Intervju med Chase Covello, amerikansk mittfältare spelandes på Gibraltar
Johan Dykhoff intervjuar Chase Covello, amerikansk mittfältare som sedan sommaren 2018 spelar för FC Bruno's Magpies på Gibraltar.
Med anledning av coronasituationen runtom i världen försöker jag muntra upp tillvaron lite genom att intervjua personer med koppling till nordamerikansk fotboll. Utöver mitt intresse för MLS har jag en stark fäbless för fotboll i små och lite obekanta länder, och just den vinkeln är det på denna intervju. Jag har intervjuat Chase Covello, en 22-årig New Jersey-bördig mittfältare som för tillfället spelar fotboll för FC Bruno's Magpies på Gibraltar.
Chase Covello föddes 2 augusti 1997 och kommer från en liten kuststad i New Jersey vid namn Spring Lake, belägen drygt en timmes bilfärd rakt söder om New York City. Den som kan sin amerikanska fotboll vet att New Jersey har fått fram många framstående fotbollsfigurer genom åren, där Bob och Michael Bradley och Tim Howard är några av de allra mest kända. Svenskbekantingen Alejandro Bedoya är även han född i New Jersey men uppvuxen i Florida, vilket även Jozy Altidore är. Chase Covello studerade och spelade fotboll för New Jersey-universitetet Monmouth University under 2015 och 2016. Fotbollsmässigt lossnade det aldrig för Chase på collegenivån och han lämnade därför Monmouth efter sitt andra år. Istället satsade han på att bli fotbollsproffs, vilket han också lyckades med när han sommaren 2018 rodde i hamn ett kontrakt med FC Bruno’s Magpies i Gibraltars motsvarighet till Superettan. Chase berättar i själva intervjun mer ingående om hur detta gick till.
När Chase kom till Gibraltar under 2018 spelade han i näst högsta divisionen, som hette Gibraltar Second Division. Hans första säsong på Gibraltar kröntes med både en cuptitel (i en särskild cup enbart för lag i andradivisionen) och en serieseger. Sedan säsongen 19/20 finns bara en division på seniornivå på Gibraltar. Då slog man ihop första- och andradivisionen till det som nu heter Gibraltar National League. Den nya ligan består av tolv lag och har ett lite udda spelformat. Lagen möter varandra en gång innan ligan delas upp i två halvor, där den övre heter Championship Group och den undre Challenge Group. Vinnaren av Championship Group blir gibraltisk mästare och får kvala till Champions League. Likt de flesta andra ligor i världen är fotbollen på Gibraltar för tillfället inställd på grund av coronapandemin.
I internationella fotbollssammanhang är Gibraltar en förhållandevis ny bekantskap. De blev en del av UEFA-familjen 2013 och medlemmar i FIFA tre år senare. Sedan dess är deras klubblag med i kvalen till UEFA:s klubblagsturneringar och även EM- och VM-slutspelen. Föga förvånande har resultaten varit blygsamma. Några av de lätträknade framgångarna kom i Nations League i oktober 2018 då herrarnas A-landslag med tre dagars mellanrum bortabesegrade Armenien med 1-0 och sen hemmaslog Liechtenstein med 2-1. I klubblagssammanhang inträffade den kanske största bedriften 12 juli 2016 då Lincoln Red Imps i kvalet till Champions League besegrade Celtic med 1-0 på hemmaplan. I returen blev det dock förlust med 0-3 och således respass för Lincoln Red Imps.
Nu vidare till själva intervjun, som vi givetvis tackar Chase Covello för att han tog sig tid att ställa upp på.
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll idrott och i synnerhet fotboll spelade i ditt liv.
- Min pappa är en fotbollskille och jag är den yngsta av tre bröder som alla har spelat fotboll, så jag har varit omgiven av fotboll sedan födseln. Eftersom fotboll inte är den största sporten i USA spelade merparten av mina vänner som liten baseboll, basket och amerikansk fotboll. Jag fick resa i över en timme för att komma till fotbollsträningen. Trots att New Jersey är ett av de bästa ställena för att spela fotboll i USA så är det långt ifrån den mest populära sporten där. Därför fick jag spendera mycket tid i bilen för att kunna spela för de bästa lagen i staten. Jag kommer vara för evigt tacksam mot mina föräldrar för att de kom hem efter jobbet och spenderade resten av dagen med att skjutsa mig till träningar och matcher.
Hur skulle du närmare beskriva fotbollskulturen och intresset för fotboll där du växte upp?
- Fotbollskulturen i USA skiljer sig från hur det är på de flesta ställen i Europa. De flesta som jag växte upp med spelade fotboll som små barn men slutade sen för att istället spela baseboll, basket eller amerikansk fotboll. I de flesta europeiska länder spelar man för en akademi som har koppling till ett lag i en professionell eller semi-professionell liga. De flesta akademier i USA har inget seniorlag och definitivt inte något lag på professionell nivå.
New Jersey är en "hotbed" för fotboll i USA och våra klubbar brukar gå långt i nationella mästerskap, som jag hade förmånen att vinna 2013. Akademierna utvecklar dig för att skicka vidare dig till college, som inte har någon som helst koppling till akademin eller något professionellt lag. Det finns stor ineffektivitet i systemet, där många spelare missas och möjligheter ges till samma personer tack vare politik och kontakter.
Hur fick du möjlighet att studera och spela fotboll för Monmouth University och hur var din tid där?
- Jag hade alltid bott i området och gått på matcher med Monmouths fotbollslag och deltagit i deras fotbollsläger på somrarna som liten. När jag gick på en collegeförberedande skola föreslog min tränare att jag borde gå på Monmouth och då kändes det som ett perfekt val. Många av mina gamla akademilagkamrater hade redan bestämt sig för att gå där och efter att jag träffat tränarna var det ett lätt val.
