Resereportage: En heldag på Red Bull Arena
Johan Dykhoff har varit på semester i New York och passade då på att se matcherna New York Red Bulls - Columbus Crew SC samt New York Red Bulls II - Louisville City FC på Red Bull Arena. Här följer ett resereportage från matcherna.
Jag är nyss hemkommen från en lite drygt en vecka lång New York-semester och väl där passade jag såklart på att gå på fotboll eftersom chansen gavs. Jag hade i god tid innan avresan köpt biljetter till MLS-matchen mellan New York Red Bulls och Columbus Crew SC på Red Bull Arena söndag 16 oktober. Sen föll det så väl ut att Red Bulls andralag, New York Red Bulls II, gick vidare i slutspelet i sin liga (USL) och skulle möta Louisville City FC i sin semifinal direkt efter den tidigare omnämnda MLS-matchen, detta dessutom på samma arena. Man fick inträdet till andralagets match gratis om man gick på MLS-matchen, så efter MLS-matchen var det bara att sitta kvar på sin plats och vänta på USL-matchen. Ibland ska man ha lite flyt, som Seth MacFarlane nog kan ha sagt när han 11 september 2001 på grund av bakfylla och missförstånd mellan honom och researrangören missade det plan som sen kom att krascha in det norra World Trade Center-tornet (det är sant, googla om ni inte tror mig). Jag hade från början även tänkt gå på collegefotbollsmatchen mellan Fordham och Duquesne som spelades 13 oktober, men när det väl kom till kritan orkade jag inte ta mig hela vägen upp till Bronx för att se den matchen. Med facit i hand var det lite synd eftersom Fordham verkar ha gjort en kalasmatch och vann med 5-0.
Resan gick till som så att jag och min gymnasiekompis Johan flög till New York och Newark Liberty International Airport via Oslo på morgonen måndag 10 oktober. Jag hade aldrig varit i USA tidigare och faktiskt inte ens utanför Europa, ifall nu inte Kanarieöarna på grund av sitt geografiska läge anses tillhöra Afrika. Vi hittade jättebilliga och bra flygbiljetter hos SAS och på hemresan var det inte ens någon mellanlandning. Vi hyrde en jätteschyst Airbnb-lägenhet i en del av Brooklyn som heter Fort Greene. Fort Greene ligger i nordvästra Brooklyn och är uppkallat efter en gammal general vid namn Nathanael Greene. Fort Greene har nog inte alltid varit ett så jävla muntert ställe men nu märker man att en gentrifiering har pågått under ett antal år. På snart sagt varenda gata finns det hippa restauranger och caféer som det tycks gå alldeles utmärkt för och det är väl helt rimligt att ett område som ligger inte ens en kvarts tunnelbanefärd från Manhattan med tre-fyra olika tunnelbanelinjer förr eller senare blir populärt.
Redan på resan från flygplatsen på väg till vår lägenhet i Brooklyn fick jag stifta lite bekantskap med Red Bull Arena. Red Bull Arena ligger nämligen i Harrison, New Jersey och det passerar man med tåget på vägen från Newark in till Manhattan. Jag visste redan innan att området runt arenan är supertrist och det bekräftades både av utsikten från tåget och sedermera när jag skulle dit för att se matcherna. Mer om detta senare.
Om man ska åka till Red Bull Arena och kommer från Manhattanhållet föreslår jag att man gör som jag och tar PATH-tåget från World Trade Center. Man kliver av vid stationen Harrison och promenerar sen kanske åttahundra meter till arenan. Detta resealternativ föreslår New York Red Bulls dock överhuvudtaget inte på informationen på sin hemsida om hur man tar sig till arenan. Istället föreslår de att man åker ytterligare en station med tåget till Newark och därifrån tar en gratis supporterbuss till arenan, detta alltså trots att det inte ens tar tio minuter att gå från stationen i Harrison. USA är sannerligen inte promenadernas förlovade land. Dock tog många andra samma resväg som jag, vilket var tacksamt för då kunde jag redan vid World Trade Center ta rygg på några med New York Red Bulls-tröjor och vara säker på att jag skulle komma rätt.
