Intervju med Matthew Green, technical director på Turks- och Caicosöarnas fotbollsförbund
Nu när EM har dragit igång, och merparten av uppmärksamheten kommer att riktas mot några av världens bästa landslag, kommer här en intervju med engelsmannen Matthew Green, som jobbar som technical director för Turks- och Caicosöarna, ett av tre lag som innehar sistaplatsen på FIFA:s världsrakning.
Helt befogat är det nog många som undrar vad tusan en intervju med en technical director för Turks- och Caicosöarnas landslag gör här på MLS- och USA-sidan. Turks- och Caicosöarna har väldigt lite att göra med USA och beröringspunkterna de länderna emellan är få. Man får ta till detaljer så som att båda länderna ingår i CONCACAF samt att ett par spelare i Turks- och Caicosöarnas landslag spelar eller har spelat i USA. Anledningen till att jag ville göra den här intervjun är helt enkelt att jag är väldigt intresserad av små fotbollsnationer av den här typen och när jag hittade kontaktinformationen till Matthew Green så valde jag att skicka ett e-mail till honom och han ställde gladeligen upp på en intervju.
Det ska sägas att jag tabbade mig lite grann med den här intervjun, för när jag skickade iväg frågorna till Matthew trodde jag att han var förbundskapten för Turks- och Caicosöarna. Så är det dock inte har jag förstått, trots att det står så på FIFA:s hemsida. Förbundskaptenen heter i själva verket Gary Brough, och Matthew Greens titel är technical director. Dock har Green jobbat som förbundskapten tidigare, men han har nu alltså andra uppgifter.
Vad är då Turks- och Caicosöarna för ställe, kan man undra. Det är en samling öar som ligger norr om Haiti och Dominikanska Republiken. Det är ett av Storbritanniens utomeuropeiska territorier och det bor ca 45,000 invånare på öarna. Huvudstaden har det småroliga namnet Cockburn Town och det officiella språket är engelska. Turks- och Caicosöarna är 430 km2 stort, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Ölands storlek.
Föga överraskande är det skralt med kända spelare i Turks- och Caicosöarnas landslag. Den mest framstående spelaren heter Gavin Glinton, en anfallare som har gjort 67 matcher och sju mål i MLS för Los Angeles Galaxy, dåvarande Dallas Burn (numera FC Dallas) och San Jose Earthquakes. Han har även spelat på lägre nivå i USA med Charleston Battery och Carolina RailHawks samt en kort sejour i Vietnam. Dessförinnan spelade han collegefotboll för Bradley University i Peoria, Illinois. Hans bror, Duane Ginton, är även han A-landslagsman och spelade också fotboll för Bradley University, dock har han inte spelat på professionell nivå. En yngre spelare som man hoppas på inför framtiden är anfallaren Billy Forbes, som har spelat fotboll för Western Texas College och som nu under sommaren representerar Mississippi Brilla i USL Premier Development League. En annan ung spelare är anfallaren Marc Fenelus, som ifjol stod för imponerande 25 mål och tretton assists på 21 matcher för Western Texas College. Om man blickar utanför fotbollen så hittar vi en NBA-spelare med påbrå från Turks- och Caicosöarna vid namn Trevor Ariza. Han spelar idag för New Orleans Hornets och blev NBA-mästare 2009 med Los Angeles Lakers.
Kvalet till fotbolls-VM 2014 tog slut snabbt för Turks- och Caicosöarna. De lottades mot Bahamas i CONCACAF:s första kvalomgång och de förlorade med 0-4 hemma och 0-6 borta och åkte därmed ut direkt. Turks- och Caicosöarna ställde upp med ett ungt lag med många spelare födda 1992 och 1993, några till och med ännu senare. I kvalet till VM i Sydafrika gick det faktiskt lite bättre. Efter att ha besegrat St. Lucia hemma med 2-1, efter mål av den gamle Tottenhamjunioren David Lowery och tidigare nämnde Gavin Glinton, hade Turks- och Caicosöarna ett rätt bra läge att gå vidare inför returen på George Odlum Stadium på södra St. Lucia. Det blev dock förlust med 0-2 för Turks- och Caicosöarna och därmed tog deras VM-kval slut redan i första rundan även den gången.
Nu går vi vidare till själva intervjun med Matthew Green.
Till att börja med, berätta lite om din bakgrund inom fotboll och vilken roll fotbollen spelade när du växte upp. Vilka erfarenheter som spelare och tränare har du från din tid i England?
