Sammanfattning av MLS-grundserien 2020
Johan Dykhoff sammanfattar MLS-grundserien 2020, blickar fram mot slutspelet och går igenom årets individuella utmärkelser i MLS.
2020 års MLS-grundserie är till ända, en grundserie som inte direkt har gått som på räls och som heller inte går till historien som den mest alldagliga vi har upplevt.
Årets MLS-grundserie drog igång som planerat i mars med två vanliga omgångar innan ligan sattes på paus på grund av coronapandemin. Ungefär fyra månader senare kunde MLS-lagen börja spela igen, men då bakom stängda dörrar på ESPN Wide World of Sports Complex på Walt Disney World Resort i vad som kallades "MLS is Back Tournament". Den turneringen hade samma upplägg som en VM-turnering och lagen fick ta med sig poängen från gruppspelet in i den ordinarie säsongen som skulle komma att återupptas strax efteråt. Turneringen pågick en månad och till slut stod Portland Timbers som mästare efter att ha besegrat överraskningslaget Orlando i finalen. Dallas och Nashville tvingades avstå spel i turneringen eftersom allt för många spelare och ledare hade drabbats av covid-19 i nära anslutning till turneringens start.
När grundserien återupptogs gjordes det med hårda restriktioner, som exempelvis innebar att lagen till en början bara mötte geografiskt närliggande motståndare och inte övernattade i samband med bortamatcher. Till en början kunde dessutom de kanadensiska lagen enbart möta varandra, detta på grund av reserestriktioner mellan USA och Kanada. Med tiden har restriktionerna lättats på, men de amerikanska lagen har fortfarande inte fått resa till Kanada. Detta har inneburit att de kanadensiska lagen har fått spela sina "hemmamatcher" i USA. Exempelvis har Toronto FC fått spela sina hemmamatcher på Pratt & Whitney Stadium at Rentschler Field i East Hartford, Connecticut och Vancouver Whitecaps har fått spela sina hemmamatcher på rivalerna Portland Timbers hemmaarena Providence Park.
Ett flertal matcher har de senaste månaderna tvingats skjutas upp eller helt ställas in på grund av coronautbrott i olika lag. Hårdast drabbat har Colorado Rapids varit, som efter 5-0-segern mot San Jose 23 september inte kunde spela match igen förrän 24 oktober på grund av ett stort antal smittade spelare och ledare. När grundserien återupptogs var planen att alla lag skulle spela 23 grundseriematcher, men när det stod klart att det inte skulle hinnas med meddelade MLS att man beslutat att ändra principen för hur slutspelsplatser tilldelas. Istället för antal poäng har man valt att använda sig av poäng per match. Detta gav exempelvis Colorado Rapids en chans att nå slutspel trots att de spelat klart färre matcher än sina motståndare. Värt att påpeka är att Rapids också tog en slutspelsplats.
En annan förändring som har gjorts under grundserien är att Nashville har flyttats över till Eastern Conference, där man kan tycka att de borde ha varit redan från början. Denna överflyttning innebär att det har varit olika antal lag i de olika conferencerna, med fjorton lag i Eastern och tolv i Western. Vad gäller slutspelsplatser har detta inneburit att tio lag från Eastern har gått till slutspel och åtta från Western. De fyra sämst placerade slutspelslagen i Eastern Conference får spela ett slags knockoutmatch för att ta sig till åttondelsfinal dit övriga slutspelsklara lag redan har kvalificerat sig.
Hur har det då gått rent sportsligt i grundserien? Grundseriemästartiteln hamnade kanske lite otippat i Pennsylvania, närmare bestämt hos Philadelphia Union. Det är klubbens första titel någonsin och innebär ett slags kulmen för flera års satsning på unga egenproducerade spelare, draftval och några få lite dyrare men smart utvalda värvningar från utlandet. Närmast bakom skuggade Toronto FC, men de förlorade i den sista grundseriematchen och sumpade därmed sina chanser att vinna grundserien. Övriga lag som har gått till slutspel från Eastern Conference är Columbus Crew, Orlando City, New York City FC, New York Red Bulls, Nashville, New England Revolution, Montreal Impact och Inter Miami. Utlagna är däremot Chicago Fire, 2018 års mästare Atlanta United, D.C. United och FC Cincinnati. De sistnämnda lyckades med bedriften att på 23 matcher bara göra 12 mål, detta trots ett flertal namnstarka offensiva nyförvärv inför årets säsong.
I Western Conference slutade till slut Kansas på första plats, trots att de inte har imponerat nämnvärt i år. Övriga lag som är vidare till slutspel är Seattle Sounders, Portland Timbers, Minnesota United, Colorado Rapids, FC Dallas, Los Angeles FC och San Jose Earthquakes. Borta från slutspel är Vancouver Whitecaps, haverilaget LA Galaxy, Real Salt Lake och Houston Dynamo.
Slutspelet inleds med knockutmatcher där New England Revolution möter Montreal Impact och Nashville möter sina expansionskollegor Inter Miami. Det lägst seedade laget som går vidare från knockoutmatcherna får möta Philadelphia i åttondelsfinal och det andra laget får möta Toronto FC. Övriga åttondelsfinaler spelas mellan Kansas och San Jose, Minnesota och Colorado, Portland och Dallas, Seattle och LAFC, Orlando och New York City FC samt Columbus och New York Red Bulls. Knockoutmatcherna och två av åttondelsfinalerna spelas 21 november och dagarna därpå spelas resterande matcher. Alla matcher i slutspelet är enkelmöten.
