Intervju med Nick Noble, amerikansk målvakt i Ljungskile

Ljungskiles amerikanske målvakt Nick Noble har haft vänligheten att ställa upp på en intervju med MLS-sidan. Läs här bl.a. vad Noble tyckte om att spela med den mexikanske legendaren Cuauhtémoc Blanco, hur han fick möjligheten att flytta till Sverige och hur man bör göra för att utveckla fotbollen ytterligare i USA.

Nick Noble är en 27-årig amerikansk målvakt som kom till Sverige och Superettanlaget Ljungskile inför säsongen 2010. Noble var klubblös men kom till Ljungskile på provspel och imponerade så pass att han fick ett kontrakt och han har varit lagets förstamålvakt sedan dess. Tidigare i karriären spelade Noble under fyra år för West Virginia University, detta mellan 2003 och 2006, och under den tiden representerade han även Bradenton Academics och West Virginia Chaos i USL Premier Development League. Inför säsongen 2007 draftades han som nummer sju totalt i MLS SuperDraft av Chicago Fire. Han spelade där i två och ett halvt år innan han under sommaren 2009 waivades, detta utan att ha gjort någon ligamatch men han spelade i diverse cuper och träningsmatcher. I slutet av 2009 spelade han en handfull matcher för Austin Aztex i vad som då hette USL First Division innan det alltså bar av till Sverige och Ljungskile.

Till att börja med, berätta lite grann om din bakgrund som ungdoms- och collegespelare!

Jag växte upp norr om Washington D.C. och spelade fotboll som vilken annan unge som helst i USA. Jag började när jag var sju, men spelade också varje annan tänkbar sport. Jag började spela målvakt vid tretton års ålder och blev kvar där. Mina atletiska färdigheter från andra sporter som baseboll och basket har hjälpt mig som målvakt, jag tror att det är den främsta anledningen till att USA producerar så bra målvakter.

Jag gick på West Virginia University eftersom jag ville studera till ingenjör och spela på en hög nivå. ”WVU” var inte alls speciellt bra historiskt sett och under mitt första år vann vi bara fem av 22 matcher. Men under mitt fjärde och sista år förlorade vi bara två matcher och vann 22, vi var näst bäst i landet. Nu är ”WVU” bland de tjugo bästa varje år.

Du draftades av Chicago inför säsongen 2007. Även om du inte spelade mycket där, kan du berätta lite om din tid i Chicago?

Min tid i Chicago var jättebra. Även om jag inte fick spela några ligamatcher fick jag stå i reservlagsmatcher, cupmatcher och träningsmatcher. Jag fick spela mot lag som Everton, Celtic, Wisla Krakow och Club América. Jag var reserv bakom en väldigt bra målvakt i Jon Busch (nu i San Jose, redaktörens anm.) i tre säsonger. Han var min mentor och lärde mig väldigt mycket. Vi är fortfarande goda vänner. Att spela i Chicago lärde mig mycket om hur viktiga och lyckosamma vi är. Att spela med spelare som Chris Armas, C.J. Brown och Brian McBride var ett rent nöje.

Du spelade med Cuauhtémoc Blanco när du var i Chicago. Han är inte bara en fantastisk spelare utan han verkar också vara en profil utanför planen. Hur var det att spela med honom?

Att spela med Blanco var fantastiskt. Han fyllde arenorna överallt dit vi åkte och vi fick resa med bevakning dygnet runt eftersom han var en så stor stjärna. En underbar kille och lagkamrat, både på och utanför planen. Han hade mycket påhitt för sig som var kul att se, men de andra lagen hatade honom. Han behandlade alltid oss lagkamrater väl och tog med oss ut på stan när vi var och spelade i Mexiko.

Hur fick du möjligheten att flytta till Sverige? Vad var dina första intryck av Sverige som land och Ljungskile som klubb?

Jag kom till Sverige eftersom jag ville uppleva något nytt och få en nystart. Min vän Ryan Miller (idag i Halmstad, redaktörens anm.), som tränade med oss i Chicago, spelade då med Ljungskile och han ringde mig en dag. Veckan därpå var jag på provspel här i Sverige och två veckor senare hade jag skrivit på, allt gick väldigt snabbt. Jag tyckte att det skulle bli en kul och spännande möjlighet att bo och spela utanför USA. Jag trivs väldigt bra här, både med folket i allmänhet och lagkamraterna. Alla är så vänliga och accepterande och det gör det så mycket lättare att anpassa sig till en ny plats och upplevelse.