- Jag utövade flera olika sporter när jag växte upp i England och Sydafrika. Jag gillade att spela cricket och rugby, men fotboll var den sport som jag spelade mest. Jag lärde mig mycket av att se min pappa träna mina yngre bröders lag och jag antar att det är därifrån mitt intresse för att bli tränare kommer. Jag spelade fotboll för Eastern Province i Sydafrika och för Hull City på pojklagsnivå i något eller några år, men runt sexton års ålder ansågs jag inte tillräckligt bra för att spela på någon högre nivå så då fokuserade jag mig på min utbildning. Efter att ha tagit min lärarexamen i historia flyttade jag till Bahamas 1998 och det var där jag började min tränarkarriär på allvar.
Hur fick du möjligheten att flytta till Bahamas och vad exakt gjorde du där?
- Jag tog en chansning och flyttade till Nassau (Bahamas huvudstad, red. anm.) 1998 trots att jag inte hade något jobb vid ankomsten. Jag hade två veckor på mig att hitta ett jobb, annars hade jag varit tvungen att återvända till Storbritannien. Som tur var fick jag ett jobb på en lokal skola där jag lärde ut idrott, historia och geografi. Skolan hade aldrig tidigare tävlat i idrottssammanhang men jag startade snabbt ett fotbollsprogram. Vi hage ingen plan att spela på och knappt någon utrustning, men efter ett par år hade vi vad som troligen var det bästa fotbollsprogrammet i landet, speciellt för tjejerna för de vann det nationella mästerskapet fem år i rad. Under min tid på Bahamas startade jag både en damfotbollsklubb och en ungdomsakademi och så småningom blev jag även involverad i Bahamas fotbollsförbund som tränare för huvudtränare för ”U13 Boys Center of Excellence” samt förbundskapten för damlandslaget. Vi lyckades åstadkomma några bra resultat med damernas U20-landslag och under 2006 reste vi till Turks- och Caicosöarna. Inte hade jag då kunnat ana att jag skulle arbeta där inom ett år!
När och hur fick du möjligheten att bli förbundskapten för Turks- och Caicosöarna?
- Jag blev varse om att det fanns en ledig tjänst genom en vän som hade varit i kontakt med Turks- och Caicosöarnas fotbollsförbunds technical director. Jag skickade mitt CV och blev intervjuad av deras technical director och tackade sen ja till tjänsten. Mitt mål under mina första år var främst att utveckla ungdomsfotbollen och inte jobba med landslagen. Men under 2008 tog jag på mig uppgiften som tränare för herrarnas A-landslag och vi lyckades ta vår första vinst i ett VM-kval när vi besegrade St. Lucia med 2-1. Dessvärre förlorade vi bortamatchen men vi var väldigt nöjda med insatsen, speciellt eftersom många av våra spelare närmade sig slutet av sina karriärer. Utöver att träna herrarnas landslag har jag även tränat U20-landslaget och damernas A-landslag. Nu finns det dock tillräckligt med tränare att ta hand om landslagen så det ger mig mer tid at fokusera på andra utvecklingsområden.
Många av läsarna känner nog inte till så mycket om Turks- och Caicosöarna. Kan du berätta lite om öarna och hur det är att bo där?
- Öarna är väldigt vackra och här finns några av de finaste och mest avkopplande stränderna i världen. Livet här är ganska ”laid back” och det finns inte så mycket att göra, men det gör mig inget för jag arbetar sju dagar i veckan i vilket fall.
Vilka är de mest populära sporterna bland unga på Turks- och Caicosöarna?
- Fotboll har blivit den mest populära sporten sett till deltagandet. Vi har över 500 ungdomar som spelar regelbundet (av en population på totalt 25,000 invånare) och vi har upp emot tjugo ligor som spelas under året, detta jämfört med två ligor och färre än hundra ungdomar 2007.
Är det karibiska sättet att spela fotboll annorlunda jämfört med det engelska?
- Det finns inget tydligt karibiskt sätt att spela fotboll, eftersom det finns stor mångfald i regionen. Beroende på var man bor har man troligen fått olika influenser. Många öar är influerade av det holländska eller spanska spelsättet. Givetvis var vi influerade av det engelska spelsättet tidigare, men det håller på att förändras. Vi har en väldigt ”cosmopolitan appraoch” till fotboll, genom att försöka att ta fram ett spelsätt som representerar alla nationaliteter och etniska grupper i vårt land.
Min gissning är att Gavin Glinton är den viktigaste och mest erfarne spelaren i landslaget. Vad har han bidragit med till laget?
- Han har tjänat sitt land på ett väldigt bra sätt, men han närmar sig slutet på sin karriär. Som tur är finns det många unga spelare som kan följa i hans fotspår och spela professionellt.
