MLS Topp 30: De bästa värvningarna sedan 2009, plats 10-1
Johan Dykhoff avslutar sin lista över de 30 bästa värvningarna i MLS sedan 2009.
1. Chris Wondolowski, San Jose Earthquakes
Sett till vad man har fått i form av prestationer på planen i förhållande till vad man betalade för spelaren ifråga är ettan på den här listan given, enligt mig, och det är San Jose Earthquakes anfallare och lagkapten Chris Wondolowski. Wondolowski kom till San Jose från Houston Dynamo i juni 2009 i en trade där en annan anfallare, nämligen Cam Weaver, gick i motsatt riktning. Vid tillfället var denna trade nätt och jämnt värdig en notis på MLS:s hemsida. Weaver kom efter den traden att som mest göra fyra mål under en MLS-säsong. Chris Wondolowski å sin sida är på väg att bli MLS-historiens bästa målskytt.
Innan den här flytten i juni 2009 hade Wondolowski varit en typisk "squad player" som fick hoppa in någon gång ibland och gjorde ett eller två mål per säsong. I San Jose hände dock någonting, oklart exakt vad. Säsongen 2010 vann han skytteligan med arton mål. Året därpå gjorde han sexton, vilket var lika många som skytteligavinnaren Dwayne De Rosario som fick titeln tack vare fler assists (det är så man avgör skytteligatitelstilldelningen i MLS ifall flera spelare har gjort lika många mål). Säsongen 2012 var Wondolowski ostoppbar och pangade in 27 mål på 32 matcher, vilket var och fortfarande är tangerat MLS-rekord. Den säsongen fick han också MVP-utmärkelsen i MLS och San Jose vann grundserien i stor stil. Efter det har det tuffat på med mellan elva och sexton mål per säsong. Idag står Wondolowski på 128 mål, vilket innebär att han är sjutton mål bakom MLS-historiens bästa målskytt Landon Donovan. Jag vågar sätta ganska många kronor på att Wondolowski har gått om Donovan innan karriären är över.
2. Robbie Keane, Los Angeles Galaxy
Året var 2011 och allteftersom MLS-säsongen fortskred stod det alltmer klart att Los Angeles Galaxys värvning av Juan Pablo Ángel inte var så lyckad. Ángel hade gjort mycket mål för New York Red Bulls under flera säsonger men hade inför säsongen 2011 släppts och då var Galaxy där och högg, i hopp om att det skulle gå att krama ur några ytterligare bra säsonger ur colombianen. Tyvärr lossnade det aldrig för Ángel i Galaxy och när man under sommaren 2011 fick möjlighet att värva Robbie Keane från Tottenham slog man till. Problemet var att man då satt med fyra Designated Players i truppen, i form av Robbie Keane, Juan Pablo Ángel, Landon Donovan och David Beckham, och det är ju en mer än maximalt tillåtna tre. Man var därmed tvungen att göra sig av med en av sina befintliga Designated Players innan Keane kunde registreras i truppen och börja spela matcher. Alla med minsta koll på MLS kunde lista ut med lilltån att Ángel var den i trion som skulle offras och lösningen blev att trada honom till det nu insomnade Chivas USA. Ángel hade uttryckt önskemål om att inte behöva flytta med sin familj igen och det gick att lösa. Chivas USA var ju ett Los Angeles-baserat lag och Galaxy fick i utbyte mot Ángel ett val i tredjerundan av 2012 års Supplemental Draft, vilket nästan var som att släppa Ángel gratis.
Ángel inledde faktiskt väldigt bra i Chivas USA, men hans prestationer stod sig ändå slätt mot vad Robbie Keane åstadkom i Galaxytröjan. Med Keane i laget vann Galaxy MLS tre gånger och grundserien en gång. Keane vann MLS:s MVP-utmärkelse säsongen 2014, MLS-finalens MVP-utmärkelse året därpå, blev utsedd till lagets viktigaste spelare 2012, 2013, 2014 och 2015 och kom med i "Årets lag" i MLS under samma fyra säsonger. Totalt blev det 83 mål och 45 assists på 125 grundseriematcher i MLS och jag håller honom alltjämt som MLS-historiens mest lyckade Designated Player-värvning.