Hur är nivån på Superettan jämfört med där du har spelat i USA?

Jag skulle säga att Superettan är jämförbar med USL-ligorna i USA. Jag spelade ett par matcher med Austin Aztex, som nu har flyttat och blivit Orlando City. Spelstilen här i Sverige är mycket mer fysisk än jag hade förväntat mig.

Hur skiljer sig svenska spelare från amerikanska?

Jag skulle nog säga att svenska spelare är duktigare tekniskt medan amerikaner förlitar sig mer på fysiska kvaliteter. Vi växer upp i tyngdlyftningsrummet.

Skulle du uppmuntra fler amerikanska spelare att komma till Sverige och spela? Om ja, varför?

Jag rekommenderar absolut spelare från USA att komma hit, och jag har redan gjort det. Det är en jättebra möjlighet att utvecklas som ung spelare, vilket jag känner kan vara ett problem i MLS. Med ett begränsat antal platser i truppen och ett behov av att fylla läktarna tar lagen hellre in utländska stjärnor med erfarenhet, så det är svårt att få speltid som ung spelare i MLS. Det är därför jag och min lagkamrat Michael Thomas kom hit och spelade och det är därför det finns tre amerikanska målvakter i Superettan i år.

Vilka är de bästa spelarna du har spelat mot respektive med, i Sverige eller USA?

De bästa spelarna jag har mött i Superettan är nummer tio i Degerfors (Peter Samuelsson) och nummer nio i Öster (Freddy Borg). De är de spelare som givit oss mest problem. Den bästa spelaren i MLS när jag var där var Landon Donovan, tack vare sin snabbhet med bollen. Han är också väldigt erfaren för sin ålder. Chris Armas är den bäste spelaren jag spelat med. Även under sina sista år i karriären var han otroligt bra och fick allt att se så enkelt ut. Och hans ledaregenskaper var helt galna, han kontrollerade omklädningsrummet på det bästa tänkbara sättet.

Hur skulle du beskriva din spelstil som målvakt? Finns det någon välkänd målvakt som du ser upp till och försöker lära dig saker av?

Jag ser mig själv som en bra ”shot stopper” och för min storlek är jag även atletisk och snabb. Mitt mål är såklart att bli bra på allt och inte ha några svagheter. Jag lägger stor vikt vid hårt arbete och träning, något jag lärt mig från mina lagkamrater i MLS. Jag följer min kompis Jon Busch i San Jose, och Brad Friedel är en målvakt som jag verkligen gillar att se. Även andra amerikanska målvakter som har lyckats i England, såsom Tim Howard, Kasey Keller och Marcus Hahnemann.

Skulle du vilja återvända till MLS någon gång? I såna fall, vilket lag skulle du föredra?

Jag skulle jättegärna återvända till MLS om några år. Jag följer ligan hela tiden och har många vänner i flera lag. Jag skulle gärna spela nära min hemstad, så D.C. United eller Philadelphia.

Har dina lagkamrater i Ljungskile frågat dig om fotbollen i USA? Skulle du uppmuntra dem att spela i USA om de fick chansen?

De frågar mig om att spela i MLS hela tiden. Jag säger att de ska ta chansen om de får den. MLS-lag försöker alltid förbättra sina trupper och tar gärna in spelare på provspel. Publiksnittet i MLS är runt 16,000 vilket inte många människor vet.

Har du någon idé kring hur MLS och amerikansk fotboll kan utvecklas ytterligare och bli ännu bättre, och kanske rentutav göra så att fotboll blir ”mainstream” i USA? Är det en bra taktik att värva äldre storstjärnor?

MLS kommer aldrig att bli ”mainstream”, men sporten växer alltmer. De ska dock inte försöka att tävla med de andra stora sporterna för då förlorar de bara. Fortsätt att vara självständiga och fortsätt att utveckla sporten så som den är. Jag gillar inte att de tar in gamla superstjärnor till ligan. Visst, det kanske säljer en och annan extra biljett och matchtröja men om sporten ska växa i USA måste man fokusera på utveckling av unga talanger. Det kommer att betala av sig både för MLS och landslaget.