Intervju med Jordan Grantz, landslagsmittfältare för Amerikanska Samoa
Johan Dykhoff intervjuar Jordan Grantz, landslagsmittfältare för Amerikanska Samoa. Bland annat pratas det om Amerikanska Samoas nyligen avslutade VM-kval, som var deras bästa någonsin, och vad Jordan har för mål och ambitioner för sitt framtida fotbollsspelande.
Amerikanska Samoa är ett amerikanskt territorium som ligger utkastat i Stilla Havet ett antal hundra mil nordost om Australiens ostkust. På Amerikanska Samoa bor knappt 60,000 invånare, vilket gör det till det enda bebodda amerikanska territoriet söder om ekvatorn. Huvudstaden heter Pago Pago och de officiella språken är engelska och samoanska. På Amerikanska Samoa betalar man med amerikanska dollar.
Den med minnet i behåll minns säkert att Amerikanska Samoas fotbollslandslag i kvalet till VM 2002 slog det mindre smickrande världsrekordet gällande största förlust i en FIFA-landskamp. 0-31 blev förlustsiffrorna mot Australien, detta bl.a. efter att anfallaren Archie Thompson med sina tretton mål slagit världsrekord gällande flest mål i en officiell landskamp. Detta satte Amerikanska Samoa på fotbollsvärldskartan på ett synnerligen oönskat sätt. Inom andra sporter är Amerikanska Samoa dock kända av roligare anledningar. Amerikansk fotboll är den populäraste sporten på ön och Scott Pelley från "CBS 60 Minutes" gjorde för kanske fem år sen ett reportage om just den amerikanska fotbollens plats i landet. I reportaget berättades att det då fanns över trettio spelare i NFL med ursprung från Amerikanska Samoa och ytterligare drygt tvåhundra spelandes på Division I-universitet i USA. Det är anmärkningsvärda siffror då landets befolkningsstorlek är jämförbar med t.ex. Varberg och Norrtälje.
I det förra VM-kvalet (nu pratar vi "soccer" igen) gjorde Amerikanska Samoa sina hittills klart bästa resultat någonsin. Thomas Rongen, en holländskfödd tränare som har bott länge i USA och tränat en rad olika lag på alla tänkbara nivåer, bland annat lag i MLS och det amerikanska U20-landslaget, fick förfrågan om han kunde tänka sig att ta sig an Amerikanska Samoa i det stundande VM-kvalet. Rongen tackade ja och åkte dit för att förbereda laget för de kommande matcherna mot Tonga, Cooköarna och Samoa, i nämnd ordning. Dessa tre lag utgjorde tillsammans med Amerikanska Samoa en grupp där alla skulle möta alla en gång och bara gruppvinnaren gick vidare. Amerikanska Samoa besegrade Tonga med 2-1, vilket var deras första seger någonsin. Därefter spelade de 1-1 mot Cooköarna för att sedan förlora med 0-1 mot Samoa i den avslutande gruppspelsmatchen. Samoa vann gruppen och gick vidare till nästa kvalomgång. Tonga, Amerikanska och Cooköarna slogs således ut. Amerikanska Samoa slutade på tredje plats i gruppen. Denna VM-kvalomgång dokumenteras i den fullkomligt lysande filmen "Next Goal Wins", som kommer att omnämnas senare i själva intervjun.
I år var det åter dags för Amerikanska Samoa att kvala till VM. Återigen bestod gruppen av Samoa, Amerikanska Samoa, Cooköarna och Tonga och även denna gång skulle alla möta alla en gång och bara gruppvinnaren gick vidare till nästa omgång där tuffare motstånd väntar. Denna gång tränades inte laget av Thomas Rongen, för han tränar numera Tampa Bay Rowdies i North American Soccer League, utan en amerikan med samoanskt påbrå vid namn Larry Mana’o. Truppen såg till stora delar annorlunda ut nu jämfört med för fyra år sen. Amerikanska Samoa hade aktivt letat upp spelare i USA med påbrå från Amerikanska Samoa och sådana spelare utgjorde nu en stor del av laget. Samtliga matcher i den här VM-kvalrundan spelades på Loto-Tonga Soka Centre i Tongas huvudstad Nuku'alofa och ägde rum i slutet av augusti och början av september.
