Lagbanner
Krönika: De oönskades revansch
Jesse Marsch, tränare i New York Red Bulls.

Krönika: De oönskades revansch

New York Red Bulls går mot en mycket bra säsong i MLS, detta trots hård kritik mot den sportsliga ledningen inför säsongen på grund av beslutet att sparka tränaren och supporterfavoriten Mike Petke. Den nye tränaren Jesse Marsch fick inleda i en sällan skådad brant uppförsbacke men har motbevisat sina belackare och har nu en bra chans att vinna grundserien med New York Red Bulls.

Dagen innan julafton förra året utsågs Ali Curtis till ny Sporting Director i New York Red Bulls. Den 36-årige Curtis kommer ursprungligen från Philadelphia och studerade på och spelade collegefotboll för Duke University i sin ungdom mellan 1997 och 2000. Curtis gjorde detta med stor framgång och är än idag skolans bästa målskytt genom tiderna. Inför säsongen 2001 draftades han som nummer två totalt av Tampa Bay Mutiny och sågs då givetvis som en stor talang. Curtis MLS-karriär skulle dock inte bli mycket att skriva hem om. Säsongen 2001 gjorde han två mål och en assist på 20 matcher för Tampa Bay, som efter den säsongen likt sina Floridarivaler Miami Fusion lades ned på grund av dålig lönsamhet. Under 2002 och halva 2003 spelade Curtis för D.C. United, huvudsakligen som inhoppare, och tradades till det som då hette Dallas Burn halvvägs igenom säsongen 2003. Efter åtta spelade matcher för Dallas fick inte Curtis förlängt kontrakt och han skulle inte komma att spela några fler matcher på professionell nivå.

Efter den professionella karriärens slut jobbade Curtis bl.a. i närmare åtta år på olika positioner på Major League Soccers huvudkontor. Innan övergången till New York Red Bulls hade Curtis titeln Senior Director of Player Relations and Competition, där han bl.a. jobbade med att förhandla spelarkontrakt och kollektivavtal samt tillsyn av MLS-klubbarnas budgetar.

Knappt hade Curtis hunnit få upp sitt namn på dörren till sitt New York Red Bulls-kontor innan han hade blivit New York-fotbollens mest avskydda person. 7 januari fattades nämligen det kontroversiella beslutet att sparka tränaren Mike Petke. Den omåttligt populäre Petke, som ursprungligen kommer från södra Long Island och som under sin spelarkarriär spelade närmare 170 matcher för New York Red Bulls och det som tidigare hette MetroStars, hade tränat New York Red Bulls under 2013 och 2014 och gjort det med stor framgång. 2013, då Petke utsågs till huvudtränare efter att Red Bulls jakt på ett mer etablerat tränarnamn hade misslyckats, vann New York Red Bulls MLS-grundserien och kammade således hem sin första titel någonsin i klubbens historia och 2014 åkte Red Bulls ut mycket knappt i semifinalen mot New England Revolution. Att sparka Petke var således inte bara impopulärt på grund av hans sedan långt tidigare vunna anseende bland supportrarna utan också mycket överraskande med tanke på de fina resultat han hade presterat som tränare.

Som Petkes ersättare valdes Jesse Marsch, en 41-åring tidigare mångårig MLS-spelare som ursprungligen kommer från Racine, Wisconsin. Marsch hade varit klubblös sedan november 2012 och hade från det fram tills att han fick jobbet som New York Red Bulls nya tränare bland annat synts och hörts i videoklipp och podcasts som expert på MLS:s hemsida. Marsch spelade 321 matcher som hårdför innermittfältare i MLS mellan 1996 och 2009 för D.C. United, Chicago Fire och Chivas USA. Han spelade också två A-landskamper för USA och hade en synnerligen framgångsrik collegekarriär på Princeton University.

Red Bulls-supportrarna hade säkert egentligen ingenting emot Jesse Marsch och att ha honom som lagets tränare, om det inte hade varit för sättet han blev tränare på. På grund av hur han hamnade på tränarposten sågs han bara som "han som är där istället för Mike Petke" och därför inleddes Marsch tid som Red Bulls-tränare i en sällan skådad brant uppförsbacke. I mitten av januari anordnade New York Red Bulls en informationsträff på Red Bull Arena där supportrar fick dyka upp och ställa frågor till Ali Curtis, Jesse Marsch och Marc de Grandpre, General Manager i klubben. Stämningen i lokalen var allt annat än munter. Supportrarna överröstade Marsch när han pratade med diverse skrik och burop och det ropades även direkta förolämpningar mot Ali Curtis. Det hade även delats ut t-shirts med trycket #RedBullOut, för att markera att man ville bli av med Red Bull som ägare.

