MLS-redaktören tar ut sitt "Årets lag"
Johan Dykhoff blickar tillbaka på 2015 års MLS-säsong och tar ut sitt "Årets lag".
MLS tog ju ut sin "Best XI", det vill säga "Årets lag", för ett par veckor sedan. Jag kan inte riktigt förstå varför de konstant använder en 3-4-3-uppställning när de tar ut sina "Best XI" och därför kommer här mitt lag med en vanlig hederlig 4-4-2-uppställning. Fast det kanske inte är så vanligt att spela 4-4-2 längre... Jaja, ni förstår hur jag menar.
Förutom uppställningen skiljer sig mitt lag från MLS:s på tre positioner. Jag har inte med Luis Robles, Matt Hedges och Robbie Keane. Ni får läsa vidare för att se vilka spelare jag har valt istället. Jag har även med en tränare i mitt "Årets lag".
Målvakt: David Ousted, Vancouver Whitecaps FC
Jag har tidigare säsonger varit synnerligen skeptisk till dansken David Ousted i Vancouvers mål. Jag tycker att han har sett väldigt fladdrig och osäker ut, detta samtidigt som han har suttit på en årslön på ett par hundratusen dollar. I år har han dock med besked visat att han är en riktigt vass keeper. Ousted höll tillsammans med Adam Larsen Kwarasey i Portland Timbers nollan tretton gånger i grundserien, vilket var bäst i ligan, och Vancouver släppte in minst mål i grundserien tillsammans med Seattle. Ousteds tre straffräddningar var även det bäst i ligan. Den som har sett en match med Vancouver vet att Ousted inte är den tystaste och minst gestikulerande målvakten som går i ett par skor, men jag gillar gapiga målvakter så det är ännu ett plus.
Högerback: Tyrone Mears, Seattle Sounders FC
Den 32-årige engelsmannen Tyrone Mears anslöt inför årets säsong till Seattle från Bolton som ersättare till DeAndre Yedlin. Det var nog inte en värvning som fick många att höja på ögonbrynen. Mears har de senaste åren harvat runt i klubbar som Derby, Burnley och nu senast alltså Bolton. Om det nu fanns frågetecken kring huruvida Mears skulle kunna ta en plats i startelvan så visade de sig vara helt obefogade. Mears var tvåa i hela ligan i antal spelade minuter, och det i ligans bästa försvar tillsammans med Vancouver. Tre assists mäktade han med och dessutom det här vansinnigt snygga segermålet mot D.C. United, detta i en match då Seattle var på väg mot ett oerhört frustrerande kryss.
Mittback: Laurent Ciman, Montreal Impact
På mittbackspositionen kör jag kort och gott de två spelare som placerade sig högst i "Defender of the Year"-omröstningen. Belgaren Ciman, som kom till Montreal inför årets säsong från Standard Liège, vann det priset och borträknat Didier Drogba var han den viktigaste pusselbiten i Montreals avancemang till slutspel. Matt Doyle, min favoritexpert inom nordamerikansk fotboll, skrev i mitten av säsongen (innan Drogba var på plats) att "Ciman is the only guy preventing the Impact's descent from 'Hey, they're pretty good!' to 'Hey, this team's a train wreck!'" Ett minus för Ciman är att han drog på sig kolossalt mycket kort den här säsongen. Tre röda kort och åtta gula stannade han på. Dessutom måste man nämna hans skakiga spel i kvartsfinalen borta mot Columbus.
Mittback: Kendall Waston, Vancouver Whitecaps FC
Waston är inte den mest eleganta mittbacken som har satt sina fötter på en fotbollsplan. Istället använder han sina 196 centimeter och 97 kg till att nicka bort bollar, trycka bort motspelare och få fram ett långt ben för att bryta. Likt Ciman drog Waston på sig mycket kort den här säsongen. För Wastons del blev det elva gula kort och ett rött. Han var hur som helst bäst i det försvar som tillsammans med Seattle släppte in minst mål i grundserien och han blev även utsedd till "Årets spelare" av Whitecaps fans.
