Lagbanner

Ljungberg målskytt när Seattle vann

Fredrik Ljungberg stod i händelsernas centrum när Seattle Sounders i och med 2-0 borta mot Toronto FC tog säsongens tredje seger av tre möjliga. Förutom att göra 1-0-målet var Ljungberg i högsta grad inblandad i förspelet till det andra och strax innan han blev utbytt fick han en smäll mot knäet och såg först ut att ha blivit allvarligt skadad, något som dock inte verkade vara fallet. Seattles insats blir inte mindre imponerande med tanke på att bäste målskytten, colombianen Fredy Montero, inte var med eftersom han dragits in i en polisutredning.

Seattle är hittills säsongens stora sensation. Eftersom att de är ett s.k. expansion team, d.v.s. vad vi i Sverige hade kallat nykomlingar, trodde de flesta att det skulle ta ett tag för dem att spela ihop laget och få resultaten att gå deras väg. Det har gått precis tvärtom. De inledde säsongen med att krossa fjolårsfinalisterna New York Red Bulls med 3-0 och i förra matchen slog de Real Salt Lake med 2-0. Nu var det dags för deras historiska första bortamatch och det mot Toronto FC, ett lag som jag har börjat gilla lite på sistone, delvis för att de har den briljante honduranen Amado Guevara i laget och delvis för att de har en hel del bekanta namn från den engelska fotbollen. Seattle kom till spel utan MLS:s nyaste stjärna Fredy Montero. Colombianen, som är på lån från Deportivo Cali i hemlandet, har fått trassel med rättvisan och är misstänkt för sexuellt ofredande. Det vore verkligen synd om detta sätter käppar i hjulet för Monteros framfart i MLS. Delvis förstås för Montero själv, men också för ligan i stort då Montero är den typen av ung spelare med stjärnpotential som ligan verkligen behöver.

Matchen inleddes i ett inte alltför högt tempo. Vädret var inte det bästa, temperaturen såg inte ut att vara något vidare gästvänlig och det blåste friskt vilket gjorde att långbollarna hamnade på oväntade adresser. Seattle var det piggare laget inledningsvis och kom framförallt till många inlägg från högerkanten genom högerbacken James Riley. Med den 191 cm långe Nate Jaqua på topp var detta ingen dum taktik alls. Bredvid Jaqua var det faktiskt Ljungberg som utgjorde den andra halvan av anfallet, Ljungsbergs roll var dock mer som släpande forward. En ovan roll för honom, men har man nummer tio så har man och han skötte sig faktiskt strålande i denna match. Ljungberg har aldrig varit något större favorit för mig men han växte faktiskt lite grann i mina ögon i den här matchen. Visst, motståndet är inte alls av samma klass som i t.ex. Premier League, men han visade att det finns mängder av fotbollskunnande i hans hårt åtgångna kropp. Toronto skapade sin första chans i nionde minuten genom argentinaren Pablo Vitti. Han fick en djupledspass och efter några snabba dribblingar och skottfinter fick han iväg ett skott men det täcktes ut till hörna. Tre minuter senare höll det på att bli ett väldigt snöpligt historiskt första baklängesmål för Seattle då de rensade bollen på Vittis anfallspartner Chad Barrett och bollen smet bara någon decimeter över ribban. Sedan var det då dags för Ljungbergs mål. Han drev bollen en bit, väggspelade med Nate Jaqua (matchens gigant, både spelmässigt och rent fysiskt) och kom i ett sånt där friläge som han alltid hamnade i när han spelade med Dennis Bergkamp i Arsenal. Takterna sitter bevisligen i än och han placerade in bollen till vänster om målvakten. Efter det gick det en lång stund utan chanser av värde. Seattle slog av på takten lite medan Torontos anfallsspel knappt existerade, detta trots tre i sina bästa stunder bra offensiva mittfältare i Rohan Ricketts (f.d. junior i Arsenal), Amado Guevara och Dwayne De Rosario. Det enda av värde som hände under den resterande delen av halvleken var faktiskt Seattles 2-0-mål. Ljungberg hade ett finger med i spelet här också. Han sökte sig ut till högerkanten, yttersidade in bollen i straffområdet där Jaqua drog på ett skott som täcktes av en Torontoback och tursamt/olyckligt (beroende på vilket lag man gillar) studsade bollen fram till en fristående Steve Zakuani, för övrigt den spelare som draftades som nummer ett inför denna säsong, som säkert placerade in 0-2.

Den här halvleken var jämfört med många andra jag sett tidigare under säsongen inte speciellt bra. Seattle började bra i inledningen och Ljungberg skötte sin roll som spelfördelare över all förväntan. Bredvid honom i anfallet var Jaqua strålande och var ett riktigt ”pain in the ass” för Toronto inte bara i första halvlek utan hela matchen. Deras defensiv var också bra och Kasey Keller i målet är stabiliteten själv. Det verkar som att han lärt sig ett och annat efter 102 landskamper och drygt 400 ligamatcher på hög nivå runtom i Europa. Toronto däremot gjorde ingen bra halvlek alls. Det saknades spets framåt även om Vitti stundtals såg ganska vass ut, men han skulle må bra av att alltid ha en stor och stark anfallspartner bredvid, t.ex. i form av Danny Dichio som började matchen på bänken men kom in tidigt i andra. Däremot var ingen av de offensiva mittfältarna Guevara, De Rosario och Ricketts speciellt lyckade. Den sistnämnde blev t.o.m. utbytt i halvtid. Defensivt såg det väl ändå ganska okej ut. Första målet var en bra prestation av Jaqua och Ljungberg och vid det andra var det mycket otur inblandat för Torontos del.

