Redaktören tipsar: ”Rise & Shine: The Jay DeMerit Story”
Den tidigare amerikanske A-landslagsmannen Jay DeMerit, numera spelandes för Vancouver Whitecaps FC i MLS, har haft en av de mest osannolika fotbollskarriärerna man har hört talas om. I filmen "Rise & Shine: The Jay DeMerit Story" får man följa med DeMerits resa från collegefotboll i Chicago, via non-league-fotboll i Londonområdet till spel i Premier League och VM.
Filmen "Rise & Shine: The Jay DeMerit Story" har jag hört talas om under flera år men fram till nu hade jag aldrig sett den. Eftersom jag av princip inte laddar ned film, musik, tv-serier och så vidare bestämde jag mig för att beställa hem filmen på DVD från Amazon och nu har jag precis sett klart den. Filmen skildrar den tidigare amerikanske A-landslagsmittbacken Jay DeMerits liv och i synnerhet hans fotbollskarriär efter det att han gick ut college. Något jag inte kände till förrän jag började följa amerikansk fotboll är att DeMerits väg till den professionella fotbollens finrum har varit minst sagt lång och krokig. Den här filmen skildrar det på ett fantastiskt sätt.
Jay är född 4 december 1979 och kommer från Green Bay, Wisconsin, en stad där amerikansk fotboll och det lokala laget Green Bay Packers är det i särklass största när det gäller sport. Under sin uppväxt utövade Jay alla möjliga sporter, såsom basket, amerikansk fotboll, friidrott och fotboll. Mot slutet av high school trodde han att hans fotbollsspelardagar var över, men han blev då erbjuden ett stipendium för att studera och spela fotboll på University of Illinois at Chicago. Under collegeåren blev han ombedd av sin tränare att prova på att spela back, något han aldrig tidigare hade gjort men som han ändå gav ett försök. Denna omställning klarade han av väl, men inte tillräckligt bra för att uppmärksammas av något MLS-lag.
2001 tog Jay examen från University of Illinois at Chicago och tillsammans med en USA-baserad engelsk anfallare vid namn Kieren Keane bestämde han sig för att bege sig ut på en rundresa i Europa för att provträna sig till ett professionellt kontrakt. Resorna gick till Nederländerna och Belgien, men något kontrakt blev det inte för någon av dem. 2003 bestämde DeMerit och Keane sig för att pröva lyckan i Keanes hemland England, varpå de båda flyttade till Keanes familjehem i London för att försöka få till provspel med klubbar i Londonområdet. De båda hamnade i en klubb vid namn Southall FC, då spelandes i Combined Counties Football League, vilket är niondedivisionen i England. DeMerit var vid det här laget 24 år gammal och hade vid avresan till England omkring $1500 på fickan. De flesta skulle nog ha menat vid det här laget att tåget för länge sedan hade gått för att bli fotbollsproffs. Han och Keane tjänade omkring femhundra kronor i veckan och i filmen berättas det hur pengarna som drogs in till hushållet knappt ens räckte för att alla skulle kunna äta sig mätta.
(SPOILER ALERT)
I juli 2004 blev DeMerit och Keane inbjudna av Northwood FC, två divisioner högre upp i seriesystemet, till att börja med för att spela med dem under försäsongen. I en träningsmatch spelade de mot Watford i The Championship. DeMerit imponerade stort på tränarstaben i Watford, bl.a. genom att plocka bort deras extremt huvudstarke anfallare Heidar Helguson. Islänningen Helguson ska ha sagt att DeMerit var en av de svåraste mittbackarna han någonsin spelat mot. Efter matchen bjöds DeMerit in för att provträna med Watford och han kastades in i hetluften direkt. Watford mötte Zaragoza från spanska ligan i en träningsmatch och DeMerit fick spela från start. Han imponerade tillräckligt på tränaren Ray Lewington för att erbjudas ett ettårskontrakt inför Watfords säsong i The Championship 2004-05. Drömmen om ett proffskontrakt hade således blivit verklighet.
Under sin första säsong i Watford spelade DeMerit 24 matcher och gjorde tre mål. Han fick förlängt kontrakt och var en av nyckelspelarna när Watford blev uppflyttade till Premier League säsongen därpå. Laget slutade trea i The Championship och nådde playoff-finalen på Millennium Stadium i Cardiff där Leeds stod för motståndet. Watford vann med 3-0, DeMerit gjorde matchens första mål och blev utsedd till "Man of the Match". DeMerit behöll sin ordinarie plats även efter uppflyttningen till Premier League, som dock visade sig vara för svår för Watford som kom ganska klart sist och återvände till The Championship till säsongen 07-08. Det blev ytterligare tre säsonger i Watford för DeMerit, som efter säsongen 09-10 inte fick förlängt kontrakt med "the Hornets". Totalt blev det 185 ligamatcher och nio mål i Watford för DeMerit.
