När känslorna tar över: Marocko 2-1 Malawi
Dilemmat med att vara förälskad och klok på samma gång.
Ledsen allihopa. Denna gång skippar vi matchrapporten.
Det får vi ta någon annan gång.
För mycket känslor. Extas. Bubbla. Minnesluckor.
You name it.
Drömskott.Gabadinho Mhango efter 7 minuter.
Vad är det som händer?
NEJ! NEJ!
Mardröm.Oro.Rädsla.
Ruinens brant. Straffar. Benin 2019.
Får inte hända. Ska inte hända.
Två vägskäl.
Halilhodžic in eller Halilhodzic out.
Kommer vi att missa VM nu också?
Succe eller kris.
Himmel eller helvete.
Kontinuitet eller omstart.
Vågar inte. Kan inte.Vill inte.
Tänker inte klart.
Ni vet den där matchen där alla hemma i tv-sofforna håller andan, där materialaren i laget står nära sidlinjen för att mana på spelarna, där tv-kommentatorn ständigt färdas mellan gråt,svett och sedan glädjetårar varje gång en spelare rör vid bollen.
Men kom igen vi slog väl bara Malawi va?
Lugn i båten.
Vi har väl inte vunnit VM?
18 långa år. 18 långa år…
Hjärta och mod.
Achraf Hakimi. Achraf Hakimi. Achraf Hakimi ingen text kan någonsin rymma vår kärlek till dig.
Paaang-booooom! Rakt upp i krysset.
Goooooooooooooooooool!
Goooooooooooooooooool!
Maestro! Maestro!
2-1.
Kvartsfinal.
Copa de Africa.
Förbannelsen är bruten....
Redo för nästa strid. Nästa kamp.
Derby mot Egypten.
Casablanca mot Kairo.
Marrakesh mot Sharm El Sheikh.
Achraf Hakimi mot Mohamed Salah.
Couscous mot Kushari.
Maghreb mot Mashriq.
Väst mot öst.
Ja ni förstår. Det är omöjligt att vara förälskad och klok på samma gång.
Dima Dima Maghreb!
