Lagbanner
Intervju med Alecko Eskandarian, tidigare MLS-anfallare och ny assisterande tränare för New York Cosmos
Alecko Eskandarian, här poserandes med en New York Cosmos-tröja.

Intervju med Alecko Eskandarian, tidigare MLS-anfallare och ny assisterande tränare för New York Cosmos

30-årige Alecko Eskandarian utsågs i början av februari till assisterande tränare för New York Cosmos, som nu återvänder till den professionella fotbollen efter närmare tre decenniers frånvaro. Eskandarian spelade själv i MLS mellan 2003 och 2010, men tvingades avsluta spelarkarriären i förtid efter en svår hjärnskakning. I den här intervjun berättar Eskandarian bl.a. om vilka de bästa spelarna han har mött är och hur det är att bygga upp ett lag från "scratch".

Alecko Eskandarian är en 30-årig före detta MLS-anfallare, som sedan i början av februari jobbar som assisterande tränare för det återuppstådda laget New York Cosmos. Eskandarian kommer ursprungligen från Montvale i norra New Jersey, och är således något av en "local guy" i Cosmos tränarstab. Aleckos pappa, Andranik Eskandarian, var även han professionell fotbollsspelare. Han gjorde 29 A-landskamper för Iran och spelade för just New York Cosmos mellan 1978 och 1984
 
Vi tar nu och drar igenom Alecko Eskandarians spelarkarriär i kronologisk ordning. Eskandarian spelade i de övre tonåren collegefotboll för University of Virginia och gjorde det med stor framgång. Under sitt första år gjorde han nio mål och tre assists på sexton matcher, men det var året därpå som han skulle få sitt verkliga genombrott. På tjugo matcher stod han för 25 mål och fyra assists, något som gav honom utmärkelsen Hermann Trophy, som ges varje år till landets bästa collegespelare. Hans insatser för University of Virginia gjorde även att han kom med i USA:s trupp till U20-VM i Argentina 2001. Med i USA:s trupp i övrigt fanns bl.a. spelare som Oguchi Onyewu, DaMarcus Beasley och Landon Donovan. USA spelade i det mästerskapet i samma grupp som Ukraina, Kina och Chile. Ukraina vann gruppen och USA knep andraplatsen tack vare bättre målskillnad än Kina, men i åttondelsfinalen blev Egypten för svåra. Eskandarian spelade i alla USA:s fyra matcher, dock som inhoppare i samtliga och utan att göra något mål.
 
I 2003 års MLS SuperDraft valdes Eskandarian först av alla spelare, detta av D.C. United. Där blev han kvar till och med säsongen 2006 och fick under den tiden uppleva många framgångar. Under 2003 fick Eskandarian mest förlita sig till inhopp, men året därpå fick han en mer betydande roll och blev med tio mål i grundserien lagets bästa målskytt. Som grädde på moset gjorde han även två mål i MLS-finalen, då Kansas City Wizards (nuvarande Sporting Kansas City) besegrades med 3-2. Eskandarian fick finalens MVP-utmärkelse för sin insats. Säsongen 2005 blev spolierad för honom på grund av skador, men 2006 kom han tillbaka och gjorde sju mål på 22 matcher för D.C. United, som det året vann grundserien men åkte ut i semifinalen mot New England Revolution. Efter säsongen 2006 blev Eskandarian tradad till Toronto FC, och här inleddes en period av intensivt lagbytande för Aleckos del. I Toronto blev han bara kvar i ungefär ett halvår och tradades sen till Real Salt Lake. Han spelade klart säsongen 2007 i Salt Lake, där det dock bara blev ett mål på sjutton matcher. Inför säsongen 2008 tradades han till Chivas USA och där fick han åtminstone stanna i ett och ett halvt år, innan det bar av till Los Angeles Galaxy. Där hann han bara spela tre ligamatcher (på vilka han gjorde två mål) innan han i en träningsmatch mot Milan ådrog sig en svår hjärnskakning i en duell med Thiago Silva, och den hjärnskakningen kom han aldrig tillbaka från. Eskandarian tvingades avsluta karriären, blott 27 år gammal. Totalt blev det 125 matcher, trettio mål och tolv assists för Eskandarian i MLS. Utöver spel i MLS hann Eskandarian även med en A-landskamp för USA, detta i en träningsmatch mot Wales i maj 2003 som USA vann med 2-0.
 