Nu över till lite statistik. Årets skytteligatitel gick till LAFC:s uruguayan Diego Rossi. Han är bara 22 år gammal och därmed MLS:s yngsta skyttekung genom tiderna. Vad gäller assists så stannade tre spelare på tio stycken, nämligen Darwin Quintero från Houston, Nicolás Lodeiro från Seattle och Alejandro Pozuelo från Toronto. Flest nollor höll lite otippat Joe Willis i Nashville med nio stycken, tätt följd av Andre Blake i Philadelphia medåtta. Två spelare har spelat maximala 2 070 minuter i grundserien i år och lite oväntat är ingen av dem en målvakt. Istället handlar det om mittbackarna Jonathan Mensah från Columbus och Dave Romney från Nashville. Grundseriens fulaste spelare får sägas ha varit Inter Miamis colombianske försvarare Andrés Reyes, som på bara tretton matcher drog på sig smått otroliga nio gula kort och två röda.
Vad gäller individuella utmärkelser så har några redan delats ut och för övriga har de nominerade meddelats. Columbus Crews argentinske mittfältare Lucas Zelarayán vann priset som "Newcomer of the Year" och LAFC:s anfallare Bradley Wright-Phillips tog hem "Comeback Player of the Year". Det sistnämnda priset ges till en spelare som antingen har kommit tillbaka från en skada eller liknande, alternativt kommit tillbaka till en hög nivå efter en period av sportslig motgång. För Bradley Wright-Phillips var fjolåret, som var hans sista säsong i New York Red Bulls, en kombination av skador och mindre bra sportsliga prestationer.
Ett antal utmärkelser återstår att dela ut. Till att börja med har vi "Goalkeeper of the Year" där de nominerade är Andre Blake från Philadlephia, Eloy Room från Columbus och Matt Turner från New England. I kategorin "Defender of the Year" är Mark McKenzie från Philadelphia, Jonathan Mensah från Columbus och Walker Zimmerman från Nashville nominerade. I kategorin "Young Player of the Year", som har ersatt "Rookie of the Year", är Brenden Aaronson från Philadelphia, Daryl Dike från Orlando och Diego Rossi från LAFC nominerade. Om inte Rossi vinner blir jag väldigt förvånad, sagt med all respekt för både Aaronson och Dike. Den finaste utmärkelsen för spelare är givetvis MVP-utmärkelsen och där är Andre Blake från Philadelphia, Nicolás Lodeiro från Seattle, Jordan Morris från Seattle, Alejandro Pozuelo från Toronto och Diego Rossi från LAFC nominerade. Avslutningsvis har vi även "Coach of the Year"-utmärkelsen som kommer att gå till någon av Jim Curtin från Philadelphia, Óscar Pareja från Orlando och Greg Vanney från Toronto. Utan att ha kontrollerat saken närmare känns det som att grundserievinnarens tränare brukar vinna detta pris, varför jag gissar att Curtin får ta och göra plats för en pokal i bokhyllan.
Avslutningsvis tänker jag även gå igenom för hur det har gått för MLS-svenskarna i grundserien. Anton Tinnerholm har varit ordinarie hela säsongen för sitt New York City FC och har gjort imponerande fyra mål och fyra assists. Såväl fans som experter tyckte att han borde ha blivit nominerad till "Defender of the Year"-utmärkelsen, men ytterbackar brukar ha det svårt att hävda sig i konkurrensen till den utmärkelsen och det blev ingen nominering för Brokinds stolthet. En annan som har varit ordinarie hela säsongen är Robin Jansson. Hans Orlando tog sig till slutspel för första gången i klubbens MLS-historia och där har Jansson och hans brasilianska mittbackskollega Antônio Carlos varit viktiga pusselbitar. Ett lag som däremot inte gick till slutspel är Houston Dynamo, där Adam Lundqvist spelar. Lundqvist har varit ordinarie som vänsterback men har ovanligt nog inte gjort några poäng i år och Houston slutade på sista plats i Western Conference. Tom Pettersson har åkt in och ut ur startelvan för Cincinnati, som slutade sist i hela grundserien och vars största problem alltså var målgörandet. För Gustav Svensson har det bara blivit tolv matcher för Seattle i år, mycket på grund av att han har varit iväg på landslagsspel och då har tvingats sitta i karantän när han har kommit tillbaka. Mig veterligen går Svenssons kontrakt ut efter årets säsong och jag tror att han lämnar Seattle då. Mittbacken Axel Sjöberg, som kom med i "Årets lag" i MLS säsongen 2016, har tråkigt nog haft en tuff säsong. Han inledde säsongen i Columbus, dit han hade värvats från Colorado, men blev utlånad till San Antonio FC i USL Championship. Efter bara en spelad match för Texaslaget slog pandemin till med full kraft, ligan sattes på paus och då återvände Sjöberg till Columbus. Han blev sen tradad till D.C. United där han har fått spela två matcher. Båda dessa matcher har D.C. United förlorat med 1-4. Avslutningsvis har vi Magnus Eriksson, som ju spelade inledningen av säsongen 2020 med San Jose Earthquakes. Eriksson hann bara spela fem matcher och på dessa gjorde han ett mål och en assist. San Jose har varit det ojämnaste laget i hela ligan i år, men Eriksson hann lämna och flytta hem till Djurgården innan de värsta dalarna inträffade.
Nu ser vi fram mot ett slutspel som känns extremt ovisst och jag skulle inte bli förvånad om favoritlagen inte levererar när det gäller och därmed öppnar upp för att ett otippat lag tar hem mästartiteln.
