Intervju med Jay Needham, back i Puerto Rico Islanders
Backen Jay Needham inledde sin professionella karriär 2007 i Puerto Rico Islanders. Året därpå bytte han soliga Puerto Rico mot Alta, som ligger i princip så långt norrut på det norska fastlandet som det går att komma. Efter två säsonger i Alta IF återvände Needham till Nordamerika och nu är han tillbaka på Puerto Rico igen. I den här intervjun berättar Needham bl.a. om sin tid i Norge, hur det är att vara fotbollsproffs på Puerto Rico och varför han 2007 valde bort spel i MLS.
Jay Needham föddes 30 september 1984 i Fort Worth, Texas, som är en stad väster om Dallas. Needham spelade ungdomsfotboll för Dallas Texans och gick sen vidare till att spela collegefotboll för Southern Methodist University. Under sina fyra år på Southern Methodist University spelade Needham 87 matcher och gjorde tio mål och lika många assists. 2006 togs Needham ut i ”Årets lag” för collegespelare i USA och var en av tre finalister till utmärkelsen ”Hermann Trophy”, som varje år ges till årets bästa collegespelare. Den utmärkelsen gavs dock till Joseph Lapira från University of Notre Dame. Needham draftades som nummer 32 totalt i 2007 års MLS SuperDraft av D.C. United, men Needham och D.C. United lyckades inte komma överens om ett kontrakt och istället skrev Needham på för Puerto Rico Islanders, som då spelade i det som då hette USL First Division. Islanders kom sexa i grundserien men tog sig ända till semifinal, där dock blivande mästarna Seattle Sounders blev för svåra. Needham spelade 25 matcher och gjorde ett mål och två assists för Islanders och fick efter säsongen utmärkelsen ”Rookie of the Year”.
Efter säsongen 2007 bytte Needham soliga och varma Puerto Rico mot iskalla Alta, som ligger i princip så långt norrut i Norge som det går att komma (borträknat Svalbard). Alta IF, som märkligt nog spelar sina hemmamatcher i en inomhusarena, var nykomlingar i den norska andradivisionen när Needham kom, detta efter att ha vunnit grupp fyra i tredjedivisionen. Alta lyckades med en poängs marginal klara sig kvar den säsongen, men året därpå gick det bättre och Alta kom sexa, vilket var deras bästa placering i det norska ligasystemet någonsin. Needham gjorde totalt 50 matcher under sina två säsonger i Alta, och under merparten av sin andra säsong var han lagkapten. Hans kontrakt med Alta gick ut efter säsongen 2009 och efter att inte ha kommit överens om ett nytt kontrakt återvände han till USA och skrev på för Austin Aztex, som då spelade i det som då hette USSF Division 2 Professional League. Efter säsongen 2010 flyttades Austin Aztex till Orlando och blev Orlando City SC, och Needham återvände då till Puerto Rico Islanders, som nu spelar i North American Soccer League, och där har han blivit kvar sen dess. Förra året kom Puerto Rico tvåa i grundserien, två poäng efter Carolina RailHawks, men förlorade mot Fort Lauderdale Strikers i semifinalen. Needham spelade arton matcher och gjorde två mål, och i år har Needham spelat varenda minut förutom en match som han missade. Islanders ligger i skrivande stund tvåa i North American Soccer League och tränas av engelsmannen Adrian Whitbread, som under sin aktiva karriär spelade för bl.a. Portsmouth, West Ham och Reading.
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll fotbollen spelade när du växte upp!
- Som barn spelade jag alla sporter jag kunde (amerikansk fotboll, baseboll, basket, fotboll) så jag har alltid tyckt om sport överlag, men när jag var tio år gick jag och såg VM när det hölls i USA och från och med då ville jag bara spela fotboll och se hur långt fotbollen kunde ta mig.
Du spelade collegefotboll på Southern Methodist University. Hur hamnade du där och hur var din tid där?
- SMU ligger bara en timmes resa från min hemstad och på den tiden var det en av de tio bästa skolorna i USA vad gäller fotboll. Jag hade möjlighet att börja på många andra skolor, men jag kände att jag ville stanna nära min familj och jag kände också att det var det bästa valet för mig. Jag älskade verkligen mina fyra år där. Jag träffade också min fru där, så för mig är det verkligen en speciell plats.
