009, "Defender of the Year"-utmärkelsen 2011 och inte mindre än fyra gånger kom han med i "Årets lag" i MLS. Han blev också amerikansk A-landslagsman och spelade tre matcher för USA i VM 2014. Inför säsongen 2016 blev Los Angeles Galaxy tvungna att sälja Omar Gonzalez för att lätta på lönebudgeten. Han såldes då till Pachuca och där är han kvar än idag.
13. Dax McCarty, New York Red Bulls
Innermittfältsgnuggaren Dax McCarty kom till New York Red Bulls i den uppmärksammade trade där Dwayne De Rosario skickades till D.C. United. Beslutet att göra sig av med De Rosario, som man hade värvat dyrt bara några månader tidigare, förvånade många och att Dax McCarty kom till Red Bulls skrevs det inte initialt många rader om i den här transferstormen. Det skulle dock visa sig vara ett riktigt lyckodrag att få in McCarty i laget för Red Bulls. Med sitt outtröttliga arbete på innermittfältet och sina ledaregenskaper blev McCarty en publikfavorit på Red Bull Arena. Han ligger i skrivande stund delad etta i antal spelade ligamatcher för klubben och ensam etta i antal spelade minuter. Red Bulls vann två grundserietitlar under McCartys tid i klubben och att de inte vann ligan antingen 2015 eller 2016 känns lite märkligt så här i efterhand.
Inför årets säsong gjordes en allt annat än väntad trade då Chicago Fire, fjolårets jumbo i MLS, tradade till sig Dax McCarty från New York Red Bulls. McCarty hade själv ingen aning om att denna trade var på gång, men nu gnetar han hur som helst på innermittfältet iförd Chicago Fires tröja och med bl.a. Bastian Schweinsteiger vid sin sida. Red Bulls-fansen var allt annat än nöjda med att få se sin kapten ivägskeppad, men det är å andra sidan inte första gången de blir vansinniga på att populära spelare eller tränare får lämna klubben.
14. Mauro Rosales, Seattle Sounders FC
Ifall jag hade kopplat bort all form av rationalitet hade jag placerat Mauro Rosales först på den här listan, för så mycket gillar jag honom, men så kan vi ju inte ha det och därför får Rosales nöja sig med en plats lite längre ned. Rosales provtränade sig till ett kontrakt med Seattle inför säsongen 2011, detta efter ett halvårs klubblöshet efter att ha blivit släppt av River Plate. Tidigare i karriären hade Rosales spelat för Ajax, Newell’s Old Boys och det argentinska landslaget. Med de sistnämnda var han med och vann OS i Aten 2004. Rosales gjorde en fenomenal första säsong i Seattle där han stod för fem mål och tretton assists. Jag kommer till döddagar hävda att Rosales borde ha kommit med i "Årets lag" säsongen 2011 och dessutom varit nominerad till MVP-utmärkelsen, men han fick nöja sig med "Newcomer of the Year"-utmärkelsen. Till saken hör att Rosales under säsongen 2011 tjänade $42,000, vilket var bland de lägsta i laget och t.ex. lägre än andremålvakten Terry Boss. Utöver sina poäng visade Rosales prov på oerhörd arbetskapacitet och inställning. Han belönades därför med att få kaptensbindeln inför säsongen 2012, då Kasey Keller lade av.
Rosales gjorde ytterligare två säsonger i Seattle, innan han inför säsongen 2014 tradades till Chivas USA. Sedan dess har han avverkat sejourer i Vancouver Whitecaps FC och FC Dallas och inför årets säsong återvände han till Vancouver, där han dock får mycket begränsat med speltid. Sannolikt lägger Rosales skorna på hyllan efter årets säsong, men då hoppas jag att han blir kvar i MLS som någon form av tränare.
15. Matt Hedges, FC Dallas
Om man draftar en försvarare som omgående tar en ordinarie plats i laget, blir amerikansk A-landslagsman, vinner "Defender of the Year"-utmärkelsen, kommer med i "Årets lag" och så småningom även får lagkaptensbindeln i ett av ligans bästa lag hör man tveklöst hemma på den här listan tycker jag, trots den tuffa konkurrensen. Det är få förunnat att hitta ett sånt guldkorn i draften som Dallas har gjort med Hedges inför säsongen 2012, och då ska man ha i åtanke att inte valdes bland de första i draften utan först som nummer elva. När man ser hur det har gått för flertalet av de spelare som valdes före Hedges i draften har man anledning att tro att det finns tränare och sportchefer som förbannar sig över att de inte tog Hedges när de hade chansen.