Vilka andra spelare är viktiga för landslaget? Finns det några unga lovande spelare som kan komma att bli nyckelspelare i framtiden?
- Vår tonvikt har legat på att under senaste åren bygga upp en ungdomsorganisation, som kan få fram en talangfull stomme med spelare. Det har tagit ett tag, men nu börjar vi få utdelning rån våra regionala akademier som producerar talangfulla spelare som är ivriga att representera sitt land. Amelie Speer är en av de bästa kvinnliga målvakterna i regionerna och hon kommer att bege sig iväg för collegespel snart. Angel Campbell gör väldigt bra ifrån sig på college för tillfället och det gör även Billy Forbes och Marc Fenelus. Dessa är nog våra mest talangfulla spelare för tillfället, men det finns många andra talanger som kommer upp genom systemet.
Har ni någon koll på spelare utomlands som kan välja att representera Turks- och Caicosöarna?
- Vi håller kontakt med våra inhemskt producerade spelare som spelar utomlands, men ärligt talat så vill vi inte ta in spelare om de inte har en genuin samkänsla med öarna och som inte skulle vara stolt att representera landet.
Jag läste en artikel i The Guardian där du berättade att det i landslaget fanns brittiska ”ex-pats” som bodde på Turks- och Caicosöarna. Är det fortfarande så?
- Under många år bestod våra landslag av ”ex-pats” men tack och lov har det förändrats. Nu är en stor majoritet av spelarna män och kvinnor, killar och tjejer som har bott i landet hela sina liv. För att kunna konkurrera internationellt är det viktigt att vi använder oss av spelare som med stolthet och av eget driv representerar Turks- och Caicosöarna.
Vilken är den bästa vägen att ta för en spelare från Turks- och Caicosöarna som vill bli proffs? Är det att flytta till USA för collegespel och sen hoppas på att kunna börja spela professionellt?
- I våra regionala program och Centers of Excellence är målet att se till att våra unga spelare är mycket väl tekniskt och taktiskt begåvade för att kunna spela på collegenivå i USA och sen förhoppningsvis få chansen att spela professionellt. Vi har för tillfället två unga killar i Texas, Billy Forbes och Marc Fenelus, och en tjej i Florida, Angel Campbell, som har dragit till sig mycket intresse. De kommer från vårt akademisystem och vi tror att många fler spelare kommer att följa i deras fotspår.
Ni spelade mot Bahamas förra året i VM-kvalet och förlorade med 0-10 sammanlagt. Kan du berätta lite om de matcherna?
- Vi var väldigt besvikna över resultaten förra året. Tränarstaben gjorde det bästa de kunde under de givna förutsättningarna, men flera nyckelspelare underpresterade. Något positivt var i alla fall att flera U20-spelare drog nytta av erfarenheten och kommer att vara angelägna att vi inte gör om samma misstag igen.
Hur skulle du beskriva dig själv som tränare? Vilka saker lägger du fokus på under träningar och teoripass?
- Jag skulle säga att jag är bra på att få ut det bästa av spelarna, även om de inte är tekniskt skickliga. Jag försöker få spelarna att slappna av när det vankas stora matcher och inte bli för spända och nervösa. Jag försöker uppmuntra spelarna till att alltid göra sitt bästa och representera sig själva och sitt land på bästa möjliga sätt, men samtidigt påminna dem om att det bara är en fotbollsmatch och att det viktigaste är att ha roligt. Ett rykte som jag har är att vara väldigt strikt när det gäller disciplin, men jag förväntar mig bara att spelarna ska sträva mot en hög standard. Troligen varierar min stil som tränare beroende på vilken typ av spelare jag har att jobba, så min mångsidighet och anpassningsbarhet är nog också styrkor som jag har. När det gäller svagheter så hatar jag att förlora och jag är väldigt dålig på att dölja det.
Vad för typ av jobb har du gjort på Turks- och Caicosöarna, förutom att träna A-landslagen?
- Mitt jobb innefattar väldigt varierande arbetsuppgifter, från att organisera ungdoms- och seniorligor till att övervaka de regionala akademinerna och våra Centers of Excellence. En stor del av mitt arbete ägnas åt utveckling av unga spelare, så jag lägger ned mycket tid på att dra igång skol- och ungdomslag. Jag har även hand om tränarkurser och övervakar utvecklingen av våra domare. Nyligen har jag blivit väldigt engagerad i att dra igång en strandfotbollsliga, för vårt förbund har ambitioner att bli väldigt aktiva inom det. Mitt jobb är väldigt ”hands on”, vilket gör det spännande och varje dag har jag olika utmaningar och hinder att övervinna. Tack och lov går större delen av min tid åt till att ha hand om unga spelare, vilket är en ”blessing” eftersom man alltid har saker att göra samtidigt som det är kul att se hur de utvecklar en kärlek för sporten.
