Lagbanner
Redaktören funderar: Höjden av ointressanthet?

Redaktören funderar: Höjden av ointressanthet?

Om tretton timmar spelas säsongens första El Clásico i spanska ligan, en match som undertecknad med lätthet kan låta bli att kolla på och istället med betydligt större intresse läsa på om t.ex. MLS-lagens förberedelser inför säsongen 2012.

Nu de senaste veckorna och månaderna har det mesta som behandlats om fotboll i svensk media i vanlig ordning berört Zlatan (och hans bok), kontroversiella uttalanden från José Mourinho, jätteövergångar som kanske eller kanske inte kommer att bli av, vem som är bäst av Messi och Cristiano Ronaldo och så vidare och så vidare. Jag har ofantligt svårt att bli det minsta intresserad av sånt här och det tänkte jag nu orera om ett antal tusen tecken framöver.
 
Jag är ju redaktör för MLS-sidan här på Svenska Fans och just MLS är den enda ligan som jag följer riktigt engagerat. Redan där förstår man nog att mitt fotbollsintresse skiljer sig ganska mycket från det hos ”mannen på gatan". Förutom att jag måhända är en smått narcissistisk ”douchebag" som gillar att inte vara som alla andra är det även så att allting i media kring Barcelona, Lionel Messi, Real Madrid, Cristiano Ronaldo, Zlatan, Zlatans agent, Zlatans barn, Zlatans barns dagis, Zlatans bil och Zlatans tatuerare känns så förbannat ”gjort” och därmed påfallande ointressant. Så gott som varenda sten har redan vänts på till förbannelse och jag kan inte föreställa mig vad jag skulle kunna tillskansa mig för information från de stora svenska mediaaktörerna om t.ex. ett El Clásico eller ett Milanoderby som jag inte redan vet och som därmed skulle öka mitt intresse. Skillnaden i kvalitet mellan ett El Clásico och en serielunksmatch i MLS är givetvis väldigt stor, men inte ens en så stor kvalitetsskillnad gör att Real Madrid – Barcelona känns mer tilltalande för mig än t.ex. Houston Dynamo - Toronto FC. Hade jag varit mer insatt i spanska ligan och kunnat rabbla varenda lags startelva och avbytarbänk hade jag kanske känt annorlunda, vad vet jag. Det finns dock få saker som intresserar mig mindre än en diskussion om vem som är bäst av Cristiano Ronaldo och Leonel Messi och på samma sätt finns det hundratals spelare vars biografi jag hellre hade läst än Zlatans, och inte bara såna som spelar eller har spelat i MLS. För övrigt är jag VÄL medveten om att El Clásico är mer än bara spelet på planen, så det behöver inte påpekas i en arg kommentar. Jag vet att det finns t.ex. politiska aspekter lagen och städerna emellan, men likväl är mitt intresse för kvällens match minst sagt svalt. Att sen typ 40 % av sändningstiden kommer att upptas av liggande spelare som trots att de knappt blivit touchade av motståndarna tycks uppleva smärtnivåer som normalt bara hittas på förlossningsmottagningar gör verkligen inte saken bättre!
 
