Redaktören funderar: Försöker Red Bulls bli ett nytt Real Salt Lake?
I och med Thierry Henrys och Tim Cahills avsked har New York Red Bulls nu sin minst profilstarka trupp på flera år. Försöker Red Bulls byta profil och anamma en form av lågbudgetstrategi, som till exempel Real Salt Lake har varit framgångsrika med?
New York Red Bulls har de senaste åren varit en av storspenderarna i MLS. Så fort en välkänd spelare i Europa har ryktats vara på väg till MLS har New York Red Bulls och Los Angeles Galaxy, och på senare tid även Toronto och Seattle, varit de klubbar som direkt har nämnts som spelarens potentiella nästa destination. Denna tid kan dock vara förbi och i skrivande stund sitter Red Bulls med sin minst profilstarka trupp på många år.
Red Bulls var ett av de första lagen som utnyttjade Designated Player-regeln, som instiftades i MLS säsongen 2007 för att kunna ta in storstjärnor av typen David Beckham. Red Bulls värvade då Juan Pablo Ángel från Aston Villa som kom att ha tre och en halv mycket lyckade säsonger i Red Bulls och än idag är han klubbens bästa målskytt någonsin i MLS med 58 fullträffar. Därefter har Claudio Reyna, Thierry Henry, Frank Rost och Tim Cahill kommit och gått som Designated Players och det har känts självklart att se Red Bulls som ett av de största och starkaste lagen i MLS vad gäller värvningar och stjärnglans. Fram tills nu, vill säga.
Inför årets säsong har två Designated Players, i form av Thierry Henry och Tim Cahill, lämnat Red Bulls. Henry har lagt av och Cahill har flyttat till Kina, detta efter att långa stunder förra året faktiskt ha varit petad till förmån för klart mindre kända och avsevärt sämre betalda spelare. I skrivande stund har Red Bulls bara en Designated Player i truppen och det är fjolårets skyttekung Bradley Wright-Phillips. Wright-Phillips må vara synnerligen välförtjänt av ett Designated Player-kontrakt i och med hans 27 ligamål förra säsongen (tangerat rekord vad gäller antal mål av en enskild spelare under en MLS-säsong), men han kan knappast sägas vara någon stor stjärna av internationell kaliber. Under vintern har Red Bulls heller inte värvat något riktigt stort namn från utlandet. Deras tyngsta värvning är innermittfältaren Sacha Kljestan, som har gjort närmare femtio A-landskamper för USA och som återvänder till USA efter fyra och ett halvt år i Anderlecht. De har även bland annat plockat in brassemittfältaren Felipe från Montreal, som har visat sig hålla god MLS-klass och som känner tränaren Jesse Marsch sedan tidigare, ett par tämligen okända backar och två outblommade löften i form av yttern Sal Zizzo och anfallaren Mike Grella.
Samtidigt som Red Bulls har plockat in dessa spelare har konkurrenterna spänt musklerna rejält. Deras nybildade lokalrivaler New York City FC har värvat David Villa och i sommar ansluter Frank Lampard. Los Angeles Galaxy kommer också att få förstärkning av en Premier League-mittfältsstjärna i sommar, nämligen Steven Gerrard. Toronto förstärker en redan namnstark trupp med Sebastian Giovinco och Benoît Cheyrou. Även den amerikanske A-landslagsanfallaren Jozy Altidore har hämtats in, en spelare som Red Bulls enligt uppgift drog sig ur att försöka värva eftersom de ansåg att värvningen skulle bli för dyr. ESPN skrev strax innan Altidores övergång till Toronto blev klar att "One source with knowledge of the club's thinking said that the Red Bulls [..] are not willing to spend the kind of money it would take to land Altidore. Altidore is demanding a salary in the $5-6 million range, sources told ESPNFC.com's Jeff Carlisle, and Sunderland would almost certainly demand a muliti-million [sic] dollar transfer fee for a player they paid close to $10 million for in the summer of 2013." Det ska då nämnas att Altidore slog igenom i just Red Bulls innan han flyttade till Europa sommaren 2008 och han hade säkerligen Red Bulls som det lag eller åtminstone ett av de lag han helst skulle flytta till vid en återkomst till MLS.