Berätta lite om den nationella ligan på Turks- och Caicosöarna!
- Vi har två ligor för herrar för tillfället, och även ett stort antal amatörligor. Vi har Provo Premier League (fem lag) och Unity League (nio lag). Vi har även inofficiella ligor på flera av öarna. Vi har två damligor igång med fyra lag i varje, samt många ungdomsligor. Förra året blev vi ett av de första länderna i CONCACAF att bilda strandfotbollsligor för herrar och damer, och de kommer att dra igång nu igen den här månaden.
Vilka är de svåraste bitarna med ditt jobb?
- Ett av problem är att det finns ett motstånd mot sport överlag. Skolsystemet är styrt mot akademiska mål och lägger liten vikt vid att utveckla idrottstävlingar. På grund av det är det upp till vårt förbund att driva skoltävlingar. Tack och lov verkar det som att detta håller på att förändras, för många rektorer, lärare och föräldrar börjar inse hur viktigt det är att barnen håller på med organiserad idrott. Ett annat stort problem har med faciliteter att göra. Det finns bara tre fotbollsplaner i landet och väldigt få skolor eller geografiska områden har tillgång till lämpliga platser att spela fotboll på.
Vad tror du måste göras för att få fotbollen som sport att växa på Turks- och Caicosöarna och andra liknande karibiska nationer, både på kort och lång sikt?
- För att fotbollen ska växa på Turks- och Caicosöarna måste vi få mer och bättre faciliteter runtom i landet. Som sagt, väldigt få skolor har tillgång till planer där det går att spela fotboll. Dessutom är det viktigt att de som har hand om utbildning inser vikten av sport i barns och ungdomars utveckling och att mer unga människor uppmuntras till att bli aktiva.
När det gäller resten av regionen så är faciliteterna ett stort problem även där. Få karibiska nationer har tillräckligt med planer. Dock är det största hindret för oss mindre nationer pengar. De pengar vi får från FIFA räcker nätt och jämnt för att hålla igång de mest grundläggande fotbollsprogrammen. När spelar internationellt är kostnaderna väldigt höga och det begränsar hur ofta vi kan spela internationella matcher. På grund av att befolkningen är liten kan vi inte dra nytta av stora sponsorer från näringslivet, som många andra länder kan. På grund av det begränsas vi när det gäller hur mycket vi kan utveckla sporten. Dessvärre ser jag inte att detta kommer att förändras inom den närmaste framtiden. Ytterligare ett problem är att de bästa spelarna alltid lämnar våra länder för att spela någon annanstans, vilket försvagar de inhemska ligorna. Det är jättebra att så många av våra unga spelare får chansen att spela utomlands, men det utarmar också den inhemska talangen.
Turks- och Caicosöarna ligger för tillfället på 205:e plats på FIFA:s världsrakning, tillsammans med San Marino och Montserrat. Tror du att ni verkligen är ett av världens absolut sämsta landslag eller känner du att er ranking är felaktig?
- Världsrankingen betyder inte så mycket för oss. Vid ett tillfälle låg vi på 154:e plats, men det fanns lag framför oss som vi var bättre än och lag efter oss som vi hade förlorat mot. Eftersom vi bara har spelat fyra internationella matcher på fem år har vi tappat på rankingen, men om ett par kommer vi att ha klättrat igen då våra yngre spelare fått chansen att spela internationellt. Alla våra landslag är under utveckling, men snart kommer vi att visa att vi kan mäta oss internationellt, vi behöver bara ha tålamod.
Har Turks- och Caicosöarna några rivaler när det gäller sport?
- Bahamas är vår närmsta granne, och vi har någon slags vänskaplig rivalitet med dem. De har haft en del framgångar på sistone och de ser nu effekterna av sitt utvecklingsprogram som de startade 2002, och inom ett par år kommer vi att åstadkomma samma sak.
Till sist, vad vill du ha åstadkommit när du är klar med ditt jobb inom fotbollen på Turks- och Caicosöarna?
- Jag vill ha skapat en stark fotbollskultur och en ”legacy” som håller i sig under lång tid framöver, och förhoppningsvis kommer alla unga spelare som kommer fram genom vårt system ha blivit bättre människor, både på och utanför planen.
