Resereportage: New York City FC - Columbus Crew SC på Citi Field
Johan Dykhoff är på semester i USA och har varit på MLS-matchen mellan New York City FC och Columbus Crew SC på Citi Field.
Jag är på en nio dagar lång semester i the US of A och närmare bestämt New York. Jag fyllde 30 för drygt en månad sen och jag gav mig själv då en New York-resa i 30-årspresent. Jag hittade jättebilliga och bra flygbiljetter hos SAS och kunde i samma veva använda en avtackningspresent i form av ett resepresentkort, vilket gjorde att jag kom hit praktiskt taget gratis (med reservation för jag kanske tänjer lite väl mycket på uttrycket "praktiskt taget").
Boende kirrade jag i samma veva som de ovan nämnda flygbiljetterna. Jag har hyrt en del av en jättestor lägenhet vid 114:e gatan precis norr om mitten av Central Park i östvästlig riktning. Jag hyr via Airbnb ett stort sovrum med eget badrum för typ sju-åttahundra kronor natten och det är inte så illa för att vara New York, ska ni veta. Generellt gillar jag Airbnb väldigt mycket och särskilt då när man reser till storstäder.
I princip alltid när jag reser utomlands försöker jag gå på lite lokal fotboll och denna resa är givetvis inget undantag, i och med mitt stora intresse för MLS och nordamerikansk fotboll. Jag var i New York för ganska exakt ett år sen och såg då två matcher efter varandra på Red Bull Arena ute i Harrison, New Jersey. Först var det New York Red Bulls – Columbus Crew SC i MLS och sen New York Red Bulls II – Louisville City FC i USL. Det var en jäkla kul upplevelse och den här resan har jag lyckats tajma så bra att jag kommer kunna se två professionella matcher och förhoppningsvis minst en collegematch. I söndags var jag på New York City FC – Columbus Crew SC, som är den match jag ska skriva om här, och på lördag ska jag på New York Cosmos – Puerto Rico FC. Den förstnämnda matchen var i grundserieavslutningsomgången av MLS och den sistnämnda är i höstsäsongsavslutningen i NASL. Utöver dessa två matcher hoppas jag som sagt komma iväg och se minst en collegematch, oklart dock vilken.
Matchen mellan New York City FC och Columbus Crew SC flyttades med kort varsel från NYCFC:s vanliga hemmaarena Yankee Stadium till Citi Field ute i Queens. Både Yankee Stadium och Citi Field är basebollarenor, så på så sätt innebar inte flytten mycket till förändring. För mig som bor där jag gör innebar detta dock att resan till matchen skulle ta dryga timmen istället för kanske tjugo minuter. Jag fick nu åka tunnelbana till 42nd Street och byta till linje 7 och åka en bra bit ut i Queens. Bara resan på linje 7 tog nog 40 minuter, detta huvudsakligen i en proppfull tunnelbanevagn. Jag fick med mina 191 centimeter hålla i mig med utsträck arm över huvudet på en liten latinamerikansk kille vars hår jag några gånger råkade komma åt med underarmen. Han måste ha haft en halv flaska hårspray i frillan för det kändes som att lägga armen på en igelkott när jag kom åt honom. En annan mindre kul sak som hände på resan var att det på perrongen utanför mitt tåg på en station pågick någon form av misshandel eller övergrepp av en kille på en tjej. Detta såg jag genom fönstret när mitt tåg rullade in på perrongen, men som tur var kom några rådiga medmänniskor till undsättning och kort efter dem två poliser, så det slutade nog under förutsättningarna lyckligt.
Citi Field ligger i något som heter Flushing Meadows–Corona Park i Queens och var en ganska trevlig arena, men det är onekligen lite konstigt att se fotboll på en basebollarena. Planen passas in lite grann på sniskan och den blir dessutom väldigt liten, förmodligen exakt så liten som en plan får vara enligt FIFA-reglementen. Detta gör att spelet blir ganska hafsigt, eftersom ytorna är så begränsade. Den här matchen var absolut kul att se, men något skönspel var det sannerligen inte.
Läget inför omgången var som så att NYCFC vid seger skulle säkra andraplatsen i Eastern Conference, vilket innebär direktkvalifikation till kvartsfinal. Plats 3-6 innebär att man måste spela en knockout-match för att komma dit. Även kryss kunde räcka för NYCFC, men då fick Atlanta som mest kryssa hemma mot Toronto. Columbus kunde vid seger säkra en direktplats i kvartsfinalen, men var då också beroende av andra resultat. Alla slutspelslag var redan klara i Eastern Conference, men det var alltså inte klart vilket lag som skulle ta vilken plats.
