Osito's hörna: Vad händer med Gio Dos Santos i sommar?
1 Maj, Vad händer med Gio Dos Santos i sommar?
Den Monterrey-födde teknikern Giovani Dos Santos är tveklöst en av dom mexikanska spelare som folk har delade meningar om. Antingen så hatar man honom eller så älskar man honom. Han var en nyckelfigur i det lag som vann U-17 VM år 2005 i Peru. Han fick utmärkelsen Silver bollen i turneringen och har länge setts som en stor talang internationellt.
Han spåddes bli den nya Ronaldinho när dom dom båda spelade i Barcelona.
Gio, som halvbrassen kallas för, skrev år 2008 på ett fyraårigt avtal med London-klubben Tottenham. Han har tyvärr inte lyckats i Spurs och hans kontrakt går ut med Londonklubben i sommar.
I landslaget är han en nyckelfigur sedan flera år tillbaka, men ack så stora kontrasterna är för den snart 23 åriga mexikanen.
Han har tyvärr inte varit i närheten av att lyckas så som många spådde. En del anser att han är en överhypad medelmåtta som aldrig kommer att bli någonting medan
en del å andra sidan anser att han är en stor talang som inte har lyckats blomma ut.
Kommer supertalangen att få sitt stora genombrott eller förblir han den förevige talangen? Och var spelar han nästa säsong?
Jag har inte tappat hoppet på Gio och hoppas innerligt att han sticker från dom Brittiska öarna och får sitt genombrott.
Lycka till Giovani!
11 April, Målet jag helst glömmer
Kvällen den 24:e Juni 2010 skulle komma att bli en nervkittlande sommarkväll utöver det vanliga. Tyvärr så slutade kvällen i besvikelse!
Mexiko hade tagit sig vidare från gruppspelet efter att ha slutat tvåa i gruppen. Man ställdes mot stornationen Argentina som var späckat med
storstjärnor som Roberto Ayala, Hernan Crespo och Juan Roman Riquelme bara för att nämna några.
Jag minns det som en mycket jämn match där inget av lagen var givna att gå vidare från bataljen, långt ifrån!
Det var gröntröjade Mexiko som tog ledningen efter att Rafael Marquez glidtacklat in bollen i nättaket bakom Roberto Abbondanzieri redan i den 6:e minuten.
Det skulle dock inte dröja länge innan Hernan Crespo kvitterade. 4:a minuter efter Mexikanernas ledningsmål så nickar Crespo nämligen in kvitteringen.
Ramon Morales löpte längs vänsterkanten som om han hade en tredje lunga, vad hade han egentligen stoppat i sig?
Det fanns bud på fler mål från båda lagen men målvakterna hade bestämt sig för att spika igen denna afton.
Tiden tickade iväg och nerverna hade jag inte någon kontroll på. Inte nog med att spänningen steg, jag kunde inte njuta av matchen för 5 öre!
Matchen gick till förlängning. Tankarna gick kring om jag verkligen vågade se förlängningen, det var ohälsosamt spännande!
Så i den 98:e minuten dog hoppet. Målet som jag helst av allt bara vill glömma bort sänkte Mexiko.
Det är Juan Pablo Sorin som, ute till vänster, har tagit sig upp i banan och slår en krosspass till Maxi Rodriguez med en utomordentligt bra precision.
Maxi stöter upp bollen i luften kontrollerat när han tar emot den. Han har blicken på bollen som kontrollerat droppar ner mot marken.
Han tajmar bollen finemang och klipper till. Argentinaren får till sitt livs träff och bollen letar sig in i den vänstra väggen bakom Oswaldo Sanchez!
Ett Mexiko som hade gått ut och kämpat bra fick se sig utslagna. Så nära så nära men ändå så långt bort!
Jag har mer eller mindre alltid fängslats av målgester. Målgester framkallar starka känslor, både bra och dåliga. En spelares målfirande kan framkalla
allt i från lycka, lättnad och respekt till tårar och agg(inte minst från publiken). Men firandet kan många gånger vara en spelares signum.
Vi finner en hel del klassiker som Bebeto's "vaggan", Roger Milla's ökönda dansande vid hörnflaggan bara för att nämna två klassiska exempel.
Vi har även fått skåda en hel del målgester som är mer specifika än att springa omkring som en vilsen höna av eufori och som man, nåja ialla fall jag,
associerar till spelare. Där finner vi tillexempel Antonio De Nigris som tar på sig guldmasken, Matias Vuoso med sin fågeldans och Cuautémoc
Blanco som tar av sig skon och håller upp den mot skyn. För att inte glömma Marco Fabian och Alberto Medinas "avrättning" till målfirande som
skapade ett herrans raballder, som en del av er kanske kommer ihåg?
I den gångna ligaomgången fick vi skåda en gammal klassiker som Colombianen Duvier Riascos plockade fram från den dammiga vinden.
Duvier sprang fram till hörnflaggan, efter att ha kvitterat mot América, la sig ner på mage och guppade - masken till målgest hade fått liv igen.
15 Februari, Vad gör Vela i landslaget?
Vela, Vela, Vela... Mexiko ska spela landskamp mot Colombia den 29:e Februari och Carlos Vela är en av Europaproffsen som är kallade.
Jag begriper mig inte på honom och det finns enligt mig spelare som i dagsläget går före Cancun-sonen. Han är alldeles för ojämn och har
inte presterat när han väl har fått chansen i "El Tri". Det ska bli mycket intressant att se vilka spelare från den inhemska ligan som
"Chepo" väljer att testa i den kommande landskampen. Jag hoppas att han tar med Javier Aquino och Omar Arellano, den senare har imponerat
under ett längre tag trots att hans Chivas har allt annat än imponerat!
Jag hade helst sett att mister tagit den här landskampen till att testa spelare som slåss om att få komma med i den trupp som i sommar ska
till London för att lira dem Olympiska spelen. Det vore ett tjänstefel av mister att ge Carlos Vela speltid istället för Javier Aquino.
Carlos Vela, vars bror Alejandro Vela, som dem senaste ligamatcherna spelat från start istället för just Javier Aquino!
14 Februari, Atlas bortglömda guldkorn
I fjol spelades både U-20 VM och U-20 Concacaf, givetvis medverkade Mexiko i båda mästerskapen!
Ett tekniskt och spelskickligt "El Tri", med en hel del intressanta namn, lekte hem det Nordamerikanska mästerskapet och
knep bronset i VM efter att ha vunnit mot stornationen Frankrike i matchen om tredjepriset med 3-1!
I dessa två mästerskap så lös det, med all rätt, om Mexikos härligt rörliga offensiv.
Det var många spelare som visade framfötterna. Men det var en spelare som fångade min blick mer än någon annan, Saul Villalobos!
Vänsterspringaren som både kan användas som vänsterback och vänstermittfältare. Under turneringarna användes han som vänsterback.
Jag skulle beskriva honom som en vänsterfotad tekniker som gillar att utmana och ständigt kommer på kreativa lösningar.
Han har även en god fysik. Han är ganska enfotad och skulle därför behöva förbättra högerfoten.
Han påminner mig delvis om Argentinaren Erik Lamela som till vardagsspelar i Italienska Roma!
Han känns som den bortglömmda spelaren från mästerskapen då han har fått ytterst lite speltid i sitt klubblag Atlas.
Jag väntar fortfarande på att han ska få speltid och och blomma ut.
Ossian Lossianlindstrom@hotmail.com@OssianOsito2012-05-01 03:42:00