Vad Eskandarian har sysslat med sedan den där ödesdigra hjärnskakningen sommaren 2009 berättar han själv senare i intervjun, men jag tänkte mycket kort dra en liten historielektion om New York Cosmos, där Eskandarian alltså sedan ungefär en månad tillbaka jobbar som assisterande tränare. New York Cosmos var det mest stjärnspäckade laget i den nordamerikanska fotbollsligan North American Soccer League (NASL), som var igång mellan 1968 och 1984. Spelare som Pelé, Carlos Alberto, Franz Beckenbauer och Johan Neeskens representerade alla New York Cosmos när det begav sig och målvakten Shep Messing, som spelade i Cosmos under tre sejourer på 70- och 80-talet, ska ha jämfört spel i New York Cosmos med att turnera med Rolling Stones. Som bekant blev dock varken New York Cosmos eller NASL speciellt långlivade. Efter säsongen 1984 lades NASL ner och Cosmos ställde säsongen därefter bara upp med ett lag i en inomhusliga, men slutförde aldrig säsongen på grund av låga publiksiffror.
 
Reinkarnationen av New York Cosmos kom till rent juridiskt i augusti 2010 och ambitionen var till att börja med att direkt bli ett MLS-lag, men i juli förra året meddelades det att laget passande nog istället skulle sluta cirkeln genom att gå in i den liga som nu går under namnet NASL, som har funnits sedan 2011. NASL brukar sägas vara andradivisionen i Nordamerika, även om det egentligen inte går att säga vilken liga som motsvarar vilken division i Nordamerika eftersom upp- och nedflyttning inte förekommer. Även om Cosmos nu kommer att spela i NASL så är det ingen vild gissning att det fortfarande finns ambitioner från ägarna att någon gång i framtiden spela i MLS, och MLS:s kommissionär Don Garber har tydligt deklarerat att han gärna ser ett till New York-baserat lag i MLS vid sidan av New York Red Bulls. Det faktum att Cosmos har långtgående planer gällande en arena för $400 miljoner ute på Long Island gör det än mer troligt att Cosmos inom en ganska överskådlig framtid kommer att spela så högt upp som det går att komma i nordamerikansk fotboll, det vill säga MLS.
 
NASL har gjorts om lite grann inför årets säsong och kommer att bestå av ett vår- och ett höstmästerskap, och sen möts vinnarna i respektive mästerskap i en final där vinnaren i det mötet blir ligamästare. Cosmos kommer bara att delta i höstmästerskapet, något som kan tyckas lite märkligt men sannolikt beror det på att man anser att man inte hinner få ihop en trupp värd namnet till vårsäsongen. Eftersom Cosmos som lag i praktiken har uppstått först i år är de tvungna att sätta ihop en trupp från ingenting och i dagsläget har de bara hunnit få ihop nio spelare, bestående av bl.a. gamla MLS-spelare som Carlos Mendes, Hunter Freeman och Peri Maroševic och även spanjoren Ayoze, med erfarenhet från spel i Tenerife, Las Palmas och Sporting Gijón. Tränare för New York Cosmos är venezuelanen Giovanni Savarese, med 30 A-landskamper för Venezuela och en handfull MLS-säsonger under bältet. Länge var han den spelare med flest gjorda ligamål för det som idag heter New York Red Bulls, men det rekordet övertogs under säsongen 2009 av ingen mindre än Juan Pablo Ángel.
 
Nu går vi över till själva intervjun, som Eskandarian var överjävligt snabb att svara på (vi snackar ett par timmar, jämfört med ett par månader som har varit fallet några med andra som jag har intervjuat). Ett jättetack ska skickas till David Hochman, som ansvarar för marknadsföring och "media relations" hos New York Cosmos, för det var han som drog i trådarna så att intervjun gick att genomföra. Det var även han som skickade bilden på Eskandarian.
 