16. Lee Nguyen, New England Revolution
Det vietnamesiskättade Texaxsonen Lee Nguyen har haft en märklig karriär. Efter ett års collegespel på Indiana University skrev han på för PSV i februari 2006. Där fick han väldigt begränsat med speltid och flyttade därför vidare. Han avverkade därefter sejourer i danska Randers och vietnamesiska Hoàng Anh Gia Lai och Becamex Bình Duong innan han inför säsongen 2012 skrev på ett kontrakt med Major League Soccer. Han hamnade först i Vancovuer Whitecaps FC genom ett så kallat "weighted lottery", men blev waivad redan under försäsongen. New England Revolution plockade honom då i den Waiver Draft som hölls en dag senare. Sedan dess har Nguyen varit en pålitlig och produktiv offensiv mittfältare för New England och numera är han dessutom lagkapten. Hans bästa säsong var 2014, då han i grundserien gjorde 18 mål och fem assists på 32 matcher. Han ledde också sitt lag till final, där dock Los Angeles Galaxy anförda av Robbie Keane blev för svåra.
En match som man skulle kunna kalla episk spelades när New England Revolution tog emot Nguyens före detta och mycket kortvariga lag Vancouver Whitecaps FC hemma på Gillette Stadium i maj 2012. New England vann då med 4-1 efter två mål och en assist av Nguyen. 4-1-målet som Nguyen gjorde var ett "Goal of the Year"-mässigt halvvolleyskott i det bortre krysset. En skönare knäpp på näsan på ett lag och en tränare som inte trodde på en är svårt att tänka sig.
17. Nicolás Lodeiro, Seattle Sounders FC
Den före detta Ajaxtalangen Nicolás Lodeiro värvades av Seattle Sounders FC i slutet av juli 2016 efter att länge ha ryktats vara på ingång. Seattle låg då i botten av Western Conference och dagen innan värvningen av Lodeiro offentliggjordes hade den långvarige tränaren Sigi Schmid fått sparken. Med Lodeiro i laget och den nya tränaren Brian Schmetzer vid rodret började Seattle sin resa uppåt i Western Conference-tabellen. De slutade till slut fyra i Western Conference och tog sig hela vägen till final i slutspelet, där man efter straffar vann mot Toronto FC. Den enskilt viktigaste faktorn i Seattles helomvändning var Nicolás Lodeiro, som inte enbart med sina fyra mål och åtta assists på 13 grundseriematcher utan också sitt oerhörda slit gjorde tillräckligt för att vinna fjolårets "Newcomer of the Year"-utmärkelse.
Ifall Lodeiro får som han vill kommer Seattlefansen få njuta av hans fotbollskunnande under lång tid framöver. I ett uttalande för någon månad sedan beskrev Lodeiro hur mycket han trivs i Seattle och människorna runt klubben. Han pratade om sin önskan att spela resten av karriären för Sounders och sen efter spelarkarriären stanna kvar för att arbeta för klubben som t.ex. ungdomstränare.
Lodeiro har av tidigare nämnde Sigi Schmid beskrivits som ett superproffs. Innan det att värvningen av Lodeiro skulle presenteras av Seattle fick han med hjälp av klubben tillgång till ligans matchstreamningstjänst MLS Live för att kunna se matcher både med Sounders och motståndarlag för att vara förberedd på vad han hade att vänta sig.
18. Ignacio Piatti, Montreal Impact
Montreal har två, med deras mått mätt, fina säsonger bakom sig med avancemang till kvartsfinal respektive semifinal i slutspelet och en av de absolut främsta orsakerna till det är den argentinske yttern Ignacio Piatti. Den nu 32-årige Piatti, som kommer från den lilla byn General Baldissera i Córdobaprovinsen i Argentina, "hit the ground running" som man säger i engelsktalande delar av Nordamerika när han kom till MLS under sommaren 2014 och hade framförallt ett fantastiskt fjolår. På 32 grundseriematcher smällde han in 17 mål och gjorde dessutom sex assists. Han var även fenomenal i slutspelet och belönades efter säsongen med en plats i "Årets lag".
Piatti är en Designated Player för Montreal och får sägas tillhöra samma kategori som t.ex. Diego Valeri i Portland. Ingen av dem var några välkända namn som skulle dra tusentals extra åskådare per match, men de har verkligen passat perfekt in i sina respektive lag. Jag och säkert många med mig har tappat räkningen på hur många gånger man har sett den f.d. Lecce- och Saint-Étienne-spelaren Piatti bryta in från vänsterkanten och placerade in bollen hur säkert som helst förbi en chanslös motståndarmålvakt.
