Intervju med Cyprian Hedrick, back/mittfältare i Phoenix FC
Kameruanen Cyprian Hedrick har precis avslutat sin första säsong i det nybildade laget Phoenix FC, ett lag som är hemmahörande i den nordamerikanska tredjedivisionen USL Pro. I den här intervjun berättar Cyprian bl.a. om sin långa väg till proffsfotbollen från fattigdomen i Kamerun, sitt fjolår i Sporting Kansas City i MLS och hur fotbollsintresset är i Phoenix.
Cyprian Hedrick är en snart 24-årig kamerunsk back/mittfältare som spelar i Phoenix FC. Cyprian kommer själv i intervjun att berätta hur han hamnade där han är idag, men jag tänker ändå i all korthet dra igenom hans fotbollsbakgrund.
Cyprian kommer ursprungligen från Douala, som är den största staden i Kamerun men dock inte huvudstad (för den heter som bekant Yaoundé). Vid nio års ålder flyttade Cyprian och hans familj till USA och då närmare bestämt till Houston, Texas. Cyprian visade sig tidigt vara duktig på fotboll och spelade först collegefotboll för San Jacinto College i Houstonområdet för att sedan bli rekryterad av Coastal Carolina University i Conway, South Carolina. Den som kan den här MLS-sidans historia känner igen Coastal Carolina University eftersom jag häromåret intervjuade anfallaren och collegepoängkungen Ashton Bennett, som höll till just där innan han inför i år draftades av Toronto. I den intervjun lyfte faktiskt Bennett fram Cyprian Hedrick som en av lagets bästa spelare. Hedrick spelade både mittfältare och back under sina tre år på Coastal Carolina University (vars lag heter Coastal Carolina Chanticleers). Hans sista år var det mest framgångsrika, då han bl.a. utsågs till den bästa defensiva spelaren i Big South Conference. Under somrarna 2009-2011 spelade Cyprian även för Fresno Fuego i USL PDL. Återigen kanske det ringer en klocka för den som är inbiten läsare på den här sidan, för Fresno Fuego är det lag som 2011 års MVP-pristagare i USL PDL Milton Blanco (som jag intervjuade hösten 2011) spelade för och därmed är han gammal lagkamrat till Cyprian Hedrick.
Inför säsongen 2012 blev Cyprian Hedrick draftad av Sporting Kansas City, detta trots att han inte blev inbjuden till MLS Combine. Hedrick valdes som nummer 30 totalt i det årets MLS SuperDraft, men fick sin rookiesäsong i MLS till stora delar förstörd på grund av ett benbrott i slutet av maj. Han hade dessförinnan spelat en del försäsongs- och reservlagsmatcher, men inte fått debutera i MLS. Det blev heller inget spel i MLS i Kansas för Cyprian och efter säsongen blev han waivad.
I mars i år skrev Cyprian på för Phoenix FC i USL Pro (ofta kallat tredjedivisionen i Nordamerika). Phoenix var i år ett expansionslag i USL Pro som bildades från ingenting och gjorde sin första säsong någonsin nu under 2013. Den tidigare skotske landslagsmannen och Rangersspelaren David Robertson hämtades in som tränare och ett antal hyfsat meriterade spelare värvads, såsom den f.d. Ajaxmittfältaren Anthony Obodai och skottarna Darren Mackie och Scott Morrison, men Phoenix slutade näst sist i USL Pro med 22 inspelade poäng på 26 matcher och målskillnaden 28-41. Det enda laget som hamnade bakom Phoenix var den hopplösa jumbon Antigua Barracuda som tog noll (!) poäng och stannade på målskillnaden 11-91. Cyprian Hedrick klev dock in och tog en ordinarie plats omgående i Phoenix och bara en spelare i laget, i form av den tidigare nämnde Scott Morrison, spelade fler minuter i ligan än Hedrick. Phoenix spelar för övrigt sina hemmamatcher på en arena vid namn Sun Devil Soccer Stadium, tillhörande Arizona State University i Tempe, Arizona.