Direkt i andra halvlek var Ljungberg nära att göra ytterligare ett mål då han blev frispelad precis utanför straffområdet men bollmottagningen höll ingen högre klass och bollen studsade ifrån honom och till Torontomålvakten Greg Sutton. Tio minuter senare var Jaqua nära att göra mål då han nådde högst på en lång frispark och nickade precis utanför den bortre stolpen. Toronto hade fortfarande oerhört svårt att skapa chanser. Deras tempo och aggressivitet var inte i närheten av Seattles och de kändes sällan riktigt farliga de få gånger de kom till ordnade anfall. I 68:e minuten kom dock en hyfsad chans då vänsterbacken och kaptenen Jim Brennan, tidigare i Norwich, tunnlade en Seattlespelare och fick till ett bra inlägg som Vitti nickade i överkanten av ribban. Ett par minuter senare var Ljungberg framme igen och var så gott som fri men blev fälld av en Torontoback och tog sig direkt för det vänstra knäet och såg ut att ha rejält ont och fick gå av planen ett tag, men kom sedan in igen och spelade några minuter till innan han blev utbytt. Efter det kom Torontos bästa chans i matchen då De Rosario blixtrade till och slog ett kanoninlägg till Vitti som drog till på volley men Kasey Keller gjorde en jätteräddning och såg därmed till att Seattle fortfarande inte släppt in något mål i sin MLS-historia. Nu var det drygt en kvart kvar och det hände inte mycket mer i chansväg. Toronto fick en frispark i bra Amado Guevara-läge (vilka påminner mycket om Louay Chanko-lägen) men denna förvaltades inte något bra utan sköts över. I slutminuten bröstade Jaqua ned en långboll och drog till direkt, men bollen täcktes av en Torontoback. 0-2 blev slutresultatet i en långa stunder rätt sömnig match.

Trots den bristande underhållningen gjorde Seattle återigen en mycket bra match. Tränaren Sigi Schmid, förra året ligamästare med Columbus Crew, verkar ha fått ihop laget på bästa tänkbara sätt och man kan inte säga annat än att han har fått en drömstart. En av kommentatorerna sa en sak som ganska bra sammanfattar Seattles lag; ”They seem to have got specialists everywhere”. De har spelare som är fruktansvärt bra på det de är tänkta att göra. Nate Jaqua är ett lysande exempel. Han är inte på något sätt någon storstjärna, men i Seattle är han snudd på ovärderlig med sin storlek, sin tyngd och sin förmåga att möta och fördela bollar samt vinna till synes hopplösa höjdbollar. I den här matchen var han helt briljant och samarbetet med Ljungberg fungerade hur bra som helst. Kasta sen in en spelsugen och förhoppningsvis för sexuellt ofredande oskyldigförklarad Fredy Montero så har Seattle ligans kanske bästa anfall. Dessutom har de som sagt inte släppt in något mål än, vilket tyder på att även defensiven fungerar som den ska. Toronto däremot har en del att jobba på. De måste få fram fler bollar till Vitti, som känns som den farligaste av deras forwards. De hade också behövt en Nate Jaqua-typ, en stor elak jävel som kan jobba fram bollar till nämnde Vitti. Danny Dichio kan vara denna spelare, men han gjorde inget större väsen av sig under sitt inhopp. På tal om Vitti så har hans karriär tagit en ganska intressant vändning. Han ansågs vara en stor talang i yngre år och spelade tre matcher för Argentina i U20-VM 2005 i Holland. Efter det har det gått tyngre och hans karriär har sannerligen inte nått samma höjder som t.ex. Messi, Agüero, Gago och Garay som också fanns med i den argentinska truppen i det nämnda mästerskapet. Vitti har inte alls levererat de senaste säsongerna i Argentina och frågan är vart han ska ta vägen ifall det inte funkar i MLS heller. Någon riktigt svag europeisk liga eller kanske någon i Asien? En annan Torontospelare vars karriär inte gått som han hoppats är Rohan Ricketts. Han var en lovande talang som aldrig lyckades i Arsenal, gjorde sedan det inte helt självklara klubbytet till Tottenham där han heller inte riktigt fick till det och efter det har det blivit ytterligare framgångslösa sejourer i bl.a. Wolverhampton, Queens Park Rangers och Barnsley. Jag undrar hur han känner sig när han som i den här matchen blir utbytt i halvtid i en inte speciellt välspelad match i ett blåsigt Toronto där en f.d. lagkamrat i form av Fredrik Ljungberg är den självklara storstjärnan hos motståndarna och förmodligen tjänar tio gånger så mycket som han själv. Likt med Pablo Vitti undrar jag vart tusan Ricketts ska ta vägen om det inte funkar honom i Toronto heller… I vilket fall som helst, eftersom jag börjat heja lite grann på Toronto så hoppas jag att de tar sig i kragen och krossar Dallas, även på det hemmaplan, nästa helg!

Matchfakta

Toronto FC - Seattle Sounders 0-2 (0-2)

Mål: 0-1 Ljungberg (15), 0-2 Zakuani (45)

Laguppställning, Toronto: Sutton, Wynne-Serioux-Harmse-Brennan, Ricketts (Cronin, 46)-Guevara-Robinson-De Rosario, Vitti (Smith, 85)-Barrett (Dichio, 56)

Laguppställning, Seattle: Keller, Riley-Hurtado-Marshall-Scott, Le Toux-Alonso-Evans-Zakuani (Sturgis, 79), Jaqua-Ljungberg (Nyassi, 78)

Varningar, Toronto: Brennan, Cronin Varningar, Seattle: Hurtado, Riley, Scott

Domare: Mark Geiger

Publik: 11,806

Man of the Match: Nate Jaqua, Seattle Sounders

Johan Dykhoff@johandykhoff342009-04-05 13:22:00
Author

Fler artiklar om USA