Vänsterback: Jorge Villafaña, Portland Timbers
Minst en spelare måste man ju ha från mästarlaget och jag kunde inte få in en någon annanstans än på vänsterbackspositionen. Villafaña var fenomenal i finalen mot Columbus och plockade bort den mycket poängfarlige yttern Ethan Finlay (som kommer att nämnas snart) fullständigt. Villafaña fick bäst betyg av alla spelare i finalen av MLSsoccer.com medan Finlay var en av de två som fick sämst. Villafaña kan nog sägas ha fått sitt genombrott den här säsongen, detta efter att ha skolats om från yttermittfältare till ytterback. Han spelade flest minuter av alla spelare i Portland och var delad trea i laget med fem assists, vilket också gör att detta är hans i särklass poängbästa säsong hittills i karriären.
Högerytter: Ethan Finlay, Columbus Crew
Finlay fick sitt genombrott förra året och gjorde elva mål och sju assists, detta efter att under sina tiidgare två säsonger nästan bara fått ha gjort inhopp och inte gjort en enda poäng. I år höjde han sig ännu ett snäpp. Han startade alla grundseriematcher för Columbus och stod för tolv mål och tretton assists. Tillsammans med Sebastian Giovinco, Benny Feilhaber och Clint Dempsey var Finlay de enda spelarna att göra tvåsiffriga antal mål OCH assists. Lite trist eftersmak efter den här säsongen blir det tyvärr med tanke på Finlays oerhört bleka insats i finalen.
Innermittfältare: Dax McCarty, New York Red Bulls
McCartys tionde säsong i MLS blev också hans bästa hittills. Han har varit lagkapten i grundserievinnarna, har imponerat både med sin arbetskapacitet och sitt passningsspel (åtta assists i år, vilket var näst bäst i laget, och flest lyckade passningar i hela ligan) och mer än en expert har under säsongen ropat på att han MÅSTE få chansen i landslaget. McCarty har spelat fyra landskamper och den senaste kom för nästan fem år sen nu. McCarty har själv uttryckt frustration över att inte ha fått fler chanser i landslaget trots sina utmärkta insatser i MLS. McCarty kom ju till Red Bulls under sommaren 2011 då de tradade Dwayne De Rosario till D.C. United efter bara några månader i klubben och han kom att vinna MVP-utmärkelsen tack vare sina insatser i D.C. United under resten av året. Då kunde man kanske tänka att det var en dålig trade av Red Bulls, men sett över ett längre perspektiv har McCarty gjort mer nytta för Red Bulls än vad De Rosario rimligen hade gjort ifall han hade blivit kvar.
Innermittfältare: Benny Feilhaber, Sporting Kansas City
Feilhaber har inte varit i MLS fullt lika länge som McCarty, men har ändå fyra MLS-säsonger under bältet och det här var hans klart bästa. Tio mål och femton assists nådde han upp till, detta i ett Kansas som efter en bra start föll tillbaka rejält. Feilhabers femton assists gav honom en delad andraplats i ligan efter Sebastian Giovinco och Feilhaber var tillsammans med Kei Kamara de två spelare som nämndes som möjliga utmanare till Giovinco om MVP-titeln. Som bekant vann dock Giovinco till slut med hästlängder. Feilhaber stod för flera snygga mål under säsongen. Min favorit är det här, som innebar 4-4 borta mot Houston.
Yttermittfältare: Fabián Castillo, FC Dallas
Som gammal trög ytterback har jag svårt att tänka mig en jobbigare MLS-spelare att möta när man är trött än Fabián Castillo. Den 23-årige colombianen, som i år fick debutera i A-landslaget, är verkligen overkligt snabb och när ett bortalag som inte är vana vid värmen i Dallas kommer på besök måste det vara en mardröm för ytterbackarna att se Castillo komma springande med bollen under kontroll. Då vet man att det kommer att gå fort åt något håll, men bara Castillo vet åt vilket. Nio mål och lika många assists gjorde Castillo i år och det är hans poängbästa säsong hittills i MLS.