Föga förvånande är det ganska ordentlig säkerhetskontroll i samband med idrottsevenemang i USA. Tre dagar innan fotbollsmatcherna på Red Bull Arena var jag på NBA-försäsongsmatchen mellan Brooklyn Nets och Boston Celtics i Barclays Center i Brooklyn. Där fick man tömma alla fickor och gå igenom en sån där portal som scannar av en för att få komma in på själva evenemangsområdet. Detta tog på ren svenska en jävla tid, för det var ingen vidare ordning på köerna och kontrollerna. På Red Bull Arena gick det mycket fortare, men det var också mindre folk på väg in i den sektion som jag skulle hålla till på. Man fick dock även där tömma fickorna och en säkerhetsvakt svepte med en sån där stavformad metalldetektor över kroppen på en. De jeans som jag hade på mig för dagen har olyckligt nog på ena fickan ett mönster som ser ut som att man har något fyrkantigt i fickan trots att den är tom, och vakten frågade då vad det var jag hade där. Jag fick då liksom dra handflatan över fickan för att påvisa att fickan faktiskt var tom.
Både Red Bull Arena och Barclays Center påminner extremt mycket om Tele2 Arena interiört. Gångarna runt arenan, där toaletterna ligger och all typ av mat- och dryckesförsäljning sker, är placerade på exakt samma sätt som på Tele2, så det råder väl för tillfället någon form av konsensus i arenabyggarvärlden kring hur man bäst bygger dessa gångar. Just på Red Bull Arena var gångarna ganska mörka och tråkiga och allt som såldes var självfallet hutlöst dyrt. En flaska vatten kostade fem dollar, att jämföra med en Red Bull som kostade fyra. Väl inne på läktaren blev jag dock mycket imponerad av Red Bull Arena och jag vill nog säga att det är den finaste fotbollsarenan jag har varit på. Det underbara solskenet bidrog såklart också till den trevliga inramningen, men även själva arenan är riktigt snygg och jag såg väldigt bra från min plats lite knappt halvvägs upp på det övre etaget ungefär vid mittlinjen.
Lika fin som Red Bull Arena är invändigt, lika fult och deppigt är det runtom arenan. Det kan inte sägas tillräckligt många gånger hur oerhört trist Red Bull Arena ligger. Stadskärnan i Harrison och merparten av dess bebyggelse ligger norr om tågstationen medan arenaområdet är utkastat en bit på den södra sidan. Själva stadskärnan verkar sannerligen inte vara någon skrattfest och området runt stationen, och särskilt då arenaområdet som ligger en kortare promenad söderut, är sju resor värre. Övergivna industrilokaler varvas med stora, tomma grusplättar som varvas med parkeringsplatser och lastningszoner tillhörande allsköns företag som i sin tur varvas med gamla rostiga järnvägsspår. Man får känslan av att området runt Red Bull Arena skulle bli New Jerseys eget Arenastaden men att arbetet har stannat upp eller rentutav lagts ned. Utöver Red Bull Arena ser man ett par tre nya bostads- och kontorshus runt tågstationen, men that’s it. Arenan stod ändå klar tidigt under 2010 och så jävla mycket verkar inte ha hänt med området de efterföljande sex och ett halvt åren. Men vad vet jag, om tio år kanske det är superfint och trevligt runt Red Bull Arena.
I oktober 2012 skrev New York Times en text om staden Harrison, dess byggnation av nya bostäder och deras hopp om att locka till sig pendlande invånare från omkringliggande städer. Tågstationen är navet i hela satsningen, eftersom man från Harrison tar sig in till Manhattan på 25 minuter. I artikeln skrev man att "In the most critical improvement for the area, the Port Authority of New York and New Jersey will begin work this year on a $256 million upgrade of the town’s 76-year-old PATH station. […] Developers hope that the virtually unknown Harrison — unlike nearby Newark, which has struggled to shake its downtrodden image — can draw commuters priced out of the trendy Hoboken and Jersey City markets." Jag kan dock intyga att någon ny eller nyrenoverad tågstation inte fanns i sikte när jag var i Harrison i söndags, så den verkar ha dragit ut på tiden.