I Amerikanska Samoas första match i det här VM-kvalet stod Samoa för motståndet. Även denna gång vann Samoa, denna gång med 3-2. Samoa ledde med 3-0 efter bara 26 minuters spel. Amerikanska Samoa skapade lite dramatik senare i matchen tack vare två mål av Demetrius "Frankie" Beauchamp, en av de USA-baserade spelarna som hade kallats in till det här VM-kvalet, men det räckte inte till några poäng. I matchen därpå väntade Tonga för Amerikanska Samoa. Amerikanska Samoa vann med 2-1 efter mål av Justin Manao (som jag intervjuade efter det förra VM-kvalet) och lagkaptenen Ramin Ott. I den sista matchen i kvalrundan var det dags att möta Cooköarna och då vann Amerikanska Samoa med 2-0 efter mål av Ryan Aloali'i Mitchell och återigen Justin Manao. Amerikanska Samoa slutade således på två vinster och en förlust på tre matcher och målskillnaden 6-4. Samoa tog lika många poäng, gjorde lika många mål men släppte in ett mål mindre och tog således förstaplatsen i gruppen och gick som enda lag vidare till nästa kvalrunda. Efter VM-kvalresultaten ligger Amerikanska Samoa på 199:e plats på FIFA:s världsranking av 209 länder.
En av de USA-baserade spelare som deltog i VM-kvalmatcherna för Amerikanska Samoa är mittfältaren Jordan Grantz. Jordan Grantz föddes 5 december 1992 och kommer ursprungligen från Fredericksburg, Virginia. Grantz spelade i sin barndom för Richmond Kickers på ungdomsnivå och sedan collegefotboll för North Carolina Wesleyan College. Han spelade under fyra år 59 matcher för North Carolina Wesleyan College och gjorde på dessa två mål och lika många assists. Grantz kan representera Amerikanska Samoa på landslagsnivå tack vare att hans farmor är född på ön och det räcker enligt FIFA:s regelverk för att kunna representera landet ifråga. Grantz gjorde sin landslagsdebut i år i en träningsmatch inför VM-kvalet mot Fiji, då Amerikanska Samoa förlorade med 0-6. I de kommande tre VM-kvalmatcherna spelade han från start och spelade 89, 63 respektive 54 minuter. Grantz säger i intervjun att han har för avsikt att spela för Amerikanska Samoas landslag även fortsättningsvis och tycks redan se fram emot nästa VM-kval. Grantz spelar inte klubbfotboll på professionell nivå och har heller aldrig gjort det men hoppas få chansen att göra det i framtiden.
Nu går vi vidare till själva intervjun.
Till att börja med, berätta lite om din barndom och vilken roll idrott och fotboll i synnerhet spelade i ditt liv när du växte upp.
- Min barndom handlade framförallt om utbildning, från det att jag började i grundskolan vid fem års ålder tills det att jag tog examen från universitetet när jag var 22. Fotbollen var en form av belöning för att ha presterat bra i skolan när jag började spela när jag var fem år gammal och om jag inte gjorde mina läxor eller om jag fick dåliga betyg så blev jag bestraffad genom att inte få träna eller spela matcher. Jag fick själv ringa till tränaren och förklara varför jag inte kunde vara med. Man kan således säga att fotbollen spelade en viktig roll i mitt liv, inte bara för att jag gillade att spela och för att jag fick en massa kompisar tack vare ett gemensamt intresse, utan det såg också till att jag fick bra betyg och presterade bra i skolan så att jag kunde fortsätta spela.
Hur fick du möjligheten att studera och spela collegefotboll på North Carolina Wesleyan College?
- Under mitt sista år på high school spelade jag för Richmond Kickers akademi. Richmond Kickers är ett professionellt lag här i USA. Vi deltog i turneringar där collegetränare kom för att scouta talanger och det var i en av de turneringarna som Frankie Taal, då assisterande tränare på North Carolina Wesleyan College, såg mig spela i en av mitt lags matcher och han kontaktade mig senare via e-post och meddelade deras intresse. Han ordnade ett besök på skolan för mig och en träff med Jason Kilby, den dåvarande huvudtränaren på North Carolina Wesleyan College. Efter besöket och samtalet accepterade jag under 2011 erbjudandet att börja på skolan och spela fotboll för dem. Det var samtidigt som Frankie Taal tog över som huvudtränare på North Carolina Wesleyan College efter att Jason Kilby lämnat för att träna University of Mary Washington.
Om du ser tillbaka på dina år på North Carolina Wesleyan College, vad betydde den tiden för dig som fotbollsspelare och även som person?