3. Sebastian Giovinco, Toronto FC
En spelare som är på god väg att komma ikapp Robbie Keane som MLS-historiens mest lyckade Designated Player-värvning är Sebastian Giovinco i Toronto FC. Den lille italienaren kom till Toronto FC inför säsongen 2015 som en del av den storsatsning som initierades inför säsongen dessförinnan. Då värvades Michael Bradley, Jermain Defoe och brasseanfallaren Gilberto på ett bräde. Trots dessa värvningar missade man slutspel och efter säsongen lämnade både Defoe och Gilberto klubben. In kom Jozy Altidore och Sebastian Giovinco i deras ställe. Egentligen var det sagt att Giovinco skulle ansluta på fri transfer under sommaren 2015, men Toronto lyckades förhandla till sig att Juventus skulle släppa honom redan till inledningen av MLS-säsongen. Giovinco var således med från dag ett under MLS-säsongen 2015 och vad Toronto än betalade för att få loss honom tidigare än ursprungligen planerat skulle visa sig vara väl investerade pengar. Under sin första säsong i MLS dominerade Giovinco på ett sällan skådat sätt. Med sina 22 mål och 16 assists på 32 grundseriematcher vann han både skytte- och assistligan i MLS, något som aldrig har gjorts tidigare av en spelare under en och samma säsong. Givetvis vann han både MVP- och "Newcomer of the Year"-utmärkelsen säsongen 2015 och kom med i "Årets lag". Ifall man letar upp hans mål från säsongen 2015 kan man också konstatera att det inte precis var ont om drömmål heller.
Ifjol, då ju Toronto FC nådde final men där förlorade mot Seattle Sounders FC, missade Giovinco en del matcher i grundserien på grund av skada och han hade under hösten en med hans mått mätt evighetslång måltorka på åtta matcher. Trots det blev det 17 mål och 15 assists på 28 matcher i grundserien. Han kom med i "Årets lag" även ifjol men några individuella utmärkelser blev det inte. I år har Giovinco gjort sju mål och tre assists på 13 matcher.
4. Diego Valeri, Portland Timbers
Den argentinske mittfältaren Diego Valeri lånades in av Portland Timbers inför säsongen 2013. Portland hade då spelat två säsonger i MLS sedan flytten upp från lägre ligor och det inte med någon större framgång. Inför säsongen 2013 plockade man in tränaren Caleb Porter, som hade nått stora framgångar på collegenivå med University of Akron, och man identifierade att laget saknade en viktig komponent i form av en kreatör på mittfältet. Diego Valeri hittades i Lanús i argentinska ligan och det skulle visa sig att det var synnerligen bra scoutat av Portland. 2013 blev ett succéartat år för både Valeri personligen och Portland Timbers som lag. Valeri stod för tio mål och 13 assists på 31 matcher, tilldelades "Newcomer of the Year"-utmärkelsen och kom med i "Årets lag". Timbers slutade mycket överraskande etta i Western Conference och nådde ända till semifinal, där dock Real Salt Lake blev för svåra.
Valeri köptes loss från Lanús av Timbers redan i augusti 2013 och borträknat säsongen 2015, då han drogs med skador, har han varit en mycket pålitlig kraft offensivt på mittfältet. 2014 kom han på nytt med i "Årets lag", 2015 gjorde han matchens första final när Portland Timbers besegrade Columbus Crew SC i MLS-finalen och han fick även finalens MVP-utmärkelse och utöver vad han presterar på planen har Valeri blivit populär för att han verkligen har tagit Portland och dess livsstil till dig. Han har lärt sig väldigt bra engelska och har i ett flertal intervjuer tryckt på hur fantastiskt bra han trivs i staden. Valeri har kontrakt med Timbers till och med säsongen 2019, men kan säkert bli kvar längre än så. Jag blir heller inte förvånad om Valeri efter spelarkarriären får någon form av tränarroll i Portland Timbers.
