Resereportage från Minneapolis
Osvaldo Alonso i duell med Zlatan Ibrahimovic.

Resereportage från Minneapolis

Johan Dykhoff är på semester i Minneapolis och rapporterar om sina upplevelser därifrån, däribland Minnesota Uniteds match mot LA Galaxy.

Jag befinner mig i skrivande stund i Minneapolis, Minnesota på en tio dagar lång semester. Huvudmålet med resan är två MLS-matcher, nämligen Minnesota United – LA Galaxy (som spelades på onsdagskvällen) och Minnesota United – D.C. United som spelas nu på söndag. Utöver dessa fotbollsmatcher har jag haft en hel del annat för mig. Jag har varit på rundturer av Target Field och US Bank Stadium, som är Minnesota Twins (MLB) respektive Minnesota Vikings (NFL) hemmaarenor. Jag har gästat en Minnesota United-podd vid namn FiftyFive.One Podcast, jag ska på två olika rundturer av ölbryggerier i regionen nu i dagarna och jag ska på stand-up med en komiker som jag aldrig har hört talas om men som förhoppningsvis är rolig.

Varför blev det just Minneapolis, då? Ibland får jag något slags infall som gör att jag gärna vill besöka ett visst land eller en viss stad. Så var det i det här fallet, plus att MLS-laget och deras nyöppnade och skitcoola nya arena var en förstärkande faktor. Alla vitsord jag läst om "the Twin Cities", som är samlingsnamnet för Minneapolis och grannstaden St. Paul, har dessutom varit övervägande positiva och när jag insåg att Minnesota United inom loppet av några dagar möter både Zlatans och Wayne Rooneys lag på den nämnda nya arenan, och att matcherna därmed med lätthet kan inrymmas på samma resa, var minsta spår av tvivel kring att genomföra den här resan borta.

Resan hit inleddes med ett flyg från Arlanda till Amsterdam riktigt okristligt tidigt i fredags. Därefter, efter ungefär två timmars mellanlandning på Schiphol, klev jag ombord på ett Delta Air Lines-plan och hade då en mysig niotimmarssittning framför mig. Kaptenen måste dock ha tryckt plattan i mattan och gjort motsvarigheten till att köra mot gult några gånger där uppe i luften, för resan tog nog inte mer än åtta och en halv timme om ens det. Efter att ha tagit mig igenom den amerikanska gränskontrollen, där man aldrig känner sig så skarp och vältalig som man skulle önska, samt lokaliserat min väska kom sen nästa utmaning i form av att hitta till spårvagnen som går från flygplatsen till centrala Minneapolis. Efter en kvart-tjugo minuters irrande på vad som påstås vara USA:s bästa flygplats gav jag upp och tog istället en Uber till mitt Airbnb-boende. Jag hyr ett rum i ett mysigt hus i nordöstra Minneapolis, vilket känns som en rätt välmående men inte för den sakens skull snobbig del av staden.

Direkt på fredag kväll drog jag till baren Black Hart of Saint Paul, som ägs av en kille som heter Wes Burdine. Wes Burdine har gästat min podcast "Afonso Alves-podden" och programleder även tidigare nämnde FiftyFive.One Podcast, så honom hade jag viss koll på inför resan. Utöver Wes träffade jag flera andra Minnesota United-fans och tillsammans fick vi på barens tv-skärmar se Toronto FC besegra Minnesota United med 4-3 i en otroligt svängig match. Minnesotas minst sagt skakiga försvarsspel var ett centralt samtalsämne under kvällen och även i det avsnitt av FiftyFive.One Podcast som jag gästade.

Matchen mot LA Galaxy, som jag alltså såg på Allianz Field, ägde sen som sagt rum på onsdag kväll lokal tid. Detta var den blott andra matchen som spelats på arenan. Premiären mot New York City FC spelades 13 april och slutade 3-3. Några timmar innan matchen träffade jag den gamle GAIS-brassen Pablo Campos, som även han har gästat "Afonso Alves-podden". Pablo studerade och spelade collegefotboll i USA innan den professionella karriären inleddes med ett halvår i GAIS under den allsvenska säsongen 2008. Resten av karriären spenderades i USA, i form av två år i MLS med San Jose Earthquakes och Real Salt Lake och därefter olika långa och framgångsrika sejourer i fyra olika klubbar i NASL. Den klubb som Pablo spelade längst för var Minnesota United, som dock då alltså inte spelade i MLS utan i NASL. Pablos spelarkarriär avslutades med ett år i Miami FC, där Alessandro Nesta då var tränare, och därefter valde Pablo att flytta tillbaka till "the Twin Cities". Jag och Pablo träffades på en bryggeripub tillhörande det lokala bryggeriet Surly Brewing Co. I och med att jag redan hade poddat med Pablo så hade jag lite koll på vad för typ av person han är, men likväl blev jag nästan golvad över hur trevlig, eftertänksam och intresserad han var. Pablo är idag något av en diversearbetare inom fotboll. Han arbetar bl.a. med att hjälpa brasilianska fotbollsspelare att komma till USA för att studera och spela fotboll och dessutom är han tränare för ett flicklag på en collegeförberedande skola i St. Paul. Dagen efter vi träffades skulle han iväg till Indiana för en fotbollsturnering med just detta lag.