I november 2010 meddelades det att DeMerit var klar för spel i Vancouver Whitecaps FC, som det kommande året skulle göra sitt inträde i MLS, och han blev deras lagkapten direkt. Hans första säsong i Vancouver och MLS förstördes till stor del av skador och hans lag slutade sist i ligan. 2012 kom han tillbaka starkt och spelade nästan varenda match när Vancouver slutade femma i Western Conference och därmed tog en slutspelsplats. De slogs dock ut direkt i slutspelet av de blivande mästarna Los Angeles Galaxy. DeMerit hyllades under säsongen för sina insatser och spelade hela All-Star-matchen, där Chelsea besegrades med 3-2. Fjolårssäsongen blev tyvärr även den förstörd på grund av skador för DeMerit, som bara sex minuter in i premiärmatchen hemma mot Toronto slet av en hälsena och var borta från spel i ett halvår. Han återvände till planen i september, men Vancouver slutade sjua i Western Conference och missade slutspel. I år har DeMerit spelat alla Vancouvers sex matcher utom en och han bildar mittbackspar med en annan veteran från engelsk ligafotboll, nämligen den gamle Portsmouth- och Newcastlespelaren Andy O’Brien. Värt att nämna är också att DeMerit under sina säsonger i Vancouver har tjänat mellan en och en halv och två miljoner kronor per år, och lär således inte ha några problem med att få fram mat på bordet likt under tiden i Southall.
Utöver spel i Watford och Vancouver har DeMerit även spelat i det amerikanska landslaget. Han debuterade i landslaget i mars 2007 i en träningsmatch mot Guatemala och totalt blev det 25 A-landskamper för honom. Höjdpunkten var givetvis VM 2010 i Sydafrika, då DeMerit spelade varenda minut för USA som kryssade mot England och Slovenien och sen tack vare ett övertidsmål av Landon Donovan besegrade Algeriet och vann sin grupp. I åttondelsfinalen förlorade USA snöpligt mot Ghana men lämnade ändå turneringen med hedern i behåll.
Varför är den här filmen så himla bra, då? Dels är det en helt jävla otrolig historia och den lämpar sig verkligen för ett dokumentärfilmsformat likt detta. DeMerit har verkligen besegrat oddsen och tagit chanserna när de har getts och jag har svårt att tänka mig en bättre illustration av en "feel good-dokumentär". Det driv och den "never say never"-attityd som DeMerit bevisligen har att döma av hur hans fotbollskarriär har sett ut är också jäkligt inspirerande och uppfriskande. Alla normalt konstruerade människor hade gett upp, lagt ned fotbollskarriären och flyttat hem och tagit ett "vanligt" jobb långt innan DeMerit fick chansen i träningsmatchen mot Watford, och tänk vad han hade gått miste om då. Spel i Premier League mot några av världens bästa spelare, VM-spel för USA, lagkapten i ett expansionslag i MLS... Filmen i sig är välgjord och innehåller mycket intervjuer med folk som har varit med längs vägen i DeMerits karriär. Det samtalas med bl.a. familjemedlemmar, tidigare tränare och lagkamrater, barndomskompisar och familjen som han bodde hos under de första åren i England.
Filmen inleds och avslutas mycket passande med orden "The poorest of all men is not one without a cent, it is one without a dream", och produktionen av filmen var även det en historia i sig. Den drog in drygt $223,000 på Kickstarter.com, vilket gör det till den independentfilm som har fått in mest "crowd funding" någonsin. Jag är sannerligen ingen konnässör när det gäller film och brukar bli retad av vissa kompisar för att jag ser så extremt lite film. De brukar, givetvis en aning tillspetsat, påstå att den senaste filmen jag såg var "Godzilla" och nyligen uppdagades det att jag har flera tusen kronor i outnyttjade biopresentkort liggandes hemma i en byrålåda. Trots detta vågar jag påstå att detta odiskutabelt är en riktig kanonfilm, som alla nästan oavsett nivå av fotbollsintresse bör se. Jag ger den fyra och ett halvt Landon Donovan-stopptidsmål av fem möjliga. Köp hem den genast!