Likt när Seattle och Toronto plötsligt började kasta "Brott och straff"-tjocka sedelbuntar omkring sig på transfermarknaden tycks Red Bulls nu ha gjort ett byte av strategi. Redan förra året talades det om att det var anmärkningsvärt att Red Bulls gick en hel säsong med bara två av möjliga tre Designated Players i truppen och nu sitter de som sagt med bara en, detta dessutom en ganska profilsvag sådan i form av Bradley Wright-Phillips. Red Bulls värvningsstrategi på sistone påminner mer om ett Real Salt Lake eller Sporting Kansas City, som istället för att värva tunga, beprövade och namnstarka spelare belönar befintliga spelare som har presterat väl med Designated Player-kontrakt och i de fall Designated Players hämtas in utifrån är det oftast mindre kända sådana som tros passa väl in i lagets spelsystem. Real Salt Lake har ju "befordrat" Javier Morales och Álvaro Saborío till Designated Players efter att de presterat bra och Kansas har gjort samma sak med de amerikanska VM-spelarna Matt Besler och Graham Zusi. Gérard Houllier, som nu har befattningen Head of Global Soccer inom Red Bull, sade för knappt ett år sen att Red Bull framöver inte vill spendera lika mycket på Designated Players som tidigare. Den dåvarande tränaren Mike Petke nämnde också just Sporting Kansas City och Real Salt Lake som goda exempel på lag som inte värvar dyrt och namnstarkt, utan istället plockar in yngre, billigare och mer okända spelare, men ändå når framgång.
Om detta nu är en strategi som Red Bulls ämnar implementera framöver så är frågan varför de vill göra det. Är det frågan om att Red Bull i egenskap av ägare har tröttnat på att betala miljontals dollar i lön till spelare samtidigt som lag som betalar sina stjärnspelare en tiondel (om ens det) når bättre sportsliga resultat, och att dessa lags avkastning i form av sportslig framgång per betald dollar i lön därmed är mycket bättre? Hur ställer Red Bull sig till den förgivettagna sanningen att "big-market teams" i MLS måste ha ett par tre storstjärnor i sina lag för att hävda sig intressemässigt? Red Bulls har redan idag svårt att sälja ut sin svindyra arena ute i New Jersey och hur blir det om lagets "main attractions" framöver istället för spelare av typen Thierry Henry är Bradley Wright-Phillips, Sacha Kljestan, Luis Robles och Felipe? Hur ska Red Bulls, vars mediauppmärksamhet i New York-New Jersey-området även med storstjärnor i laget har varit tämligen marginell, bryta igenom det lokala mediebruset, ett mediebrus med sådant David Letterman-pensioneringar, New York Giants-kräftgångar, Ground Zero-nyheter eller kongressmän som av misstag twittrar ut bilder på sina egna könsdelar? Vill ens företaget Red Bull egentligen befatta sig med ett stjärnlöst lag? Min bild av företaget Red Bull är att det som pryder deras namn ska vara flashigt, häftigt och kaxigt, inte småskaligt och "low-budget". Det finns givetvis en anledning till att Red Bull köpte ett lag i New York och inte i Kansas City eller San Jose och det är att just flashigt, häftigt och kaxigt passar i New York men inte lika bra i Kansas City eller San Jose.
Detta får mig att fundera på om Red Bull ämnar sälja laget inom en inte alltför avlägsen framtid och att den här kommande perioden av billigare Designated Players är ett sätt för Red Bull att inte behöva ösa allt för mycket pengar ur den österrikiska kassakistan tills den dagen då en ny ägare kommer och köper laget. Grant Wahl på Sports Illustrated rapporterade förra året om uppgifter som gjorde gällande att Red Bull skulle vara villiga att sälja både laget och arenan med kort varsel ifall en köpare erbjöd dem $300 miljoner (ca 2,5 miljarder kronor), men MLS-kommissionären Don Garber gick dock snabbt ut och tillbakavisade uppgifterna om att Red Bull hade för avsikt att sälja laget.
På tal om Don Garber har det varit känt att ett av hans främsta mål med MLS har varit att få in ett andra New York-lag och nu har det blivit verklighet i och med New York City FC:s inträde. Frågan är dock vad han tycker om det ena New York-laget (alltså Red Bulls) nu ämnar byta strategi och satsa mer småskaligt och "low-budget". Rimligen måste Garbers vision ha varit två tungviktare i New York där dyra värvningar av namnstarka spelare är en given del i båda lagens strategi, inte ett lag som värvar tungt samtidigt som det andra värvar som om de vore Real Salt Lake. Det ska bli spännande att se hur New York Red Bulls ser ut och agerar om låt säga fyra fem år. Ja, om laget då fortfarande heter Red Bulls, vill säga.