Pablo körde mig därefter till Black Hart of Saint Paul, där jag återigen träffade Wes och en mängd andra Minnesota United-supportrar. Stämningen var supertrevlig och folk var väldigt roliga och lätta att snacka med. Alla var dock inte överdrivet optimistiska inför matchen, med försvarsspelet mot Toronto i färskt minne och en viss Zlatan Ibrahimovic i motståndarlaget i åtanke. Avspark var klockan sju, så vid sextiden började vi röra oss mot Allianz Field. Baren ligger strategiskt bara sex-sju minuters promenad från arenan, vilket gör att Black Hart of Saint Paul säkerligen kommer befästas som den bar man laddar upp på inför matcher. Innan jag gick in på arenan köpte jag middag i form av karibisk mat från en food truck, som ärligt talat var mer dyr än god. Väl inne på arenan fick man applicera stöd åt hakan för att den inte skulle åka ner i marken, för det är verkligen en ma-ka-löst fin arena de har byggt. Jag satt på en långsida av ganska klassiskt snitt. Därutöver har de en gigantisk så kallad Brew Hall, alltså ölhall, på ena kortsidan som under sig har kanske ett trettiotal rader med stolar. Mittemot mig fanns en långsida som till stor del upptogs av VIP-lounger och pressplatser och på min vänstra sida var den kortsida där klacken höll till. "Hur var stämningen då?" kanske någon undrar och då säger jag att den var bra, men inte i nivå med till exempel Hammarbys matcher på Tele2 vad gäller ljudvolym. Möjligen kan det spela in att Allianz Field i mycket större utsträckning än Tele2 är öppen och mer känns som en utomhusarena, vilket kanske gör att ljudet försvinner ut från arenan.

Matchen slutade 0-0, som vissa av er kanske redan har snappat upp. Avsaknaden av mål till trots var matchen klart sevärd, med Minnesota som det bättre laget. Detta medgav även Zlatan i en kommentar efter matchen. Just Zlatan hade en nick strax utanför i första halvlek men i övrigt skapade Galaxy väldigt lite. Minnesotas skakiga försvarsspel från matchen mot Toronto lös med sin frånvaro och istället lyckades mittbackarna Ike Opara och Brent Kallman på ett förträffligt sätt plocka bort Zlatan ur matchen. Minnesota skapade ett par riktigt bra chanser. Anfallaren Ángelo Rodríguez, som har den oerhört märkliga ryggtexten "Ángelo R." på sin tröja och som jag verkligen måste understryka att jag inte ser storheten i som spelare, hade den kanske bästa chansen en kvart in i andra halvlek då han efter framspelning av Osvaldo Alonso skottfintade bort Galaxybacken Diego Polenta och sen fick iväg ett skott. Galaxys målvakt David Bingham kom dock ut förtjänstfullt och täckte av vinklarna. Tidigare nämnde Ike Opara hade i första halvlek ett par nickar på hörnor som blev farliga och sen hade även yttern Abu Danladi något som liknade ett friläge, men där en riktigt kass touch gjorde att bollen rann ifrån honom varpå David Bingham enkelt kunde ta hand om bollen. Den situationen ringade dessvärre in Danladis insats i den här matchen. Han såg slarvig och oslipad ut och det blev extra tydligt när det runtomkring honom fanns kvalitetsspelare som Zlatan och Darwin Quintero.

Efter matchen begav jag mig hemåt med hjälp av regionens föredömliga spårvagn och därefter dess något mindre föredömliga busstrafik. På söndag vid lunchtid beger jag mig till Allianz Field igen, för då väntar alltså matchen mellan Minnesota United och D.C. United. Förhoppningsvis får jag då se Minnesota göra ett mål och uppleva hur ett måljubel låter på Allianz Field. Givetvis ser jag även fram emot att få se Wayne Rooney spela.

Ifall man gillar USA-resor och är sugen på något annat än de klassiska resmålen så kan jag verkligen slå ett slag för "the Twin Cities". Minneapolis är en fin och promenadvänlig stad, folk är jättetrevliga, det finns en massa sport att ta del av och om man är en ölentusiast så är detta "right up one's alley". Det fullkomligt dräller av ölbryggerier runtom i regionen och de allra flesta tycks ha pubar/restauranger i anslutning till bryggeriet. Förhoppningsvis blir mina sista dagar här (jag åker hem sent på måndag kväll) lika trevliga som de gångna dagarna har varit så att jag inte behöver revidera dessa ord.

Johan Dykhoff@johandykhoff342019-04-26 16:02:00
Author

Fler artiklar om USA