Hermann Trophy-vinnarna 2006-2011 - vad hände sen?
Vi tar och avslutar artikelserien om hur det har gått för 2000-talets vinnare av Hermann Trophy, utmärkelsen för årets bästa spelare i den amerikanska collegefotbollen. Vi går här igenom vinnarna från 2006 till 2011.
2006: Joseph Lapira, University of Notre Dame
Den snart 26-årige anfallaren Joseph Lapira har haft en minst sagt ovanlig karriär så här långt. Under sina två sista år på Notre Dame gjorde han poäng på löpande band (22 mål och sex assists på 23 matcher under 2006 och nio mål och tio assists året därpå) och 2007 blev han, tack vare sitt irländska ursprung, uttagen i det irländska A-landslaget och han blev den förste amatörspelaren att spela en A-landskamp för Irland sedan mitten på 60-talet. Efter tiden på Notre Dame åkte Lapira över till Skottland för att provträna med Rangers, men det slutade inte bättre än att han skadade vaden efter bara några minuter under sin första träning. I januari 2008 provtränade han med Aberdeen, dock utan att få något kontrakt. Han draftades i 2008 års MLS SuperDraft som nummer 35 totalt, men skrev aldrig under något MLS-kontrakt och istället bar det av till Nybergsund i norska andraligan, där han på två säsonger gjorde sexton mål. Under 2011 hade han en kort sejour i indiska (!) andraligan men han återvände sen till Norge och Nybergsund och spelade där 2011 ut. Nu tycks han dock vara klubblös.
2007: O’Brian White, University of Connecticut
Likt Lapira har anfallaren O’Brian White ännu inte riktigt fått till det på seniornivå. Under sitt tredje år på ”UConn” gjorde han 23 mål och sju assists på 24 matcher och han troddes då bli ett tidigt val i en framtida SuperDraft. Precis så blev det också. Han valdes som nummer fyra totalt av Toronto inför säsongen 2009, detta trots att han drogs med en svår knäskada som gjorde att han inte kunde spela förrän efter halva säsongen. Dessvärre blev hans två år i Toronto inte speciellt framgångsrika. Totalt blev det bara fyra mål och lika många assists på 33 matcher, mestadels inhopp, och inför fjolårssäsongen bar det istället av till Seattle. Han inledde med att starta säsongens sju första matcher för Seattle och gjorde på dessa två mål och två assists, men sedan inträffade det som äventyrar Whites fortsatta aktiva karriär. Han drabbades av en blodpropp i ena benet och efter att ha genomgått en operation under sommaren 2011 meddelade det att det var högst oklart när han skulle kunna återvända till fotbollen. I slutet på mars i år meddelade Seattle att de köpt ut White från sitt kontrakt, så att han inte skulle ta upp en plats i truppen. Dock låter Seattle honom stanna kvar och rehabträna med laget.
2008: Marcus Tracy, Wake Forest University
Ytterligare en collegetalang som har dragits med skador och väntar på att lyckas på seniornivå. Efter att ha vunnit Hermann Trophy, tack vare sin fina säsong 2008 (tretton mål och tio assists på 24 matcher), skrev anfallaren Tracy på ett kontrakt med Ålborg i danska ligan. Han hade tippats att väljas tidigt i draften innan det blev klart med kontraktet i Danmark, men i och med att han redan hade skrivit på för Ålborg valdes han först som nummer 56 totalt av Houston Dynamo, som därmed snodde åt sig hans rättigheter i MLS och om han hade återvänt från Danmark till MLS inom en tvåårsperiod så hade Houston då haft hans rättigheter. Tracy har dock dragits med enorma skadebekymmer (knäproblem) under sin tid i Danmark och det blev bara femton matcher och två mål under två säsonger. I oktober 2011 bröts kontraktet på grund av Tracys skadebekymmer och han har varit klubblös sedan dess.