Nu känns det som att jag har gett en lagom lång introduktion till intervjun, och ordet lämnas över till Cyprian Hedrick som till att börja med berättar sin fascinerande livshistoria.
Till att börja med, berätta om din barndom och vilken roll fotbollen spelade i ditt liv när du växte upp!
- Jag föddes i Kamerun i Afrika och bodde där tills jag var nio år gammal. Som barn i Afrika bodde jag i ett ganska fattigt område. Hela min familj bodde i ett hus. Detta inkluderade farbröder, fastrar, brorsöner, far-/morföräldrar och så vidare. Där hade man bara två val; att gå i skolan och försöka göra det bästa av en eller hamna på gatan och till slut i fängelset, eller ännu värre dö. Som tur var för mig hade jag min mamma och mormor som såg till att jag inte hamnade på fel spår i livet. Så allt jag gjorde var att gå i skolan och spela fotboll på gatorna med mina vänner och de andra barnen i området.
Min mamma gifte sig sen med en amerikansk man som hade arbetat i Kamerun i ett par år. Det var en familjetradition att när en kvinna gifter sig så ska man flytta dit mannen bor, så vid nio års ålder packade vi allt vi ägde och flyttade till Houston, Texas. När jag kom till Texas hade jag det väldigt svårt att anpassa mig, inte bara till kulturen utan även att lära mig ett helt nytt språk. I skolan talade alla runtomkring mig engelska men i Kamerun pratade vi bara franska, så det var väldigt tufft för mig de första åren i USA. Lagom till högstadiet talade jag nästan flytande engelska och jag kunde då skaffa mer kompisar genom olika sporter. Jag spelade fotboll för en lokal klubb men i skolan spelade jag även t.ex. amerikansk fotboll, basket och jag försökte mig även på tennis. Att utöva de här sporterna hjälpte mig att få kompisar och de gav mig även chansen att känna mig accepterad bland de jämnåriga för första gången sedan jag lämnat Afrika.
Ju äldre jag blev desto kortare blev listan över sporter som jag utövade. I high school höll jag bara på med två sporter, och de var fotboll och basket. Efter att inte ha spelat fotboll under mitt första år i high school fick min mamma mig att lägga av med basketen, för enligt henne var fotbollen den enda sporten som skulle kunna ta mig långt i livet. Så som ni förstår har idrotten spelat stor roll i mitt liv men fotbollen var den sport som hjälpte mig att få vänner när jag flyttade till USA, det hjälpte mig också att få en gratis collegeutbildning och det är genom fotbollen som jag tar hand om min familj (jag ska snart bli pappa till en liten flicka). Jag är en troende man och jag tror att Gud ger alla olika förmågor, och jag tror att han har gett mig de verktyg och färdigheter som behövs för att spela fotboll. Min passion för fotbollen kommer från min mamma och när hon togs ifrån mig övervägde jag att lägga av och det var inte långt ifrån att jag gjorde det. Men genom den här sporten hade jag något som kunde hålla mig på rätt spår i livet efter att mamma hade gått bort i cancer innan mitt sista år i high school. Det var bådas dröm att jag en dag skulle få chansen att spela professionell fotboll. För mig har fotbollen verkligen varit mer än bara en sport.
Hur fick du möjligheten att börja på Coastal Carolina University och hur skulle du summera din tid där? Vad betydde tiden där för din utveckling som spelare?