Att Piatti inger respekt hos motståndarna ser man också i statistiken för vilka i Montreal som får mest frisparkar med sig. Under båda sina hela säsonger i Montreal har Piatti toppat den statistiken överlägset, vilket man kan och bör tolka som att motståndarna ger sig tusan på att gå hårt åt Piatti för att vingklippa Montreals offensiv. Jag kan rekommendera YouTube-klippet "Ignacio Piatti 2016 MLS Goals & Highlights", där man kan beskåda några av godbitarna från Piattis briljanta fjolår. Piatti är verkligen en grym spelare och det är mycket glädjande att MLS-klubbarna är vettiga nog att lägga en duktig slant på just den här typen av spelare.
19. Thierry Henry, New York Red Bulls
"Inte högre än så här?!" kanske man tänker när man läser Henrys namn på plats 19. Jag hade nog från början tänkt placera honom åtta-tio platser högre upp, men sen tog jag i beaktning att han var så oerhört väl betald och att Red Bulls aldrig gick längre än till semifinal under Henrys tid i laget. Givetvis hade Red Bulls tänkt sig att Henry skulle leda dem till en eller ett par ligatitlar, men så blev det inte. Dock hade han en högstanivå som få andra i MLS har kunnat matcha och hans 51 mål och 42 assists på 122 grundseriematcher talar sitt tydliga språk. Han kom även med i "Årets lag" 2011, 2012 och 2014.
Ifall man vill veta mer om Thierry Henry och hans tid i New York Red Bulls rekommenderar jag det avsnitt av podcasten Tutto Balutto där Hasse Backe är gäst. Där pratar han bland annat om hur Henry körde individuell träning med den svenske mittbacken Markus Holgersson för att denne skulle bli bättre på långa passningar. Den dåvarande Orlando Sentinel-skribenten Paul Tenorio skrev i december 2014, när det stod klart att Henry skulle lämna Red Bulls, att "Henry didn't just play in MLS, he embraced it. He cared. His knowledge of teams and players was extensive. […] Henry's attitude on the field and his demand for perfection from his teammates — Bradley Wright-Phillips is the greatest beneficiary — was top class. All of it made Henry one of the most important signings in the league's history."
20. Dom Dwyer, Sporting Kansas City
Den engelskfödde nyblivne amerikanske A-landslagsanfallaren Dom Dwyer jobbar sig precis in på topp 20 på den här listan. Dominic James Dwyer, som hans fullständiga namn är, föddes 30 juli 1990 och kommer ursprungligen från Cuckfield i West Sussex i södra England. Under sin barn- och ungdom spelade han bl.a. för Norwich City, men fick vid sexton års ålder inte förnyat förtroende hos "The Canaries" och efter tre (!) fotfrakturer på kort tid fick han höra av läkare att han gjorde bäst i att inte spela fotboll något mer. Det ville dock Dwyer inte finna sig i. Via kontakt med det brittiska företaget Soccer Icon fick han möjlighet till studier och fotbollsspel i USA och efter två år på Tyler Junior College i Tyler, Texas och ett på University of South Florida draftades han inför säsongen 2012 av Sporting Kansas City. Under sina första två säsonger hade han svårt att få speltid i MLS och säsongen 2013 lånades han därför ut till Orlando City, som då spelade i USL. Dwyer öste in mål för Orlando och säsongen därpå, då Kansas var regerande mästare, slog han igenom stort i MLS med 22 mål på 33 matcher. Det räckte till en andraplats i skytteligan efter Bradley Wright-Phillips. Dwyer har sedan dess inte riktigt kunnat nå upp till samma nivå vad häller antal mål, men tolv respektive 16 mål de två senaste säsongerna får ändå sägas vara klart godkänt. Dwyer är en snabb och rivig anfallare som dessutom har den egenheten att han är vänsterfotad.
I januari 2015 gifte sig Dwyer med den amerikanska damlandslagsspelaren Sydney Leroux och i mars i år blev Dwyer amerikansk medborgare. I och med detta blev han tillgänglig för spel i det amerikanska landslaget och han blev nyligen uttagen i USA:s trupp till sommarens Gold Cup. Räkna med att Dwyer får A-landslagsdebutera i den turneringen.
