När dog jogo bonito?
Då och då slänger sig en och annan svensk expert med uttrycket "Jogo Bonito" när man pratar om brasiliansk fotboll men faktum är att den är död sedan länge.
Det var senast i SVT:s studio under Brasiliens inledande gruppspelsmatch mot Schweiz som panelen pratade om att Brasilien inte är så mycket "Jogo Bonito" längre. Och det är en fullt korrekt analys. Det är också samma analys som återkommer i världsmästerskap efter världsmästerskap. Faktum är att jogo bonito varit död i 36 år.
Jogo bonito betyder på svenska ungefär "Det vackra spelet" och var ett uttryck som började användas i slutet på 1950-talet för att beskriva den vackra fotboll Brasilien spelade. Det var under brassarnas storhetstid då man tog hem världsmästerskapet 1958, 1962 och 1970. Det var inte bara välkända artister som Pelé och Garrincha som uppvisade prov på jogo bonito utan det var en filosofi som präglade hela fotbollen. Den förste som sägs ha använt uttrycket var mittfältaren Didi, som uppfann den typen av dykande frispark som bland annat Juninho Pernambucano blev något av en expert på långt senare. Didi var med och vann VM 1958 och 1962.
Det kanske bästa landslag som någonsin spelat ett VM var det som vann i Mexiko 1970. Spelare som Pelé, Jairzinho och Rivellino formligen dansade hem nationens tredje VM-titel. Som pricken över i avslutades målskyttet i finalen mot Italien av lagkaptenen Carlos Alberto Torres när han, framspelad av Pelé, gjorde mål i ett fantastiskt anfall där sju utespelare var inblandade. Målet är ännu ett av de vackraste i VM-historien och betydde 4-1.
Efter VM 1970 var det många av de stora brasilianska stjärnorna, inklusive Pelé, som slutade. Brassarna förknippades fortfarande med jogo bonito under 1970-talet men laget som skulle prestera var inte alls lika starkt som tidigare upplagor. Dessutom hade konkurrensen blivit tuffare och bägge världsmästerskapen under det årtiondet slutade med segrar för värdnationerna Västtyskland och Argentina 1974, respektive 1978.
1982 hände något. Återigen kryllade det brasilianska laget av tekniska spelare med stor finess. Zico, Sócrates, Falcao, Éder, Oscar och Junior var några av de namn som många lärde sig att älska den sommaren. Många anser att detta lag är det bästa som spelat ett VM utan att stå som mästare. Historien bakom urtåget mot Italien är också den huvudsakliga anledningen till att det inte blev någon mer riktig jogo bonito.
Istället för kvartsfinaler spelade man ett finalgruppspel om tre lag där vinnaren gick vidare till semifinal. Både Brasilien och Italien hade besegrat Argentina och oavgjort i den avslutande matchen lagen emellan skulle ge Brasilien ett avancemang på bättre målskillnad. Trots att det var brassarna som förde matchen mot italienarnas catenaccio-försvar var det Italien som tog ledningen två gånger om genom Paolo Rossi fram till 2-1 i paus. Falcao satte kvitteringen med drygt tjugo minuter kvar av en av de bästa fotbollsmatcher som någonsin spelats.
Brasilien hade kunnat välja att backa hem och taktiskt försvara sin ledning. Istället försökte man fortsätta spela jogo bonito och fokusera helt på anfall, vilket skapade luckor bakåt. Med kvarten kvar satte Paolo Rossi matchavgörande 3-2 och Brasilien var ett slaget lag. Italien gick sedan och vann VM genom seger mot Västtyskland med 3-1 i finalen på Santiago Bernabeu i Madrid. För Brasilien väntade en omfattande taktisk revidering.
Det nya, mer europeiska, defensiva tänket skulle inte omgående ge stora resultat. Laget förlorade en intensiv kvartsfinal mot Frankrike efter förlängning 1986. Till 1990 hade artister som Sócrates och Zico slutat och gett plats för mer fysiska spelare som innermittfältaren Dunga och anfallaren Careca. Då blev det sorti i åttondelsfinal.
Den första triumfen på 24 år inträffade istället i USA 1994. Den rakare och mer fysiskt präglade spelstilen i laget där Dunga blivit lagkapten, lyckades ta Brasilien till ett fjärde VM-guld. Även denna gång gick finalen mot Italien men nu slutade den inte med någon form av målfyrverkeri. Istället slog Roberto Baggio den avgörande straffen högt över målet sedan det varit mållöst vid full tid för första gången någonsin i en VM-final. Det visade på att Brasilien lärt sig läxan.
Visst har det funnits enstaka artister sedan dess som kunnat göra det där lilla extra med en fotboll. Det går att titta på spelare som Romário, Ronaldo, Rivaldo, Kaká, Ronaldinho och Neymar som spelar en fotboll som skulle kunna liknas vid jogo bonito. Men jogo bonito som spelidé i det brasilianska landslaget har inte funnits sedan 1982 då de europeiska lagen drog förbi vad gäller taktik. Sedan dess har fysiska spelare som Dunga, Gilberto Silva, Luiz Gustavo, Fernandinho och Casemiro vägt upp artisteriet och satt sin prägel.
Kommer vi få se jogo bonito fullt i framtiden? Det är inte mycket som tyder på det. Fotbollen förändras och blir jämnare. Även mindre fotbollsnationer som Island kan matcha de absolut bästa. Jogo bonito är död och tillhör det förflutna.