NYCFC inledde matchen klart bäst, särskilt anförda av David Villa och Jack Harrison. Villa må vara lite till åren kommen nu men han var en nivå över de allra flesta andra på planen. Det är också kul att se att han uppenbart brinner för att han och hans lag ska prestera. Han är verkligen inte i New York för att chilla och ha några slappa sista år i karriären. Jack Harrison imponerade å sin sida med sin förmåga att utmana sin gubbe och komma till inlägg eller avslut. Harrison var nära att panga in en bicycleta tidigt i matchen, vilket en man bredvid mig mycket riktigt konstaterade "would have been sick" om den gått in. NYCFC:s övertag till trots var det Columbus som tog ledningen. I 11:e minuten lyfte Federico Higuaín fram bollen över huvudet på hemmalagets mittback Frédéric Brillant och fram till norrmannen Ola Kamara. Kamara gjorde som så många gånger förr och pangade in sitt 18:e mål för säsongen med vänsterfoten. NYCFC svarade snabbt då David Villa nickade in en hörna från Maximiliano Morález sju minuter senare och precis innan halvtid sköt Villa ett lågt högerskott från strax innanför straffområdeslinjen som via Columbusmålvakten Zach Steffens händer gick i mål. Här borde Steffen ha gjort bättre ifrån sig.
Tidigt i andra halvlek var Villa två gånger om nära att fullborda sitt hattrick. Först nickskarvade han en hörna precis över ribban och strax därefter studsade bollen fram till honom i samband med att ett skott täcktes av Columbusförsvarare och då drog han ett lågt pressat skott mot första stolpen som Zach Steffen räddade. Istället för ytterligare NYCFC-mål kvitterade Columbus i 58:e minuten. Federico Higuaín lyfte i en hörna som den förre NYCFC-spelaren Josh Williams nickade i mål. I slutet av andra halvlek var David Villa två gånger om oerhört nära att ge NYCFC ledningen på nytt. I 75:e minuten slog Rodney Wallace ett vänsterinlägg till Villa, som drog till på volley och då gjorde Zach Steffen en helt otrolig enhandsräddning. Ni vet, en sån där räddning som man kommer minnas att man såg på plats. I 90:e minuten fällde Steffen en framåtstormande Maximiliano Morález och efter videogranskning dömde domaren Ismail Elfath straff. Villa tog hand om straffen men Steffen räddade den och hann upp och greppade sin egen retur. Steffen tog således revansch med råge på sitt misstag i samband med 2-1-målet. Det blev inga fler mål för Villa i den här matchen. Tack vare sina två mål stannade Villa på 22 mål i årets grundserie, vilket gav honom en andraplats i skytteligan bakom Nemanja Nikolic i Chicago Fire som gjorde 24. 2-2 slutade alltså matchen och tack vare att Toronto grejade oavgjort mot Atlanta knep NYCFC andraplatsen. Columbus kom femma och får möta just Atlanta på bortaplan för att ta sig till kvartsfinal. Matchen spelas på torsdag.
Publiken då? Det man kan säga generellt om fotboll i USA är att det är mer kvinnor och barn än i Sverige. På Hammarbymatcher, som är de matcher jag oftast går på i Sverige, går det kanske åtta eller nio vuxna män på tio åskådare. I USA är motsvarande siffra kanske sex eller sju. NYCFC hade en klack bakom det mål som de anföll mot i andra halvlek och där såg man bl.a. katalanska och mongoliska flaggor under perioder i matchen. Den förstnämnda misstänker jag var någon form av stöd till Katalonien i deras självständighetskamp. Den mongoliska är mer oklart vad den skulle signalera. Columbus hade en liten bortaklack uppe i ett hörn, som hade med sig banderoller där det uttrycktes missnöje över lagets eventuella flytt till Austin, Texas.
En rad bakom och en handfull stolar bortom mig satt en kille i kanske 25-årsåldern som var urtypen för gapiga amerikaner som som liten fick lära sig att "Det är bäst att du ser till att höras precis hela tiden, annars kan folk glömma bort att du finns och då får du ingen mat och då dör du". Det är få som är tystare än jag på en fotbollsläktare och den här snubben var raka motsatsen. Han drog igång hejaramsor, förolämpade domare och motspelare och drog lustiga kommentarer i tid och otid. Tilläggas ska att han nog hade druckit uppskattningsvis sju öl och det som jag misstänker var hans flickvän som var med honom på matchen tittade då och då ut i luften med ett ansiktsuttryck som på ett sarkastiskt sätt sade "Vilket jävla kap jag har landat…"
Allt som allt var det här en kul upplevelse och det ska bli kul att se någon eller några matcher till på den här resan. Matchen mellan New York Cosmos och Puerto Rico FC har jag biljett till, så den kommer jag garanterat gå på. De collegematcher som jag har ögonen på ligger lite dumt till schemamässigt för jag har andra planer också nu i vevkan, men jag hoppas att det ska gå att lösa.