Till att börja med, berätta om vad fotbollen betydde för dig under din uppväxt!
 
- Fotbollen betydde allt för mig när jag växte upp, eftersom jag kommer från en fotbollsfamilj. Min pappa var professionell fotbollsspelare, min storebror spelade fotboll och även min mamma var engagerad inom sporten.
 
Du hade stora framgångar under sin collegekarriär på University of Virginia. Kan du berätta lite om din tid där och hur du lyckades prestera så bra?
 
- Jag hade turen att få gå på University of Virginia och vara en del av deras välrenommerade fotbollsprogram. I början tror jag att jag var lite "under the radar" på så sätt att de flesta inte visste vad jag hade att komma med. Jag var dock extremt bestämd att till att börja visa att jag hörde hemma på den nivån, och sen jobba ännu hårdare för att bevisa att mina framgångar inte bara berodde på tur. Varje säsong jobbade jag på att förbättra mitt spel och det resulterade i att jag kom med i truppen till U20-VM samt OS-landslaget under min tid på University of Virginia.
 
Jag kan tänka mig att det medför en del press att väljas först i en draft, vilket var fallet för dig 2003. Hur hanterade du det som en ung spelare?
 
- Pressen var aldrig något problem, för jag har alltid trivts med att spela under press, men det fanns omständigheter som gjorde att mitt år som rookie stundtals var svårt. Vi hade ett gammalt lag där det var svårt att få speltid för de yngre spelarna i truppen. Så det var tufft att som tjugoåring inte bli belönad för det hårda arbete jag lade ner varje dag på träningarna. Jag fortsatte att jobba hårt och kom till träningarna varje dag och väntade på min chans.
 
Du spenderade merparten av din aktiva karriär med D.C. United, under en tid då de hade många väldigt bra spelare i truppen. Vilka av dina lagkamrater i D.C. United imponerade mest på dig?
 
- Jag hade många riktigt bra lagkamrater under min tid i D.C. United. Att spela med legender som Hristo Stoichkov, Marco Etcheverry, Jaime Moreno, Earnie Stewart, Ryan Nelsen, Ben Olsen och Christian Gómez var oerhört kul och det hjälpte mig också att bli en bättre spelare.
 
Efter att ha blivit tradad från D.C. United flyttade du runt en del och spenderade bara en kort tid i varje lag. Hur är det att flytta runt på det sättet och aldrig riktigt få chansen att komma tillrätta på ett ställe?
 
- Borträknat mina skador så var det den tuffaste perioden i min karriär. D.C. United hade blivit som en del av min familj och vi hade precis avslutat en säsong där vi hade vunnit grundserien, så att bli tradad var en otrolig chock för mig. Jag var inne på mitt sista år på kontraktet så i efterhand förstår jag den affärsmässiga delen av beslutet, men det var ändå väldigt jobbigt att studsa runt mellan fyra olika lag på tolv månader utan att ha något att säga till om.
 
Vilka är de bästa spelarna du har mött?
 
- Det är så många att jag definitivt kommer att glömma bort någon. När jag var tjugo år gammal spelade jag mot Andrea Pirlo, och vid den tidpunkten var han den i särklass bästa spelaren jag hade spelat mot. Sen, senare i karriären, fick jag möjlighet att spela mot bl.a. Leo Messi, Ronaldinho, Roberto Carlos, David Beckham, Fabio Cannavaro, Didier Drogba, Raúl, Clarence Seedors, för att nämna några.
 
Kan du berätta om ditt beslut att avsluta din spelarkarriär? När fattade du det slutgiltiga beslutet och vad var det som fick dig att inse att det bästa alternativet var att lägga av?
 