Som om det inte räckte med det enorma missnöjet bland supportrarna fick Marsch också ta över en ordentligt utarmad spelartrupp. Det största spelartappet var givetvis Thierry Henry, som efter fyra och en halv säsong i New York Red Bulls lade skorna på hyllan. Även lagets andra storstjärna Tim Cahill lämnade, men för hans del var det för spel i Kina. Dessutom försvann spelare som Bobby Convey, Ibrahim Sekagya, Kosuke Kimura, Richard Eckersley, Jámison Olave, Eric Alexander och Ambroise Oyongo inför årets säsong. Nyförvärven som kom in var av det mer anonyma slaget. De mest namnstarka värvningarna var brassemittfältaren Felipe från Montreal och den tidigare amerikanske A-landslagsmannen Sacha Kljestan från Anderlecht. Ett antal mindre kända namn som Sal Zizzo, Ronald Zubar, Mike Grella, Karl Ouimette, Anatole Bertrand Abang och Kemar Lawrence hade också anslutit. Skyttekungen från fjolåret Bradley Wright-Phillips, vars 27 ligamål förra året var tangerat rekord i MLS, fanns kvar i truppen men frågetecken fanns kring hur han skulle klara sig utan Thierry Henrys hjälp.

Säsongen började trots alla bekymmer bra för New York Red Bulls. På de tio första matcherna förlorade Red Bulls bara en. De hade sen en fyra matcher lång förlustsvit från slutet av maj till mitten av juni en sedan dess har inte Red Bulls fallit igenom. Ett flertal Red Bulls-spelare har presterat mycket bra den här säsongen. Bradley Wright-Phillips lär knappast återupprepa sina 27 mål från förra säsongen men står i skrivande stund på klart respektabla 14 fullträffar. Han har även stått för sju assists, att jämföra med två förra säsongen. Lloyd Sam har i sina bästa stunder varit en av ligans bästa yttrar, Sacha Kljestan har gjort tio assists och hans högerfot har varit mycket användbar vid hörnor och frisparkar och Mike Grella står på sex mål och sju assists och har fått smeknamnet Grelladinho för sin teknik.

Längre bak i banan har innermittfältaren och lagkaptenen Dax McCarty spelat sitt livs fotboll och det talas om att han borde få chansen i landslaget, något som han själv har medgett att han hoppas på och är frustrerad över inte har hänt än. Den egna produkten Matt Miazga har tagit en ordinarie plats i mittförsvaret och ses som en av de mest spännande unga spelarna i hela ligan. Hans backkollega Kemar Lawrence, som gjorde succé i Copa América för sitt Jamaica, är om inte ligans bästa vänsterback åtminstone ligans bästa unga vänsterback. I målet har Luis Robles precis som förra året varit säkerheten själv och har ligans sjätte bästa "Goals Against Average", även om han har fått ganska få skott på sig jämfört med andra förstamålvakter i ligan. De senaste två veckorna har Red Bulls också rankats som nummer ett på MLS:s officiella hemsidas så kallade Power Rankings. De menar alltså kort och gott att Red Bulls är MLS:s bästa lag för tillfället.

Sättet som den här säsongen har utvecklat sig för New York Red Bulls påminner inte så lite om när AIK inför säsongen 2009 sparkade tränaren och supporterfavoriten Rikard Norling. Fansens reaktioner på tränarbytet var allt annat än positiva men som bekant gick AIK och vann både Allsvenskan och Svenska Cupen den kommande säsongen, då med Mikael Stahre som tränare. Mikael Stahre kunde således täppa igen truten på dem som inte ville se honom som AIK-tränare med två pokaler. Man kan undra om det då fanns AIK-supportrar som i guldyran kände ett uns av besvikelse över att den tränare som hade ersatt deras kära Rikard Norling omgående hade plockat två titlar. Jag drar mig även till minnes mitt svenska favoritlag Hammarby och deras agerande efter guldsäsongen 2001. Det meddelades ju under säsongen 2001 att tränaren Sören Cratz inte skulle få förlängt kontrakt och sen gick han och ledde Hammarby till sitt första och hittills enda SM-guld. Året därpå, när Cratz hade ersatts av Anders Linderoth och guldlaget så smått hade börjat monteras ned och bytas ut, var Hammarby nära att trilla ur Allsvenskan. Jag som var ett stort fan av Cratz och de spelare som hade tagit Hammarby till den allsvenska titeln kände en viss skadeglädje gentemot den sportsliga ledningen i Hammarby. De borde inte ha försökt laga en klocka som bevisligen fungerade, tyckte jag. Sen när Linderoth fick ordning på laget säsonger någon säsong eller två senare var jag dock glad över det. Karl Oskar Fjørtoft och Mikkel Jensen är än idag ett av mina favoritinnermittfält i Hammarby.

Nu får vi se hur den här säsongen slutar för New York Red Bulls, men Jesse Marsch har medgett att man är i ett bra läge och att man nu närmast siktar mot grundserietiteln. Häromdagen när han intervjuades av journalister sa han att "We’ve worked hard to put ourselves in a situation where we have a chance. We have a chance to make a run, and we want to honor that." Något som också talar för New York Red Bulls är att de har färre spelade matcher än flertalet av sina toppkonkurrenter. Efter nattens seger mot Chicago har de spelat 26 matcher, att jämföra med deras närmaste toppkonkurrenter i Eastern Conference som efter helgen kommer att ha spelat 29. Även i Western Conference kommer de flesta topplagen att ha spelat 29 matcher efter helgen, så Red Bulls har en riktigt bra chans att precis som under Mike Petkes första säsong ta hem grundserien. Tänk om de allra gapigaste och ohyfsade supportrarna hade kunnat förutse det på mötet på Red Bull Arena i januari…

Johan Dykhoff@johandykhoff342015-09-12 11:20:00
Author

Fler artiklar om USA