- Mina år på North Carolina Wesleyan College var utvecklande för mig på många sätt både på och utanför planen. På planen blev jag flyttat till en defensiv mittfältsposition som jag bara hade spelat en handfull gånger tidigare, till skillnad från min tidigare position som högerytter, så jag fick lära mig att vara tålmodig och välja mina tillfällen att följa med i anfallen. Det hjälpte mig att utveckla mina färdigheter i att ha tålamod med bollen, kontrollera tempot i matchen, att leta mer efter öppna ytor, att flytta bollen från defensiven till anfallet på ett effektivt sätt och helt enkelt göra mig till en mer balanserad spelare både defensivt och offensivt till skillnad från att bara vara en offensiv spelare med intresse av att anfalla.
Utanför planen handlade det om att umgås med laget och tränarna. När jag växte upp var jag blyg och tillbakadragen när det gällde att träffa och prata med människor som jag inte kände sedan tidigare. Atmosfären kring spelarna och tränarna gjorde det dock lätt att smälta in och kunna prata med dem om vad som helst. Det hjälpte mig att utveckla många vänskaper med folk från hela världen. Tränarna är väldigt jordnära och lätta att prata med, vilket gjorde det så mycket lättare att lägga upp strategier, uttrycka orosmoment och komma med idéer och det gjorde att jag lättare kunde förstå spelsystemet och hur de ville att laget skulle spela.
Vad har du arbetet med sedan du tog examen från North Carolina Wesleyan College?
- Efter att ha tagit examen flyttade jag hem till Fredericksburg, Virginia. Jag jobbar för tillfället på ett gym på Dahlgren Naval Base i Virginia samtidigt som jag jobbar mot att ta min Exercise Physiologist Certification för att kunna rikta in mig mot fysisk rehabilitering, vilket alltid har varit ett yrkesområde som intresserat mig. Jag jobbar också som assisterande tränare för ett lokalt ungdomslag på fritiden. Jag försöker föra vidare min kunskap och förståelse för spelet för att kunna utveckla färdigheterna hos den yngre generationen här i Fredericksburg.
Vidare till din landslagskarriär. Vad gör att du kan spela landslagsfotboll för Amerikanska Samoa?
- Enligt FIFA-regler får en spelare representera ett land antingen genom sitt eget medborgarskap eller sina föräldrars eller far-/morföräldrars. För min del får jag spela för Amerikanska Samoa eftersom min farmor är född på Amerikanska Samoa, vilket gav henne medborgarskap där och vilket gör mig åtminstone en fjärdedels amerikansk-samoansk.
Hur fick du ursprungligen kontakt med Amerikanska Samoas fotbollsförbund gällande möjligheten att spela för dem?
- Jag blev faktiskt varse om laget redan 2011, då jag var inne på första året på universitetet. Det stod om en öppen provträning med laget på förbundets hemsida eftersom de försökte hitta spelare utanför ön som bodde i USA, vilket dokumenteras i en film vid namn "Next Goal Wins". Filmen handlar om lagets VM-kval under 2011 då de var rankade sist på FIFA:s världsrakning. Filmen finns på Netflix om ni inte har sett den. Jag tog kontakt med Tavita, ordförande för Amerikanska Samoas fotbollsförbund, angående att spela för dem, men fick reda på att jag då skulle missa den första månaden av säsongen på universitet, så jag valde att stanna hemma istället. Tack och lov bjöd de in mig i maj för att provträna och då erbjöd de mig en plats i laget.
Hur förberedde ni er för VM-kvalmatcherna?
- Laget inledde förberedelserna i maj i år, då de samlade alla oss som hade anmält intresse för att provträna. Provträningen pågick en vecka och avslutades med ett antal träningsmatcher mot lokala lag, där det mest kända var Seattle Sounders FC:s U23-lag. Efter den första provträningen kom en andra provträning i juli, då några nya spelare dök upp för att försöka ta en plats i laget och efter det spikades den slutgiltiga truppen som skulle spela i kvalmatcherna. Laget tränade tillsammans i Seattle under förbundskapten Larry Mana’o innan vi åkte till Amerikanska Samoa i mitten av augusti för ett par ytterligare träningar och en farvälceremoni med fotbollsförbundet. Efter det reste vi till Fiji för vår första match i en FIFA-sanktionerad träningsmatch, som vi förlorade, men det gjorde oss taggade motbevisa världen att vårt lag inte är något "warm up team" som vi hade kallats tidigare.
Hur skulle du summera VM-kvalmatcherna, både för dig personligen och för laget som helhet?