Anfallare: Sebastian Giovinco, Toronto FC
Sällan har väl ett val i ett "Årets lag" varit så lätt som det här. Giovinco vann skytteligan med 22 mål, han vann assistligan med 16 framspelningar och hann tog hem både MVP-utmärkelsen och "Newcomer of the Year"-utmärkelsen med löjligt stor marginal. Han stod även för den poängbästa säsongen någonsin i MLS. Hans poäng kunde ha blivit fler, för han sköt nämligen 181 skott, vilket var hela 43 fler än den näst skottgladaste spelaren. Jag kan verkligen rekommendera att leta upp ett videoklipp med alla Giovincos mål den här säsongen för Toronto. Det är frisparkar i krysset, en lobb från ingen vinkel alls, solomål à la Maradona… Ja, ni får titta själva.
Anfallare: Kei Kamara, Columbus Crew
Kamara gjorde precis som Giovinco 22 mål men fick se sig snuvad på skyttekungstiteln eftersom Giovinco gjorde fler assists, vilket var utslagskriteriet när flera spelare hamnade på samma antal mål. I vilket fall är detta Kamaras i särklass bästa säsong i MLS hittills. Tidigare hade han som mest gjort elva mål under en säsong, så vi snackar alltså en fördubbling i antal mål jämfört med hans tidigare personliga rekord. Den fenomenalt nickstarke Kamara visade att han passar bäst som "nia" snarare än ytteranfallare, vilket han spelade mest i Kansas, och han visade också att det går alldeles utmärkt att göra sin bästa säsong hittills i karriären som 31-åring.
Tränare: Jesse Marsch, New York Red Bulls
Få nyutnämnda tränare har nog gått in i en värre uppförsbacke än den Marsch stötte på när han inför årets säsong tog över som tränare för New York Red Bulls. Den nye General Managern Ali Curtis fattade nämligen 7 januari det kontroversiella beslutet att sparka den omåttligt populäre tränaren Mike Petke. Petke, som ursprungligen kommer från södra Long Island och som under sin spelarkarriär spelade närmare 170 matcher för New York Red Bulls och det som tidigare hette MetroStars, hade tränat New York Red Bulls under 2013 och 2014 och gjort det mycket bra. Trots det valde man att sparka honom och istället ge jobbet till Marsch. Marsch hade varit klubblös sedan november 2012 och hade från det fram tills att han fick jobbet som New York Red Bulls nya tränare bland annat synts och hörts i videoklipp och podcasts som expert på MLS:s hemsida. Red Bulls-supportrarna hade säkert egentligen ingenting emot Jesse Marsch och att ha honom som lagets tränare, om det inte hade varit för sättet han blev tränare på. På grund av hur han hamnade på tränarposten sågs han som "han som är där istället för Mike Petke". En grundserietitel, fenomenalt spel under större delen av året och Gud vet hur många kanonvärvningar senare är tongångarna annorlunda. Red Bulls hade bara vunnit en titel tidigare i sin historia och det var grundserietiteln som Petke tog dem till 2013, men nu när Marsch ledde dem till samma framgång och gjorde Red Bulls till ligans sammantaget bästa lag och missade final med bara en pyttemarginal är det svårt att ogilla Marsch. Det är också svårt att inte imponeras av Marchs arbete som opartisk och jag blev verkligen glad när han fick årets "Coach of the Year"-utmärkelse av MLS.
Sammanfattningsvis ser alltså mitt "Årets lag" i MLS ut så här:
David Ousted
Tyrone Mears - Laurent Ciman - Kendall Waston - Jorge Villafaña
Ethan Finlay - Dax McCarty - Benny Feilhaber - Fabián Castillo
Sebastian Giovinco - Kei Kamara
... och vid sidlinjen står alltså Jesse Marsch och ropar ut order.
