Ryssland runt med Wollin: Moskva – en undervärderad diamant till stad
Efter några intensiva dagar i Moskva delar Filip Wollin nu med sig av sina intryck från sin vistelse i den ryska huvudstaden – som han väljer att lovsjunga.
Innan jag för lite mer än en vecka sedan satte min fot i Moskva hade jag aldrig tidigare varit i varken staden eller Ryssland. Jag hade dock alltid velat åka dit, och när jag fick chansen att göra det nu i samband med VM kunde jag inte låta bli att under ett par dagar prioritera bort fotbollen för att istället utforska staden ordentligt.
Sammanlagt fyra nätter spenderade jag där och de tre första i en modernare typ av sovsal där jag hade en egen koja att krypa in i. Oväntat mysigt måste jag säga, då det påminde en del om att tälta. Dessvärre var där en av mina grannar som snarkade så högt att det vibrerade i väggarna, vilket höll mig vaken om nätterna. Den sista natten spenderade jag dock på ett hotellrum med tillgång till eget badrum, och det är intressant hur något som vanligtvis är en självklarhet plötsligt känns som överdåd.
På tal om överdåd var det en känsla som ofta sköljde genom min kropp när jag spatserade runt i staden. Jag föredrar att ta mig runt till fots när jag inte är under alltför stor tidspress då man har möjlighet att lägga märke till så mycket fler detaljer och diverse andra utmärkande ting.
En släkting till mig berättade en gång att man alltid ska kolla uppåt när man går runt i en stad för att man då lägger märke till så mycket som man vanligtvis missar, och i Moskva är det ett tips som verkligen bör anammas. För det finns gott om byggnader vars toppar utmärker sig, speciellt de som härstammar från Sovjetunionens tid.
Just mixen av det gamla kommunistiska och det moderna var något jag uppskattade väldigt mycket. Stalinskraporna är ett bra exempel på det gamla medan det färska affärscentrumet med flertalet resliga skykrapor i de sydvästra delarna gestaltar det nya Moskva som sakta men säkert börjat ta form.
Min bild av Moskva innan jag begav mig dit var att det till stor del skulle bestå av gråa och slitna byggnader som skulle inge en känsla av kyla. Även om den typen av konstruktioner också fanns på sina ställen, och förmodligen är allt vanligare i utkanterna, går det sannerligen inte att påstå att de var i majoritet i de centrala delarna – där jag huvudsakligen höll till då där fanns mest sevärdheter att ta del av.
Således är det inte särskilt konstigt att jag blev positivt överraskad, och det är något jag uppskattar att bli när jag besöker en ny stad för första gången som jag redan målat upp en bild av.
I vilken riktning jag än gick fanns det alltid något som fångade min uppmärksamhet och därför blev det bara att jag fortsatte att gå. Varje dag promenerade jag minst tre mil och eftersom jag gjorde detta i nyinköpta kostymskor förde det med sig blåsor och skavsår på mina fötter. Den sista dagen var smärtan så pass stor att jag blev tvungen att hålla mig stilla och ägna min tid åt fotbollen, med undantag för en kortare inspektion av Vasilijkatedralen – som kanske är den mest kända sevärdheten av dem alla. Så för dig som likt mig gillar att ta dig fram till fots är mitt tips att du gör det i ett par väl ingångna dojor.
I princip alla byggnader är gigantiska, vilket gör att man stundtals känner sig feldimensionerad som människa. Men det är också något som utmärker staden och gör den extravagant. Lite samma känsla kommer jag ihåg att jag också kände under mina första dagar i Paris, även om det här är ett snäpp mer voluminöst.
Det var dock inte bara på markplan som det fanns klenoder att bevittna, utan även i underjorden. Jag syftar på de många tunnelbanestationerna som finns utspridda runt om i staden, som till största del kom till efter andra världskriget slut. Den omtalade diktatorn Josef Stalin använde nämligen tunnelbanesystemet för att marknadsföra Sovjetunionen genom att smycka stationerna med bland annat kristallkronor, skulpturer och monument över framgångsrika kapitel under Sovjetunionens epok. Inte undra på varför de går under det samlade namnet "folkets palats".
Jag valde att ta del av en guidad tur i tunnelbanesystemet för att inte riskera gå miste om att få se de mest eleganta stationerna. Det var det helt klart värt då jag på köpet fick reda på en hel del intressant fakta och underhållande anekdoter. Bland annat den om Stalin och kaffekoppen som jag tidigare berättat vidare i ett blogginlägg, samt att ryssar är extremt vidskepliga av sig.
Fast än att jag hann med att se och ta del av väldigt mycket kände jag mig ändå på långa vägar inte klar med Moskva när det blev dags att åka därifrån. Sedan ska man också komma ihåg att jag är den typen av människa som måste utforska varenda gata och vrå i en stad för att känna mig helt tillfreds, och det är en omöjlighet när det kommer till Europas största, eller näst största, stad beroende på hur man väljer att räkna.
I och med att det råder mästerskap var det tyvärr en del områden och byggnader som var avspärrade. Därför hade det varit roligt att åka dit igen när det inte är något speciellt evenemang som pågår, och därmed fått se staden i sin rätta natur.
Avslutningsvis kan jag inte säga något annat än att jag varmt rekommenderar ett besök där. Men likt andra storstäder som New York eller Los Angeles krävs det nästan att man är där under en veckas tid om man inte vill behöva stressa för att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det finns så otroligt mycket att se och göra, och det ska mycket till för att man ska kunna känna tristess där. Jag är överlycklig att ha fått lära känna staden och förhoppningsvis återvänder jag någon gång i framtiden. Till dess ska jag se till att ha lärt mig några fraser på ryska då man inte kan förvänta sig kunna ta sig fram enbart med hjälp av engelska.
Så ja, har du aldrig tidigare funderat över ett besök i den ryska huvudstaden tycker jag du bör göra det från och med nu. Du kommer garanterat inte bli besviken, det vill jag lova dig.