Åter till själva evenemangen. Att amerikansk idrott har ett större mått av showighet än svensk sådan kommer knappast som någon överraskning. På basketmatchen i Barclays Center togs detta till absurda nivåer, där det i pauserna bjöds på lip sync battles, kiss cams, t-shirts som sköts upp på läktarna med hjälp av någon form av lufttryckspistoler, uppmaningar till publiken att dansa till den jättehöga musiken för att man då kunde bli filmad och synas på storbildskärmen och självfallet också cheerleaders. På Red Bull Arena var det en mycket mer lagom dos showighet. Det var förvisso fyrverkerier, diverse prisutdelningar och givetvis den amerikanska nationalsången innan matchen, men till skillnad från på Barclays Center kände jag aldrig att det blev för mycket. Om man brukar titta på Eurotalk vet man vem Kristian Borell är och jag har svårt att tänka mig en idrottsmiljö som han skulle trivas mindre i än på nämnda basketmatch på Barclays Center.
Nu till matcherna. Den första matchen spelades som sagt mellan New York Red Bulls och Columbus Crew SC och hade avspark några minuter efter klockan tre lokal tid. Red Bulls var på jakt efter att säkra förstaplatsen i Eastern Conference medan fjolårets finallag Columbus, i och med sitt kryss tidigare i veckan mot ligajumbon Chicago, hade kastat bort sina slutspelschanser. Columbus tränare Gregg Berhalter valde därför att ge sparsamt matchade spelare som vänsterbacken Corey Ashe, yttermittfältaren Cristian Martínez och målvakten Brad Stuver chansen från start. För Stuver var det här till och med MLS-debuten. Svenske Mohammed Saeid startade som en av två defensiva innermittfältare för Columbus men byttes ut i 71:a minuten efter att ha fått ta en hel del smällar under matchens gång. New York Red Bulls startade dock med sin gamla vanliga startelva.
Matchen inleddes på ett dramatiskt sätt då Red Bulls fick straff redan i sjätte minuten. Brad Stuver skulle fösa in en för hårt slagen genomskärare i eget straffområdet för att plocka upp bollen med händerna, men Alex Muyl jobbade förtjänstfullt till sig bollen nere vid kortlinjen och blev sen neddragen av Stuver. Domaren Edvin Jurisevic dömde straff, men valde förvånande nog att inte ge något kort till Stuver. Minst ett gult borde han ha fått, enligt mig. Stuver tog dock revansch när han räddade den oerhört vekt slagna straffen från Sacha Kljestan och returen hade Kljestan ut över kortlinjen efter en dålig första touch. Första halvlek slutade mållöst men Red Bulls fick en mycket bra start på andra halvlek. I 53:e minuten passade Sacha Kljestan fram Mike Grella som placerade in 1-0 i nättaket från straffområdeslinjen och fem minuter senare satte Bradley Wright-Phillips 2-0 från svår vinkel efter framspelning av Alex Muyl. I 70:e minuten kom 3-0 genom Bradley Wright-Phillips då han omarkerad från nära håll styrde in en nickskarv från Aurélien Collin efter en hörna av Sacha Kljestan. Aurélien Collin såg jag för övrigt promenera runt inne på Manhattan under min sista hela dag i New York. Efter 3-0-målet klappade Red Bulls märkligt nog ihop totalt. I 73:e minuten dunkade Adam Jahn in ett lågt vänsterinlägg från Justin Meram till 3-1 och tio minuter senare lyfte högerbacken Harrison Afful in 3-2 efter framspelning av Michael Parkhurst. Luis Robles i Red Bulls mål var oerhört irriterad på sina lagkamrater vid det här laget och skrek och gestikulerade som om det gällde sitt liv. Columbus tryckte på rejält i slutet av matchen men kom inte närmare än 3-2. Segern innebär att Red Bulls i praktiken har säkrat förstaplatsen i Eastern Conference, medan Columbus som sagt missar slutspel. Undertecknad hade för övrigt tippat Columbus som etta i Eastern Conference inför säsongen…
Den andra matchen för dagen var alltså mellan New York Red Bulls II och Louisville City FC och det handlade om den ena semifinalen i USL. USL brukar kallas tredje divisionen i USA, detta trots att upp- och nedflyttning inte existerar och därför spelar det ju egentligen ingen större roll var man placerar ligorna i någon form av pyramid. Både New York Red Bulls II och Louisville gjorde inträde i USL förra året. Båda gick då bra i grundserien för att sedan åka ut i kvartsfinalen respektive semifinalen mot de blivande mästarna Rochester Rhinos. I år vann Red Bulls II grundserien i stor stil medan Louisville kom tvåa. Red Bulls hade så här långt slagit ut Orlando City B och Rochester Rhinos i slutspelet och Louisville hade besegrat Richmond Kickers och Charleston Battery. Publiken från matchen mot Columbus uppmanades att stanna kvar och se matchen mellan Red Bulls II och Louisville, men det var inte supermånga som gjorde det. Jag skulle tippa att mellan två- och tretusen pers stannade kvar och därför fick alla åskådare gå ned till arenans nedre etage till Red Bulls II-matchen, där det nu fanns gott om lediga platser.