Jag kan inte påstå att de två åren på Monmouth var de bästa för mig, men erfarenheten lärde mig mycket om hur man hanterar svåra situationer och att förstå när det är dags att gå vidare.
Hur hamnade du på Gibraltar av alla ställen?
- Mot slutet av mitt andra år på Monmouth kändes det bästa alternativet som att byta till en skola i NCAA Division III. Det hade dock alltid varit en dröm för mig att spela fotboll i Europa. När jag var sexton år gammal bjöds jag in för att provspela med Elfsborg och Ljungskile i Sverige. I slutet av provspelet med Ljungskile fick jag veta att jag var för ung för att skriva på för dem. Det etsade sig fast i skallen och motiverade mig att hitta något sätt att skriva på mitt första professionella kontrakt. Medan jag pratade med NCAA Division III-skolor runtom i USA pratade jag med min familj och beslutade mig för att lämna Monmouth, fortsätta mina studier på distans och under ett år försöka få ett professionellt kontrakt. Jag anmälde mig till varenda "try-out" jag kunde och efter en sejour med FC Monmouth började jag på ett program vid namn Prep4Pro. De kontaktade mig angående deras upplägg och berättade att det fanns en tränare från Gibraltar som letade spelare. Jag gick med i programmet och tränaren för Bruno’s Magpies erbjöd mig ett kontrakt.
Gibraltar är ett väldigt bra ställe för amerikaner att skaffa sig ett arbetstillstånd och att spela fotboll, och tack och lov har allt funkat bra. Under min första säsong med Bruno’s Magpies startade jag nästan varje match och vann både cupen för division 2-lag och ligan, så vi blev uppflyttade till högsta ligan. Nu är jag i slutet av min andra säsong med Bruno’s Magpies.
Hur skulle du beskriva tillvaron som fotbollsspelare på Gibraltar?
- Vissa aspekter är helt unika. Till exempel spelas alla matcher på samma arena eftersom det bara finns en fotbollsarena i hela landet. Eftersom flygplatsens landningsbana är precis bredvid arenan kan man ibland inte höra sina lagkamrater eftersom ett plan landar ungefär 100 meter bakom en. Arenans "backdrop" är en av de häftigaste i världen, med Gibraltarklippan som reser sig alldeles bakom arenan.
Att bo på Gibraltar är behagligt tack vare dess storlek. Allting finns på promenadavstånd. Däremot är det svårt att få exponering som spelare här, för om man vill komma till våra matcher måste man ha sitt pass med sig och passera en landsgräns. Där finns också en frustrerande aspekt för många lag från Gibraltar vad gäller träning. De flesta lagen tränar i Spanien, eftersom den enda träningsplanen på Gibraltar är urusel. Belysningen funkar knappt och planen är som gjord för att man ska skada sig. Problemet med att träna i Spanien är att för personer som inte är EU-medborgare, såsom jag, kan det vara problematiskt att passera gränsen så ofta. De som jag delar lägenhet med är från Brasilien respektive Nya Zealand och vi blir ofta stannade av den spanska gränspolisen och blir behandlade illa. Det blir hela tiden problem, trots att vi åker in i Spanien och sen lämnar inom tre timmar tre-fyra gånger varje vecka. Så blir det trots att vi är officiella invånare på Gibraltar.
Vilka är de bästa lagen på Gibraltar och vem är den bästa spelaren du har stött på där?
- Lincoln Red Imps FC vann under en period ligan fjorton säsonger på raken, vilket är europeiskt rekord, men den här säsongen har Europa FC varit ett steg före alla andra.
En av de bästa spelarna jag har mött är Liam Walker från just Europa FC. Han rör sig väldigt smart och är en svår spelare att stänga ned och ta bollen från.
En som inte vet så mycket om fotbollen på Gibraltar kan nog tänka att det finns influenser från både engelsk och spansk fotboll. Stämmer det?
- Ja, Gibraltar är generellt en intressant blandning av spansk och engelsk kultur. Spelstilen är dock mer åt det engelska hållet. Större delen av ligan utgörs av spanska spelare, men de flesta lagen spelar en långbollsinriktad fotboll. Det finns vissa undantag. Topplagen spelar mer kortpassningsspel tack vare att de har mer tekniskt skickliga spelare.
Hur är livet utanför fotbollen på Gibraltar?
- Livet utanför fotbollen är väldigt annorlunda jämfört med i USA. I USA är allting jättestort och långt borta, men Gibraltar känns som liten stad. Det är så litet att jag har kallats "amerikanen" tidigare, men det kan vara för att jag är den enda amerikanen som bor här. Det bor bara 30,000 invånare i hela landet så det känns som att alla känner alla. Det finns inte så mycket att göra på fritiden, men eftersom Spanien bara är en kvarts promenad bort är det lätt att förflytta sig och inte känna sig instängd.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare? Vilken är din bästa position och dina bästa kvalitéer enligt dig?
- Jag skulle beskriva mig själv som en teknisk och hårt arbetande mittfältare som alltid letar efter att slå den bästa passningen. Jag föredrar att spela som box-to-box-mittfältare eftersom jag är en bra passningsspelare och även en bra avslutare.
Avslutningsvis, vad har du för mål och ambitioner med din fotboll för de nästkommande åren?
- Nu när jag har uppnått min dröm att spela professionellt i Europa är jag ännu mer motiverad inför kommande möjligheter. Jag känner att jag har förändrats oerhört mycket som spelare och är väldigt nyfiken på att se vart fotbollen tar mig. Efter mina upplevelser i Sverige har det varit en dröm att återvända dit någon gång, särskilt eftersom jag enbart har positiva minnen från när jag var där senast.