Vilka av dina lagkamrater på college imponerade mest på dig? Jag kan tänka mig att Bruno Guarda var en väldigt viktig spelare för ert lag.
- Jag spelade ungdomsfotboll med Bruno i Dallas Texans, så jag blev nog inte lika chockad som vissa andra över hur bra han var, för jag visste det redan. Jag tycker att han är en otroligt bra spelare som har bra arbetskapacitet och som när som helst kan ta över en match.
Den spelare som imponerade mest på mig var dock Ugo Ihemelu, som nu är kapten i FC Dallas. Ugo är den mest begåvade idrottsman jag någonsin stött på och dessutom har han en grym fotbollshjärna. Ugo är en väldigt speciell spelare.
Du draftades 2007 av D.C. United, men skrev på för Puerto Rico Islanders. Hur hamnade du där och hur var det att flytta till Puerto Rico efter att ha bott i Texas hela livet (rätta mig om jag har fel)?
- Du har helt rätt i att det var första gången jag flyttade utanför Texas. Jag älskade det för jag flyttade till ett ställe bara två kvarter från stranden. Möjligheten kom när jag och D.C. United inte kunde komma överens om ett kontrakt. Vi var långt ifrån varandra i förhandlingarna och i det här läget kom Puerto Rico in och kom med ett erbjudande som var mer vad jag var ute efter. Dessutom visste jag att jag troligen skulle få mer speltid i Puerto Rico än i D.C. och jag kände att det skulle göra mer för min utveckling som spelare.
Vilka är de största skillnaderna mellan att spela på college och att spela på professionell nivå?
- Den främsta skillnaden är längden på säsongen. I college har man en två veckor lång försäsong och sen, om allt går bra, tre och en halv månad med matcher. Så allt som allt är det fyra månader. Som proffs är försäsongen oftast en eller två månader och sen själva säsongen, så det är en mycket längre period som man måste vänja sig vid. Givetvis är även spelkvalitén och tempot i spelet annorlunda också. Man måste ha rätt inställning och arbeta hårt, göra stabila insatser och få folk att märka att man gör saker och ting på ett proffsigt sätt. Då ökar ens självförtroende och sen går det ännu bättre.
Du skrev 2008 på för den norska klubben Alta. Hur fick du chansen att flytta till Norge?
- Det var efter mitt första år i Puerto Rico. De såg på något sätt en match med mig och innan jag visste ordet av bjöds jag in till ett provspel. Jag gjorde tillräckligt bra ifrån mig så de bestämde sig för att köpa mig från Islanders och sen flyttade jag norrut… Långt, långt norrut!
Alta ligger mer eller mindre så långt norrut man kan komma i Norge. Det måste ha varit en stor omställning för dig efter att ha bott i soliga, varma Puerto Rico!
- Det var väldigt annorlunda, givetvis. Jag och min fru flyttade från Karibien till norr om polcirkeln. Men vi kom dit med öppet sinne och vi ville omfamna och lära oss så mycket som möjligt om kulturen, så vi var redo för vårt nordiska äventyr.
På det stora hela, hur var din tid i Norge och har du någon kontakt med landet idag?
- Vi trivdes väldigt bra i Norge och vi har fortfarande kontakt med många som vi träffade i Alta. Några av våra närmaste vänner är faktiskt därifrån. Jag gillade verkligen att spela fotboll för klubben och hade nog under 2009 ett av mina bästa år i karriären. Det är ingen stor klubb, men det är en bra klubb och jag skulle inte byta bort mina upplevelser där uppe mot någonting i världen. Jag lärde mig så mycket om deras kultur och blev verkligen förälskad i Skandinavien. Jag älskade verkligen min tid där!
Vad låg bakom ditt beslut att återvända till USA 2010?