5. Bradley Wright-Phillips, New York Red Bulls
Lillebror Wright-Phillips tillhör samma kategori som förstaplacerade Chris Wondolowski på den här listan, det vill säga anfallare som har plockats in med en axelryckning som reaktion från de flesta men som sedan har gått och blivit bland de främsta i ligan vad gäller den ädla konsten målskytte. Bradley Wright-Phillips, eller "BWP" som han ofta kallas i USA, provtränade sig till ett kontrakt med Red Bulls under sommaren 2013. Vad många nog kan ha glömt bort är att hans första tid i New York Red Bulls faktiskt inte var så mycket att hurra över. Han hann med sju grundseriematcher under 2013 och på dessa gjorde han ett mål och en assist. Han gjorde även ett mål under slutspelet det året. Efter detta hade nog få blivit särskilt förvånade ifall Bradley Wright-Phillips hade lämnat New York Red Bulls och fallit in i MLS-historiens glömska. Jag vill minnas ett lyssnarmail i New York Red Bulls-podcasten "Seeing Red" från hösten 2013 där Bradley Wright-Phillips kallades Bradley Wrong-Phillips, eftersom han inte hade imponerat nämnvärt så långt. Bradley Wright-Phillips blev dock kvar i Red Bulls och tur var väl det.
Säsongen 2014 tangerade Bradley Wright-Phillips målrekordet i MLS med 27 mål på 32 matcher och vann skytteligan i stor stil. Året därpå sjönk produktionen något till 17 mål på 34 matcher, men då spelade han också en del av säsongen som ytter i anfallet snarare än som "nia". Ifjol vann han återigen skytteligan med 24 mål på 34 matcher. I år har Red Bulls haft offensiva problem och Bradley Wright-Phillips står i skrivande stund på åtta mål på 17 matcher. Trots detta kan man inte göra annat än att framhålla Bradley Wright-Phillips som en av de bästa anfallarna i MLS på senare år och så lyckad hade nog ingen vågat tro att värvningen av honom skulle bli. Bradley Wright-Phillips förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle är verkligen otrolig och hans förmåga att förvalta lägena när de kommer likaså.
6. David Villa, New York City FC
Vi håller oss kvar i New York-området men byter klubb. En av New York City FC:s skrytvärvningar inför MLS-inträdet var den gamle Valencia-, Barcelona- och senast Atlético Madrid-anfallaren David Villa och med honom kan jag erkänna att jag hade en bra känsla från dag ett och den har visat sig befogad. New York City FC som lag har varit mycket upp och ned men Villa har desto pålitligare och dessutom en utmärkt lagkapten. Villa har verkligen inte kommit till MLS för att glassa, utan han jobbar stenhårt och har dessutom bemödat sig att lära sig engelska. Ifjol vann Villa MVP-utmärkelsen i MLS efter att ha pangat in 23 mål och fyra assists på 33 matcher. Tyvärr för hans och övriga NYCFC:s del tog slutspelet sen slut på ett väldigt tråkigt sätt efter förlust med totalt 0-7 i dubbelmötet mot Toronto FC, där framförallt hemmaförlusten med 0-5 var ett riktigt bottennapp. Det ser dock bra ut för NYCFC i år och de har bra häng på toppen i Eastern Conference.
7. Luis Robles, New York Red Bulls
Den enda målvakten på den här listan hittar vi på sjunde plats och det är New York Red Bulls synnerligen trygge sista utpost Luis Robles. Robles kom till Red Bulls under sommaren 2012 efter att fram till dess spenderat hela sin professionella karriär i Tyskland. Robles kommer ursprungligen från Arizona och spelade collegefotboll för University of Portland innan han 2007 kontrakterades av Kaiserslautern. Mellan 2007 och 2010 spelade han både för Kaiserslautern II och förstalaget innan han sommaren 2010 flyttade till Karlsruhe. Sommaren 2012 förlängdes inte kontraktet och då valde Robles att flytta hem till USA och New York Red Bulls. Vid ankomsten till Red Bulls var Hasse Backe lagets tränare och Ryan Meara förstemålvakt. Meara ådrog sig dock kort efter värvningen av Robles en höftskada och kunde inte spela mer det året, vilket gav Robles chansen. Sedan dess har han startat och spelat 90 minuter i alla ligamatcher för Red Bulls. Idag är Robles uppe på 157 raka ligamatcher från start, vilket är rekord i MLS. Under sina säsonger i Red Bulls har han vunnit grundserien två gånger, nämligen 2013 och 2015, och den sistnämnda säsongen fick han priset som MLS:s bästa målvakt. Att ha en bra och stabil målvakt vill förstås alla lag ha och New York Red Bulls har verkligen träffat rätt med sin värvning av Robles. Tränaren Luis Robles är med sina 180 centimeter en annan typ av målvakt än t.ex. Tim Howard, Nick Rimando i Real Salt Lake att man inte behöver vara ett fysiskt monster för att vara en vass målis.