- Det var ganska enkelt, för det var inte mitt beslut överhuvudtaget. Jag hade inget val. Efter att ha varit borta i tio månader på grund av en svår hjärnskakning under säsongen 2005 så innebar det slutet på min karriär när jag fick ytterligare en hjärnskakning under 2009. Läkarna gav mig aldrig klartecken att spela på grund av mina skador och jag tvingades lägga av. Det var ett extremt abrupt slut under vad jag såg som den tid i karriären då jag skulle vara som bäst, i och med att jag var 27 år gammal och precis hade gjort två mål på tre matcher för Los Angeles Galaxy.
 
Finns det något ögonblick från din spelarkarriär som du håller särskilt varmt om hjärtat? Jag antar att MLS Cup-vinsten 2004 ligger högt upp på listan?
 
- Jag har turen att ha många underbara minnen och MLS Cup 2004 är absolut ett av de främsta. Inte bara på grund av min egen insats i den största matchen för säsongen, men mer på grund av att den ett år långa resa jag fick uppleva med den gruppen lagkamrater och tränare. Att göra mål på Iker Casillas i en 1-1-match mot Real Madrid inför 75,000 åskådare är också ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Jag vårdar också minnet av att få spela i det amerikanska landslaget ömt, och att få göra min första A-landskamp var ett speciellt ögonblick fför mig.
 
Vad har du gjort från det att du lade av fram till att du fick ditt nuvarande jobb med New York Cosmos, och hur fick du möjligheten att börja jobba för Cosmos?
 
- Dessvärre kunde jag inte göra så mycket överhuvudtaget efter min skada, så jag spenderade drygt ett år bara åt att bli kvitt mina hjärnskakningssymtom. Jag återvände efter det till University of Virginia och avslutade min examen och efter det fick jag att jobb som "youth technical director" hos Philadelphia Union. Efter förra MLS-säsongen blev jag kontaktad av Giovanni Savarese angående New York Cosmos återuppståndelse och jag tackade då ja till tjänsten som assisterande tränare.
 
Hur är det att bygga upp ett lag från ingenting, på det sättet som du och dina tränarkollegor i Cosmos gör nu?
 
- Det är extremt utmanande och spännande på samma gång. Varje dag uppehåller vi oss med att leta efter och scouta spelare som vi tror kan passa in i vårt system och vår spelstil. Så här långt är vi väldigt nöjda med kvalitén på de spelare som vi har värvat och de som har visat intresse för att vara en del av Cosmos.
 
Vilken roll spelar historien och eftermälet från det gamla New York Cosmos för den nuvarande organisationen?
 
- New York Cosmos "heritage" och förflutna är en stor anledning till att många av oss vill vara en del i återuppståndelsen av det här laget. Cosmos är ett av de främsta lagen i den amerikanska fotbollshistorien och det är verkligen en ära för mig att få vara en del av tränarstaben. Det faktum att min pappa spelade för Cosmos och att jag hade dem som idoler när jag växte upp gör det hela ännu mer speciellt.
 
Vad tror du att Cosmos kan bidra med till New Yorks fotbollsscen?
 
- Vi försöker att sätta ihop bästa möjliga lag, som ska spela en attraktiv fotboll och utmana om att vinna NASL redan den här säsongen.
 
Har du ambitionen att någon gång i framtiden bli huvudtränare för ett professionellt lag?
 
- För tillfället är jag bara fokuserad på att lära mig från de med mer erfarenhet i vår tränarstab. Givetvis kommer jag nog någon gång i framtiden ha ambitionen att bli huvudtränare, men jag vill jobba hårt och lära mig så mycket det bara går under tiden tills den dagen kommer.
 
Avslutningsvis, vad ser du fram emot mest under 2013 års NASL-säsong?
 
- Jag ser fram emot att utmana om och vinna ytterligare en NASL-titel åt Cosmos. Det ska bli intressant att se hur snabbt vårt lag kan komma samman under en så pass kort tid, så det finns gott om utmaningar framför oss. Det kommer verkligen inte att bli lätt och det kommer att finnas en hel del press, men det gör den kommande säsongen ännu roligare att se fram emot.

Johan Dykhoff@johandykhoff342013-03-04 08:30:00
Author

Fler artiklar om USA