- Coastal Carolina var ett av ett par universitet som visade intresse för mig när jag gick på San Jacinto College. Jag hade aldrig hört talas om skolan innan jag träffade coach Docking vid en turnering i Dallas, men efter att ha pratat med tränaren och hört om deras fotbollsprogram och även skolans läge så blev jag väldigt intresserad och angelägen att göra ett besök. När jag hälsade på fick jag chansen att se laget träna och även umgås med spelarna. Jag tyckte att nivån var väldigt bra och det var ett ställe där jag kunde se mig själv spela. Efter mitt besök var mitt val att börja spela för dem väldigt lätt. Det var en Division I-skola, den hade ett bra läge, nivån på spelet var väldigt bra, de erbjöd mig ett väldigt bra stipendium och de hade en tränare med mycket kontakter och som jag kände skulle kuna hjälpa mig att höja mitt spel så att jag skulle ha chansen att spela professionellt.
Min tid där var bra. Jag lyckades förbättra alla delar av mitt spel samtidigt som jag fick bra betyg i skolan. Division I är en väldigt fysisk men ändå teknisk nivå, så det tog mig några månader att vänja mig vid det, men när jag väl gjorde det höjde sig mitt spel och jag fick vara med om att spela i två NCAA-slutspel och även vinna Big South-conferencen. Att spela för Coastal Carolina gav mig flera verktyg som man behöver för att lyckas som proffs. Jag spelade på flera positioner (defensiv mittfältare, mittback, vänsterback och högerback), vilket fick mig att se spelet ur en defensiv synvinkel på flera sätt. Det gjorde mig också till en mångsidig spelare, vilket hjälper en mycket i proffsvärlden. Det viktigaste som jag utvecklade på Coastal Carolina var dock den mentala biten. En sak som jag har sett och lärt mig under mina två år som proffs är att det inte spelar någon roll hur bra du är om du inte har en bra attityd. Har du inte rätt mentalitet kommer du inte att bli långlivad i något lag.
Även om du inte fick spela något i MLS med Kansas kan jag tänka mig att det var en bra erfarenhet för dig som rookie att få vara en del av ett så bra lag? Hur ser du tillbaka på din tid i Kansas idag?
- Jag är väldigt tacksam över att ha fått komma in som rookie i MLS och fått starta min karriär i ett så bra lag och en så bra grupp med killar, varav en del jag fortfarande har kontakt med. Min tid i Kansas var bra. Jag fick med egna ögon se hur livet som professionell spelare är och vad som krävs för att hålla sig kvar på den nivån. Jag fick också lära mig den affärsmässiga biten av fotbollen och hur saker och ting fungerar. Borträknat att jag bröt benet ett par månader in på säsongen och fick sitta vid sidan av planen resten av året var min tid där väldigt positiv. Det finns många professionella idrottsmän som går hela sina karriärer utan att vinna några titlar. Jag hade turen att få vara en del av ett lag som vann US Open Cup mitt första år. Det ögonblicket och den dagen kommer jag aldrig att glömma.
Efter att ha lämnat Kansas, vad var din initiala plan? Att stanna i Nordamerika eller söka dig utomlands? Hur hamnade du till slut i Phoenix?
- Efter att ha lämnat Kansas var det viktigaste för mig att få läka mitt ben och vara säker på att komma tillbaka till etthundra procent innan jag ens kunde tänka på att spela för något lag. Under rehabtiden pratade jag och min agent om olika möjligheter och vad det bästa för mig skulle vara. Vid den här tidpunkten i min karriär behövde jag gå någonstans där jag skulle få spela många matcher och få mer erfarenhet innan jag skulle kunna återvända till MLS eller flytta utomlands. En god vän till mig hade precis skrivit på för Phoenix och berättade om laget. Det faktum att det var ett nytt lag och att det redan fanns någon där som jag kände gjorde mig intresserad av idén att kanske spela där den kommande säsongen. Efter ett par veckors diskussion mellan mig, min vän Devon (backen Devon Grousis, red. anm.), tränaren David Robertson och min agent kom vi till en överenskommelse och det var så jag hamnade här i Phoenix.
Hur är det att vara ett lag där merparten av spelarna inte känner varandra och inte har spelat ihop tidigare, som med Phoenix nu i år i USL PRO? Det måste vara en stor utmaning att forma ett fungerande lag utifrån en sån grupp.