- Det var ett väldigt svårt beslut. 2009 var klubbens bästa säsong någonsin. Jag var kapten vid 24 års ålder och hade haft ett riktigt bra år. Alta och jag kunde inte komma överens om ett nytt kontrakt, så vi åkte hem över jul för att träffa våra familjer och se vilka möjligheter som fanns för mig. När vi var i Austin och träffade min frus familj så ringde Austins tränare Adrian Heath min agent och frågade om min situation och om jag var villig att träffa honom för att se ifall han kunde övertyga mig att komma tillbaka till Texas. Adrian och jag träffades och tog en kaffe ett par dagar senare och inom två veckor hade jag och klubben (Austin Aztex, red.anm.) kommit överens om ett avtal som jag var väldigt nöjd med och jag var redo att stadga mig i Texas och spela resten av min karriär där. Nu när jag ser tillbaka på det så vet jag inte om jag borde ha kommit tillbaka så tidigt, men jag gillade verkligen det som presenterades för mig och jag bestämde mig för att det var rätt läge att komma hem. Tyvärr varade det inte länge eftersom ägaren flyttade laget till Orlando inför säsongen 2011. Jag blev förbannad eftersom jag hade fått höra att klubbens framtid låg i Austin och ingen annanstans. Jag förstår att ägaren gjorde det på affärsmässiga grunder men mitt huvud och mitt hjärta var i Austin och jag fick inte följa med laget till Orlando, vilket verkligen sved för vi hade något bra på gång i Austin det året. Adrian Heath är en fantastisk tränare och alla spelare skulle ge allt för honom. Orlando City är lyckligt lottade som har en sån kanontränare.
Du är tillbaka på Puerto Rico sedan 2011. På det stora hela, hur trivs du med att bo och spela fotboll på Puerto Rico, och hur är det med fotbollsintresset bland folk där?
- Min fru och jag älskar verkligen livsstilen här. Det är verkligen något speciellt med att vakna upp, gå ut med hunden på stranden och sen dra iväg till träningen. Fotbollen växer snabbt här på ön. Häromveckan spelade landslaget mot Spanien och förlorade med 1-2 inför mer än 20,000 galna fans. Det var en speciell upplevelse som gav fotbollen en extra skjuts här på ön. Islanders möter Los Angeles Galaxy med David Beckham här på Puerto Rico i september och då hoppas jag på en liknande publik. Det blir en annan speciell fotbollskväll här på ön.
Islanders hade ett riktigt bra år förra året, men förlorade i semifinalen. Berätta lite om fjolårssäsongen!
- Förra året var vi väldigt bra, men vi tappade allting mot slutet av säsongen och tappade det som gjorde oss så bra i början av säsongen. Vi skapade inte tillräckligt med chanser och utnyttjade inte de vi fick och defensivt så försvarade vi inte som om det gällde våra liv, vilket var fallet tidigt under säsongen.
Hur tycker du att årets säsong har varit?
- I år är vi stabilare defensivt. Även framåt ser vi riktigt giftiga ut. Så länge vi fortsätter att göra de små sakerna rätt, som gör stora skillnader, så bör det här laget kunna vinna ligan.
Vad har du fått för intryck av tränaren Adrian Whitbread? Tror du att han, som gammal försvarare, kan hjälpa dig att utvecklas som spelare?
- ”Whitt” och jag är väldigt tajta och jag trivs verkligen med att arbeta med honom. Han har en väldigt ljus framtid som tränare. Han är en fotbollskille och funderar alltid på hur laget kan göras bättre och hur han kan få ut det mesta ur varje enskild spelare. Han har redan hjälpt mig att utvecklas och jag vet att han kommer att göra det även framöver.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag är väldigt vokal och jag försöker alltid att organisera laget. Jag är säker med fötterna och är stark i luften. Jag är inte den snabbaste på planen, men jag läser spelet väl och ser till att alltid vara på rätt plats. Jag står alltid för en ”honest hard performance” oavsett omständigheterna.
Vem är enligt dig den bästa spelaren i NASL?
- Jag är lite färgad, men jag tycker att David Foley i vårt lag håller toppklass. Han har både snabbhet och har högklassiga avslut. Richard Martin, vår målvakt, är också väldigt bra och tillhör de bästa spelarna.
Vilken är den roligaste bortamatchen i NASL och varför?
- För tillfället tycker jag att det är San Antonio. De har ett bra lag och de har alltid bra publik. Dessutom är det i Texas, så då kan jag träffa min familj och mina vänner så det är alltid en resa som jag ser fram emot.
Avslutningsvis, vad för mål har du i din karriär?
- Jag vill bara göra det mesta av min karriär och spela på så hög nivå som möjligt. Jag vill också vinna så många titlar som möjligt i vilken klubb jag än är i. Några individuella utmärkelser vore trevligt också, men för mig handlar det främst om att vinna och jag vill det mer än någonting annat.