Matchen började dåligt för hemmalaget, som i elfte minuten hamnade i underläge då Louisvilleförsvararen Paco Craig nickskarvade in en frispark från Aodhan Quinn. Louisville var det bättre laget i första halvlek och Red Bulls II kom inte till några riktigt bra chanser. Red Bulls II kvitterade i 74:e minuten då fransmannen Florian Valot nickade in en frispark från landsmannen Vincent Bezecourt till 1-1. Resultatet 1-1 stod sig ordinarie tid ut och förlängningen bjöd inte på några mål, men dock tre röda kort. I 102:a minuten åkte Louisville försvarare Sean Reynolds ut för en farlig tvåfotstackling, i 118:e åkte Red Bulls inhoppare Devon Williams ut för en målchansutvisning och bara sekunder innan förlängningens slut blev målskytten Paco Craig utvisad då han var uppe för högt med en armbåge och fick sitt andra gula kort för dagen.
Matchen gick till straffar och där kom Red Bulls II att dra det längsta strået. Red Bulls II vann straffarna med 4-3 efter att ha satt alla sina straffar medan målvakten Ryan Meara räddade straffarna från Cameron Lancaster och Ben Newnam. Ryan Meara var 2012 förstamålvakt i Red Bulls i MLS under en ganska stor del av säsongen innan en höftskada satte stopp för vidare spel det året och efter det har han aldrig riktigt kommit tillbaka på MLS-nivå. Här blev han dock matchhjälte och lagkamraterna kramade om honom hårt och länge. Matchen var slut vid halv tio-tiden, så då hade jag varit på Red Bull Arena i ungefär sju timmar totalt.
Sammantaget var det en jättetrevlig upplevelse att se fotboll i USA, även om jag tycker att drygt 500 kronor verkligen är i dyraste laget för en hyfsad sittplats på en MLS-match. Jag vet inte om Red Bulls har jämförelsevis dyra biljetter i MLS, men jag hoppas verkligen det. Under den andra matchen satt jag och pratade en lång stund med en portugisisk snubbe som sedan länge bor i USA och har haft säsongskort till Red Bulls/MetroStars matcher ända sedan MLS:s första säsong 1996. Vi pratade en hel del om Hasse Backe, Thierry Henry, New York City FC, vad som var bra respektive mindre bra i den nyss avslutade matchen mot Columbus samt svenskar som har spelat i portugisiska ligan. Amerikaner tillhör väl inte de minst pratiga nationaliteterna i världen och det var verkligen roligt att få prata MLS och amerikansk fotboll om någon som har följt den länge. Det är inte ofta man får den möjligheten i Sverige. Roligt var också att den här snubbens röst påminde en hel del om Conan O'Brien-karaktären Triumph the Insult Comic Dog, möjligen också korsat med Joe Pesci.
Avslutningsvis vill jag tipsa om restaurangen Olea på 171 Lafayette Avenue i Fort Greene samt hela området Bushwick i Brooklyn, som är så hipster det bara går att bli och det kan förvisso vara rätt påfrestande men det går inte att komma ifrån att det var riktigt coolt och det fanns en massa bra barer och restaruranger där. Ifall plånboken tillåter det bör man också absolut uppgradera sin sittplats till åtminstone ett snäpp ovanför ekonomiklass när man flyger i åtta timmar, för det går fanimej inte att sova i ekonomiklass på flygplan.