Något som jag verkligen förfäktar är att fotboll inte måste vara (i objektiv mening) jättebra för att vara intressant och underhållande. När jag var yngre gick jag ofta och såg fotboll i Stockholms lägre divisioner (division fyra och ännu hellre ytterligare lite längre ned). Visst hände det att matcherna ibland höll så låg kvalitet att det var nästintill smärtsamt att se och att man då och då kände för att springa in på planen och i frustration skrika ”Men för i helvete, ser ni de här vita linjerna runt planen, ni kan väl åtminstone FÖRSÖKA att bolla bollen innanför dem när ni slår passningar?!" Många matcher var dock otroligt underhållande och sevärda. En match som jag aldrig kommer att glömma är en som spelades senhösten 2004 i Stockholm Cup, en turnering där Stockholmslag från olika divisioner möts. Den här matchen var mellan KRIS IF och Helenelunds IK. KRIS står som bekant för "Kriminellas Revansch i Samhället" och laget bestod således av f.d. kriminella och möjligen en och annan som jobbade inom organisationen KRIS. Jag hade sett KRIS många gånger tidigare i seriespelet och hejade därför lite grann på dem. KRIS spelade då i division sju medan motståndarna Helenelund spelade i division fyra och var därmed jättefavoriter inför den här matchen, den ganska långa bortaresan från Sollentuna till Kärrtorps IP till trots. För att jämna ut förutsättningarna inför matcherna får man i Stockholm Cup en ”handikappstraff” per division man ligger under sina motståndare, så KRIS fick här tre straffar och dessa slås direkt innan avspark. Tyvärr för KRIS:s del missade de makalöst nog alla tre och jag tänkte nu att Helenelund skulle vinna med minst 10-0, eftersom kvalitetsskillnaden borde vara enorm och nu skulle ju dessutom KRIS börja matchen i en enorm mental uppförsbacke. Så blev det dock inte. KRIS gjorde en helt fantastisk laginsats och lyckades vinna med 1-0, ironiskt nog efter ett straffmål av en av spelarna som hade missat sin straff innan matchen. En sån här match ger mig så ojämförligt mycket mer än en Barcelonavinst med 6-0 mot Real Sociedad, hur snygga mål det än har varit och hur fint Barcelona än spelar. Om någon så hade kommit förbi och erbjudit mig tiotusen kronor för att gå ifrån matchen mellan KRIS och Helenelund hade jag inte gjort det, jag var så fullkomligt uppslukad av matchen och det här kan nog vara, enligt mitt sätt att se på saken, den bästa och mest underhållande livematchen jag någonsin sett. Den har gjort ett så starkt intryck på mig att jag när vi hade muntligt nationellt prov i svenska på gymnasiet ungefär ett år senare valde att prata om just KRIS och den här matchen, något som banade väg för mitt MVG i svenska (nu fick jag det sagt också).
 
Det är givetvis den här böjelsen hos mig som gör att jag föredrar MLS framför spanska, engelska och italienska ligan. Ett viktigt undantag är dock VM, som jag tycker är det roligaste som finns i fotbollsväg. Detta är dock inte för fotbollskvalitetens skull, utan det är något större och mer diffust som gör det och jag brukar också tycka att gruppspelsmatcher med typ Irland, Honduras eller Sydafrika är de roligaste i hela turneringen. Jag vill inte säga att det bara är dumma människor som menar att korrelationen mellan kvaliteten på fotboll och dess nivå av underhållning är hundraprocentig, men det är ett otroligt snävt och tråkigt förhållningssätt till fotboll och jag menar att man missar en väldigt stor del av tjusningen med fotboll om man bara ser till kvaliteten på spelarna, tränarna och så vidare och därför inte intresserar sig för annat än de bästa lagen i t.ex. spanska och engelska ligan. Till skillnad från t.ex. musik kan även fotboll av medioker eller till och med låg kvalitet bjuda på gedigen underhållning. En match i engelska Conference-ligan mellan Bath City och Darlington kan vara grymt underhållande trots att spelet egentligen inte är något vidare, medan en konsert med en förkyld och falsksjungande Katy Perry sannolikt inte är det. Det känns lite slött att bara gå igång på de allra största matcherna, typ El Clásico. Jag vill dock påpeka att jag har respekt för dem som hejar på och intensivt följer små lag i de stora ligorna. Det är coolt att heja på t.ex. Lecce, Sunderland eller Racing Santander och även om jag kanske inte sitter och skakar av upphetsning när dessa lag är på TV ska de som föredrar en match mellan Bolton och Sunderland eller Racing Santander och Getafe framför en jätteuppsnackad seriefinal ha en god portion cred. Det är lite som att föredra en okänd kanadensisk singer-songwriter framför U2, och även om det som tidigare sagt finns en viss douchebag-faktor i det är det samtidigt coolt och sofistikerat.

Nu framöver kommer jag givetvis att med stort intresse följa MLS-lagens uppladdning inför säsongen 2012, dessutom är det bara ungefär en månad kvar tills 2012 års MLS SuperDraft hålls och jag gör mitt bästa för att försöka läsa på om vilka spelare som kan komma att väljas tidigt där. Nu i helgen avgörs också collegemästerskapet i USA. I semifinalerna, som spelades nu inatt, möttes North Carolina och UCLA respektive Charlotte och Creighton. Finalen är på söndag och spelas på Regions Park i Hoover, Alabama. Utöver detta görs det många intressanta övergångar med MLS-lagen inblandade, båda med kända och okända spelare, och kanske framförallt är det spännande att se hur det nya laget Montreal Impact går tillväga för att sätta ihop starkast möjliga lag inför sin MLS-debut. Hur intressant och roligt är det här då, kan man fråga sig. Tja, bra mycket roligare än något jävla El Clásico i alla fall!

Johan Dykhoff@johandykhoff342011-12-10 09:00:00
Author

Fler artiklar om USA