2009: Teal Bunbury, University of Akron
Teal Bunbury är son till den f.d. kanadensiske A-landslagsmannen Alex Bunbury, som under sin aktiva karriär bl.a. spelade för West Ham och portugisiska Marítimo. Teal har dock valt att representera USA på landslagsnivå, till många kanadensiska fans stora upprördhet. Bunbury är likt sin far anfallare och under sitt sista (av bara två) år på talangfabriken University of Akron stänkte han in sjutton mål på 25 matcher och han gjorde även fyra assists. Han valde att hoppa över sina två sista år på college för att ge sig i kast med sin professionella fotbollskarriär och han förväntades väljas tidigt i 2010 års MLS SuperDraft. Kansas plockade honom som nummer fyra totalt och där har han blandat och gett lite grann. På 72 matcher i Kansas har han gjort sjutton mål och fem assists och den här säsongen har han bara startat drygt hälften av sina spelade matcher. Han har haft svårt att peta förra årets ”Rookie of the Year” C.J. Sapong. Det har på sistone talats om att Kansas är intresserade av Brek Shea från FC Dallas och i en sådan övergång skulle jag kunna se att Bunbury går till Dallas.
2010: Darlington Nagbe, University of Akron
Här kommer vi till den första Hermann Trophy-vinnaren sedan 2004 som inte är en renodlad anfallare. Liberianen Nagbe kan förvisso spela anfallare, men han har mest spelat som mittfältare i Portland, antingen centralt eller på en kant. Under sin Hermann Trophy-belönade säsong gjorde Nagbe sju mål och tretton assists för Akron och var en nyckelspelare när de gick och tog hem det nationella collegemästerskapet. Nagbe valde att hoppa över sitt fjärde och sista år på college för att istället spela i MLS. Han och Akron-lagkamraten Perry Kitchen var de två spelare som ansågs vara mest troliga att väljas först i draften 2011, men istället blev det U20-landslagsmannen Omar Salgado som expansionslaget Vancouver valde. Portland, även de ett expansionslag under 2011, tvekade inte en sekund när de fick chansen och plockade Nagbe som nummer två i draften. Nagbe har inte direkt vräkt in poäng under sin tid i MLS så här långt (fem mål och tre assists på 47 matcher), något som den förre Portlandtränaren John Spencer anmärkte på och sa måste förbättras. Han har dock gjort flera riktigt snygga mål, och det snyggaste av dem alla var det hemma mot Kansas ifjol som vann ”Goal of the Year”-utmärkelsen. Darlington Nagbe har, likt Teal Bunbury, en far som spelade professionell fotboll. Joe Nagbe var en landslagsmittfältare för Liberia som under sin aktiva karriär bl.a. spelade i Frankrike, Schweiz och Förenade Arabemiraten.
2011: Andrew Wenger, Duke University
Wenger har än så länge bara gjort tolv matcher i MLS, varav bara tre från start, men han har i alla fall lyckats peta in tre mål så här långt. Att han tycks vara något av en naturlig fotbollstalang råder det inga tvivel om när man ser vad han lyckades åstadkomma under sin tid på Duke University. Under sina två första år (av tre) spelade han mittback och fick en hel radda utmärkelser för sitt spel, bl.a. conferencens ”Defensive Player of the Year” och en uttagning i ”Årets lag” för collegespelare i hela USA 2010. Året därpå bytte han position och blev anfallare, och det gick inte ett dugg sämre. Sjutton mål och åtta assists på 22 matcher stod Wenger för, vilket gav honom priset som årets offensiva spelare i conferencen och en ny uttagning i ”Årets lag”, fast nu som anfallare! Det kan inte ha hänt många gånger i något sammanhang att en spelare ett år får pris som årets bästa defensiva spelare för att sedan året därpå få motsvarande pris för offensiva spelare. Detta vittnar om en hel del fotbollsintelligens hos Wenger. Inför årets draft var han tillsammans med Darren Mattocks (Akron) favoriter att väljas först, och det blev Wenger som valdes som nummer ett av Montreal och Mattocks valdes sen av Vancouver som nummer två. I Montreal har Wenger nu fått en schyst mentor i Marco Di Vaio som kan lära honom ett och annat och förhoppningsvis få honom att lyckas även på seniornivå.
