Redaktören funderar: Philadelphia Unions förvandling
Efter den osannolika 6-2-vinsten borta mot Toronto i lördags leder Philadelphia Union Eastern Conference med två poäng, trots färre matcher spelade än de närmaste toppkonkurrenterna. De enorma problem som de hade ifjol som expansionlag ser man inte mycket av nu längre.
Philadelphia Union har hittills varit något av den här säsongens sensationslag. Förra året, deras första i MLS, kännetecknades mest av uruselt försvarsspel, mängder av misstag från förstamålvakten Chris Seitz och en offensiv som om det inte hade varit för Sébastien Le Touxs galna form (fjorton mål och elva assists) nog även den hade varit bland de absolut sämsta i ligan. Philadelphia kom då näst sist i Eastern Conference och totalt tredje sist i ligan.
Inför i år bytte de ut vissa delar av truppen och det har fallit mycket väl ut. Spelare som har lämnat är bland andra brassemittfältaren Fred och backarna Michael Orozco Fiscal och Cristian Arrieta. Även Chris Seitz har lämnat, han spelar nu i Dallas och som ersättare har Philadelphia plockat in den minst sagt rutinerade colombianen Faryd Mondragón, han som släppte in David Beckhams frispark i VM 1998. Han är bara en i raden av nyförvärv som än så länge känts lyckade. I backlinjen har mittbacken Carlos Valdés kommit in och varit lysande så här långt, Brian Carroll från Columbus Crew har hämtats in och har varit nyttig på mittfältet och i anfallet har den gamle skyttekungen Carlos Ruíz värvats och gjort det helt okej. Ruíz är långt ifrån min favoritspelare i ligan, men han har ändå riktigt bra målkänsla och skapar bra konkurrens i anfallet. Det är dock defensiven som har varit nyckeln till Philadelphias framgångar så här långt. Philadelphia är med sina nio insläppta mål på elva matcher näst bäst i ligan (Real Salt Lake är i särklass bäst med fyra insläppta på nio matcher) och man kan knappt tro att det är samma lag som förra året när man ser dem spela. Nyförvärven Mondragón, Valdés och Carroll har gjort mycket för den defensiva förbättringen, men även spelare som redan fanns i Philadelphia ifjol har höjt sig. Danny Califf, som hade ett riktigt dåligt fjolår, spelar nu som den rutinerade och välmeriterade mittback han är, unge Sheanon Williams ser oerhört spännande ut till höger i backlinjen och en annan yngling, Amobi Okugo, har även han gjort flera mycket imponerande insatser på det centrala mittfältet.
Offensivt kan man verkligen inte påstå att Union har imponerat, annat än vissa enskilda spelare och insatser. Den nye trinidadiske mittfältaren Keon Daniel, värvad från Puerto Rico Islanders i mars, har gjort ett par bra matcher där framförallt hans passningsspel har imponerat. Sébastien Le Toux har inte alls levererat i paritet med fjolåret och lagets två bästa målskyttar, tidigare nämnde Ruíz och Danny Mwanga, fjolårets förstaval i draften från Oregon State University, står i skrivande stund på bara tre gjorda mål. Därför var helgens 6-2-vinst borta mot Toronto enormt oväntad. Att de skulle vinna trodde jag på förhand, men då hade jag snarare gissat på typ 1-0. Philadelphia hade inför den matchen gjort åtta mål på tio matcher så oddsen på att de skulle trycka in sex kassar mot Toronto var nog minst sagt höga. Att Toronto sen gjorde en defensiv insats som ett dåligt Korpenlag knappt hade kunnat gå rakryggade ifrån, och att Julian de Guzman, för Gud vet vilken gång i ordningen, gjorde en kass insats på Torontos defensiva mittfält och visade att hans årslön på nästan två miljoner dollar är ett hån mot alla betydligt bättre spelare på hans position i ligan som inte ens tjänar en tiondel av det, det underlättade förstås för Philadelphia och var en starkt bidragande orsak till att de lyckades göra sex mål. Hade motståndet hetat Real Salt Lake och om deras backlinje spelat som de brukar hade Philadelphia fått svårt att göra ens ett mål, men Torontos backlinje är otroligt ojämn och deras 23 insläppta mål (på tretton matcher) är ganska klart sämst i ligan.
Vad kan vi då tro om framtiden för Philadelphia? Jag ser inget motsatsförhållande mellan att fortsatt visa upp en oklanderlig defensiv och bli snäppet vassare offensivt. Mondragón och backlinjen med Sheanon Williams, Danny Califf, Carlos Valdés och Jordan Harvey har funkat så bra att det vore idiotiskt att gå in och peta där. Offensivt tycker jag dock att man kan göra några förändringar. I och med att Le Toux inte har någon vidare imponerande form (trots två assists mot Toronto) bör man åtminstone överväga att bänka honom i några matcher framöver, därmed inte sagt att det kommer att få Union att börja ösa in mål. Jag tycker också att man bör försöka spela in den unge colombianen Roger Torres från start på mittfältet, han är otroligt teknisk och passningsskicklig och har egenskaper som i stort sett ingen annan i Philadelphia kan mäta sig med. Förutsatt att Keon Daniel kommer upp i samma form som tidigare under säsongen bör han också ha en plats i startelvan. Det är dock väldigt många om budet på mittfältet. Kyle Nakazawa, tvillingarna Gabriel och Michael Farfan, tidigare nämnde Carroll och Okugo, den lite väl högavlönade Justin Mapp och veteranen Stefani Miglioranzi anser sig nog alla vara namn för startelvan. Ivorianen Levi Houapeu, som draftades från UMBC (University of Maryland, Baltimore County), vore också spännande att se och han kan spela både ytter och anfallare. Tränaren Piotr Nowak har således angenäma problem när det gäller att ta ut laget och behöver inte oroa sig för brist på konkurrens. Ytterligare en fördel för Philadelphia är att de bara tappar en spelare till Gold Cup (Nord- och Centralamerikas och Västindiens motsvarighet till EM, som spelas 5 - 25 juni) och det är Carlos Ruíz, som är uttagen i Guatemalas trupp. Flera MLS-lag tappar tre-fem spelare så Union kommer ändå relativt billigt undan. Att de dessutom har ligans, enligt mig, coolaste arena i PPL Park gör inte saken sämre. Framtiden ser ljus ut för Philadelphia!