- Personligen känner jag mig lycklig över att ha spelat i riktiga FIFA-landskamper, dessutom VM-kvalmatcher, och inte minst att få ha varit en del av det mest framgångsrika landslaget från Amerikanska Samoa någonsin. Jag tycker att vi presterade bra och att vi var det bästa laget taktiskt och fysiskt där, men det finns alltid utrymme för att förbättra sig och ta bort de små misstag som kanske var orsakerna till att vi inte gick vidare till nästa kvalomgång. Men som lag var det här som sagt det bästa VM-kvalet någonsin i och med att vi vann två matcher, gjorde två mål i alla tre matcher, höll nollan för första gången i en vinst, slutade på positiv målskillnad och och fick respekt från domare, fans och andra lag som alla sa att vi var det klart bästa laget i kvalomgången. Överlag tycker jag att vi nådde vårt mål att visa att vi inte är ett lag som man promenerar över och vi är inte längre laget som alla förväntar sig att vinna mot. Vi är istället det lag som ska fruktas mest framöver.
Hur nöjd är du med resultatet i VM-kvalet, med tanke på att det å ena sidan var Amerikanska Samoas bästa VM-kval någonsin men å andra sidan var ni bara ett mål från att avancera till nästa kvalomgång?
- Givetvis är det nedslående att inte gå vidare när man förtjänar det mest av alla lag som deltog. Jag är både nöjd och missnöjd på samma gång med hur saker och ting slutade. Jag är nöjd över att det var det klart bästa VM-kvalet i landets historia, men jag är missnöjd på det sätt vi blev utslagna. Vi missade avancemang med ett måls marginal, vilket jag känner att vi blev rånade på i Samoamatchen. Om man ser höjdpunkterna från matchen mot Samoa och tittar noga på deras andra mål mot oss så ser man att nicken aldrig gick över mållinjen och aldrig passerade stolpen, vilket skulle visa sig bli det mål som innebar Samoas avancemang och att vi slogs ut. Jag ska inte komma med bortförklaringar för jag vet att domare kan göra misstag, men det svider lite grann att veta att matchen och hela kvalomgången hade blivit helt annorlunda om det där inte hade hänt, men det är som det är och vi kan bara sikta mot att vara hungrigare och bättre när vi intar planen 2019 för nästa VM-kval.
Vilka är enligt dig de bästa eller viktigaste spelarna i Amerikanska Samoas landslag?
- Jag kan nog inte säga att det finns någon särskild bästa spelare i laget, eftersom varje spelare har sin roll för att laget ska fungera så bra som det går. Däremot, när det gäller viktigaste spelare så måste det vara våra mest erfarna spelare, Nicky Salapu och Ramin Ott. De är så inflytelserika på det sätt de levar, andas och svettas allt som det innebär att spela för det här landslaget. Det är dem som uppmuntrar alla andra när de hänger med huvudena och när vi är missnöjda med våra insatser. De är lagets största supportrar, största kritiker och främsta krigare och ger allt så fort se kliver in på planen. Laget hade inte varit detsamma utan deras ledarskap och ”never-say-die”-inställning.
För dem som inte har sett sig spela, hur skulle du beskriva dig själv som spelare? Vilken är din bästa position och dina främsta styrkor som spelare?
- Jag har spelat på i stort sett varenda position under de sjutton år jag har spelat fotboll, men jag skulle säga att de positioner jag föredrar att spela på är högerytter eller defensiiv mittfältare. Jag är inte den längsta spelaren, jag är bara 173 cm, och jag är inte den snabbaste, men jag slutar aldrig kämpa och jag krigar för varenda boll oavsett om den är i luften eller på marken. Jag ger mitt allt i alla dueller när jag är på planen. Jag kompenserar för min avsaknad av längd med att ha bra timing när jag hoppar och min beslutsamhet att vara bättre än spelaren jag möter. Jag kompenserar för min avsaknad av snabbhet med min förmåga att läsa spelet och att tajma mina löpningar så att jag kan ta mig in bakom försvarare eller tajma en passning så att backen inte når den vid ett väggspel, vilket jag ofta använder för att ta mig runt försvarare.
Avslutningsvis, vad har du för mål och ambitioner med ditt fotbollsspel i framtiden?
- Mina mål och ambitioner är att fortsätta spela och nå så hög nivå jag kan så lång tid jag klarar av det fysiskt. Jag hoppas att en dag spela för en professionell klubb och även fortsätta min landslagskarriär i åtminstone ett eller två VM-kval. Förhoppningsvis har vi mer tur i kvalet 2015 så att vi kan skriva historia genom att avancera till nästa kvalrunda för första gången för Amerikanska Samoa. På det stora hela är mitt främsta mål att inspirera folk att följa deras drömmar och aldrig nöja sig med något medelmåttigt, för alla människor är avseeda för stora saker här i världen och det är passion och beslutsamhet som kan hjälpa alla människor att förverkliga sitt öde.