- Ja, det här året var väldigt tufft av många olika anledningar. Det var svårt att komma från ett lag som Sporting Kansas City och stöta på några av de motgångar vårt lag råkade ut för i år. Vi hade en talangfull grupp av spelare men när man är ett nytt lag, med mestadels spelare som gör sitt första år som proffs, så tar det ett tag för spelarna att bli vana med varandra och lära sig att spela ihop. Utöver det handlar det även om att vänja sig snabbheten i matcherna och andra aspekter. Saker som jag fick tid att lära mig som rookie förra året var spelarna i vårt lag tvungna att stöta på direkt. Jag visste att eftersom vi var ett nytt lag skulle det vara svårt i början men sen så småningom bli bättre, men tyvärr kändes det som att allteftersom säsongen fortskred gick saker och ting bara sämre och sämre. Varje gång vi som lag och organisation började göra framsteg så hände något som ställde till det och förstörde allt vi hade byggt upp så långt. Det var en ständigt återkommande cykel hela säsongen.
Den gångna säsongen var som sagt inte speciellt bra för Phoenix FC. Vad måste ni förbättra för att kunna göra en bättre säsong nästa år?
- För att ha en bättre säsong nästa år måste allting bli bättre, från vårt "front office" hela vägen ner till spelarna. Anfallsspelet och försvarsspelet måste bli bättre. Vi har fantastiska fans som älskar oss och lägger sina surt förvärvade pengar på att se oss spela och de förtjänar bra insatser från vår sida.
Vilka är de största skillnaderna mellan att spela i MLS och USL Pro, både på och utanför planen?
- På planen är den största skillnaden fysiken, det tekniska och det taktiska i spelet. De flesta spelarna i MLS har en ganska bra grund av teknisk skicklighet och de läser spelet väldigt bra. Många spelare är väldigt atletiska och gör det svårt för dig att spela ditt spel. Den enda skillnaden utanför planen är att vissa här har deltids- eller heltidsjobb, eftersom de inte tjänar så mycket som de skulle vilja.
Hur skulle du beskriva David Robertson som tränare?
- Coach Robertson känns som en avslappnad person som tycker om att observera. Det fanns tidpunkter då han kunde bli rejält förbannad och vara på oss, men större delen av tiden var han rätt lugn.
Vilken position spelar du att spela på och hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag tycker att min bästa position är defensiv mittfältare eller mittback. Jag kan även spela ytterback. Som spelare är jag intelligent, aggressiv, teknisk och atletisk. Jag gillar att spela enkelt och har förmågan att bryta anfall för motståndarna och har bra spelförståelse för att kunna slå bra passningar.
Hur är intresset för fotboll i Phoenix? Tror du att Phoenix skulle kunna vara en lämplig stad för ett nytt lag i MLS någon gång i framtiden?
- Det finns en stor marknad för fotboll här. Jag tror att så länge det finns ett professionellt lag som gör bra ifrån sig och når framgångar så kommer folk komma och titta på matcherna. Vem vet, inom tio-femton år kanske det kommer att finnas ett MLS-lag här.
För oss som aldrig har varit i Phoenix, vad är det bästa med staden?
- Phoenix är en stor stad med mycket att erbjuda. Om man vill omge sig med ungt och röjigt folk finns det vissa platser man ska söka sig till, men om man har familj och vill vara någonstans där det är lugnare finns det såna ställen också. Beroende på vad man är ute efter är Phoenix en stad som är värd att besöka eller till och med bo i.
Avslutningsvis, vad har du för ambitioner med din fotbollskarriär?
- Min ambition är att återvända till MLS och då få speltid, eller rentutav få chansen att spela i Europa. Vem vet, kanske också få chansen att representera USA eller Kamerun en dag? Jag är bara 23 år gammal och det kanske finns en chans att få uppfylla ytterligare drömmar.