8. David Ferreira, FC Dallas
FC Dallas värvar gärna sydamerikanskt och en av de allra mest lyckade värvningarna av den typen är colombianen David Ferreira. Den lille mittfältaren lånades in från Dallas dåvarande samarbetsklubb Atlético Paranaense inför säsongen 2009 och efter en bra första säsong i MLS steppade han upp ytterligare under 2010. Då vann han MVP-utmärkelsen och förde sitt FC Dallas till final, där dock Colorado Rapids blev för svåra. Till säsongen 2011 köptes Ferreira loss av Dallas, men hans första säsong som kontrakterad av Dallas förstördes av en bruten vrist och Ferreira blev på grund av den skadan borta från spel i över ett år. Han gjorde comeback i juli 2012 och hittade ganska snabbt formen igen, men efter säsongen året därpå valde Dallas och Ferreira att gå skilda vägar. Ferreira har sedan dess återvänt till Colombia, men hans son Jesus Ferreira har nu precis kommit upp i FC Dallas A-lag så familjen Ferreira finns fortfarande representerad i Texasklubben.
9. Matt Besler, Sporting Kansas City
För att vara en klubbikon och nästan 40-faldig amerikansk landslagsman är Matt Besler en rätt anonym figur. Besler, som är född och uppvuxen i Kansas City-området, spelade collegefotboll för University of Notre Dame och blev inför säsongen 2009 draftad av det som då hette Kansas City Wizards. Han har blivit sin hemstads klubb trogen sedan dess trots intresse från Europa och fick sitt genombrott säsongen 2012, då han blev utsedd till "Defender of the Year" i MLS och kom med i "Årets lag". Året därpå vann Sporting Kansas City ligan och Besler var med och spelade hem Gold Cup för USA. Bland annat spelade han hela finalen mot Panama, som USA vann med 1-0. Han startade även alla USA:s matcher i VM 2014. Besler har kort och gott blivit en, som amerikanerna säger, "mainstay" både i klubblaget och landslaget och då hör man hemma högt upp på den här listan.
10. Osvaldo Alonso, Seattle Sounders FC
Den defensive mittfältaren Osvaldo Alonso gjorde under 2007 som många andra kubanska landslagsspelare har gjort under landslagssamlingar i USA. Alonso valde att olovligen lämna landslagssamlingen med avsikt att stanna i USA och där satsa på en karriär som professionell fotbollsspelare, något som inte är möjligt hemma på Kuba. Efter en säsong i Charleston Battery i USL värvades Alonso av Seattle inför deras MLS-inträde 2009. Idag har han spelat fler matcher än någon annan i Sounders historia och har verkligen blivit en klubbikon. Han blev uttagen i "Årets lag" i MLS säsongen 2012 och blev amerikansk medborgare samma år. Under fem av nio säsonger i Seattle har han blivit framröstad till lagets MVP. I en undersökning som ESPN gjorde blev han framröstad till den spelare i MLS som oftast kliver över gränsen och spelar fult. Det stämmer att Alonso inte är den schystaste spelaren i MLS, men hans hårda arbete gör att offensiva spelare som Clint Dempsey, Nicolás Lodeiro, Obafemi Martins, Fredy Montero, Eddie Johnson och Steve Zakuani har kunnat lägga mer energi på anfallsspelet.